En återställelse alltjämt möjlig

”’Vänd tillbaka till mig, så skall jag vända tillbaka till eder’, har härskarornas Jehova sagt” — Mal. 3:7, NW.

 1. Av vilka två orsaker bör vi ägna särskild uppmärksamhet åt Guds ord i denna tid?

DET finns alla skäl att tro att bibeln verkligen är Guds ord, den gudomligt inspirerade redogörelse som underrättar oss om den sanne Gudens, Jehovas, uppsåt och personlighet. Det finns också alla skäl att tro att den i första hand blev skriven för vår tid. Hur så? Därför att vi med Skriften kan bevisa att vi lever i de ”yttersta dagarna” för den nuvarande tingens ordning med dess ”kritiska tider, svåra att komma till rätta med”. Vi lever nu i den domens tid, om vilken Jesus uttalade sin stora profetia som är återgiven i Matteus 24 och som utgjorde svar på denna fråga: ”Vad skall vara tecknet på din närvaro och på avslutningen på tingens ordning?” Av dessa båda orsaker är vi mycket intresserade av att undersöka bibelns budskap för vår tid och visa den allra största respekt för detta budskap. — 2 Tim. 3:1; Matt. 24:3; NW.

 2. a) Vad är det som bevisar att bibeln har skrivits i första hand för de ”yttersta dagarna”? b) Hur belyste Jesus det domsverk som han skulle påbörja vid sin återkomst?

² Eftersom bibeln visar att Gud förutsåg denna kritiska tid, är det bara förnuftigt att förvänta att han skulle ge särskilda upplysningar beträffande den, delvis på grund av de många faror och påfrestningar som kännetecknar våra dagar men dessutom med tanke på det omfattande vittnesbörd som skulle avges och det verk som skulle utföras innan det fullständiga slutet kommer. (Matt. 24:14) Men vi lämnas inte att bara gissa oss fram i denna sak. Aposteln Paulus säger att ”allt vad som fordom har blivit skrivet, det är skrivet oss till undervisning” och att ”dessa ting ... blevo nedskrivna till varning för oss, över vilka sluten på tingens ordningar hava kommit”. Så har vi också löftet att ”de rättfärdigas stig är lik gryningens ljus, som växer i klarhet, till dess dagen når sin höjd”. Dessutom avslutade Jesus sin stora profetia med att uttala tre profetiska liknelser, som var och en handlade om ett domsverk, som han skulle påbörja och leda vid tiden för sin återkomst. Han talar om hur han såsom brudgummen skulle handla mot de jungfrur, som skulle vara redo att möta honom då han kom till bröllopet. Vidare talar han om hur han såsom en husbonde vid sin återkomst skulle hålla räkenskap med dem som han hade givit vissa pund eller talenter, som de skulle handla med under hans frånvaro. Slutligen nämner han om hur han, sedan han blivit insatt på tronen som konung, skulle skilja folk av alla nationer åt ”såsom en herde skiljer fåren ifrån getterna” och skulle ge rättvis lön eller vedergällning åt var och en av dessa båda klasser. — Rom. 15:4; 1 Kor. 10:11, NW; Ords. 4:18; Matt. 25:1—46.

 3. Vilka andra liknelser har en speciell innebörd i våra dagar?

³ Det finns andra profetiska liknelser som går i uppfyllelse i våra dagar, ”vid avslutningen på tingens ordning” (NW) såsom Jesus sade, då han förklarade liknelsen om ogräset, som skulle skiljas ifrån vetet vid skördetiden. Vidare har vi liknelsen om en man av ädel börd, som föreställde Kristus Jesus. Han begav sig till ett avlägset land för att vinna konungslig värdighet och makt, varpå han skulle återvända och hålla räkenskap med sina slavar, åt vilka han hade givit silverpenningar (pund eller minor), och gå till rätta med sina landsmän, som inte ville ha honom till konung över sig. — Matt. 13:36—43; Luk. 19:12—27.

 4. a) Vilket drag är gemensamt för alla dessa liknelser? b) Är vårt individuella öde redan fastställt? Vilka möjligheter finns alltjämt, och vilket problem kan en människa ställas inför?

⁴ Alla dessa liknelser går i uppfyllelse i ”de yttersta dagarna”, och alla har ett drag gemensamt. I vart och ett av fallen är det två klasser som framträder, en som blir godkänd och en som blir underkänd. Det råder inget tvivel om att vi har nått ganska långt i dessa de ”yttersta dagarna”. (2 Tim. 3:1, NW) Ja, denna tidsperiod har varat mycket längre än vi ursprungligen väntade oss. Men detta innebär inte att vår framtid såsom individer redan är fastställd, att vi är slutgiltigt godkända eller underkända. Det finns alltjämt möjlighet till en återställelse för dem som blir medvetna om sitt andliga behov. Såsom Jesus sade är det naturligtvis bra för alla att ständigt vara ”medvetna om sitt andliga behov” och inse sitt beroende av Jehova och av hans föranstaltningar. (Matt. 5:3, NW) Men utöver detta finns det alltjämt möjlighet för en människa att nu i denna sena tid komma till besinning så att säga och inse att hon behöver vidta en genomgripande förändring beträffande sitt handlingssätt, varvid hon kanske undrar om det finns något hopp för en sådan som hon. Låt oss med detta problem i tankarna söka vidare i Skriften efter upplysning och vägledning.

Hopp om återställelse

 5. På vilka tre sätt går många profetior, Malakis profetia inbegripen, i uppfyllelse?

⁵ Om vi vänder oss till Malakis profetia, finner vi i kapitel tre och fyra en av de kraftfullaste redogörelserna i bibeln för det som skall ske i de ”yttersta dagarna”. I likhet med många andra profetior var Malakis budskap riktat till Israels nation vid den tid då det först frambärs. Profetian gick också i viss mån i uppfyllelse då Jesus var här på jorden, vilket framgår av citat från den i de grekiska skrifterna. (Se Malaki 3:1; 4:5, 6 och Matteus 11:10, 14; 17:10—13; Lukas 1:76.) Men i likhet med andra profetior går denna i uppfyllelse i större skala nu i vår tid, som är mera kritisk än någon annan, vilket framgår av att det talas om att Jehovas ”stora och fruktansvärda dag kommer”, då den omedelbara faran föreligger för att Jehova ”skall slå landet med tillspillogivning”. — Mal. 4:5, 6.

 6. Varför var Malakis domsbudskap så kraftigt, och vilka frågor uppstår med anledning av det?

⁶ Domsbudskapet här är kraftigt och går rakt på sak. Det slösas inte med orden. Jehova säger: ”Jag skall komma nära eder, ni människor, för att hålla dom, och jag skall bliva ett snabbt vittne” mot de i profetian omnämnda onda individer av skilda slag, som ”icke hava fruktat mig”. (Mal. 3:5, NW) Innehållet i hela denna bok, Malaki, visar att förhållandena krävde så kraftiga ord, ty det vittnar om den låga andliga nivå som judarna hade sjunkit ned till, i synnerhet prästerna, som hade blivit anmärkningsvärt egenrättfärdiga och liknöjda. Fanns det då inte hopp för någon? Var det gagnlöst att Gud ånyo vädjade till dem? Lägg märke till de ord som omedelbart följer på Jehovas varning:

 7. a) Hur vittnar Malaki 3:6 om den oföränderlighet och konsekvens som kännetecknar Jehova? b) Vad medförde det att vara Guds folk?

⁷ ”Ty jag är Jehova; jag har icke förändrats. Och ni äro Jakobs söner; ni hava icke nått eder ände.” (Mal. 3:6, NW) Jehova är konsekvent. Eftersom detta folk var barn till sina av Gud älskade förfäder, kunde Gud inte brådstörtat överge dem, även om de hade förtjänat detta. Ja, de hade under lång tid förtjänat detta, vilket Jehova härnäst påminner dem om, då han säger: ”Alltifrån edra förfäders dagar hava ni vikit av från mina stadgar och hava icke hållit dem.” (Mal. 3:7, NW) Även om det var en fördel att få vara Guds utvalda folk, så medförde detta också ett bestämt ansvar, såsom han framhöll för dem: ”Eder allena har jag utvalt bland alla släkter på jorden; därför skall jag ock hemsöka på eder alla edra missgärningar.” (Am. 3:2) När vi betänker detta onda avsteg från lydnadens väg på Malakis tid, frågar vi på nytt: Fanns det något hopp om en återställelse? Vad säger Jehova härnäst?

 8. Vilken vädjan riktade Jehova till Israel, och av vilken orsak gjorde han detta?

⁸ ” ’Vänd tillbaka till mig, så skall jag vända tillbaka till eder’, har härskarornas Jehova sagt.” (Mal. 3:7, NW) Vilken av barmhärtighet präglad uppfordran var inte detta! Fastän nationen och dess ledare hade ”vikit av” och hade hemfallit till fördärvliga vanor, blev envar som kom till besinning påmind om att Jehova å sin sida inbjöd dem som gjorde detta att vända tillbaka till honom, ja, han förväntade rentav att de skulle göra detta. Tänk på att denna vädjan inte riktades till dem som aldrig hade känt Gud utan till dem som befann sig i ett förbundsförhållande till honom och som gruvligen hade missbrukat sina möjligheter och hade förirrat sig långt bort till ett liv i syndig njutning. Såsom Jehova sade till dem: ”Hela dagen har jag uträckt mina händer till ett gensträvigt folk som vandrar på den väg som icke är god.” — Jes. 65:2.

 9. a) Till vilka är Jehova redo att utsträcka sin hjälp och hur gör han det? b) Varför gör han detta, och varför bör vi vara intresserade härav?

⁹ När detta folk nu hade slagit in på en felaktig väg, måste de naturligtvis ta det första steget för att vända tillbaka till Gud. Så förhåller det sig också i våra dagar. Gud vänder inte välvilligt sitt ansikte till dem som framhärdar i att förkasta honom. Men de som är ärliga och ödmjuka nog att inse sin bedrövliga belägenhet och som griper sig an med att gå i rätt riktning finner en av Gud beredd möjlighet, som ger dem den behövliga sporren till att fortsätta på vägen tillbaka, till dess de blivit helt återställda och återvunnit Guds ynnest i sann förening med honom. Genom att vidta en sådan barmhärtig föranstaltning gör Jehova sin del i fråga om detta ”dubbelriktade” tillbakavändande, så att det blir ett ömsesidigt närmande. (Mal. 3:7) Om det inte vore så, finns det orsak att frukta att inte många skulle lyckas vända tillbaka. Denna barmhärtiga föranstaltning angår oss alla. Fördenskull är vi varmt intresserade av att få veta vad den går ut på, så att vi kan begagna oss av den själva och hjälpa andra att göra detta. De upplysningar vi behöver finner vi i den återstående delen av Malakis profetia, som vi nu i korthet skall begrunda.

Motivet till att vända tillbaka till Jehova

10. a) Vad är det som särskilt utmärker den senare delen av Malakis profetia? b) Vilken anklagelse, vilken uppmaning och vilket löfte ges i Malaki 3:8—12?

¹⁰ När vi läser igenom verserna i bibeln från Malaki 3:7 till 4:6, lägger vi märke till en påfallande rad av korta, skarpa uttalanden beträffande en ogynnsam dom, men i vart och ett fall tillfogas några ord som ger storslagna löften och värdefull uppmuntran och som hos oss väcker en livlig åstundan efter att få del av de goda ting som förutsägs och även sporrar oss till att söka vinna dem. Först anklagas folket för att ha rövat från Gud och för att ha förbannat honom. Därpå uppmanas de att föra allt det som de är skyldiga, ”full tionde”, till Guds förrådshus med det löftet att de skall få riklig välsignelse, ”mer än nog” (Åk). De som sålunda frambär ”full tionde” får dessutom löftet att skörden inte skall slå fel, och ”alla folk” eller nationer skall inse att de är ett lyckligt folk, vars levnadsförhållanden är ljuvliga. — Mal. 3:8—12.

11. Vilken kontrast framhävs och vilket storslaget löfte ges i Malaki 3:13—18?

¹¹ Därpå tar Jehova itu med dem som talat hårda ord mot honom. I motsats härtill följs denna kritik av en beskrivning av hur Jehova har aktat på dem ”som frukta HERREN [Jehova] och tänka på hans namn”. I sin godhet låter han ”en minnesbok” skrivas till gagn för dem. Han ger dem detta storslagna löfte: ”Dessa ... skall jag hava såsom min egendom på den dag, då jag utför mitt verk.” Han visar dem medömkan eller skonar dem, ”såsom en fader skonar sin son, som tjänar honom”. En klar åtskillnad görs så mellan dem som tjänar Gud och de onda, som vägrar att tjäna honom. En klass eller skara blir alltså godkänd och en annan underkänd. — Mal. 3:13—18.

12. Vilken dom och vilka välsignelser uttalas i Malaki 4:1—3?

¹² Därpå följer en livfull framställning av vad som väntar de förmätna eller fräcka och de onda. Men de som fruktar Jehovas namn skall få gagn av den läkande kraften hos hans ynnests solsken och skall framstå såsom ett andligen starkt och lyckosamt folk, segerrikt inför sina fiender. — Mal. 4:1—3.

13. Vad har vi av det föregående lärt att Jehova kommer att göra för dem som verkligen fruktar honom?

¹³ Allt det som sägs i dessa verser, som vi just begrundat, bygger i vårt sinne upp en klar och inbjudande bild av ett folk i nära förening med Jehova, ett folk som åtnjuter hans ynnest, i likhet med söner som är glada och lyckliga i sin fars tjänst. Jehova får dessa människor att framstå åtskilda från alla andra, i det att de får åtnjuta frid och lycka och välgång i sitt eget land, så att säga. Vilken hänförande sporre är inte detta till att vända tillbaka till Jehova!

14. a) Vilka är det i våra dagar som fyller dessa krav, och hur gör de det? b) Hur används Jehovas vittnen av Gud nu på denna domsdag?

¹⁴ Finns det nu i våra dagar, då profetian får sin större uppfyllelse, ett sådant folk? Ja, det gör det verkligen. På hela jorden finns det bara en enda skara människor, om vilka det kan sägas att de ”frukta HERREN”, Jehova, och ständigt ”tänka på hans namn”. (Mal. 3:16) De anser det i själva verket vara det största privilegium och en ära att få bära hans namn i egenskap av hans vittnen, såsom det sägs i Jesaja 43:10—12. I en ande av helhjärtad hängivenhet för Jehova och full överlåtelse åt honom för de den andel, som det tillkommer dem att lämna för att hålla hans tillbedjan vid makt, in i hans förrådshus, dvs. in i hans organisation och den med denna organisation förbundna tjänsten. Detta får till följd att de åtnjuter allt det goda som vi här har talat om, men inte i någon självisk måtto. De framstår i skarp kontrast till kristenheten och hela världen, men de håller sig inte i någon förnäm avskildhet. De har klart för sig att de har i uppdrag att predika budskapet om Guds rike på hela jorden, ”offentligen och från hus till hus”, och att därvid även rikta en inbjudan till dem som har förirrat sig långt bort att vända tillbaka till Jehova. (Apg. 20:20, NW) På så sätt får Jehovas vittnen representera honom som säger: ”Vänd tillbaka till mig, så skall jag vända tillbaka till eder.” (Mal. 3:7, NW) Genom dem utför han sin del av uppfyllelsen av detta löfte om ett ömsesidigt tillbakavändande till gagn för dem som för sin del har kommit till besinning och har insett att de måste vända tillbaka till honom. Vi kan tillägga att det förhållandet att Jehova skall vara ett ”snarfärdigt [snabbt, NW] vittne” i denna granskningens eller prövningens tid antyder att de snabbt måste vända tillbaka; men ännu är det inte för sent. Uppmaningen att vända tillbaka till Jehova ljuder alltjämt. — Mal. 3:5, 7.

15. Hur riktar Guds ord en kraftig vädjan till oss, och i vilket syfte? Vad har detta med hans namn att göra?

¹⁵ Det kan i sanning sägas att det finns mycket i Guds ord som kraftigt vädjar till människor, både genom det direkta ordet och genom profetiska dramer och liknelser, framställda i mycket bevekande ordalag, såsom vi skall se. De olika maningarna bekräftar rikligen på ett tydligt språk Skaparens egen beskrivning av vad hans namn borgar för, såsom när han sade till Mose: ”Jehova, Jehova, en Gud, barmhärtig och nåderik, sen till vrede och överflödande i kärleksfull godhet och sanning, som bevarar kärleksfull godhet åt tusenden, överser med förseelse och överträdelse och synd; men ingalunda skall han fritaga från straff”, om sådant är nödvändigt. (2 Mos. 34:6, 7, NW) Dessa kraftfulla ord finns med i bibeln för att de skall upplysa och vägleda dem som strävar efter att tjäna Gud på ett godtagbart sätt, men dessutom för att de skall fånga deras uppmärksamhet som har fallit på vägen men som det finns hopp om en återställelse för.

16, 17. a) Vilken tillämpning på individer har Guds ord, och varför är detta en viktig sak? b) Vilken bön är lämplig att frambära, och vilket problem kan föreligga?

¹⁶ I detta sammanhang är det en annan sak vi bör begrunda. Även om Skriften ofta riktar sig till Guds folk kollektivt såsom en nation eller målar profetiska bilder av vissa klasser eller skaror, har den likväl alltid ett budskap till den enskilde läsaren. Det är viktigt att inse detta, ty även om förhållandet är detsamma nu som på Malakis tid, nämligen att en ogynnsam dom uttalas över ett folk som framhärdar på sina onda vägar, så hindrar inte detta en individ från att komma till besinning och vända sitt hjärta till Gud. Detta måste följas av att individen också börjar vandra på den rätta vägen, på ”livets väg”. En sådan människa kan med rätta bedja såsom David gjorde: ”Tänk icke på min ungdoms synder och på mina överträdelser. För ditt namns skull, HERRE, förlåt min missgärning, ty den är stor. Finnes det en man, som fruktar HERREN, då undervisar han honom om den väg han bör välja.” — Ps. 16:11; 25:7, 11, 12.

¹⁷ Du kanske tycker att det är svårt att bedja under sådana omständigheter och undrar om din bön blir hörd, sedan du har kommit så långt bort på den orätta vägen. Till uppmuntran för dig manar vi dig att begrunda följande märkliga föranstaltning, som exakt fyller detta behov.

En förebild till föranstaltningen med bön

18. Hur bad Salomo till Jehova, då templet skulle tas i bruk?

¹⁸ När templet var färdigt och arken, som representerade Jehovas närvaro, hade ställts i det allra heligaste i templet, frambar konung Salomo en bön, då templet nu skulle börja tas i bruk. Han nämnde olika omständigheter och förhållanden, då bön kunde tänkas bli framburen av människor ”vända mot denna plats” (templet), och bad att Jehova skulle höra och besvara sådana böner. Salomo talade då också om enskilda människors böner, och han nämnde även ”främlingen” eller utlänningen, i det han sade: ”Om någon sådan kommer och beder, vänd mot detta hus, må du då i himmelen ... höra det och göra allt, varom främlingen ropar till dig.” — 1 Kon. 6:1; 8:11, 22, 30, 38, 41—43.

19. Hur skulle israeliterna bedja till Jehova, när de var i fångenskap? Vilken lärdom ger detta oss?

¹⁹ Salomo nämnde också en annan sak, som har med vårt spörsmål att göra. Han talade om vad som kunde inträffa, om Jehova, därför att folket följde en ond och syndig kurs, skulle bli vred på dem och ge dem i fiendernas våld, så att de blev deras fångar. Han bad: ”Om ... de då besinna sig”a och ”om de så omvända sig till dig av allt sitt hjärta” och beder i riktning mot ”det hus som jag har byggt åt ditt namn, må du då . .. höra deras bön och åkallan och skaffa dem rätt”. Detta skulle medföra en möjlighet för dem att komma tillbaka till sitt eget land. (1 Kon. 8:46—53) Hur väl framhäver inte detta det handlingssätt som kan följas av var och en som har förirrat sig långt bort på självsvåldets väg och som känner sig övergiven! Om en sådan i sin nöd blir medveten om sin ynkliga belägenhet och inser vad det är han behöver, bör han inte dra sig för att åkalla Jehova.

20. Vilka villkor uppställdes för att bönen skulle bli hörd, och vilken försäkran gavs?

²⁰ Men i likhet med israeliterna i forna tider måste han erkänna den kanal som Jehova använder för att höra och besvara sådana böner. Israeliterna kunde inte vända sig till vilket tempel som helst. Det var ju uppenbart. Det fanns bara ett som var byggt åt Jehovas namn i den stad han hade utvalt, Jerusalem. Vilken försäkran hade givits om att man, då man rättade sig efter denna föreskrift, skulle få sin bön hörd? Lägg märke till vad Jehova sade till Salomo: ”Jag har hört den bön och åkallan, som du har uppsänt till mig; detta hus, som du har byggt, har jag helgat till att där fästa mitt namn för evig tid. Och mina ögon och mitt hjärta skola vara där alltid.” — 1 Kon. 9:3.

21. Vad är det som i våra dagar motsvarar Israels tempel i forna tider?

²¹ Vilken tillämpning har dessa ord i denna tid? Det finns inte någon religiös byggnad, varken i Jerusalem eller någon annanstans, som är uppförd till Jehovas namns ära eller som används av honom såsom en synlig förbindelseled mellan honom och dem som önskar nalkas honom. Men det finns ett tempel som är synligt i våra dagar, även om det inte befinner sig på en viss, bestämd, plats på jorden. Aposteln Paulus talade om den kristna församlingen och sade att den utgjorde detta tempel, vilket framgår av det som han skrev till församlingen i Efesus: ”Ni hava blivit uppbyggda på apostlarnas och profeternas grundval, medan Kristus Jesus själv är grundhörnstenen. I förening med honom växer hela byggnaden ... upp till ett heligt tempel för Jehova ... en plats som Gud kan bebo genom ande.” — Ef. 2:20—22, NW; se även 1 Petr. 2:4, 5.

22. Vilka är det som nu utgör denna tempelklass, och hur använder Jehova dem?

²² Ja, Kristus Jesus är i första hand denna kanal, såsom han sade: ”Ingen kommer till Fadern utom genom mig.” Han sade också att alla böner till Fadern skulle frambäras ”i mitt namn”. (Joh. 14:6; 16:23, 24) Men när det gäller den praktiska tillämpningen, besvarandet av sådana böner och biståndet åt dem som önskar bli återställda och återigen komma i åtnjutande av Jehovas ynnest och allt gott han ger, använder Jehova samma tempelklass i våra dagar som den Paulus talade om. Det finns alltjämt en kvarleva av denna klass på jorden, som utgör Jehovas vittnens själva kärna. Fast förenad med kvarlevans medlemmar är nu en ”stor skara”, som har fått röna Guds ynnest och som mycket lämpligt sägs ”tjäna honom [Gud] dag och natt i hans tempel”. (Upp. 7:9, 15) Alla som hör till den har tidigare varit i behov av en återställelse, ett andligt tillfrisknande. Om du känner ett liknande behov, kan också du sluta dig till dem. De utgör inte en begränsad skara utan en med ett icke angivet stort antal.

23. Vilken gynnad, lycklig ställning intar denna tempelklass?

²³ Denna tempel- eller helgedomsklass är identisk med det folk i Malakis profetia som för ”full tionde” till Guds organisation för att ge den sitt stöd i sin hängivenhet för honom och som ständigt tänker på hans namn. Kan just det som Jehova sade om det hus Salomo hade byggt sägas om denna klass, nämligen: ”Mina ögon och mitt hjärta skola vara där alltid”? (1 Kon. 9:3) Ja, det kan det. Om detta folk säger Jehova: ”Du är ... dyrbar i mina ögon, ... högt aktad och ... älskad av mig.” Jehova, ”din Gud, bor i dig. ... Han gläder sig över dig med lust.” — Jes. 43:4; Sef. 3:17.

24, 25. a) Hur uppenbarar sig Jehova mera helt och fullt i denna tid? b) Vilken uppmuntran ges åt den enskilde individen, och vad inbegriper detta? c) Var kan vi förvänta att få ytterligare upplysningar?

²⁴ Såsom vi redan har framhållit vädjar Guds ord kraftigt till den enskilde individen. Därtill kommer att Jehova i denna tid av den mest omfattande prövning och granskning å hans sida uppenbarar sig mera helt och fullt såsom den store ”individen” som av hjärtat vädjar till vårt hjärta, till vår helhjärtade kärlek och hängivenhet. Han är värd att vi ger honom detta mer än någon annan. Han är inte otillgänglig. Såsom Paulus sade till atenarna har Gud för människorna ”utstakat de gränser, inom vilka de skola bo — detta för att de skola söka Gud, om de till äventyrs skulle kunna treva sig fram till honom och finna honom; fastän han ju icke är långt ifrån någon enda av oss”. Och såsom Gud också sade till judarna, när de befann sig i fångenskap i Babylon: ”I skolen åkalla mig och gå åstad och bedja till mig, och jag vill höra på eder. I skolen söka mig, och I skolen ock finna mig, om I frågen efter mig av allt edert hjärta. Ty jag vill låta mig finnas av eder ... och jag skall låta eder komma tillbaka.” Tänk så slutligen på Jehovas mäktiga, uppmuntrande ord, som utgör en sådan oförliknelig vädjan till alla och envar: ”Jag bor i helighet uppe i höjden, men ock hos den som är förkrossad och har en ödmjuk ande; ty jag vill giva liv åt de ödmjukas ande och liv åt de förkrossades hjärtan.” Lägg märke till att i vart och ett fall måste hjärtat vara med; det räcker inte med att man med sitt förnuft och sinne inser sitt behov, man måste vara mycket djupare berörd. Det kan i sanning sägas om dem som uppriktigt söker Jehova och önskar vända tillbaka till honom att han å sin sida kommer att vända tillbaka till dem. En återställelse är alltjämt möjlig för dessa. — Apg. 17:26, 27; Jer. 29:12—14; Jes. 57:15.

²⁵ Det finns andra intressanta och betydelsefulla detaljer att begrunda, som har med detta ämne att göra, och det är mycket i bibeln som vi kan lära till vägledning och uppmuntran för oss. Vi skall fördenskull dröja vid en av Jesu liknelser. Den hör särskilt väl samman med vårt tema och vädjar till oss på sitt speciella sätt. Vi tänker på den välkända liknelsen om den förlorade sonen.

[Fotnot]