Den slutliga segern över den babyloniska religionen är nära
1. Hur har kristenheten i likhet med det forntida Israel nu kommit i fångenskap, och vilka har den försökt hålla kvar där med sig?
SATANS världsorganisation omtalas i Skriften som Babylon, ty i sin religiösa lära och sina religiösa sedvänjor är den lik Babylon, Nimrods forntida huvudstad, hans som var den förste totalitäre konungen på jorden. Liksom forna dagars Israel har kristenheten kommit i fångenskap under denna babyloniska världsorganisation. Den föredrager att stanna där i stället för att lösgöra sig och ge sin undersåtliga tro och lydnad åt Guds rike. Visst beder den om detta rike med sina läppar, men dess hjärta är inte fäst vid det. Den har försökt draga hela sin hjord i babylonisk fångenskap med sig under Satans värld och hålla den där i slaveri, borta från Jehova Gud och borta från hans Kristus, den smorde Konungen. I nutiden har den försökt att hålla kvarlevan av. Jehovas vittnen kvar i denna fångenskap. Det var under den sista fjärdedelen av förra århundradet som denna kvarleva, smord med Guds ande, började taga gestalt och framträda. Hans ords lykta utstrålade ständigt ökat ljus, och kvarlevan följde detta ljus på sanningens stig och bemödade sig om att bryta sig fullständigt lös från det nutida Babylon och komma in i Jehovas teokratiska organisations frihet.
2. Hur vann kvarlevan mycken frihet, och vad predikade den fullt riktigt och exakt i fråga om 1914, och hur råkade den likväl i fångenskap hos det nutida Babylon?
2. En hög grad av frihet vann kvarlevan genom att förfäkta sanningen i den utsträckning den då blivit uppenbarad, såsom Jesus hade sagt: ”Sanningen skall försätta eder i frihet.” Med övertygelse pekade kvarlevan fram emot året 1914 och visade med stöd av bibelns profetior att det skulle bli ett år av exempellös nöd för världen, vilket skulle bebåda att världens ände var nära. Vad beträffar världsnöd år 1914 hade de inte misstagit sig, ty den första världsomfattande konflikten med total krigföring utbröt det året. Men i stället för att gynnas med en snar överflyttning till det himmelska riket blev kvarlevan av Jehovas tillbedjare med våld omhändertagna av sina politiska och religiösa fiender i kristenheten. Krigsförhållandena erbjöd en lämplig situation för deras fiender att göra detta mot dem. Så länge kriget varade, framsläpade de därför sitt liv i babylonisk fångenskap, sorgsna i hjärtat.
3. Vad var kristenhetens beslut med avseende på kvarlevan?
3. Men denna Satans skenbara seger var endast av kort varaktighet. Kristenhetens gudar och mäktiga hade försäkrat och bedyrat att detta var slutet för dessa vittnen, som förutsade världens ände och som förkunnade att Kristus skulle regera i tusen år med djävulen bunden. De satte dödsmärke på dessa Jehovas fångna tillbedjare, om inte för en kroppslig död, så för en andlig död. ”Gå bort och tjäna andra gudar”, det större Babylons gudar. Att driva dem till detta handlingssätt var syftet med fiendernas förföljelse mot dem. (1 Sam. 26:18, 19) De som höll Jehovas invigda folk i fångenskap var beslutna att aldrig öppna fängelseportarna och frige dessa fångar så att de finge återvända hem till Jehovas organisation. Babylons gudar och deras tjänare och anhängare förutsade att det inte var någon framtid för Jehovas tillbedjan och organisation på jorden och att hans folk aldrig mer skulle bli fritt att återvända. De var beslutna att arbeta för det målet för att bringa smälek över Jehova, Jakobs eller Israels Gud. — Ps. 102:21; Jes. 14:17.
4—6. Vad bevisades återigen beträffande Satans mäktiga, och vilken utmaning och vilket tillkännagivande av sitt uppsåt hade Jehova för länge sedan riktat till dem?
4. Men ännu en gång hade Satans mäktiga organisation orätt. Återigen visade sig de mäktiga inom den, både synliga och osynliga, vara falska gudar. Återigen blev de avslöjade såsom falska profeter, som inte kunde komma sina ord att slå in. För tusentals år sedan hade Jehova Gud blickat fram emot denna dag och slungat denna utmaning, som är nedskriven i Jesajas profetia, kapitel 41, verserna 21—29, i ansiktet på alla Babylons gudar och mäktiga:
5. ”’Framlägg eder sak’, säger HERREN [Jehova] ; ’för fram edra förkämpar’, säger Jakobs Konung. ’Må de nalkas och förtälja för oss vad som skall ske; förtälja för oss vad de forna tingen voro, så att vi må kunna lägga dem på hjärtat, eller kungöra för oss de ting som komma, så att vi må veta deras utgång. Tala om för oss de ting som komma härefter, så att vi må veta att ni äro gudar, att ni kunna göra gott och göra ont, så att vi må bliva bestörta och även skrämda. Men se, ni äro intet, och edert verk är ett intet; en styggelse är den som utväljer eder.’ ”
6. Därpå talar Jehova om Kristus Jesus, vilken han uppsätter på tronen såsom Konung på det himmelska Sion längst uppe i norr och vilken kommer från öster eller soluppgången, och Jehova tillkännager sitt uppsåt att visa, att Han i sanning är Gud, och säger: ”Jag har uppväckt en från norr, och han kommer — från öster åkallar han mitt namn; han skall trampa ned [det stora Babylons] härskare såsom murbruk, såsom krukmakaren trampar lera. Vem förutsade det från början, för att vi skulle kunna veta det, och i förväg, för att vi skola kunna säga: ’Rätt så!’? Det var ingen som förutsade, ingen som kungjorde, ingen som hörde ett ord från eder. Jag talade först om det för Sion och sände budbärare med goda nyheter till Jerusalem; men av dessa var det ingen, av dessa ingen rådgivare, som, när jag frågade dem, kunde svara ett ord. Se, de äro allesammans intet, deras gärningar äro ett intet, deras gjutna beläten vind och tomhet.” — AT.
7. Varför var Jehova vred på kvarlevan under en kort tid, men vilket uppsåt och resultat med avseende på den var fienden ur stånd att förutsäga?
7. Än en gång överlevde en trogen kvarleva detta försök av Satans babyloniska världsorganisation att förgöra Jehovas folk och att utplåna Jehovas tillbedjan från jorden. Trots alla fiendens ansträngningar att åstadkomma deras tillintetgörelse såsom Jehovas tillbedjare och vittnen bevarade Jehova denna hängivna kvarleva. Det är sant att han under en kort tid var vred på dem, därför att de hade blivit befläckade genom beröring med den babyloniska världen och därför att de hade givit efter för människofruktan. Därför lät Jehova dem råka in under fiendens välde och kontroll under världskrigets våndor, i all synnerhet var det så år 1918. Men emedan deras hjärtan var sanna och lojala mot honom och var botfärdiga, övergav han dem inte fullständigt. Han hade för avsikt att befria dem genom sin större Cyrus, sin Konung Kristus Jesus, vilken han hade insatt på tronen i himlarna vid slutet av ”nationernas fastställda tider” år 1914. Den trogna fångna kvarlevan förväntade inte denna befrielse på jorden. Babylons gudar och mäktiga gav dem ingen antydan om en sådan möjlighet, utan förutsade i stället raka motsatsen. När de tillfrågades och när de uppfordrades till att kungöra vad som skulle ske med avseende på Jehovas verk och organisation på jorden, kunde de inte ge något positivt svar.
8. Vem däremot förutsade resultatet, och när och av vilka uppfylldes Jesaja 12:1, 2, 5, 6?
8. Det var Jehova som bevisade sig vara den sanne profeten. Han var den förste som talade om de goda nyheterna om befrielse för kvarlevan av hans regeringsorganisation, Sion. Han gjorde detta genom sitt ord, bibeln, och däröver kastade han sin uppenbarelses ljus. År 1919 lossade han, såsom historiens verkliga händelser utvisar, det mäktiga Babylons grepp och befriade sitt fångna folk. Han återförde dem till sin teokratiska organisation och till dess fria och oförskräckta verksamhet. Därpå uppfyllde den återbördade kvarlevan de ord som han för länge sedan hade talat till Sion: ”På den tiden skall du säga: ’Jag tackar dig, HERRE [Jehova], ty väl var du vred på mig, men din vrede har upphört, och du tröstar mig. Se, Gud är min frälsning ... Lovsjungen HERREN, ty han har gjort härliga ting; detta vare kunnigt över hela jorden. Ropen av fröjd och jublen, I Sions invånare, ty Israels Helige är stor bland eder.’ ” — Jes. 12:1, 2, 5, 6.
Utmanande trots mot Babylons gudar
9. Hur har Jehova hävdat sig som den sanne Guden?
9. Jehova har bevisat sig ha rätt, men det har inte Babylons gudar. Sedan de har fått möjligheten att göra gott genom att självmant frige Jehovas vittnen ur sitt våld och sedan de också har fått möjligheten att göra ont genom att utplåna vittnena från jorden, har de misslyckats i att visa sig vara gudar i jämförelse med Jehova, den smorda kvarlevans Gud. När striden i himmelen följde på Guds Sons tronbestigning år 1914 såsom Konung över en ny värld, störtades Babylons demongudar jämte deras härskare, Satan, från himmelen hit ned till jorden, Guds Konungs fotapall. Från och med då skallar, genom Guds uppenbarade ord, det ropet: ”Fallet, fallet är Babylon; och alla dess gudars beläten äro nedbrutna till marken.” (Jes. 21:9, AS) Jehovas organisation, bestående av hans befriade kvarleva, är hans väktarklass på jorden, och den uppfångar dessa häpnadsväckande nyheter och vidarebefordrar dem, och detta i synnerhet sedan 1925. Den ropar ut detta budskap till alla inbyggare i Guds organisation med början i Vakttornets nummer för den 1 mars 1925 (moderupplagan; på svenska 15 maj). Sålunda har Jehova, genom sin Konung Kristus Jesus, hävdat sig som den sanne Guden, i det att han har visat sin makt över den mäktiga fiendeorganisationen Babylon. Han har hävdat sig som Gud, den Allsmäktige, genom att han befriat sin kvarleva från dess välde. Hans rena tillbedjan blev på detta sätt återupprättad och förnyad på jorden, och den kommer att bli bevarad. Den kommer att avgå med segern!
10. Vilket ansvar gavs åt den befriade kvarlevan, men vad måste den likväl undergå?
10. Åt denna år 1919 befriade kvarleva anförtroddes det stora privilegiet och det tungt vägande ansvaret att befrämja den sanne Gu dens, Jehovas, rena, obesudlade tillbedjan på jorden och utbreda den till jordens ändar. Såsom den förut citerade profetian sade: ”Detta vare kunnigt över hela jorden.” Vid tiden för frigörelsen från Babylons välde var den befriade kvarlevan ännu befläckad och nedsölad av smuts från Babylon. Detta passade inte ihop med att den framträdde som tillbedjare av Jehova, Babylons fiende. Jehova hade nu sänt sin Överstepräst, Kristus Jesus, till det andliga templet för att utföra ett domsverk med avseende på alla religioner, sanna och falska. Alltså grep sig hans Överstepräst an med att rena kvarlevan och dess insikt och uppfattning och dess sätt att tillbedja Gud, den Högste. Detta var vad Jehovas profetia genom Malaki hade förutsagt i dessa ord: ”Vem kan uthärda hans tillkommelses dag? Och vem kan bestå, när han framträder? Ty han skall vara såsom en guldsmeds eld och såsom valkares såpa. Och han skall sätta sig ned såsom en som luttrar och renar silver och skall rena Levi söner [den andliga kvarlevan]. Han skall rena dem såsom guld och silver, så att de skola bliva för HERREN män som bringa honom offergåvor i rättfärdighet.” — Mal. 3:2, 3, AT.
11. Vilka blev underkända i domen? Vilka kom emellertid igenom godkända, och varför gjorde de det?
11. På denna dag, då Jehovas Budbärare och Överstepräst kommit till tillbedjans tempel, har kristenhetens religiösa system inte uthärdat och stått godkända. Men de som tillhör den smorda kvarlevan av Jehovas vittnen har underkastat sig att få sin tillbedjan renad och har blivit godkända i provet. De har kasserat människors traditioner och filosofiska spekulationer av alla slag och har bragts i full samklang med Guds rena ord. Såsom Jesus sade: ”Ni äro redan rena på grund av det ord som jag har talat till eder.” (Joh. 15:3, NW) De har av sin Överstepräst blivit förda fram till teokratisk tillbedjan, en tillbedjan som innebär att tjäna Gud såsom den överste Härskaren, varvid myndigheten över hans tempel utövas nedåt från Honom såsom det högsta Huvudet och inte uppåt från något lägre plan.
12. Hur har Satan försökt föra kvarlevan i slaveri, men med vilket resultat?
12. Under alla de år som gått sedan befrielsen år 1919 har Satan och hans demoner försökt fördärva Jehovas befriade folks organisation och tillbedjan. Men deras Överstepräst i templet har bevarat dem rena. Vidare har Satan försökt förgöra dem genom att sända emot dem fascismens och nazismens våldshorder, låta dem bli utsatta för militära påtryckningar under det andra världskriget och dess efterkrigsperiod och nu också angripas av den internationella kommunismens styrkor. Men ända fram till innevarande år har Satans bemödanden genom dessa medel varit fåfänga. Genom varje påfund har han försökt släpa dem tillbaka till slaveriet och göra dem till en del av denna världen, men allt har varit gagnlöst. Jehovas befriade och renade folk håller fast vid den rena, obesudlade religionen i dess sanna mening. De inte endast vårdar sig om änkor och fader- och moderlösa eller ensamställda, som förlorat den som drog försorg om dem, i deras bedrövelse, utan de bevarar sig också utan fläck från denna världen. Med hjälp av den allsmäktige Gudens makt, som utövas genom Kristus, kommer de att fortsätta med att göra detta.
Inför alla nationers gudar
13. Med vad kan denna nutida befrielse jämföras, och vad har Jehova förutsagt mot sina fiender?
13. I den gudarnas strid som pågår nu har Jehova i sanning vunnit en seger, som givit genljud vida omkring, genom att han befriat, renat och bevarat sin andliga kvarleva, sina andliga israeliter, trots allt vad det nutida Babylon kan göra. Det har varit såsom när han befriade sitt utvalda folk Israel från träldomen i Egypten. Det var då han sade: ”På alla Egyptens gudar skall jag verkställa domar; jag är Jehova.” (2 Mos. 12:12, AS) Och nu i denna ”ändens tid” verkställer han domar inte endast på det forntida Egyptens demongudar utan också på hela den babyloniska världens gudar. Han har vetskap om vad fienderna har gjort mot hans trogna kvarleva och vad de alltjämt gör. Därför skall han nu göra vad han har förutsagt mot dessa fiender: ”Detta skall bliva deras lott till gengäld för deras högmod, därför att de smädade och förhävde sig mot härskarornas HERRES folk ... ty han skall svälta ut alla jordens gudar [göra dem maktlösa], så att alla nationernas kustländer [eller: öar] skola falla ned inför honom, vart folk på sin ort.” (Sef. 2:10, 11, AT; Mo) Dessa profetiska ord anger att Jehovas befriade kvarleva måste såsom hans medarbetare ha del i att svälta ut alla jordens gudar eller komma dem att tyna bort, bli maktlösa. Hur?
14. Hur tar den befriade kvarlevan del med Jehova i att ”svälta ut alla jordens gudar”?
14. Genom att upphöja Jehova inför alla nationer såsom den ende levande och sanne Guden, den oövervinnelige Guden som skänker befrielse. Genom att ge till känna att hans medel eller redskap för denna befrielse har kommit: nämligen Guds genom Kristus Jesus styrda rike, och att denna befrielse därför nu är möjlig för alla människor av en god vilja inom alla nationer, ja, och på öarna i havet. Också genom att ådagalägga sin egen av Gud givna frihet från Babylon och genom att visa att den allsmäktige Jehova har brutit sönder det ok som Babylon lagt på deras hals. Genom att också visa att nationernas gudar är falska gudar, att de inte har någon makt mot Jehovas ord, verk och organisation, ty han är ”gudars Gud”. Också genom att bevisa att den sanna, godtagbara religionen, den rena, obesudlade tillbedjan, existerar inom Jehovas fria folks teokratiska organisation.
15, 16. Vad är kvarlevans plikt, vilka profetiska ord uppfyller kvarlevan, och vilka ytterligare profetiska ord gör den sig till tolk för?
15. Ett sådant handlingssätt som detta måste nödvändigt väcka vrede och harm hos alla nationernas demongudar och även hos deras religiösa offer, dem som utövar falska former av tillbedjan. Men det är vår plikt, och det är till gagn för alla välsinnade människors frihet att vi trotsar dessa Babylons falska gudar och uppfyller psalmens profetiska ord: ”Jag tackar dig av allt mitt hjärta; i gudarnas närvaro lovsjunger jag dig. Jag faller ned vänd mot ditt heliga tempel och frambär tacksägelser till ditt namn för din godhet och din trohet, ty du har upphöjt ditt namn över alla. På den dag då jag ropade svarade du mig också; du förökade din kraft i mig. Alla jordens konungar skola frambära tacksägelser till dig, o HERRE [Jehova], när de hava hört orden från din mun. Fastän jag vandrar med fientlighet runt omkring, bevarar du likväl mitt liv för mina fienders vrede, du räcker ut din hand, och din högra hand befriar mig.” (Ps. 138:1—4, 7, AT) Det var just av detta skäl som kvarlevan blev skonad och befriad i denna ändens tid” för världen: nämligen att den skulle vittna om den sanne Gudens, Jehovas, allmakt och överhöghet inför alla denna dödsdömda världs falska gudar.
16. Den smorda kvarlevan uppskattar att den har blivit befriad och bevarad, och den instämmer i dessa ytterligare profetiska ord hos psalmisten: ”Det finnes ingen lik dig bland gudarna, o Herre; icke heller finnes det några verk som äro lika dina verk. Alla nationer som du har skapat skola komma och tillbedja inför dig, o Herre, och de skola förhärliga ditt namn. Ty du är stor och gör underbara ting; du allena är Gud ... o Jehova.” — Ps. 86:8—11, AS.
17. Vad ådagalägges genom deras aktivitet, och vad blir resultatet av den?
17. Dessa profetiska ord, som Jehova inspirerade genom sin ande, skrevs inte förgäves. De återvänder inte till honom fåfängt i denna tid. Deras uppfyllelse har redan gått till historien, ty Jehovas befriade kvarleva har stått upp i många länder och har avgivit vittnesbörd om att Jehova är Gud. Genom sin egen oförskräckta aktivitet har de ådagalagt den frihet som Han ger åt de fångar som han frigör från Babylon genom det Rike som han har upprättat i sin smorde Konungs, Kristi Jesu, händer. På grund av detta trogna och oförskräckta vittnesbörd mitt i ansiktet på alla Babylons förödmjukade gudar kommer de människor av alla nationer som är av en god vilja och tillbeder inför Jehova tillsammans med kvarlevan. Tillsammans med den smorda kvarlevan förhärligar de hans namn, och de gör detta i trots mot alla denna världens gudar, både synliga och osynliga. Med mod och hängivenhet träng er de in i andra länder och avslöjar de falska gudarna och visar att tillbedjan av dessa är falsk och leder till olycka och död. Som en följd härav finns det i våra dagar förkunnare som upphöjer Jehovas egenskap av Gud och hans rike, i 67 länder där det år 1928 inte fanns någon alls. Så sent som 1938 fanns det inga vittnen för Jehova Gud, inga som tillbad honom, i 45 länder där det nu finns tiotusental.
18. Vad betecknar denna ytterligare befrielse av en ”stor skara”, och till när måste offensiven mot falska gudar pågå?
18. Denna befrielse av en ”stor skara” av andra tillbedjare är betydelsefull. Den markerar en ytterligare seger för Jehova såsom den levande och sanne Guden. I denna tid, då all religion är under dom, betecknar den en triumf för den rena, obesudlade tillbedjan av Jehova. Men nu rycker hans Överstepräst och Konung fram till ytterligare triumfer över Babylons falska gudar, i det han drager åstad ”segrande och för att göra sin seger fullständig”. (Upp. 6:2, NW) Under honom måste vi driva offensiven ännu längre mot denna världens gudar och falska tillbedjan, tills de blir avslöjade inför alla ”får ”-liknande människor av en god vilja inom alla nationer och tills dessa vänder sig till gudarnas Guds, Jehovas, tillbedjan och vinner befrielse från denna till undergång dömda värld. — Ps. 135:5; 136:2.
19. Vad gör ett fortsatt vittnesbörd angeläget, och vilket mirakel medför en seger för alla tider åt den rena tillbedjan?
19. Det finns ännu andra länder och områden att komma in i, det finns ännu fler stora skaror av människor av en god vilja, som behöver upplysas och befrias. Det är i högsta grad angeläget att vi nu når dem. ”Ändens tid” för denna världen närmar sig sitt slut. Den falska religionen, tillbedjan av falska gudar, leder till död och till förintelse i striden vid Harmageddon, som nu ligger framför oss. Att vi antar och förblir i den rena, obesudlade religionen, tillbedjan av den sanne Guden, Jehova, genom hans Överstepräst, Kristus Jesus, leder till evigt liv i den nya världen. I gudarnas avgörande strid vid Harmageddon kommer alla denna världens falska gudar, både synliga och osynliga, att besegrade störta ned från sina piedestaler och bli tillintetgjorda, och deras orena falska tillbedjan och religion kommer att förgås med dem till evig smälek för de falska gudarna och den falska tillbedjan. Men den högste Guden, Jehova, kommer med sin kunglige Överstepräst, Kristus Jesus, som redskap att bevara de sanna tillbedjarna igenom denna väldiga, förintande världsstrid. Tack vare detta häpnadsväckande mirakel kommer den rena, obesudlade religionen att överleva med dem in i rättfärdighetens ändlösa nya värld, och den rena tillbedjan kommer att få en seger för alla tider, en seger som vunnits åt den av dess dyrkansvärde Gud, Jehova, och hans Överstepräst, Kristus Jesus.
(The Watchtower, 1 november 1951)