svära att de skulle göra det eller det, i det de tog till sådana eder i fråga om många angelägenheter av ringa betydelse. (Jämför 3 Moseboken 5:4.) Jesus sade till dem: ”Jag säger eder, att I alls icke skolen svärja, ... utan sådant skall edert tal vara, att ja är ja och nej är nej. Vad därutöver är, det är av ondo.” — Matt. 5:33—37.

Detta betyder att vi inte bör handla med dubbel norm. Vi bör ha för vana att hålla ord, och vi bör inte lägga till någon ed för att garantera detta. Det är inte så att det är förbjudet att avlägga ed om någon kräver det av oss, antingen därför att han vill ha en särskild försäkran eller därför att han hyser tvivel. Men så långt det gäller oss bör vårt ord, med eller utan ed, alltid vara pålitligt, trovärdigt. Är det så med dig? Betyder ditt ja alltid ja? Och när du säger ”Nej”, visar dina handlingar då alltid att du menar det?

Det är sant att du är ofullkomlig och därför kan gå för långt ibland, så att du finner att du har sagt att du skall göra någonting som visar sig komma i konflikt med något annat åtagande som du har. Hur skall du göra då? Det åtagande som ligger först i tiden är i nästan vartenda fall det som bör stå fast. Personlig förkärlek bör inte vara grund för beslutet. Därför bör du vara ödmjuk och omtänksam nog att gå till den det gäller och förklara varför du inte kan uppfylla ditt löfte. Därigenom visar du åtminstone att du är uppriktigt angelägen om att dina ord skall vara trovärdiga.

Om det är viktigt att du håller ord när det gäller andra människor, är det sannerligen mycket viktigare att du håller ord när det gäller Gud! Om du har vänt dig till honom i sann ånger, kanske låtit döpa dig och på så sätt bett honom låta dig bli hans tjänare, bör du inte svika ditt ord. Det skulle kosta dig hoppet om evigt liv.

Om vi älskar Gud och uppriktigt söker behaga honom, kommer han att hjälpa oss och ge oss kraft att hålla ord. Han lovar denna hjälp. Och han står vid sitt ord. — 5 Mos. 31:6; Ps. 27:9, 10; Hebr. 13:5.

Frågor från läsekretsen

● Är det inte en motsägelse i Ordspråksboken 26:4, 5? Vers fyra lyder: ”Svara icke dåren efter hans oförnuft, så att du icke själv bliver honom lik.” Men vers fem säger: ”Svara dåren efter hans oförnuft, för att han icke må tycka sig vara vis.” — F. D., Ecuador.

Det ligger ingen motsägelse i detta. Verserna ställer helt enkelt det rätta sättet och det orätta sättet att svara en dåraktig person i kontrast till varandra. Vers fyra ger anvisningen att man inte skall svara en dåraktig person i överensstämmelse med hans oförnuft, i den betydelsen att man tar sin tillflykt till hans förnedrande metoder att argumentera — förlöjligande, angrepp på person, högröstat tal, raseriutbrott osv. Genom att göra så skulle man visa sig stå på samma plan som dåren, och det är vad den senare delen av vers fyra varnar för. Således är det den andra delen av versen som visar hur den första delen skall förstås. — Jämför Ordspråksboken 20:3; 29:11.

Å andra sidan skulle det vara tillbörligt att besvara den dåraktige ”efter hans oförnuft” i betydelsen att man analyserar hans påståenden, visar att de är löjliga. Genom att man visar honom att hans argument leder till helt andra slutsatser än de som han har dragit bör han bli avskräckt från att fortsätta på sin dåraktiga väg. Det bör tjäna som en tillrättavisning. Han bör inte känna sig så vis. Att framhålla följderna av ett dåraktigt argument, dvs. visa vilket orimligt och icke önskvärt resultat denna uppfattning leder till, är ett av de bästa sätten att ta itu med ett sådant argument.

Som exempel kan vi tänka oss att någon som vill förlöjliga bibeln anser att evolutionsteorin gör bibeln urmodig eller att bibeln bara består av fabler för okunniga. I detta fall bör den som tror på skapelsen inte i första hand hänvisa direkt till Skriften, utan i stället lägga fram sådana argument som man finner i boken Blev människan till genom evolution eller genom skapelse? Denna bok tar upp till behandling uppfattningar, teorier och påståenden som framläggs av personer som inte vill godta bibelns vittnesbörd, och den framhåller de oöverstigliga svårigheter som evolutionsläran medför för dem som tror på den, när det gäller att förklara materiens och livets existens osv.

Det är också i en annan bemärkelse som den kristne inte bör svara den dåraktige enligt hans oförnuft. Han bör undvika tomma, högtravande fraser. Han bör tala, som Paulus säger, ”inte med ord som mänsklig vishet lär oss, utan med dem som anden lär oss, i det att vi förbinder andliga ting med andliga ord”. När en kristen har att