Står du vid ditt ord?

HAR det hänt att någon bett dig om att få låna pengar och högtidligen lovat dig att alldeles säkert betala igen en bestämd dag, men så har han av en eller annan orsak inte stått vid sitt ord? Har du en granne som lånar socker, bunkar och grytor och andra saker med löfte om att lämna igen det senare, men som likväl aldrig gör detta? Hur är det med människor som aldrig kommer på utsatt tid, som alltid kommer för sent till arbetet, människor som av en eller annan anledning aldrig står vid sitt ord? Vad menar du om sådana människor? Eller hör du kanske till dem?

Ett brutet löfte leder undantagslöst till missräkning. Vi känner oss besvikna, ty vi väntar oss mera av förnuftsbegåvade människor. Vi vill att de skall vara ordhålliga, och det med rätta.

Eftersom människan är en skapelse som Gud har frambragt, som han danat till sin avbild och till att vara honom, Skaparen, lik, förväntas det att hon skall återspegla de egenskaper som kännetecknar hennes danare, Jehova, som är en sanningens Gud, en ordhållig Gud. Om Jehova sade israeliternas anförare Josua: ”Intet har uteblivit av allt det goda som HERREN [Jehova], eder Gud, har lovat angående eder.” ”Intet uteblev av allt det goda som HERREN [Jehova] hade lovat.” (Jos. 23:14; 21:45) Om sig själv har Jehova sagt: ”Ordet som utgår ur min mun ... skall icke vända tillbaka till mig fåfängt.” (Jes. 55:11; 46:11) Fördenskull kan vi lita på Gud. Han har skaffat sig gott anseende för sin pålitlighets skull, ty han är en Gud som står vid sitt ord. Gör du också det?

Jesus Kristus uppmanade människorna att efterlikna Gud, då han sade: ”Låt ... edert ord ja betyda ja, edert nej nej; ty vad som är utöver dessa är från den onde.” ”Ni måste följaktligen vara fullkomliga, såsom eder himmelske Fader är fullkomlig.” (Matt. 5:37, 48, NW) Eftersom vi är skapelser som Gud har danat, finns det tvingande skäl till att vi bör vara ordhålliga, ty genom våra ord antingen ärar eller vanärar vi vår Skapare. Vi skadar också oss själva, om vi inte står vid vårt ord.

När en av Förenta staternas kongress tillsatt kommission gjorde en grundlig undersökning av hur man gått till väga vid frågesportstävlingar som anordnats i TV i USA under 1959, avslöjade den vad man kallade ett av de största bedrägerier som förövats mot det amerikanska folket på de senaste åren. Hela nationen kände sig sårad och förbryllad inför avslöjandet. Och detta berodde på att män i förtroendeställning blivit beträdda med att ha farit med lögn. Presidenten för Columbia Broadcasting System, Frank Stanton, medgav att oförvitligheten inom hela radio- och TV-världen hade blivit ifrågasatt och sade att ”det är ovisst om denna gren av nöjesindustrien någonsin helt skall återhämta sig, sedan den förlorat allmänhetens förtroende”. Så stor blev skadan då människor blev beträdda med att ha farit med lögn!

Människor som inte står vid sitt ord är inte pålitliga. De saknar rättframhet. Deras ord väcker tvivel och misstro. Att man lånar en kopp socker och inte betalar igen kan tyckas vara en obetydlig sak, men små och obetydliga ting kan snabbt växa och bli till stora ting. Små atomer bildar stora berg. Icke infriade löften har oansvarighet, försumlighet och slapphet i släptåg. Orden mister snabbt sin betydelse, avtal och högtidliga överenskommelser respekteras inte. Om en man till exempel inte respekterar en eklaterad förlovning, kan man då lita på att han respekterar och tar sig an en viktig uppgift i Guds organisation? Knappast. Om det inte finns giltiga skäl till att bryta förlovningen, då sviker en sådan man sitt ord. Han är inte ordhållig, och fördenskull är han inte värdig att beklädas med ansvar.

Gud väntar att människorna skall stå vid sitt ord. ”När du har gjort ett löfte åt Gud, så dröj icke att infria det; ty till dårar har han icke behag. Det löfte du har givit skall du infria.” (Pred. 5:3) Detta kan vara ett överlåtelselöfte, ett äktenskapslöfte eller ett vilket som helst löfte som man ger åt Gud. När brud och brudgum avlägger äktenskapslöftena, lovar de inte endast att godta varandra såsom man och hustru utan också att älska och troget hålla fast vid varandra i överensstämmelse med Guds lag, som finns i bibeln. Står du vid ditt ord? Det förhållandet att ett stort antal människor tar ut skilsmässa, överger sin äktenskapspartner eller stäms för brutet äktenskapslöfte ger rikliga belägg för att många inte är ordhålliga.

Sedvänjorna på en viss ort kan ofta vålla att människor inte håller ord. Så hände det till exempel för någon tid sedan vid ett bröllop att vigselförrättaren fick vänta. Brudgummen fick vänta. Gästerna fick vänta. Vigseln var utsatt till klockan 15, men bruden kom inte förrän klockan 17! Hon kunde mycket väl ha varit färdig klockan 15, men seden krävde att hon skulle komma sent. Men någon tid därefter, då den äkta mannen utan egen förskyllan kom några minuter för sent till ett avtalat möte med henne, blev hon förtretad. Om vi vill känna trevnad i vårt förhållande till andra människor, måste vi vara ordhålliga.

Somliga människor har för vana att bjuda hem folk på mat utan att mena detta. De förväntar att gästen artigt skall tacka nej. Men någon som inte känner till en sådan vana kanske tackar ja till inbjudan, till stor förlägenhet för alla de närvarande. Att man på det sättet ger sken av att vara ”gästfri” är rena skrymteriet. Det är inte ärligt, nej, det är obilligt och ofint.

Säg det du menar, och mena det du säger. ”Låt ... edert ord ja betyda ja, edert nej nej.” Bed inte folk komma hem till dig och äta ett mål mat, om du inte har någon mat hemma. Bjud dem inte att stanna över natten, om du inte menar det. Var ordhållig. Seder och bruk kan vara goda, men när de gör dig till en lögnare, då är det på tiden att frångå dem.

Vi väntar oss att barn skall vara ärliga och rättframma i det de säger, men är föräldrarna det när de talar till barnen? Säger du att du skall ge barnet smäll och låter sedan bli att smälla det? Är det med dig såsom Jesus sade att det var med de skriftlärda och fariséerna, ”de säga, men göra icke”? Betyder ditt ja verkligen ja och ditt nej nej för barnet? Eller liknar du den far som sade till sin son: ”Du får absolut inte gå på bio i dag, och därmed basta — om inte mamma säger att du får”? Stå vid ditt ord, om du vill att dina barn skall ha respekt för dig. — Matt. 23:3.

Försök inte apa efter världen omkring dig, ty den har blivit utstuderad i fråga om spetsfundigheter och kringelkrokar. Stå vid ditt ord. Om du, till följd av omständigheter som du inte råder över, finner att du inte kan hålla ord i en viss sak, så underrätta omedelbart den eller dem som berörs härav och förklara varför du inte kan göra det. Tala sanning. Se ovillkorligen till att du står vid ditt ord. — 2 Kor. 6:4—7.