Bergspredikan — Var ”fullkomliga”: Älska era fiender

SEDAN Jesus hade tillsagt sina åhörare att ”inte [stå] emot den som är ond”, tillade han: ”Ni har hört att det sades: ’Du skall älska din nästa och hata din fiende.’” — Matt. 5:39, 43.

De som var närvarande, då Jesus höll sin bergspredikan, var judar som hade ”hört” Guds bud: ”Du skall icke hämnas och icke hysa agg mot någon av ditt folk, utan du skall älska din nästa såsom dig själv.” — 3 Mos. 19:18.

Israels religiösa ledare betonade emellertid att uttrycken ”någon av ditt folk” och ”din nästa” bara syftade på judar. De framhöll också med kraft att andra bud och befallningar i Guds lag krävde att israeliterna skulle hålla sig avskilda från andra folk. (5 Mos. 7:1—4) Detta hänsyftade visserligen på det förhållandet att Israel som en nation skulle vara åtskilt från andra nationsgrupper, men så småningom uppkom den tanken att alla icke-judar var så kallade fiender, som man borde hata som individer. Ett exempel på denna inställning finner vi i följande citat ur Mischna:

”Boskap får inte lämnas kvar i hedningarnas gästgiverier, eftersom de [dvs. hedningarna] är misstänkta för råhet; inte heller får en kvinna stanna ensam hos dem, eftersom de är misstänkta för liderlighet; inte heller får en man stanna ensam hos dem, eftersom de är misstänkta för att utgjuta blod. Dottern till en israelit får inte hjälpa en hednisk kvinna vid barnsbörd, eftersom hon skulle hjälpa till med framfödandet av ett barn för avgudadyrkans sak, men en hednisk kvinna får hjälpa dottern till en israelit. Dottern till en israelit får inte amma en hednisk kvinnas barn, men en hednisk kvinna får amma barnet till dottern till en israelit på dennes egendom.” — Traktat Abodah Zarah (”Avgudadyrkan”) 2:1.

”Men jag säger er”, fortsatte Jesus — och framställde så en vederkvickande kontrast: ”Fortsätt att älska era fiender och att bedja för dem som förföljer er.” (Matt. 5:44) Här finner vi ytterligare vittnesbörd om att Guds Son ”inte [hade] kommit för att omintetgöra utan för att uppfylla” Guds skrivna lag, för denna lag krävde att man skulle behandla ”främlingar”, dvs. utlänningar, hänsynsfullt och välvilligt. — Matt. 5:17; 2 Mos. 22:21; 23:4, 5; 3 Mos. 19:33, 34; 5 Mos. 10:19.

Men Jesus hade inte för avsikt att begränsa denna princip till Israels hedniska fiender. Han önskade att hans efterföljare skulle handla kärleksfullt mot alla människor som kunde komma att visa dem fientlighet. Lukas, som i synnerhet skrev för icke-judar, återger Jesu ord på det här sättet: ”Men till er som lyssnar säger jag: Fortsätt att älska era fiender, att göra gott mot dem som hatar er, att välsigna dem som förbannar er, att bedja för dem som förolämpar er.” — Luk. 6:27, 28.

Enligt Jesus måste de ”som lyssnar”, dvs. verkligen tar hans ord till hjärtat, besvara ett tredubbelt hat med en motsvarande tredubbel kärleksbetygelse: 1) ”Göra gott mot dem som hatar” dem, besvara en fiendes hätska känslor med välvilliga handlingar. 2) Om hatet utmynnar i häftigt utslungade okvädinsord, skall de ”välsigna dem som förbannar” dem. I stället för att uttala förbannelser som gensvar på en förbannelse bör Jesu efterföljare tala vänligt och hänsynsfullt till sina motståndare. 3) Om fientligheterna går längre än till okvädinsord och Kristi lärjungar får uppleva att man rent bokstavligt ”förföljer” dem genom att öva fysiskt våld eller genom annan förolämpande misshandel, bör de ”bedja för” förföljarna, kärleksfullt bönfalla Gud om att en hjärteförändring måtte ske hos deras motståndare och att dessa måtte komma in i Guds ynnest. — Jämför Romarna 12:14—21; 1 Korintierna 4:12; 1 Petrus 3:8, 9.

Jesus gav därpå ett starkt skäl till att man bör visa sina fiender kärlek: ”Så att ni måtte visa er vara söner av er Fader som är i himlarna.” (Matt. 5:45a) Till nytta för sina hedniska läsare bytte Lukas ut satsen ”söner av er Fader som är i himlarna” mot uttrycket ”den Högstes söner”. — Luk. 6:35a.

Människor som fäster avseende vid Jesu råd blir Guds ”söner” i den bemärkelsen att de efterliknar honom genom att återspegla hans opartiska välvillighet mot vän och fiende i lika mån. (Jämför Matteus 5:9; Efesierna 4:31—5:2; 1 Johannes 3:9—12.) Gud är ett fullkomligt föredöme i detta att ”han låter ... sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga” (Matt. 5:45b); ”han är omtänksam om de otacksamma och onda”. — Luk. 6:35b.

För att betona hur viktigt det skulle vara för dem som lyssnade att följa maningen: ”Fortsätt att älska era fiender”, tillfogade Jesus: ”Ty om ni älskar dem som älskar er, vilken lön har ni då? Är det inte också det som uppbördsmännen gör? Och om ni bara hälsar på era bröder, vad gör ni för märkvärdigt då? Är det inte också det som folk i nationerna gör?” — Matt. 5:46, 47.

Människor som önskar efterlikna Gud får inte inskränka sina kärleksbetygelser till personer som besvarar deras kärleksfullhet. Det skulle inte göra dem förtjänta av någon särskild ”lön” eller ynnest hos Gud. Också ”uppbördsmännen” var vana att visa de människor kärlek som gav dem kärlek i gengäld, och likväl ansåg judarna dessa tillhöra de mest föraktade bland människor. — Luk. 5:30; 7:34.

Den vanliga hälsningen bland israeliterna inbegrep ordet schalom (”frid” eller ”fred”), som innefattade en önskan om god hälsa, välfärd och framgång för den person man hälsade på. Att inskränka en sådan hälsning till människor som man ansåg vara ens ”bröder” skulle inte vara något ”märkvärdigt”, eftersom man kunde iaktta något liknande bland ”folk i nationerna”, människor som judarna ansåg vara gudlösa, orena och sådana som borde undvikas.

Lukas’ evangelium, som skrevs med tanke på icke-judar, har bytt uttrycken ”uppbördsmännen” och ”folk i nationerna” (vilka i detta sammanhang kunde ge mening enbart åt judar) mot den allmännare termen ”syndarna”. Vi läser: ”Och om ni älskar dem som älskar er, vilken förtjänst ger det er? Också syndarna älskar ju de människor som älskar dem. Och om ni gör gott mot dem som gör er gott, vilken förtjänst ger det er i själva verket? Också syndarna gör detsamma. Och om ni lånar ut räntefritt åt dem som ni hoppas få något av, vilken förtjänst ger det er? Också syndare lånar ut räntefritt åt syndare för att få lika igen.” — Luk. 6:32—34.

Jesus avslutade denna del av bergspredikan med orden: ”Ni skall följaktligen vara fullkomliga, såsom er himmelske Fader är fullkomlig.” — Matt. 5:48.

Detta är inte en befallning till Jesu lärjungar att bli fysiskt och moraliskt felfria, eftersom detta för närvarande är omöjligt till följd av arvsynden. (Rom. 3:23; 5:12) Det är snarare så att dessa ord uppmuntrar människor att efterlikna den ”himmelske Fadern”, Jehova, genom att söka fullkomna sin kärlek, ”råga måttet” av den, så att säga, och göra den fullständig genom att innesluta sina fiender i det som de omfattar med sin kärlek. I överensstämmelse med detta lyder Lukas’ parallellskildring så här: ”Fortsätt med att bli barmhärtiga, alldeles som er Fader är barmhärtig.” — Luk. 6:36.