Vad säger bibeln?

Bör du försvara dig?

I MÅNGA delar av världen ökar våldet och brottsligheten. I synnerhet i de större städerna känner människor sig inte säkra, inte ens i sitt eget hem. Hur skulle du handla, om du hotades med våld? Skulle du ”vända den andra kinden till”?

Det är riktigt att Jesus Kristus talade om att ”vända den andra kinden till”. Men vi måste undersöka om han verkligen talade om sådana situationer då någon var allvarligt hotad till livet. Han sade: ”Stå inte emot den som är ond; utan vem som än slår dig med flata handen på din högra kind, vänd också den andra till åt honom.” (Matt. 5:39, NW) Ett slag med flata handen är i själva verket en förolämpning och ges ofta i syfte att framkalla strid. Men genom att inte ge igen kan en kristen, som utsätts för förolämpande ord eller handlingar, kanske förhindra att det blir strid. Bibeln säger: ”Ett mjukt svar stillar vrede, men ett hårt ord kommer harm åstad.” — Ords. 15:1.

Situationen blir emellertid en helt annan, om man hotas med allvarligt fysiskt våld. Jehova Gud visade i sin lag till Israel att den enskilde hade rätt att försvara sig. Om till exempel en tjuv bröt sig in i ett hus om natten, stadgade lagen: ”Ertappas tjuven vid inbrottet och bliver slagen till döds, så vilar ingen blodskuld på dråparen.” (2 Mos. 22:2) Nattetid kunde det vara mycket svårt att utröna inkräktarens avsikter. Husägaren hade rätt att utdela hårda slag för att skydda sig själv mot eventuell skada, och om slagen visade sig vara dödsbringande, ansågs han vara fri från blodskuld.

Det är faktiskt naturligt för människan att skydda sin kropp mot skada. Om ett föremål kastas mot en person, försöker han instinktivt komma undan eller, om möjligt är, skydda huvudet mot att ta skada. Om en nära anhörig — hustru eller barn — utsätts för angrepp, kommer en man likaså instinktivt att göra vad han kan för att hjälpa, även om det skulle kosta honom livet. Ett sådant handlingssätt är också i harmoni med vad Jesus Kristus själv gjorde, då han offrade sitt liv för församlingen. — Ef. 5:25.

Om du eller någon av dina kära anhöriga skulle ställas ansikte mot ansikte med en man eller kvinna som bär vapen, vad skulle du då göra? I den utsträckning som tid och mänsklig förmåga medger måste du bedöma situationen och söka avgöra om individen bara är ute efter pengar och andra värdesaker eller om han eller hon har för avsikt att allvarligt skada någon till liv och lem. Det skulle sannerligen vara dumdristigt att offra livet i ett försök att rädda förgängliga materiella ägodelar. Att lämna ifrån sig pengar eller andra värdesaker utan att sätta sig till motvärn kan i många fall undanröja hot till livet. Enligt Mose lag var det dessutom så att blodskuld vilade på den person som dödade en tjuv när det var dag. (2 Mos. 22:3) Varför? Tydligen därför att på dagen kunde man identifiera tjuven och överlämna honom åt lagen. Eftersom Mose lag framlägger Guds synpunkt, inser vi att en kristen inte kan göra gällande att han handlade i självförsvar, om det i själva verket bara var fråga om försvar av egendom mot en brottsling som kunde identifieras.

Men det kan också vara så att den beväpnade personens avsikt är att döda. Hur skall man då handla?

Om det är möjligt att fly, är detta att föredra. Bibeln berättar om ett antal tillfällen då Jesus gjorde just detta, till exempel den gången då vissa judar tog ”upp stenar för att kasta på honom. Men Jesus gömde sig undan och gick sedan ut ur helgedomen.” (Joh. 8:59) Vi läser om ett annat tillfälle: ”Då ville de åter gripa honom, men han gick sin väg undan deras händer.” — Joh. 10:39.

Om det är omöjligt att fly, kan man kanske resonera med angriparen. Men att försöka resonera med en person som är besluten att tillfoga skada kan vid somliga tillfällen leda till att värdefull tid går förlorad. Situationen kan vara sådan att det enda man kan göra är att använda vadhelst som finns inom räckhåll för att skydda sig själv eller andra. Följden kan bli att angriparen får ett dödande slag. Från Skriftens ståndpunkt sett skulle den som på detta sätt handlar i självförsvar inte därigenom ådra sig blodskuld.

I betraktande av att våldet och brottsligheten ökar kan somliga kristna undra om de inte borde skaffa sig vapen för att vara förberedda på ett eventuellt angrepp. Det är känt om Jesu apostlar att de hade åtminstone två svärd. (Luk. 22:38) Detta var inte något ovanligt, för judarna på den tiden stod under Mose lag, som tillät att man stred med vapen. Svärden var också värdefulla när man skulle värja sig mot vilda djur. De kunde också vara till praktisk nytta och tjäna i stort sett samma syfte som en yxa eller en stor kniv.

Men det som hände den 14 Nisan år 33 v.t. visar att Jesus Kristus inte ville att hans judiska efterföljare skulle använda svärd under omständigheter som skulle kunna framkalla väpnat motstånd mot landets myndigheter. När Petrus till exempel använde ett av svärden mot folkhopen som hade kommit för att gripa hans Herre, befallde Jesus honom: ”Stick ditt svärd tillbaka i skidan; ty alla som taga till svärd skola förgöras genom svärd.” (Matt. 26:52) Petrus’ handlande i det här fallet var inte en fråga om självförsvar, utan han gjorde motstånd mot myndigheterna och till och med mot Guds vilja. Folkhopens syfte var att gripa Jesus och ställa honom inför rätta.

Det är nyttigt att tänka på att vi helt enkelt inte kan förbereda oss för allt som skulle kunna hända. Det är därför förståndigt av den kristne att inte vara överdrivet bekymrad för sina materiella behov och sin trygghet. Jesus Kristus gav detta råd: ”Gören eder icke bekymmer för edert liv, vad I skolen äta eller dricka, ej heller för eder kropp, vad I skolen kläda eder med.” (Matt. 6:25) Jesus sade inte härmed att man inte skulle arbeta för livets uppehälle, utan han framhöll helt enkelt att man inte borde ägna överdriven omsorg åt detta. Likaså är det tillbörligt att man vidtar försiktighetsåtgärder när det gäller ens egen trygghet, men det är en helt annan sak att låta detta bli en orsak till stor ängslan och oro.

En kristen bör därför allvarligt tänka på de faror som kan vara förbundna med tillgång till skjutvapen. Jämte panik eller upphetsning har detta inte så sällan lett till onödiga dödsfall. Som exempel kan nämnas den fyrtioårige man i Arkansas som laddade sitt hagelgevär för första gången på fyra år. Det hade förekommit stölder i grannskapet, och han var besluten att skydda sin egendom. Tidigt nästa morgon hörde han något och trodde att det var en kringstrykare som snavade utanför huset. Han grep tag i geväret och sköt mot huvudingången. Sedan tände han ljuset. Där, i dörröppningen, låg hans trettonåriga dotter — död.

Det är alltså tydligt att en person har rätt enligt Skriften att försvara sig själv eller andra mot fysiskt våld. Men bibeln godkänner inte att man tar del i väpnade konflikter eller att man, i ett försök att skydda materiella ägodelar, tar en människas liv.