Att utföra Jehovas verk på Jehovas sätt
”Låt oss då, så många av oss som är mogna, ha denna sinnesinställning; och ... låt oss ..., i den mån som vi har gjort framsteg, fortsätta att vandra ordningsfullt i denna samma rutin.” — Fil. 3:15, 16.
1, 2. Vilken tvåfaldig verksamhet krävs av överlämnade kristna i vår tid? Vilka skriftställen visar detta?
VAD är Jehovas verk för dem som har överlämnat sig åt att göra hans vilja och följa i Jesu Kristi, hans Sons, fotspår? Det är ett tvåfaldigt verk, som blivit både förutsagt och befallt av Jesus Kristus.
2 Jesus profeterade: ”Dessa goda nyheter om riket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna; och sedan skall slutet komma.” (Matt. 24:14) Att ta del i predikandet av dessa goda nyheter om Riket är alltså sannerligen en viktig del av utförandet av Jehovas verk i vår tid. Jesus befallde vidare sina första lärjungar: ”Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationerna, döp dem i Faderns och Sonens och den heliga andens namn och lär dem att hålla allt som jag har befallt er.” (Matt. 28:19, 20) De kristna måste inte bara predika, utan de måste också lära människor vad de själva har fått lära sig. De bör hjälpa andra att göra de ting som Jesus själv befallde sina ursprungliga apostlar och lärjungar att göra.
3. Vad visar bibeln i fråga om hur Guds verk skall utföras?
3 Hur skall Jehova Guds verk utföras? Skall varje kristen utföra detta verk som han har lust att göra det eller som han tycker att det skall göras? Nej, inte alls. I stället befaller Guds ord hur vi skall utföra det. Denna princip blev illustrerad så långt tillbaka som på Mose tid, eftersom vi läser i 5 Moseboken 12:8: ”Ni får inte göra enligt allt som vi nu gör här, var och en vadhelst som är rätt i hans egna ögon.” (NW) Å andra sidan skall vi göra som det befalls i 5 Moseboken 6:18: ”Du skall göra, vad rätt och gott är i HERRENS [Jehovas] ögon, för att det må gå dig väl.” Aposteln Paulus visar att dessa principer också är tillämpliga på den kristna församlingen: ”Nu förmanar jag er, bröder, . . . att ni alla skall tala överensstämmande och att det inte skall vara söndringar bland er, utan att ni må vara på rätt sätt förenade i samma sinne och i samma tankegång.” (1 Kor. 1:10) Och i Filipperna 3:15, 16 visar Paulus att ett kännetecken på mogna kristna är att de tänker, talar och verkar tillsammans harmoniskt. Denna endräkt i uppsåt och handling är nödvändig för att utföra Jehova Guds verk på hans sätt.
ATT LÅTA GUDS VERK FÅ FRÄMSTA PLATSEN
4. a) Vilken plats bör Guds verk ha i vårt liv? b) Vad kan med rätta ställa krav på våra tillgångar?
4 Vad är nu några av de ting som är inbegripna i att utföra Jehovas verk på Jehovas sätt? För det första behöver vi ge företräde åt det i vårt liv. Det är som Jesus uppmanade: ”Fortsätt därför med att först söka riket och hans rättfärdighet.” (Matt. 6:33) Vi har bara ett visst mått av tid, ett visst mått av fysisk och mental kraft eller energi och bara ett visst mått av denna världens goda. Det är så mycket som med rätta ställer krav på vår tid. En far måste till exempel sörja för sin familj, inte bara andligen, utan också materiellt, och ordna med ett visst mått av rekreation för dem. Allt detta krävs av honom. — Jämför 1 Timoteus 5:8.
5. a) Hur kan en kristen sätta Jehovas verk först med hänsyn till sitt förvärvsarbete? b) Hur blev en viss far belönad för att han gjorde detta?
5 Men också med avseende på sådana förpliktelser finns det områden inom vilka de kristna kan välja. För att sätta Guds rike främst i vårt liv kan vi till exempel ha möjlighet att ta det slag av anställning, som ger oss mesta möjliga tid till att ta del i verket med att predika och göra lärjungar och ta vård om vår familjs andliga intressen. En far, som arbetade som laboratorietekniker, slutade detta arbete och blev egen företagare och utförde alla slags tillfälliga arbeten, så att han kunde ägna mera tid åt att ta hand om sina fyra söners och sin dotters andliga intressen. Vad blev resultatet? Barnen växte också upp till att bli goda kristna medarbetare.
6. Vilket val måste vi göra i fråga om bruket av vår fritid?
6 Så är det detta som gäller vår fritid. Vi behöver alla rekreation, men hur mycket? Kommer rekreationen först i vårt liv? Sysslar vi intensivt med vår favoritrekreation i så hög grad att våra andliga intressen blir lidande? Eller tar vi först hand om våra andliga behov för att sedan, när tiden räcker till, ägna oss åt någon rekreation? Det är ofta en fråga om val, eftersom det vanligen inte är BÅDE OCH, utan ANTINGEN ELLER. Betraktar vi Guds verk med att leva och sprida de ”goda nyheterna” som grädden i vårt liv, så att säga, och de övriga tingen som skummjölken? Eller gör vi tanklöst nöjen och njutningar till grädden, när det gäller vår tid, våra krafter och våra medel, och Guds arbete till skummjölken? Blottställer vi oss för anklagelsen att vara ”älskare av sinnliga njutningar hellre än älskare av Gud”? — 2 Tim. 3:4.
BALANS OCH RÄTT UTNYTTJANDE AV TIDEN
7, 8. a) Vad kräver utförandet av Jehovas verk på Jehovas sätt av oss beträffande de sätt på vilka vi delar med oss åt andra av de ”goda nyheterna”? b) Beträffande rätt utnyttjande av tiden?
7 Jesus sade att han inte gjorde någonting av egen ingivelse. Han följde noga den ledning som han fick av sin Fader. (Joh. 14:10) Därför gör vi väl i att noga studera hans föredöme och fullgöra predikandet av de ”goda nyheterna” på de sätt som han gjorde det. På så vis kommer vi att utföra Jehovas verk på Jehovas sätt. Jesus väntade inte på att människor skulle komma till honom, och inte heller begränsade han sitt predikande av de ”goda nyheterna” till människor som han redan var bekant med. Han gick ”från stad till stad och från by till by och predikade och förkunnade de goda nyheterna om Guds rike”. (Luk. 8:1) Hans lärjungar efterliknade hans exempel och tog initiativ till att nalkas andra människor med de ”goda nyheterna”; de vittnade för skaror av människor på torg och marknadsplatser och på andra ställen där människor samlades. (Apg. 16:13—15; 17:17—21) I vår tid följer Jehovas vittnen samma principer. De tar initiativ till att dela med sig av de ”goda nyheterna” åt andra, oavsett om dessa är bekanta eller de är främlingar. Medan de sköter livets dagliga angelägenheter, har de kontakter med släktingar och grannar, i affärer och i skolan; och de strävar efter att använda dessa kontakter till att på tillbörligt vis dela med sig av bibelns sanning. Men alla skulle inte få höra de ”goda nyheterna”, om vi begränsade vår verksamhet till detta. Det är somliga som vi aldrig skulle träffa, om vi inte personligen uppsökte dem i deras hem. Jehovas vittnen har det slag av kärlek som når ut för att inbegripa alla slags människor, och de gör ansträngningar för att nå var och en med budskapet om Riket. Återspeglar din personliga andel i denna verksamhet denna balanserade kristna syn? — Matt. 5:46—48; 1 Tim. 2:3, 4.
8 Något som står i nära samband med jämvikten är det som gäller rätt utnyttjande av tiden. Det finns verkligen ”en fastställd tid ... för varje angelägenhet under himmelen”. (Pred. 3:1—8; v. 1 enl. NW) När vi är med vid ett församlingsmöte och en kristen förkunnare håller ett tal, är det alltså, i överensstämmelse med denna princip, inte tid att dåsa, viska eller läsa något som inte står i samband med det ämne som dryftas. Och på kvällar då möten hålls är det inte tid att göra återbesök eller ägna sig åt annan kristen verksamhet, som lika väl kunde skötas vid något annat tillfälle. Det förefaller som om särskilt de äldste behöver visa omsorg i detta som gäller rätt utnyttjande av tiden. De kan ofta vara frestade att sköta församlingsangelägenheter mitt under mötena. Med litet bättre planering skulle dessa ting mycket väl kunna skötas vid något annat tillfälle.
ATT UTFÖRA GUDS VERK FRIDSAMT OCH MED GLÄDJE
9, 10. a) Varför bör vi utföra Jehovas verk fridsamt? b) Varför innebär detta ibland ett problem?
9 Jesus gav sina apostlar rådet: ”Håll frid med varandra.” (Mark. 9:50) När allt kommer omkring — är inte Jehova ”fridens Gud” och hans Son ”Fridsfurste”? (Fil. 4:9; Jes. 9:6) Och förklarade inte Jesus dem lyckliga som är fridsamma eller fredstiftande? (Matt. 5:9, 1917) Detta betyder att vi bör vara angelägna om att ha frid inbördes och göra ansträngningar för att det skall vara så.
10 Varför är det ibland ett problem att verka tillsammans fridsamt? Ett skäl är utan tvivel att vi alla har olika personligheter. Bör vi då inte vara villiga att tillåta olika sätt att tänka och handla och vara förstående i stället för kritiska? En annan orsak till att det ibland har med sig problem att bevara friden är att vi har en intensiv önskan att se Guds verk utfört på bästa tänkbara sätt, och vi tycker helt naturligt att vårt sätt är det bästa. Ibland kan det vara så. Men ofta finns det mer än ett godtagbart sätt att göra något på. När det förhåller sig så, är det mycket viktigare att vi samarbetar fridsamt än att något blir gjort på det absolut mest effektiva sättet.
11. Vad bör en äldste i fridens intresse vara villig att göra?
11 I all synnerhet behöver äldste, när de kommer tillsammans för att dryfta angelägenheter som har med församlingen att göra, tänka på vikten av att bevara friden. Där ingen tvingande princip är inbegripen och frågan bara gäller smak eller en litet större eller mindre kostnad, kommer den som är vis att i fridens intresse böja sig för den som hyser starka känslor i fråga om just detta. Om vi fortsätter att yrka på att det skall göras på vårt sätt, kan vi bli upphov till sårade känslor och till och med göra att våra bröder drar sig undan. Skulle då segern ha varit värd det? Naturligtvis inte! Att vi utför Jehovas verk på hans sätt betyder alltså också att vi strävar efter att utföra det fridsamt — vi tänker på Psalm 133:1: ”Se, huru gott och ljuvligt det är, att bröder bo endräktigt tillsammans.”
12. Varför är det ett mycket rimligt krav att Jehovas verk skall utföras med glädje?
12 Ytterligare en annan viktig sida av att vi utför Jehovas verk är att vi gör det med glädje. Alldeles som en olycklig hustru kastar ett ogynnsamt återsken på sin man, så skulle det kastas ett ogynnsamt återsken på Gud, om vi tjänade honom utan glädje. Det är mycket lämpligt att aposteln Paulus befaller: ”Gläd er i Herren alltid. På nytt vill jag säga: Gläd er!” (Fil. 4:4) Och hur många skäl har inte de kristna i vår tid att vara glada! Sanningen har verkligen gjort dem fria (Joh. 8:32); de har förlåtelse för synder (Apg. 13:38); de ser kunskapen om sanningen växa till allt mer och bli överflödande (Dan. 12:4); de har gott umgänge med varandra (Rom. 1:11, 12); de känner den större lycka som kommer av att ge (Apg. 20:35); de åtnjuter välsignelserna i ett andligt paradis (2 Kor. 12:4); och de vet att de genom att bevara ostraffligheten gläder sin store Guds, Jehovas, hjärta. — Ords. 27:11.
ATT UTFÖRA GUDS VERK MED RENA HÄNDER
13. I vilket särskilt avseende kom det forntida Israel ofta till korta? Vad befallde Jehova dem att göra på grund av detta?
13 En sida av att vi utför Jehovas verk på hans sätt är att vi gör det med rena händer, dvs. dygdigt och ärbart. I fråga om detta är det inte så få som har kommit till korta. Vi kan vara hur upptagna som helst i Jehovas verk, men om vi inte lever enligt bibelns moralprinciper, är det hela fåfängt. Jehova Gud framhöll detta kraftigt i förbindelse med sitt forntida folk Israel. Han talade om för dem att han fann deras olika slag av formell tillbedjan avskyvärda och sade sedan: ”Tvån eder då och renen eder. Skaffen edert onda väsende bort ifrån mina ögon. Hören upp att göra, vad ont är.” — Jes. 1:13—16.
14. Hur visade sig Paulus föredömlig i uppförande? Vilken forntida befallning stämde detta överens med?
14 Jehova Gud är helig, ren och rättfärdig, och han befaller att hans tjänare likaså skall vara heliga och rena. ”Ni skall vara heliga, därför att jag är helig.” (1 Petr. 1:16) Vi är alla ofullkomliga, och därför har vi en verklig kamp för att bevara oss heliga och rena. Ibland kan vi känna det alldeles som aposteln Paulus, när han skrev att det han ville göra gjorde han inte, men det han inte ville göra, det gjorde han. (Rom. 7:19) Men han slutade aldrig upp med att kämpa emot de nedärvda svagheterna, eftersom han skrev: ”Jag är hårdhänt mot min kropp och leder den som en slav, för att jag, sedan jag har predikat för andra, inte själv på ett eller annat sätt skall bli underkänd.” (1 Kor. 9:27) De judar som återvände från det forntida Babylon fick befallningen: ”Bevara er rena, ni som bär Jehovas kärl.” Denna befallning kan visserligen i första hand ha avsett religiös renhet, men principen är också tillämplig på moralisk renhet. — Jes. 52:11, NW.
15. Vilket ytterligare skäl har vi att vaka över vårt uppförande?
15 Det är mycket passande att vi bevarar oss rena, inte bara på grund av det rena budskap som vi har, utan också för att vi inte skall få andra att snava och falla. Jesus påminde om att det är en mycket allvarlig sak att få en av hans små att snava och falla. (Luk. 17:1, 2) Paulus var omsorgsfull i detta avseende, vilket framgår av hans ord: ”På inget sätt ger vi någon som helst orsak att snava, för att vår tjänst inte skall klandras; utan på alla sätt anbefaller vi oss som Guds tjänare: genom uthållighet i mycket, ... genom renhet, ... genom kärlek fri från skrymteri.” Att vi verkligen utför Jehovas verk på Jehovas sätt betyder att vi är noga med att vi utför Jehovas verk med rena händer, för att vi inte skall dra smälek över Jehova och hans församling och för att vi inte skall få andra att snava och falla. — 2 Kor. 6:3—10.
ATT UTFÖRA JEHOVAS VERK OSJÄLVISKT
16. Vad bad kung David att Gud skulle göra för honom? Vad betydde det?
16 Framför allt måste vi tänka på detta: Om vi inte utför Jehovas verk av kärlek, osjälviskt, av ett rent hjärta, kommer det inte att vara till någon nytta alls för oss. Kung David insåg vikten av detta, och det var därför som han bad: ”Undervisa mig, o Jehova, om din väg. Jag skall vandra i din sanning. Samla mitt hjärta till att frukta ditt namn.” (Ps. 86:11, NW) Att tjäna med ett delat hjärta skulle betyda att låta själviskheten komma in. Det skulle tyda på ett hemligt motiv. Det är därför som vi får befallningen att älska Jehova Gud av allt vårt hjärta, av all vår själ, av allt vårt sinne och av all vår styrka. — Mark. 12:29—31.
17. Varför är detta att man vakar över sina motiv inte någon lätt sak?
17 Detta är inte något som är lätt att göra. Israeliterna kom ständigt till korta i detta hänseende. Varför det? På grund av att ofullkomliga människohjärtan är ytterst svekfulla och bedrägliga, precis som vi läser i Jeremia 17:9. Och alldeles som Jeremia sedan visar, kan bara Jehova Gud helt och fullt förstå hjärtat. Det är därför som ett studium av hans ord kommer att hjälpa oss att urskilja våra själviska benägenheter eller planer och framgångsrikt föra krig mot dem. Ja, vårt hjärtas fallna böjelser och benägenheter är alltid verksamma för att skada eller fördärva våra goda gärningar. Själviska eller hemliga motiv var orsaken till svårigheterna med de religiösa ledarna på Jesu tid, och det var av detta skäl som de i sådan grad motstod Jesus. Det är på samma sätt med kristenhetens präster i vår tid. Till skenet tjänar de Gud, men i verkligheten bekymrar de sig huvudsakligen om sina egna intressen. — Matt. 23:13—33.
18. Hur slår aposteln Paulus fast att vi behöver tjäna Jehova Gud osjälviskt?
18 Hur tydligt klargör inte Paulus betydelsen av ett rätt motiv: ”Om jag talar människors och änglars tungomål men inte har kärlek, då har jag blivit en ljudande malm eller en skrällande cymbal. Och om jag har profeterandets gåva och är insatt i alla heliga hemligheter och all kunskap, och om jag har all tro så att jag kan förflytta berg, men inte har kärlek, då är jag ingenting. Och om jag ger ut allt vad jag äger för att andra skall ha att äta, och om jag lämnar ut min kropp, för att kunna berömma mig, men inte har kärlek, då är det mig till ingen nytta alls”! — 1 Kor. 13:1—3.
19. Vilka ytterligare råd ger bibeln beträffande det slags kärlek vi måste visa?
19 Det är därför mycket passande att Paulus råder oss: ”Låt allting hos er ske i kärlek.” (1 Kor. 16:14) Men låter Paulus sig nöja med detta? Nej, han inser hur bedrägligt vårt fallna hjärta är och säger: ”Må er kärlek vara oskrymtad.” (Rom. 12:9) Hur lätt är det inte att göra uttalanden om kärlek som i verkligheten inte stammar från ett hjärta med rätt motiv! Det var därför som Paulus var angelägen om att anbefalla sig som en av Guds tjänare genom sin ”kärlek fri från skrymteri”. (2 Kor. 6:6) Ja, vår kärlek behöver vara ”kärlek av ett rent hjärta”; och alldeles som aposteln Petrus uttryckte det, måste vår kärlek vara en ”oskrymtad broderlig kärlek”. — 1 Tim. 1:5; 1 Petr. 1:22.
20. Vad är det, sammanfattningsvis, som utförandet av Jehovas verk på Jehovas sätt kräver av oss? Vad leder det till för oss?
20 Vilket vidsträckt fält omfattar inte detta att vi utför Jehovas verk på Jehovas sätt! Att vi ger det första platsen i vårt liv, att vi gör det med vishet, fridsamt, glädjerikt, med rena händer och rent hjärta, är vad Jehova kräver av oss. Om vi gör detta, kan vi känna stor glädje nu och vinna hans godkännande och ändlöst liv i den nya tingens ordning som nu är nära.
[Bild på sidan 20]
Välorganiserad, kärleksfull tjänst för Gud, genom att man sätter Rikets intressen först vid alla tillfällen, kan leda till stor glädje nu och under kommande dagar