Vi bör inte förvänta att bli behandlade som särfall, när lidande och svårigheter drabbar folk i allmänhet. Vi bör vara villiga att gå igenom svårigheter också under den kommande ”stora vedermödan” och vara tillfredsställda med Jehovas försäkran: ”Sannolikt kan ni bli dolda på Jehovas förbittrings dag.” (Matt. 24:21, 22; Sef. 2:3, NW) Då, när vi får se hur Gud verkställer domen på de ogudaktiga, kan vi med tillförsikt se fram emot att vinna vår själ eller vårt liv såsom ett byte genom att få överleva den ”stora vedermödan” in i Jehovas rättfärdiga, fridfulla nya ordning.

Bergspredikan — ”Gå in genom den trånga porten”

SEDAN Jesus hade uppmuntrat sina åhörare att uppriktigt be om hjälp till att göra Guds vilja, förkunnade han: ”Gå in genom den trånga porten; därför att bred och rymlig är den väg som leder till tillintetgörelse, och många är de som går in genom den; men trång är den port och smal den väg som leder till liv, och få är de som finner den.” — Matt. 7:13, 14.

I forna tider var det på farvägar genom portar som man tog sig in i städerna. I bibeln liknas ofta den livskurs, som enskilda människor följer, vid en väg eller stig. (Ords. 4:18, 19) Enligt vad Guds Son säger är vägen till ”tillintetgörelse”, dvs. död borta från Guds ynnest, ”bred och rymlig”. Den medger att människor lever alldeles som det behagar dem, utan att göra några förändringar för att foga sig efter bibelns normer för uppförandet. ”Många” har valt ett sådant ”behagligt livs” rymliga farväg.

Å andra sidan liknar bibeln Guds messianska rike vid en stad, som man kommer in i genom en ”trång” port och på en ”smal” väg. (Se Hebréerna 11:10; 13:14.) De som befinner sig på denna ”väg som leder till [evigt] liv” måste tukta hjärtat, så att det utvecklar de rätta motiven. De måste utöva självbehärskning på det mänskliga uppförandets alla områden; och ibland kräver den sanna tillbedjans ”väg” att man uthärdar våldsam förföljelse. (Apg. 9:2; 19:9, 23; 22:4) Eftersom flertalet människor föredrar att leva sitt liv utan att göra några självuppoffringar och utan att lägga några band på sig, söker de sig inte till den levnadsväg som behagar Gud. Det är följaktligen ”få ... som finner” den trånga porten och den smala vägen som leder till liv. — Jämför Matteus 7:8; Lukas 13:24.

Därpå förmanade Jesus dem som kunde vilja stanna kvar på livets väg, i det han sade: ”Se upp för de falska profeterna, som kommer till er i fårakläder men invärtes är rovlystna vargar.” — Matt. 7:15.

Med ”falska profeter” avsåg Jesus religiösa ledare som med orätt påstår sig representera Gud. Dessa bedragare skulle framträda ”i fårakläder”. Genom att skrymtaktigt skylta med mildhet och ödmjukhet och andra fårlika egenskaper skulle de försöka ge intryck av att utgöra en del av den ”hjord” som ägnar Gud sin tillbedjan. (Se Psalm 78:52; 80:2; 100:3.) Invärtes skulle de falska profeterna likväl vara ”rovlystna vargar”, dvs. ytterligt giriga, snikna och snara att plundra andra för att tillfredsställa det egna jaget.

Guds Son sade: de falska profeterna ”kommer till er”, och han menade då att de skulle komma utifrån till den hjord som han såsom ”den rätte herden” skulle församla. (Joh. 10:11) Dessa bedragare skulle inte vara ett hot i en avlägsen framtid; utan de fanns till i den stunden. Jesus hade tydligen framför allt fariséerna i tankarna, vilka med orätt påstod sig vara Guds talesmän. De hade ”satt sig” ”på Mose stol” och gjorde anspråk på att vara den gudomliga lagens officiella uttolkare. (Matt. 23:2) Men fariséerna var hycklare, som i själva verket hindrade människor från att finna den trånga port och den smala väg som leder till liv. (Matt. 23:13—15; Luk. 6:39) Vad de bedrägliga ”fårakläderna” beträffar, så kan Jesu ord vid ett senare tillfälle vara upplysande:

”Ve er, skriftlärda och fariséer, skrymtare, därför att ni liknar vitkalkade gravar, som visserligen ser sköna ut utanpå men inuti är fulla av de dödas ben och av allt slags orenlighet. På det sättet ser ni också, utvärtes visserligen, rättfärdiga ut för människorna, men invärtes är ni fulla av skrymteri och laglöshet.”a — Matt. 23:27, 28.

Hur skulle man kunna känna igen ”vargar” ”i fårakläder”? Jesus nämnde en grundregel att gå efter, och han illustrerade den också: ”Av deras frukter skall ni känna igen dem. Aldrig plockar man väl vindruvor från törnen eller fikon från tistlar? Likaså frambringar varje gott träd fin frukt, men varje ruttet träd frambringar värdelös frukt; ett gott träd kan inte bära värdelös frukt, inte heller kan ett ruttet träd frambringa fin frukt. Varje träd som inte frambringar fin frukt blir nerhugget och kastat i elden.” — Matt. 7:16—19.

Varje fruktbärande träd eller annan växt frambringar sitt eget speciella slags frukt. Alla växter bär inte frukt som kan ätas av människor. Det skulle vara slöseri med tiden att bland törnen och tistlar söka ätliga frukter lika druvor och fikon. Frukter som är lämpliga för människor att äta måste komma från ett träd som både är friskt och av det rätta slaget. Om ett träd genomgående skulle bära ”värdelös frukt”, skulle det vara ett säkert tecken på att trädet självt blivit ”ruttet”. Ett sådant ruttet träd skulle bli ”nerhugget” och användas som bränsle tillsammans med ris, törnen och ogräs. — Jämför Psalm 58:10, NW; 1878; Predikaren 7:7; Jesaja 44:14—16; Matteus 6:30; 13:30.

Medan den här illustrationen från jordbrukslivet stod levande för åhörarna, upprepade Jesus den grundläggande principen: ”Av deras frukter skall ni alltså verkligen känna igen dessa människor.” (Matt. 7:20) I bildlig bemärkelse inbegrep dessa ”frukter” vad de falska profeterna meddelade såsom undervisning. Om detta sade Jesus vidare: ”En god människa bär fram det goda ur sitt hjärtas goda skatt, men en ond människa bär fram det onda ur sin onda skatt; av hjärtats överflöd talar ju hennes mun.” — Luk. 6:45.

De frukter, som uppenbarade de falska profeternas sanna väsen, inbegrep också deras uppförande i allmänhet. (Jämför Markus 7:21—23.) En människa kan inte dölja sitt verkliga hjärtelag hur länge som helst. Till sist avslöjar hennes ord och handlingar vad hon verkligen är.

[Fotnoter]