Frågor från läsekretsen

● Hur kan man få Matteus 8:11, som talar om att Abraham, Isak och Jakob befinner sig i himmelriket, att stämma överens med Matteus 11:11, som visar att inte ens Johannes döparen skall vara där?

I Hebréerna 11:8—19 (NW) läser vi: ”Genom tron lydde Abraham ... och bodde i tält med Isak och Jakob, medarvingar med honom till samma löfte. Ty han väntade på den stad som har verkliga grundvalar, den stad vars byggmästare och skapare är Gud. ... Men nu sträcka de sig efter en bättre plats, det vill säga en som tillhör himmelen. Därför blyges icke Gud för dem — att bliva åkallad såsom deras Gud –, ty han har berett en stad åt dem. Genom tron så gott som offrade Abraham Isak, när han blev satt på prov. ... Men han räknade med att Gud var i stånd till att uppväcka honom till och med från de döda; och därifrån mottog han honom också på ett bildligt sätt.”

Hur förväntade Abraham att återfå Isak från de döda? I himmelen såsom en andevarelse? Nej, utan här på jorden såsom en mänsklig varelse. På ett bildligt sätt fick han tillbaka Isak från de döda till liv här på jorden. Abraham förväntade alltså inte någon andlig, himmelsk uppståndelse, som skulle försätta honom bland de himmelska änglarna, liksom han inte förväntade att Isak skulle få en sådan uppståndelse och bli förenad med honom i himmelen.

Abraham hade kommit från Ur i Kaldeen, och han önskade inte mera vända tillbaka till den staden. Han och hans son Isak och sonson Jakob längtade efter en bättre plats, det vill säga en som tillhörde himmelen, en stadsregering, nämligen den regering eller stad som Gud har berett och i vilken Abrahams utlovade säd eller avkomling skall vara Guds konung. Detta är ”Guds rike” eller ”himmelriket”, eftersom dessa båda uttryck används omväxlande, varvid uttrycket ”himmel” har avseende på Gud. Under detta himmelrike eller Guds rike förväntade Abraham, Isak och Jakob att få leva på jorden.

År 30 e. Kr. sade Jesus till Nikodemus att Abraham, Isak och Jakob inte var i himmelen. (Joh. 3:13) Tre år senare, på pingstdagen år 33, sade aposteln Petrus att Abrahams, Isaks och Jakobs avkomling, nämligen konung David, inte hade farit upp till himmelen och därför inte befann sig i något himmelrike eller Guds rike. (Apg. 2:34) Petrus sade detta efter det att Jesus hade gjort sitt uttalande angående Abraham, Isak och Jakob i Matteus 8:11 vid den tid då han botade en romersk hövitsmans tjänare.

Följaktligen kunde dessa tre patriarker inte höra med till rikesklassen såsom medarvingar med Herren Jesus Kristus. De var hans förfäder, som hade levat mer än sjutton hundra år före honom.

Det är därför tydligt att Jesus i Matteus 8:11 på ett bildligt sätt hänvisade till Abraham, Isak och Jakob. När Abraham offrade sin son Isak, utgjorde Abraham en bild av Jehova Gud, och Isak representerade Guds enfödde Son, Jesus Kristus, som utgavs såsom ett offer. Därför representerade Jakob den kristna församlingen, ”himmelrikes”-klassen, ty liksom församlingen får liv genom Jesus Kristus, fick Jakob livet från Abraham genom Isak. Enligt detta sätt att se på saken skulle Abraham, Isak och Jakob, som i Jesu liknelse sägs vara tillsammans, utgöra en bild av den stora teokratiska regeringen, i vilken Jehova är den store teokraten, Jesus Kristus är hans smorde konung och representant och den trogna, segerrika kristna församlingen på 144.000 medlemmar är kroppen av Kristi medarvingar till Riket.

När den kristna församlingen grundades på pingstdagen, blev dess av anden smorda medlemmar gjorda till Kristi medarvingar och fick den utsikten att få en plats i det himmelska riket för att få ligga till bords där vid det andliga bordet tillsammans med den större Abraham och den större Isak. De naturliga eller köttsliga judarna av Israels nation påstod sig vara ”rikets barn” eller Guds rikes blivande medlemmar. Alltifrån pingstdagen var de vittnen till denna teokratiska anordnings början och dess utveckling steg för steg, men på grund av sin bristande tro på Kristus hörde de inte med till den. Följaktligen var det såsom Jesus sade (Matt. 8:12): ”Rikets barn skola bliva utkastade i mörkret därutanför; där skall vara gråt och tandagnisslan.”

Av denna orsak blev det nödvändigt att många hedningar (icke-judar), sådana som den romerske hövitsmannen, vars tro ledde till att en av Jesu mirakulösa helbrägdagörelser utfördes, kom ”från öster och väster”, från alla delar av jorden, för att bli överlämnade, döpta kristna. De kunde sålunda bidra till att fylla antalet i rikesklassen. På grund av sin trohet intill döden blir dessa omvända hedningar uppväckta till himmelskt liv för att liksom få ligga till bords vid det himmelska bordet tillsammans med Jehova Gud och Jesus Kristus ”i himmelriket”.

När vi förstår Matteus 8:11 på det viset, stämmer denna vers överens med Jesu ord i Matteus 11:11 (NW): ”Bland dem som äro födda av kvinnor har det icke blivit upprest någon större än Johannes döparen; men en person som är en av de mindre i himmelriket är större än han är.” Eftersom Abraham, Isak och Jakob inte är större än Johannes, kommer de inte att bokstavligen befinna sig i himmelriket. Jesus använde dem bara som illustration av dem som verkligen skall befinna sig där.