Nitälskan för Jehovas hus

”Nitälskan för ditt hus har förtärt mig.” — Ps. 69:10.

1. Vilket kraftfullt budskap kungjordes på våren år 29 v.t.?

DET är på våren år 29 v.t. I Judeens öken framträder en imponerande gestalt med kläder av kamelhår och en lädergördel. Det är Johannes döparen. Hör hans eldande budskap! — ”Ändra ert sinne, för himmelriket har kommit nära.” Bland dem som kommer till dopet är många av sadducéerna och fariséerna. Johannes skräder inte orden, när han sätter dessa religiösa skrymtare på plats. ”Huggormsyngel” kallar han dem. Och han gör det klart att den kommande kungen skall döpa med helig ande och med eld — att vetelika människor skall bli församlade för att bevaras men att värdelösa personer som liknar agnar skall församlas för en glödande dom av evig tillintetgörelse. — Matt. 3:2—12.

2. Hur blev kungen identifierad?

² Det blir höst, och den till kung utsedde framträder. Johannes döper denne fullkomlige, över vilken Guds ande nu sänker sig ner lik en duva. Jehovas egen röst hörs från himmelen förklara: ”Denne är min Son, den älskade, som jag har godkänt.” — Matt. 3:13—17.

3. a) Vilka uppfordrande ord ljöd på våren år 30 v.t.? b) Hur hade Guds smorde redan visat nitälskan för sin Faders hus?

³ Återigen är det vår — år 30 v.t. Den judiska påsken har firats. Och än en gång, nu i Galileen, ljuder dessa uppfordrande ord! — ”Ändra ert sinne, för himmelriket har kommit nära.” (Matt. 4:17) Vem är det som förkunnar detta rike? Det är ingen annan än den smorde kungen själv, som nu har kommit nära. När han återigen var i Jerusalem, vid tiden för påsken, hade han visat sin kärlek till rättfärdighet genom att driva ut ur Jehovas tempel de köpmän som försökte kommersialisera Guds tillbedjan. Det var då som denne mans, Jesu, lärjungar påminde sig att psalmisten hade skrivit om honom: ”Nitälskan för ditt [Jehovas] hus har förtärt mig.” — Ps. 69:10; Joh. 2:13—17.

NITÄLSKANDE I BÖN OCH VERKSAMHET

4. Hur visade Jesus sitt djupa intresse för hävdandet av sin Faders namn?

⁴ Jesus var alltid nitisk för Jehovas namn och anseende. Han lärde sina lärjungar att bedja om att detta namn skulle göras heligt eller bli helgat. (Luk. 11:2) Och i bön till Jehova sade han, innan han blev skild från sina lärjungar: ”Jag har gjort ditt namn känt för dem och skall göra det känt, för att den kärlek, med vilken du har älskat mig, må vara i dem och jag i gemenskap med dem.” (Joh. 17:26) Jesus var djupt intresserad av att se sin Faders namn rentvått från all smälek — hävdat.

5. a) Vad var Jesu förkunnartjänst inriktad på? b) För vilket annat gagneligt syfte hade han kommit?

⁵ Denne förkunnare som tjänade som ”pionjär” kom med ett världsomskakande budskap. (Jämför Hebréerna 2:10; 12:2; Revised Standard Version.) Han utförde ett dynamiskt predikande om det rike för vilket han också lärde sina lärjungar att bedja följande: ”Må ditt rike komma.” Vid samma tillfälle — på ett berg i Galileen — gav han sina åhörare rådet att inte inrikta sina hjärtan på materiella ting, utan i stället på att fortsätta med att söka Guds rike och hans rättfärdighet. (Matt. 6:10, 19—21, 24—34) Jesus kom för att tjäna människorna, vilkas framtida kung han är. Han kom också för att ”ge sin själ till en lösen i utbyte mot många”. (Matt. 20:28) Alla som skulle utöva tro på hans lösenoffer skulle finna evigt liv i hans rikes område. — Joh. 17:3.

6. Var och hur predikade Jesus? Vilken föredömlig inställning hade han?

⁶ Vilka underbara ”goda nyheter” detta var! Jesus tog itu med att predika om dem i hela landet Palestina. På bergssluttningarna, i privata hem, i synagogorna, i templet, vid sjöstränderna och på andra offentliga platser predikade han.a Han utförde också underverk i fråga om att bota sjukdomar och visade på detta sätt hur han, i sitt rike, skall bota alla människor här på jorden. På så sätt skulle han föra dem tillbaka till fullkomligt liv i ett jordiskt paradis. I skildringen heter det:

”Jesus begav sig ut för att gå runt till alla städerna och byarna, och han undervisade i deras synagogor och predikade de goda nyheterna om riket och botade varje slags sjukdom och varje slags skröplighet. När han såg folkskarorna kände han medlidande med dem, därför att de var skinnade och skuffade hit och dit såsom får utan herde. Därpå sade han till sina lärjungar: ’Ja, skörden är stor, men arbetarna är få. Be därför ivrigt skördens Herre att han sänder ut arbetare till sin skörd.’” (Matt. 9:35—38)

Hur blev sådana böner om ”arbetare” besvarade?

FLER ARBETARE FÖR SKÖRDEN

7. a) Hur skulle de tolv lärjungarna utföra sitt arbete? b) Var skulle de finna förtjänta människor?

⁷ Jesus började själv fylla behovet genom att instruera och sända ut dessa tolv lärjungar. Och hur skulle de utföra sitt arbete? Jo, med samma nitälskan som deras Mästare hade visat! Han sade till dem: ”I vilken stad eller by ni än kommer in, så utforska vem i den som är förtjänt.” Detta krävde att de gick till människors hem, där ”förtjänta” människor skulle ägna uppmärksamhet åt ”de goda nyheterna”. På detta sätt skulle dessa lärjungar också finna husrum för natten. Men en del städer skulle inte visa dem gästfrihet. Jesus sade: ”Varhelst ni går in i ett hem, stanna där och utgå därifrån. Och varhelst man inte tar emot er: skaka dammet av era fötter, när ni går ut ur den staden, till ett vittnesbörd mot dem.” — Matt. 10:11—15; Luk. 9:1—6.

8. a) Vad är det som ytterligare visar att det gjordes hembesök? b) Hur kunde den besöktes omtänksamma inställning leda till välsignelse för honom då liksom nu?

⁸ De som vänligt och omtänksamt tog emot de tolv beredde sig själva en möjlighet att få välsignelser från Jehova genom hans Son, alldeles som Jesus sade till dessa lärjungar:

”Den som tar emot er tar också emot mig, och den som tar emot mig tar också emot honom som har sänt ut mig. ... Och vemhelst som ger en av dessa små bara en bägare kallt vatten att dricka därför att det är en lärjunge, jag säger er i sanning: han skall visst inte gå miste om sin lön.” (Matt. 10:40—42)

Alldeles som det så ofta har skett också i vår tid var det på den tiden så att den besöktes milda och hänsynsfulla inställning öppnade möjligheten för honom att få andliga välsignelser med utsikten till evigt liv. — Jämför Matteus 25:34—40.

9. Var ägnade sig de sjuttio åt skördeverksamhet? Vilket tvåfaldigt syfte hade de?

⁹ Ännu fler arbetare måste emellertid övas för skörden. ”Därefter utsåg Herren sjuttio andra och sände ut dem två och två framför sig till varje stad och ort, dit han själv stod i begrepp att gå.” Huruvida de gick till synagogorna eller torgen säger skildringen ingenting om. Men vad de verkligen fick var anvisningar att gå till människornas hus. Jesus sade till dem: ”Varhelst ni kommer in i ett hus, så säg först: ’Må detta hus ha frid.’ Och om där finns en fridens vän, skall er frid vila över honom. Men om det inte gör det, skall den vända tillbaka till er.” Lärjungarna skulle tacksamt ta emot den gästfrihet som visades av de besökta som lyssnade till ”de goda nyheterna”. Men om ett hus, eller rentav en hel stad, vägrade att lyssna till budskapet, skulle lärjungarna åtminstone varna människorna och säga: ”Betänk ändå detta: att Guds rike har kommit nära.” De upprättade på så sätt ett mönster som Jehovas vittnen söker följa i denna tid. De var pionjärer i ett tvåfaldigt verk med att undervisa i de hem där man med glädje tog emot dem och varna dem som avvisade ”de goda nyheterna” om Guds domar som skulle komma. — Luk. 10:1—16.

10. Hur kan Jehovas vittnen i vår tid finna glädje som liknar den de sjuttio kände?

¹⁰ Skildringen säger oss att ”de sjuttio [vände] åter med glädje” på grund av att demonerna hade underordnat sig dem när de använde Jesu namn. Men Kristus visade att hans lärjungar i stället skulle glädja sig över sina himmelska framtidsutsikter och sin andliga upplysning. (Luk. 10:17—24) Det är på liknande sätt i vår tid — de kristna som ger ut av sig själva i arbetet med att undervisa och predika i människors hem har skäl att känna stor glädje på grund av sin egen samhörighet med Gud, sin kunskap om hans uppsåt och Jehovas välsignelse över deras ansträngningar att förkunna ”de goda nyheterna” för andra.

”GLÄDJE MED HELIG ANDE”

11. Hur reagerade den nya kristna församlingen på förföljelse?

¹¹ Scenen växlar till pingsten år 33 v.t. och därefter. Ansvaret att förkunna ”de goda nyheterna” vilade nu helt och hållet på den nyligen bildade kristna församlingen. Den fick omedelbart möta förföljelse. Men detta tjänade bara till att fördjupa uppskattningen av dess uppdrag i fråga om att upprätthålla Jehovas suveränitet och predika om hans rike under Kristus. Frimodigt tillkännagav Petrus och Johannes: ”Vi för vår del kan inte sluta upp med att tala om de ting vi har sett och hört.” Tillsammans med de övriga troende lovprisade de Jehova och vädjade till honom som den suveräne Herren, ”den som har gjort himlen och jorden och havet och allting i dem”. — Apg. 4:18—24.

12. Vilken föredömlig ståndpunkt intog apostlarna, när de mötte förföljelse? Vad blev resultatet?

¹² När ännu en våg av förföljelse drabbade dessa efterföljare till Kristus, avgav de ett frimodigt vittnesbörd inför den religiösa Sanhedrin och sade:

”Vi måste lyda Gud såsom härskare mer än människor. Våra förfäders Gud har uppväckt Jesus, som ni tog livet av, i det ni hängde honom på en påle. Denne har Gud upphöjt till sin högra sida som främste förmedlare och frälsare, till att ge sinnesändring åt Israel och förlåtelse för synder. Och vi är vittnen om dessa ting, och det är också den heliga anden, som Gud har gett åt dem som lyder honom såsom härskare.” (Apg. 5:29—32)

Så länge som dessa apostlar förblev orubbliga i sitt stöd åt den suveräne Herren Jehova och hans främste förmedlare, Jesus Kristus, hade de helig ande till hjälp i arbetet med att predika och undervisa.

13. Hur kan kristna ännu i dag vidmakthålla ”glädje med helig ande”?

¹³ Under denna avgörande period fanns det inte tid till dispyter om mat och andra småsaker. De måste sluta leden och visa en enad front mot fienden utanför. När de gjorde detta, fick de erfara det som aposteln Paulus längre fram skrev om: ”Meningen med Guds rike är ... rättfärdighet och frid och glädje med helig ande.” (Rom. 14:17) Intill denna dag är kristna, som frimodigt förkunnar Jehovas suveränitet och rike, medan de upprätthåller rätta principer i endräkt med sina bröder, försäkrade om hjälp från den heliga anden och glädje i sitt arbete. — Jämför Matteus 25:21.

ATT FORTSATTA ”UTAN UPPEHÅLL”

14. Hur fortsatte dessa lärjungar med sitt gudomliga uppdrag, trots att de fått order att ”upphöra med att tala”?

¹⁴ ”De goda nyheterna” spred sig som en löpeld. Apostlarnas glädje och nitälskan dämpades inte. När den lagkloke Gamaliels visa råd att låta dem hållas blev åtlytt, gick de ”sin väg bort från Sanhedrin, under det att de gladde sig över att de hade räknats värdiga att bli vanärade för hans [Jesu] namns skull”. Och hur reagerade de på Sanhedrins order att ”upphöra med att tala på grundval av Jesu namn”? Skildringen säger oss att ”varje dag fortsatte de utan uppehåll att i templet och från hus till hus undervisa och förkunna de goda nyheterna om den Smorde, Jesus”. — Apg. 5:38—42.

15. Vissa sidor av vårt arbete kan vara annorlunda, men vilken grundläggande verksamhet kan vi ägna oss åt i enlighet med det mönster apostlarna gav?

¹⁵ I likhet med dessa apostlar söker vi, där vi har frihet, ”från hus till hus” efter dem som är värdiga att ta emot ”de goda nyheterna”. När vi finner dem, kan vi göra återbesök hos dem och hjälpa dem genom ett kostnadsfritt bibelstudium i hemmet. Vissa sidor av vårt arbete är naturligtvis annorlunda i denna tid, på så sätt att vi inte går till tempel eller synagogor för att predika. Dessutom har vi nu hjälp av det tryckta ordet, bilar och andra samfärdsmedel, vilket underlättar vårt arbete. Hembesök är således ett utomordentligt sätt att sprida det tryckta budskapet och återvända för att lära ut Guds ord till dem som tar väl emot ”de goda nyheterna”.

UNDANDRA ER INTE

16. a) Var vittnade och undervisade Paulus? b) Vad visar att Paulus gjorde hembesök som liknar vår verksamhet från hus till hus i denna tid?

¹⁶ Aposteln Paulus gav också ett utmärkt exempel i fråga om offentligt predikande. I synagogorna, på torget, vid en flodstrand — varhelst han kunde finna judar och andra att tala med — vittnade Paulus. Under två år höll han i en hörsal i en skola i Efesus dagligen tal för nya ”lärjungar”. (Apg. 16:13; 18:4; 19:9) Och längre fram sade Paulus till dem som hade blivit äldste i församlingen i Efesus: ”Från första dagen då jag kom till provinsen Asien ... [var det så] att jag inte undandrog mig att berätta för er om några av de ting som var nyttiga eller att undervisa er offentligt och från hus till hus; utan jag vittnade grundligt.” För vilka? Bara för dem som till sist blev äldste? Nej, för Paulus tillfogar att han vittnade ”både för judar och för greker om sinnesändring inför Gud och tro på vår Herre Jesus”. Nya som behövde lära känna de elementära lärorna om sinnesändring och tro var alltså inbegripna bland dem som blev undervisade ”offentligt och från hus till hus” ända från början av Paulus’ missionärstjänst i Efesus. — Apg. 20:18—21; 18:19; 19:1—7; jämför Hebréerna 6:1.

17. a) Vad är grundvalen till att många bibelöversättningar återger grekiskans kat oikous med ”från hus till hus”? b) Vad visar Paulus’ grundliga vittnande att det kristna vittnandet bör inbegripa?

¹⁷ Denna fras, ”från hus till hus”, är översatt från det grekiska kat oikous. Även om det finns andra formuleringar, så använder många välkända översättningar av bibeln detta uttryck — ”från hus till hus”.b Det är så därför att den grekiska prepositionen kata har ”distributiv” betydelse. (Jämför det liknande bruket av kata i Lukas 8:1 — ”från stad till stad”, ”från by till by”; och i Apostlagärningarna 15:21 — ”i stad efter stad”.) Det kan således sägas att Paulus’ grundliga vittnande blev distribuerat eller fördelat i hus efter hus. Bibelkännaren dr A. T. Robertson ger följande kommentar till Apostlagärningarna 20:20:

”Genom (efter) hus. Det är värt att lägga märke till att denne den störste av alla förkunnare predikade från hus till hus och inte gjorde sina besök till enbart tillfällen av sällskaplig samvaro.”

Alldeles som Paulus ”vittnade grundligt”, söker kristna i vår tid efter andligt inställda människor i husen, gör återbesök i dessa hem och studerar med intresserade personer. Längre fram görs, om så behövs, herdebesök av trogna tillsyningsmän.c

18. Varför drog sig inte Paulus och hans följeslagare undan från att predika och undervisa från hus till hus?

¹⁸ Paulus och andra kristna på hans tid hade alla skäl att inte dra sig undan i sitt arbete med att predika och undervisa från hus till hus. Det var kritiska tider. Den judiska tingens ordning nalkades snabbt sin tillintetgörelse. De romerska kejsarna befrämjade avgudadyrkan. För människor som var ”benägna ... att frukta gudomligheterna” var det angeläget att söka ”den Gud som har gjort världen och allting i den”, den Gud som då underrättade ”människorna om att de alla överallt bör ändra sinne”. — Apg. 17:22—31.

19. a) Varför är behovet av vittnande från hus till hus, såväl som annan verksamhet med att vittna, mycket framträdande och angeläget i vår tid? b) Vad kommer det att leda till att vi nitiskt ”förblir i tron”?

¹⁹ Behovet av grundligt vittnande — från hus till hus, genom informellt vittnande, på torgen, genom att göra återbesök, genom att regelbundet leda bibelstudier i hemmen — är framträdande och angeläget i denna tid. Det är sant att det är alldeles som på aposteln Paulus’ tid — ”de goda nyheterna” har ”predikats i hela skapelsen under himmelen”. Men det råder ett behov av ytterligare intensiv ansträngning innan ”den stora vedermödan” kommer. Alldeles som aposteln Paulus sade till de kristna i Kolosse är det nödvändigt för oss alla att vi ”förblir i tron, befästa på grundvalen och fasta, och inte rubbas från det hopp som hör ... [dessa] goda nyheter till”. — Kol. 1:23; Matt. 24:21.

20. Hur kan det vara ett skydd i vår tid att man av hela sin själ predikar från hus till hus?

²⁰ Alldeles som under det romerska världsväldets glanstid är det i vår tid så att påtryckningarna från världens sida är inriktade på att förmå de kristna att hänge sig åt de sinnliga njutningar, den så kallade ”rekreation” och de omoraliska handlingar som kännetecknar gudlösa människor — ”dem som inte känner Gud och dem som inte lyder de goda nyheterna om vår Herre Jesus” — just dem som är på väg att ”lida rättsligt straff i form av evig undergång”. (2 Tess. 1:6—9) Vårt beskydd ligger i att arbeta alldeles som Paulus och alla andra nitiska kristna på hans tid gjorde, i att ”alltid [ha] rikligt att göra i Herrens verk” och i att arbeta ”av hela ... [vår] själ, såsom för Jehova och inte för människor”. (1 Kor. 15:58; Kol. 3:23) Stor tillfredsställelse och glädje står att finna i att arbeta efter det mönster som gavs av aposteln Paulus och andra i församlingen under det första århundradet, offentligt och ”från hus till hus”, och i att vittna ”grundligt” för att andra skall lära känna det som hör samman med ”sinnesändring inför Gud och tro på vår Herre Jesus”. (Apg. 20:20, 21) Må det, när vi tjänar på detta sätt, alltid sägas om oss alldeles som det sades om vår Mästare: Nitälskan för Jehovas tillbedjans hus har förtärt mig. — Joh. 2:17.

[Fotnoter]

[Bild på sidan 8]

Alldeles som Jesu apostlar söker nutida kristna ”från hus till hus” efter dem som är värdiga att ta emot ”de goda nyheterna”