Att vandra med Gud

”Han har sagt dig, o jordemänniska, vad som är gott. Och vad kräver Jehova i gengäld av dig annat än att du skall utöva rättvisa och älska godhet och vara blygsam, när du vandrar med din Gud?” — Mik. 6:8, NW.

 1. Vad skulle vi kunna likna vår vandring med Gud vid, och varför det?

KAN du föreställa dig en elefant och en myra gå sida vid sida, när djuren i en cirkus defilerar förbi? Eller en känguru och en loppa hoppa sida vid sida över Australiens buskstäpper? Tycker du att det låter befängt? Ja, naturligtvis! Men tanken att vi, små, svaga, ofullkomliga människor, som bara är såsom små prickar på en prick, kan och får vandra med Jehova, den Allsmäktige, Gud, den Högste, hela universums suveräne härskare, skulle vara oändligt mycket befängdare, om det inte vore så att han själv har väckt den tanken.

2, 3. Vilka har tidigare vandrat med Gud, och vad måste Gud vara för oss, om vi skall vandra med honom?

² Guds ord säger oss till exempel att ”Enok fortsatte att vandra med den sanne Guden”, att ”Noa vandrade med den sanne Guden”, och att Levi, det vill säga det levitiska prästerskapet, vandrade med Gud. Ja, Gud förväntar av alla sina tjänare att de skall vandra med honom, alldeles såsom vi läser: ”Vad kräver Jehova i gengäld av dig annat än att du skall ... vara blygsam, när du vandrar med din Gud?” — 1 Mos. 5:22; 6:9; NW; Mal. 2:4, 6; Mik. 6:8, NW.

³ Om vi skall vandra med Gud, måste Jehova vara verklig för oss, ja, rentav mera verklig för oss än våra medmänniskor är. Såsom vi läser om Mose: ”Han förblev ståndaktig, som om han såg den som är osynlig.” Vi måste kunna säga såsom psalmisten David: ”Mina ögon se alltid till HERREN”, Jehova. ”Jag har haft HERREN [Jehova] för mina ögon alltid.” — Hebr. 11:27, NW; Ps. 25:15; 16:8.

4, 5. Varför bjuder Gud oss att vandra med honom?

⁴ Varför bjuder Gud oss att vandra med honom? För sin suveränitets skull och för vår lyckas skull. Vi är skyldiga Gud att vandra med honom. Såsom vår Skapare och suveräne härskare har han rätt att bjuda oss hur vi bör vandra. Endast på så sätt kan hans uppsåt förverkligas, och endast på så sätt kan det bli frid och harmoni i hans välde, nämligen genom att alla vandrar med honom. Om vi, eftersom vi har moralisk handlingsfrihet, vägrar att vandra med Jehova, tvingas han att förgöra oss såsom upprorsmakare.

⁵ När Jehova bjuder oss att vandra med honom, har han våra högsta intressen för ögonen. Då vi vandrar med Gud, kan vi vara vissa om att gå i rätt riktning, ty Gud är allvetande och begår aldrig något felsteg. Och dessutom kan vi inte vandra någon tryggare väg än den vi vandrar med Gud, ty i hans skugga finner vi fullständigt skydd. — Ords. 2:6—9; Ps. 91:1.

 6. Av vilka andra skäl bör vi vandra med Gud?

⁶ Att vandra med Gud är inte bara rätt och klokt, utan det är också kärleksfullt av oss att göra det, och genom att göra det blir vi lyckligast. Det gör också Gud lycklig att se oss slå in på en förståndig kurs, nämligen den som innebär att vi vandrar med honom. När vi tänker på allt som han har gjort för oss, bör vi önska visa kärlek och uppskattning genom att söka behaga honom. Och liksom vi tycker om att rent bokstavligen vandra tillsammans med någon som vi älskar, så tycker vi om att vara tillsammans med denne på annat sätt, och om vi alltså älskar vår himmelske Fader, Jehova Gud, kommer vi att vilja vara tillsammans med honom och alltid vandra med honom. — Ords. 27:11.

Vi röner motstånd

 7. Vilket kraftigt osynligt motstånd röner vi, när vi vandrar med Gud?

⁷ Att vandra med Gud innebär inte att välja minsta motståndets väg. Nej, långt därifrån. När vi vandrar med Gud, röner vi i stället motstånd från tre håll. Först och främst röner vi motstånd från Satan och hans demoner. Men du kanske säger: ”Jag tror inte på djävulen!” Petrus och Paulus gjorde det, och Petrus skrev så här: ”Bevara eder besinning, var på eder vakt. Eder vedersakare, djävulen, går omkring som ett rytande lejon och söker uppsluka någon.” Paulus skrev så här: ”Ikläd eder den fullständiga vapenrustningen från Gud, för att ni må kunna stå fasta mot djävulens ränker; ty vi hava strid, icke mot blod och kött, utan mot herradömena, mot myndigheterna, mot världshärskarna i detta mörker, mot de onda andliga styrkorna i det himmelska.” Bibeln lämnar oss inte i tvivelsmål om huruvida dessa är verkliga väsen, osynliga personligheter, som är mäktiga och ondskefulla och beslutna att få oss att vända oss bort från att vandra med Gud, för att på så sätt ge stöd åt Satans skrytsamma påstående att ingen människa kan bevara sin ostrafflighet. — 1 Petr. 5:8; Ef. 6:11, 12; NW.

 8. Varför sätter sig världen emot att vi vandrar med Gud?

⁸ När vi vandrar med Gud, röner vi också motstånd från världen, alldeles såsom Enok, Noa, Jesus och hans apostlar gjorde. Det förtryter världen att vi vandrar med Gud, bland annat därför att själva vårt handlingssätt utgör en tillrättavisning för den: ”Ty det är tillräckligt, att ni under den tid som har förflutit hava fullgjort nationernas vilja, då ni vandrade i ett lösaktigt uppförandes gärningar, lustar, omåttlighet i fråga om vin, vilt leverne, dryckestävlingar. Emedan ni icke fortsätta att löpa med dem i detta lopp till samma djupa pöl av liderlighet, äro de förbryllade och fortfara att tala skymfligt om eder.” — 1 Petr. 4:3, 4, NW.

 9. Motstånd från vilket håll har många gånger medfört sorg för dem som har vandrat med Gud?

⁹ Också de fallna böjelser, som vi fått i arv, motsätter sig att vi vandrar med Gud. Vilken källa till sorg har inte dessa böjelser utgjort för sådana trogna Jehovas tjänare som Daniel, David och Petrus! Hur exakt tolkar inte Paulus vad vi känner, när han säger: ”När jag önskar göra vad som är rätt, så är det som är dåligt tillstädes hos mig. Vilken eländig människa jag är!” Likväl kunde han samtidigt säga: ”Jag kuvar min kropp och leder den som en slav, för att jag icke, sedan jag har predikat för andra, själv skulle på något sätt bliva underkänd.” Häri måste vi följa Paulus’ exempel. Fram till Harmageddon kan vi förvänta att dessa tre krafter skall stå oss emot, då vi söker vandra med Gud. — Rom. 7:21, 24; 1 Kor. 9:27; NW; Dan. 9:4—13.

Trefaldig hjälp

10. Lydnad för vilket råd, som gavs åt Israels konungar, kan hjälpa oss att vandra med Gud?

¹⁰ För att bistå oss, när det gäller att övervinna detta trefaldiga motstånd till vår strävan att vandra med Gud, har Jehova sörjt för tre kraftiga hjälpmedel. Först av allt har vi Guds ord. Vilken värdefull hjälp är inte det! Det vägleder, styrker och driver oss till att vandra med Gud. Endast genom detta ord talar Jehova Gud direkt till oss. Det finns ingen ersättning för bibeln, och fördenskull bör vi göra det till en vana att ”läsa i den i alla” våra ”livsdagar”, alldeles såsom det fordrades av Israels konungar att de skulle göra. — 5 Mos. 17:19.

11, 12. Hur kan vi få det största gagnet av vår bibelläsning?

¹¹ När vi läser Guds ord, så låt oss förvissa oss om att vi fattar innebörden av det vi läser, om inte av varje ord, så åtminstone den allmänna innebörden, samtidigt som vi läser med en önskan att tillämpa det vi läser på oss själva, på vårt sätt att vara och på vår förkunnargärning. Vi bör tänka oss satta i de människors ställe, som vandrade med Gud, och besluta oss för att följa deras exempel. I dessa dagar av stor och utbredd ondska är Ordspråksboken av synnerligt värde och hjälper oss att vandra rättrådigt. Inte ens när vi läser i Psaltaren låter vi oss nöja med att rätt och slätt njuta av hur den i sköna ordalag lovprisar Jehova, utan vi lägger märke till alla de förmaningar den innehåller, både direkta och indirekta. Genom att till exempel för oss beskriva den mans lycka, som bevarar sin ostrafflighet, förmanar oss den allra första psalmen att efterlikna en sådan man.

¹² Bland psalmernas direkta uppmaningar finner vi naturligtvis ord som uppfordrar oss till att lovprisa Jehova. Men det är inte allt. Lägg märke till de befallningar som ges åt världens styresmän i Psalm 2:10—12 och det bud som ges åt Guds folk i Psalm 4:5: ”Vredgens, men synden icke; eftersinnen i edra hjärtan på edra läger och varen stilla.” Om vi läser bibeln på det sättet, kommer den i sanning att upplysa oss, styrka oss och driva oss till att handla, under det att vi fortsätter att vandra med Gud.

13, 14. Vilken ytterligare hjälp har Gud sörjt för, och vad måste vi göra, om vi genom detta redskap skall få hjälp att vandra med Gud?

¹³ För att hjälpa oss att vandra med Gud har han också givit oss en synlig jordisk organisation, ”den trogne och omdömesgille slaven”, eller ”kvarlevan”, som Jesus Kristus har satt att förvalta alla hans ägodelar, alldeles som han hade förutsagt. Genom denne ”slav” sörjs det för ledning och andlig föda förmedelst förordnade tjänare, möten av olika slag och tryckta publikationer. Alla de biträdande tjänarna i församlingen och alla som tjänar såsom tillsyningsmän ger hjälp och bistånd genom att ge råd och gå före med gott exempel: ”Kom ihåg dem som hava ledningen bland eder, som hava talat Guds ord till eder; och när ni begrunda hur deras vandel utfaller, efterlikna deras tro.” — Matt. 24:45—47; Hebr. 13:7; NW.

¹⁴ Drag fördenskull nytta av den hjälp de kan ge dig. Visa hänsyn och respekt för dem och samarbeta med dem. Detta kräver naturligtvis att vi ”icke försumma att församlas”. Hur ofta har vi inte fått vår uppmärksamhet riktad på den förmaningen! Men hur är det i alla fall med närvaron vid mötena, när vädret plötsligt blir dåligt? Ja, till och med i stora städer med utmärkta samfärdsmedel. Tänk på våra bröder bakom järnridån, som sätter sin frihet och sina möjligheter att sörja för sina familjer i fara varje gång de kommer tillsammans. Och ändå finns det somliga som uteblir på grund av snö och regn. Sannerligen, bröder, så borde det inte vara! — Hebr. 10:25, NW.

15, 16. Hur mycket bör vi uppskatta publikationerna från Vakttornet?

¹⁵ Att vi vandrar med Gud kräver också att vi har vårt sinne inriktat på organisationen, när det gäller våra läsvanor. Guds synliga kanal förser oss med mycket rikhaltigt läsestoff, och allt detta bör den kristne inse att han MÅSTE läsa. Somliga människor menar att de inte har tid att läsa igenom varje nummer av Vakttornet, men det gör Sällskapet Vakttornets president och vice president. Har du mera bråttom eller ett mera betydelsefullt arbete än de? Eller är det bara fråga om vad du väljer att läsa? Slösar vi bort tiden med att läsa andra saker eller med att se på TV, när vi kunde köpa den lägliga tiden genom att läsa Vakttornet? Det finns många värdefulla upplysningar och nyttiga råd i de så kallade andrahandsartiklarna i Vakttornet, som hjälper den kristne att vandra på den rätta vägen och att ”bliva fullt duglig, fullständigt utrustad för allt gott verk”. — 2 Tim. 3:17, NW.

¹⁶ Detsamma gäller tidskriften Vakna! Om du läser varje nummer från första sidan till den sista, kommer du inte bara att få ett vidgat mentalt synfält, utan du får också hjälp att se saker och ting från Guds ståndpunkt. Och hur är det med dagens text? Läser du den dagligen och söker reda på kommentaren, som det hänvisas till? Det kommer att stimulera och uppmuntra dig! Om du gör detta, hjälper det dig att vandra med Gud.

17, 18. Vad kan man säga om värdet av den heliga anden och om hur den verkar, när det gäller vår vandring med Gud?

¹⁷ Förutom Guds ord och hans synliga organisation har vi också Guds heliga ande eller verksamma kraft, som Jehova Gud försett oss med. Även om andens verksamhet nu i våra dagar inte är så uppenbar för det lekamliga ögat som den var i det forntida Israels dagar och på apostlarnas tid, kan man med trons öga klart och tydligt uppfatta att anden är i verksamhet. Ja, de stora förändringar, som anden åstadkommer hos människor, och det stora verk, som tack vare anden blir utfört i världen i våra dagar, kan alla lägga märke till, även om de inte förstår vad som ligger bakom detta, nämligen den heliga anden. Men denna ande får vi inte oberoende av Guds ord, gemenskap med hans organisation och bön; inte oberoende av att vi lyssnar ”genom tron”. — Gal. 3:2, NW.

¹⁸ Det är uppenbart att inte alla åt Gud överlämnade och även mogna kristna äger ett lika stort mått av den heliga anden. Det råder inget tvivel om att osjälviskhet, varm hängivenhet, självbehärskning, ödmjukhet, en mild ande, studieflit när det gäller Guds ord och nit i Guds tjänst utövar en viss verkan på hur mycket av den heliga anden vi äger. Det tycks också vara så, att arvsanlagen inte har någon ringa inverkan på vår villighet att låta den heliga anden få fritt spelrum i vårt liv eller på vår benägenhet att hejda dess verksamhet. Ju färgstarkare en människas personlighet är, desto svårare tycks det alltså vara för den heliga anden att genomsyra denna helt och fullt. Den färgstarka personen har större behov av självbehärskning och måste i all synnerhet ta sig i akt för skapelsedyrkans snara. En färgstark persons rika naturliga anlag tycks motarbeta andligheten hos sinnet, eftersom den färgstarka personen har en tendens att lita mera till sig själv, liksom de som är rika på materiella ting är böjda för att sätta sin förtröstan till dem i stället för till Jehova Gud. — Ps. 52:9.

Odelad hängivenhet

19. Vilka steg är de första, när vi börjar vandra med Gud?

¹⁹ Innan vi ens kan börja vandra med Gud, behöver vi tro. Vi måste tro att Gud finns till och att han skall löna dem som verkligen vandrar med honom. Vi bevisar oss ha tro när vi överlämnar oss till att göra Guds vilja och till att följa i Jesu Kristi fotspår, varigenom vi tar det allra första steget i att vandra med Gud. Såsom vi läser: ”Färdas väl två tillsammans, utan att de hava blivit ense därom?” Om vi skall vandra med Gud, måste vi först komma överens med honom om detta genom att vi överlämnar oss åt honom och blir döpta i vatten, och på så sätt bekänner vi offentligen att vi har överlämnat oss åt Jehova. Såsom det har framhållits den ena gången efter den andra i den här tidskriften, överlämnar vi oss inte åt en opersonlig sak eller idé, nej, inte ens åt en sammanslutning eller ett sällskap av människor, utan åt en person, den främsta personen i universum, Jehova Gud. — Am. 3:3.

20. Vilket Jehovas mål måste bli vårt mål, om vi skall kunna vandra med honom?

²⁰ Alltifrån den dagen måste vi följa Guds ledning, vi måste gå i samma riktning som han går, hans mål måste bli vårt mål. Och vad är hans mål? Att hävda och förhärliga sig och sitt namn och sitt ord genom sitt rike, naturligtvis. ”Jehova är odelat hängiven sitt namn. Han är en Gud som kräver [en likadan] odelad hängivenhet [av andra].” (NW, 1953 års upplaga) ”Du skall älska Jehova, din Gud, av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt sinne och av hela din kraft.” Fördenskull bjöd Jesus sina efterföljare: ”Fortsätt därför med att först söka riket och hans rättfärdighet.” — 2 Mos. 34:14; Mark. 12:30; Matt. 6:33; NW.

21. Vad kräver den odelade hängivenheten av oss?

²¹ Liksom Jesus vandrade med Gud genom att sätta Guds namn och rike först i sitt liv, så måste vi också göra detta. Vi måste lyda de profetiska bud som är återgivna i Jesaja 43:10—12 och Matteus 24:14. Allteftersom vi får tillfälle bör vi gå från hus till hus och stå i gathörnen och förkunna Jehovas namn och rike, göra återbesök i hemmen och leda bibelstudier med dem som är medvetna om sitt andliga behov. Vår odelade hängivenhet kräver av oss att vi skall vara vakna för de tillfällen att vittna som erbjuder sig, var vi än befinner oss.

22. Vad kräver den princip som framhålls i Lukas 12:48 av oss?

²² Är Jehovas tjänst verkligen det viktigaste i vårt liv? Om den är det, då låter vi oss inte nöja med att utföra så litet vittnande som möjligt, utan vi kommer att sträva efter att åtminstone nå de mål som är minimikvot för församlingarna. Vi önskar ha ett förtärande nit likt det Jesus hade, och därför vill vi göra allt vad vi rimligtvis kan. Kom ihåg att ”envar åt vilken mycket har blivit givet, av honom skall mycket krävas, och den vilken människor sätta över mycket, av honom skola de kräva mer än vanligt”. Låt oss då inte vara belåtna med att göra så litet som möjligt för att räknas som kristna. — Luk. 12:48, NW.

23, 24. Nämn några av de snaror som vi måste vara på vår vakt emot, om vi skall kunna ägna Jehova odelad hängivenhet.

²³ Allteftersom tiden går, bör vårt nit tillväxa. Om det inte gör det, kan det då vara så att materialismen eller något annat håller på att göra intrång? Några har kanske blivit televisionsslavar. Om vår TV blir orsak till att vår tillbedjan av Jehova kommer att halta, om vårt TV-tittande gör intrång på vårt personliga studium, våra mötesbesök och vår tjänst på fältet, låt oss då göra oss av med den. Det är bättre att komma in i den nya världen utan en TV-apparat än att riskera att gå miste om den nya världen, därför att man har suttit och tittat på TV! — Mark. 9:45.

²⁴ Detsamma måste också sägas om annan underhållning. Har nöjesbegäret fått sådan makt med oss, att biobesök, bjudningar eller dans har blivit något som vi ”måste” använda tiden till på lördagskvällarna? Hur skall vi då kunna låta rättvisa vederfaras tjänsten på fältet, det offentliga föredraget och Vakttornsstudiet på söndagen, om vi har underlåtit att skaffa oss en god natts vila? Visst är det nödvändigt med avkoppling, men låt oss se till att vi gör oss till herrar över förströelserna och inte låter dem bli herrar över oss! Om vi skall vandra med Gud, ägna honom odelad hängivenhet, sätta hans rike främst, då måste vi göra det!

”Utöva rättvisa”

25. Vilka bibeltexter måste vi lyda, om vi skall kunna bli vägledda av Jehovas rättfärdiga principer?

²⁵ Att vandra med Gud innebär vidare för oss att vi måste vägledas av rättfärdiga principer. ”Vad kräver Jehova i gengäld av dig annat än att du skall utöva rättvisa.” ”Ni måste vara heliga, emedan jag är helig.” ”Ni måste följaktligen vara fullkomliga, såsom eder himmelske Fader är fullkomlig.” Liksom den lilla, lilla atomen lyder samma gudomliga lagar som styr universums mäktiga vintergator, så kan och måste vi, oberoende av hur obetydliga och små vi är i jämförelse med Jehova Gud, låta oss vägledas av hans rättfärdiga principer, vi måste ”utöva rättvisa”. — Mik. 6:8; 1 Petr. 1:16; Matt. 5:48; NW.

26—28. Vilken befallning får vi förutom att vi skall älska rättfärdighet, och varför får vi den?

²⁶ För att vi skall kunna utöva rättvisa räcker det inte med att vi älskar det som är rättvist och rätt, utan vi måste också hata och avsky det som är ont. Jehova gör det: ”Jag, Jehova, älskar rättvisa och hatar ... orättfärdighet.” Och om Jesus heter det: ”Du har älskat rättfärdighet, och du hatar ondska.” Fördenskull får vi befallningen: ”O ni som älska Jehova, hata det som är ont.” ”Avsky det som är ont, håll fast vid det som är gott.” — Jes. 61:8; Ps. 45:8; 97:10; Rom. 12:9; NW.

²⁷ Alla måste vi vara noga med att vi fortsätter att vandra med Gud genom att utöva rättvisa, inte bara älska det som är rätt utan också hata det som är ont och ondskefullt. Ibland kan det som är ont locka oss på ett mycket försåtligt sätt, alldeles som den förbjudna frukten lockade Eva; och så kan vi, om vi inte har vant oss vid att avsky det som är ont, att fasa för det och hata det, i ett svaghetsögonblick komma att ge efter för frestelsen, till bestående sorg och skam för oss. Ingen enda bör ta för givet att han, därför att han varit en överlämnad kristen i många år, intar en fast ställning. Inte ens aposteln Paulus hade sådan tilltro till sig själv! — 1 Kor. 9:27; 10:12.

²⁸ Vi vet om våra egna svagheter. Vi bör inte klema med oss själva utan måste visa rättfärdigt nit i att bekämpa svagheterna vid alla tider och tillfällen. Om kärleken till pengar är vår främsta svaghet, vågar vi oss inte på några ”geniala” affärer, ty förr eller senare skulle vi i så fall gå för långt och få lida straff. Om vi tycker så mycket om alkoholhaltiga drycker, att vi inte kan hålla måttan, måste vi dra till tyglarna stramare, när vi är tillsammans med dem som förtär sådana, ja, allra helst hålla oss borta från platser där sådant förekommer, annars kanske vi kommer att dra vanära över den kristna församlingen och förtjänar att bli tuktade. Om vår svaghet gäller det sexuella området, måste vi, vare sig vi är gifta eller ogifta, kämpa en ihärdig kamp mot denna svaghet och undvika orena tankar, pornografiska alster och sinnliga filmer. Kom ihåg att ”intet är fördolt, som icke skall bliva känt”. Vi måste ”taga varje tanke till fånga för att bringa den till lydnad för Kristus”. Vi måste bevara oss själva rena, då vi nu bär Jehovas kärl, om vi skall få fortsätta att vandra med Gud och ”utöva rättvisa”. — Matt. 10:26; 2 Kor. 10:5, NW; Jes. 52:11.

”Älska godhet”

29. Varför måste vi också älska godhet, om vi skall vandra med Gud?

²⁹ För att kunna vandra med Gud måste vi också ”älska godhet”, såsom Mika 6:8 i fortsättningen säger. Det hebreiska ord som här återgivits med ”godhet” är detsamma som på andra ställen har översatts med ”kärleksfull godhet”. På många ställen läser vi om Jehovas kärleksfulla godhet. ”Hur dyrbar är icke din kärleksfulla godhet, o Gud!” ”Jag är Jehova, han som utövar kärleksfull godhet.” ”Det är tack vare Jehovas handlingar av kärleksfull godhet som det icke är ute med oss, ty hans barmhärtiga gärningar skola förvisso icke få en ände. De äro nya varje morgon. Din trofasthet är överflödande.” ”Jehova är mycket ömsint i sin tillgivenhet och barmhärtighet.” — Ps. 36:8; Jer. 9:24; Klag. 3:22, 23; Jak. 5:11; NW.

30. Vad innebär det att känna empati, och hur lade Jehova empati i dagen?

³⁰ Godhet är en av andens frukter. Den kärleksfulla godheten kommer att göra oss förstående, omtänksamma, vänliga och hjälpsamma. För att vara god och vänlig måste man ha empati. Empatien innebär mera än sympati, ty i vår empati sätter vi oss i andra människors ställe, vi känner verkligen det som de känner. Fastän Jehova Gud är så stor, är det inte under hans värdighet att visa empati gentemot de varelser han har skapat. Det stannar inte vid att han känner medlidande med oss, har sympati för oss, i det att han tänker på att vi bara är stoft, utan han tänker sig in i vår situation, så att det som sårar och skadar oss, det sårar honom. Vi läser till exempel om hans nation Israel: ”Under all deras nöd erfor han nöd.” Ja, när de led, led han. — Jes. 63:9, NW.

31. Vilka exempel på empati gav Jesus och Paulus?

³¹ Jesus Kristus kände också empati, inte endast medan han var här på jorden utan också sedan han återvänt till himmelen. När Saulus från Tarsus förföljde de kristna, sade Jesus till honom: ”Jag är Jesus, den som du förföljer.” Jesus Kristus, som nu är den exakta bilden av själva Guds varelse, satte sig i sina efterföljares ställe; det som skadade dem, det skadade honom. Och sedan Paulus själv blivit en Jesu Kristi efterföljare, efterliknade han också sin Herre och Mästare i att visa empati. Han satte sig själv i de andras ställe, på det att han måtte vinna dem för Kristus: För judarna blev han såsom en jude, för dem som var under lag blev han såsom under lag, för dem som var utan lag blev han såsom utan lag. ”För de svaga har jag blivit svag, så att jag må vinna de svaga. Jag har blivit allting för människor av alla slag ... för de goda nyheternas skull.” Och när dessa väl hade blivit Paulus’ bröder, fortsatte han att visa dem empati: ”Vem är svag, och jag blir icke svag? Vem kommer på fall, och jag blir icke förtörnad?” — Apg. 9:5; 1 Kor. 9:20—23; 2 Kor. 11:29; NW.

32. Hur får empatien oss att handla?

³² När vi går från hus till hus med de goda nyheterna om Guds rike, gör empatien oss hänsynsfulla, taktfulla, tålmodiga, vänliga och effektiva som förkunnare. Empatien hjälper äkta män och hustrur att visa att de sätter värde på, förstår och älskar äktenskapspartnern. Empatien gör det möjligt för barnen att förstå föräldrarnas synpunkter och inse vilken ställning de intar. Och den gör föräldrarna kärleksfulla och förstående, så att de inte irriterar barnen utan sätter sig in i hur dessa betraktar saker och ting, utan att de fördenskull låter sin myndighet fara. — Ef. 5:33—6:4; NW.

33. Vilka behöver i synnerhet visa empati? Varför det?

³³ Empatien skapar frid och endräkt i den kristna församlingen. Den hjälper oss att överse med andras tillkortakommanden och svagheter. Empatien påverkar skoltjänaren, så att han ger sina råd i all vänlighet och tänker sig försatt i elevens ställe. I all synnerhet behöver tillsyningsmännen ådagalägga empati, för att de skall kunna uträtta så mycket gott som möjligt. Om ni, tillsyningsmän, verkligen skall kunna ge hjälp, måste ni skapa kontakt genom att visa förståelse; försök sätta er in i hur den andre känner det. Detta kräver lyhörd mental urskillning och tålamod hos er och därtill att ni är sena till vrede. Fördenskull råder Paulus er: ”Bröder, även om en man begår något felsteg, innan han blir varse detta, då må ni ... försöka föra denne man till rätta i en ande av mildhet, medan du för egen del håller ett öga på dig själv, av fruktan för att också du skulle kunna bliva frestad.” — Gal. 6:1, NW.

Var blygsam

34. Vilket krav på oss, när det gäller att vandra med Gud, behöver vi få lära oss ända från födelsen?

³⁴ Och till sist bjuder oss Guds profet, i Mika 6:8 (NW), att var och en skall ”vara blygsam”, när han ”vandrar med ... Gud”. Jehova Gud är villig att ödmjuka sig därhän att han låter oss vandra med honom; och då bör vi sannerligen vara villiga att ödmjuka oss och vandra blygsamt med vår Gud. Att vara blygsam, när man vandrar med Gud, innebär att vara honom, hans principer och hans redskap undergiven. Det är en läxa som vi behöver lära oss alltifrån födelsen. Gång på gång visar det sig att ett spädbarns eller ett litet äldre barns skrik inte beror på att det inte har det skönt eller att det har ont, utan beror på vrede, sårad stolthet, missräkning, upproriskhet eller raseri. Alltifrån det att barnen är mycket små kan de lära sig att sitta stilla på mötena, om man visar dem tillräcklig kärlek och bestämdhet i sin fostrargärning under resten av veckan i hemmet; man kan lära dem att vara undergivna.

35, 36. Vad kan man säga om det fördelaktiga i att vara undergiven?

³⁵ På samma sätt är det med vuxna. När vi har svårt att vara undergivna, bör vi fråga oss i vilken utsträckning detta beror på omständigheterna och i vilken utsträckning vi själva är skuld till det. Blygsamheten avhåller oss från att känna vår egen betydelse. Ödmjukheten hjälper oss att vara undergivna dem som har myndighet över oss, vare sig det är en äkta man, en studieledare, en av de biträdande tjänarna eller tillsyningsmannen. Låt oss anta att vi verkligen har bättre omdöme än den som det krävs att vi skall vara undergivna. Är vi då lika kvalificerade i andra avseenden? Även om vi kanske menar det, kan vi missta oss. Dessutom visar det sig ofta att det som förefaller oss vara den förståndigaste kursen inte för till något resultat, under det att vad som inte föreföll oss så förståndigt utfaller mycket väl. Jehova kan leda händelseutvecklingen så att resultatet slutligen blir det bästa, och det gör han också ofta. Han verkar i allt till gagn för dem som älskar honom. — Rom. 8:28.

³⁶ Låt oss aldrig glömma att det är mycket viktigare att det råder frid, endräkt, samstämdhet och vilja till samarbete bland oss än att allting sker på det bästa tänkbara sättet. Genom undergivenhet premierar vi helt enkelt visheten och tålamodet. Om vi är övertygade om att vi har ett förslag, som skulle innebära förbättringar av verksamheten, så låt oss inte tvinga igenom det, utan låt oss vänta på den rätta tiden och så lägga fram vårt förslag på rätt sätt för dem som kan ta ställning till det. Kommer ni ihåg drottning Ester? Hon vågade inte föreskriva för sin man vad han skulle göra, och likväl fick hon hela sin önskan beviljad.

37. I vilken annan situation är det vist och förståndigt att vara undergiven?

³⁷ Kanske en av de svåraste situationer, som kan uppstå i fråga om att vara undergiven teokratisk styrelse, är den då någon blir kär, romantiskt kär, drivs av den kärlek som grekerna kallade eros. Låt oss tänka oss att någon av er ungdomar eller någon som inte är så ung längre blir kär i en person som inte är en överlämnad kristen eller i någon som brister i nit för Jehova och hans tjänst och som fördenskull skulle bli ett hinder snarare än en hjälp. Kristuslik undergivenhet kräver att vi stävjar en sådan böjelse i stället för att odla den, oberoende av hur tilltalande arrangemanget kan verka att vara till följd av dragningskraften mellan könen och även oberoende av det lidande ett sådant ställningstagande kan orsaka nu. Är det inte långt bättre att lida litet nu genom att kväva sina känslor och göra slut med den andra parten än att lida hela återstoden av livet eller till dess Harmageddon befriar en från den tryckande bördan? Jo visst! — 1 Kor. 7:39.

38. Nämn en annan illustration, som belyser vår vandring med Gud.

³⁸ Det är verkligen mycket som inbegrips i att vandra med Gud. Det skulle också kunna liknas vid hur en liten flicka håller sin starke, kraftfulle far hårt i handen, medan de banar sig väg hem i snöyra. Om flickan av obetänksamhet skulle släppa fars hand eller göra det därför att hon inte är överens med honom om vägen, då skulle hon gå vilse i yrsnön och förgås. Hon är därför förståndig och håller fast för allt hon är värd. Om vi vill komma ”hem”, uppnå den nya, rättfärdiga världen efter Harmageddon, vågar vi inte släppa vår himmelske Faders hand, utan vi behåller ett fast grepp om den.

39, 40. Vad innebär det då i korta drag att vandra med Gud?

³⁹ Detta innebär att vi måste godta hans ledarskap, vara honom odelat hängivna, låta hans mål, hävdandet och rättfärdigandet av hans namn, bli vårt mål. Det innebär att vi måste sträva efter att efterlikna honom i att utöva rättvisa och hata det som är ont. Det innebär att vi måste utöva kärleksfull godhet, visa empati; det innebär att vi måste vara blygsamma och ödmjuka, undergivna, inför alla hans synliga föranstaltningar.

⁴⁰ Att vandra med Gud är sannerligen det som är vist och förståndigt, rätt och kärleksfullt att göra. Men det är inte lätt med tanke på motståndet från Satan och hans demoner, från Satans synliga organisation och från vårt fallna kötts böjelser. Men det är likväl inte för svårt, ty Jehova har i sin vishet och kärlek sörjt för tre värdefulla hjälpmedel: hans ord, hans synliga organisation och hans heliga ande. Och inte får vi heller glömma bönens dyrbara privilegium, privilegiet att få tala med vår Gud.

[Bild på sidan 294]

Djävulen och demonerna

Den onda världen

Vårt syndiga kött

[Bild på sidan 295]

Guds ord

Guds synliga organisation

Guds ande