När man har fiender i sitt eget hem

DEN sanna kristendomens budskap är ett fridens budskap. Eftersom detta budskap är ”de goda nyheterna om frid”, tilltalar det fridens vänner, dvs. människor som söker försoning med Jehova Gud. — Apg. 10:36; Luk. 10:6; NW.

Men tyvärr är det inte alla som ger gynnsamt gensvar på de ”goda nyheterna om frid”. Detta vållar splittring i hem där somliga tar emot de ”goda nyheterna” och andra förkastar dem. Jesus sade därför: ”Tro inte att jag har kommit för att bringa frid på jorden; jag har inte kommit för att bringa frid, utan ett svärd. Ty jag har kommit för att vålla söndring, så att en man står emot sin fader och en dotter emot sin moder och en ung hustru emot sin svärmoder. Ja, sannerligen, en mans fiender skall vara personer bland hans eget husfolk.” — Matt. 10:34—36, NW.

Det är inte lätt för någon att uthärda bittert motstånd från dem han älskar. Men man kan göra det, om man verkligen inser att det inte finns något som är viktigare än att man bevarar ett rätt förhållande till Skaparen och till hans Son, Jesus Kristus. Det förhållandet, att många också i våra dagar har stått ut med prövosamma förhållanden i sitt eget hem för att kunna tjäna Gud, kan uppmuntra oss att uthärda svårigheter utan att ge upp.

● Ta del av vad en ”fridens vän” i Västafrika fått uppleva. Han skriver:

”Innan jag lärde känna bibelns sanning kände jag stor avsky för alla de orättvisor jag såg inom religionen och politiken. Jag kände mig så missmodig att jag funderade på att ta mitt liv.

Det var då jag fick besök av ett av Jehovas vittnen. Trots att hon inte hade fått utbildning i skolorna i denna tingens ordning berättade hon mycket uppmuntrande ting för mig, som besvarade just de frågor jag hade funderat över. Sedan jag läst de båda tidskrifter hon lämnat mig, började hela min syn på livet att förändras. Samma vecka skaffade jag boken Sanningen som leder till evigt liv och började studera den och tillämpa vad jag lärde mig.

Snart började jag röna motstånd. Till att börja med kom det från mina grannar. De började göra narr av mig inför min hustru och mina barn och sade att jag höll på att bli tokig, därför att jag studerade bibeln tillsammans med Jehovas vittnen.

På grund av vad folk sade beslöt min dotter att försöka hindra mig. Hon ringde till polisen, och de kom, tillsammans med andra katolska ’vänner’, för att försöka övertyga mig om att jag borde sluta studera. Sedan sade de åt mig att gå in i polisbilen, eftersom de skulle föra mig till sjukhuset. Jag försökte tala om för dem att jag inte var sjuk och försökte göra motstånd. Men de tvingade mig in i bilen. När jag steg ut ur bilen, fann jag att de hade fört mig till ett mentalsjukhus.

Det rum de satte mig i var mycket smutsigt och luktade urin. Det var så smutsigt att jag inte ville sätta mig, utan stod upp i två dagar utan att sova. Till slut städade man litet i rummet. Men det var en fruktansvärd erfarenhet att bo bland människor som var sinnessjuka. Endast genom att jag åkallade Jehova i bön kunde jag uthärda under dessa förhållanden.

Sedan blev jag plötsligt satt på fri fot. Jag fick veta att detta var tack vare min son, som är kapten på ett fartyg och som befann sig i Frankrike vid detta tillfälle. När han fick höra vad som hade hänt mig, sände han ett telegram, där han krävde att jag omedelbart skulle friges. Hur tacksam var jag inte!

När jag återvände hem, skämdes min familj över vad de hade gjort mot mig. Jag slutade inte att studera, utan ökade i stället min tillförsel av andlig föda, både genom personligt studium och genom att regelbundet vara med vid mötena. Snart började jag tala med andra om de ’goda nyheterna’, och längre fram blev jag döpt.

Hur gick det med min familj? Jag är lycklig över att kunna tala om att min dotter, som i första hand var ansvarig för att jag blev illa behandlad, nu är regelbundet närvarande vid Jehovas vittnens möten tillsammans med en annan av mina döttrar. Min hustru och mina döttrar tar del i ett dryftande av en bibeltext varje dag. Hur glad är jag inte att jag uthärdade mina prövningar!”

● Ett annat exempel på vad som kan hända gäller en ung man från Irland. På grund av det våld och den blodsutgjutelse som kännetecknade konflikten mellan katoliker och protestanter på Irland gick denne unge man till sjöss som uppassare på ett kylfartyg, som var destinerat till Nya Zeeland. Någonstans på vägen dit hade någon placerat böckerna ”Må ditt namn bliva helgat” och Är bibeln verkligen Guds ord? i fartygets bibliotek. När den unge mannen fick se böckerna, beslöt han sig för att läsa dem för att se om denna religion undervisade om frid och tillämpade detta.

Det han läste gjorde ett så starkt intryck på honom att han genast sökte reda på Jehovas vittnens Rikets sal och var med vid möten där, när han anlände till Timaru på Nya Zeeland. Innan skeppet avseglade försåg Jehovas vittnen honom med ytterligare litteratur och förklarade att han kanske skulle få möta motstånd från sina familjemedlemmar och släktingar, när han återvände till sitt hem i Londonderry på Irland.

När denne unge man återvände till Irland, hade han ett ordskifte med sin far. Fadern sade att om han fick se sin son gå från hus till hus och vittna, skulle han köra över honom med bilen. När fadern såg hur förvånad hans son blev, medgav han att han inte skulle kunna förmå sig att göra det själv, men skulle låta några av pojkarna göra det, och när man finner kroppen, kommer man att lägga skulden på protestanterna.

När den unge mannen en tid senare befann sig i London, var han mycket modfälld och övervägde att gå till sjöss igen och överge sanningen, som han hade lärt känna. Men vad gjorde han? När han senare skrev till Jehovas vittnen i Timaru, berättade han vad som hände: ”Jag började tänka: Vore det rätt att lämna Gud, sedan jag verkligen funnit honom för första gången? Nej! Det vore inte rätt att lämna Gud. Så jag ringde till Betel [Sällskapet Vakttornets avdelningskontor] i London för att få adressen till närmaste Rikets sal. Jag är nu lycklig över att kunna berätta att jag är tillsammans med mina bröder och systrar här.”

● En muhammedansk man i Israel, som började studera bibeln, fick också röna motstånd från sin familj. Hans hustru var särskilt misstänksam mot hans intresse av de ”goda nyheterna”. Hon anklagade honom för att vilja överge henne för att han skulle kunna gifta sig med en kristen kvinna. Hon talade också om att hon tänkte ge sig i väg med barnen, och hon hämtade flera medlemmar från sin familj och flera av hans släktingar för att försöka övertala honom att lämna sin nya tro. Grannarna förenade sig med dem i deras övertalningsförsök och deras motstånd. Därefter började de muhammedanska ledarna en kampanj mot honom och fördömde honom och Jehovas vittnen i allmänhet i ett tal som hölls i moskén där på platsen. Också så kallade kristna sade åt honom att återvända till sin tidigare religion.

Men denne man har stått fast och orubblig genom allt detta. Nu börjar han kunna urskilja en del förändringar. Ett exempel på detta var när hans hustru avbröt hans bibelstudium i hemmet, som hölls varje vecka, och frågade: ”Kommer det inte att finnas någon plats för mig i det där paradiset? Jag vill också leva i den där nya ordningen.”

Ja, även om familjemedlemmar visar sig vara ”fiender”, kan man uthärda detta motstånd utan att ge upp, och då kanske man får lyckan att se dem ändra sin inställning.