i likhet med Babylons murar, kan tyckas nå upp till himmelen och kan förefalla så starka att inga jordiska styrkor skulle kunna vara dem övermäktiga.

20. Vilken ytterligare uppmuntran och upplysning får vi av denna profetiska skildring, som har med Cyrus att göra?

²⁰ Vi kan också känna oss uppmuntrade av att Cyrus kallades för Jehovas smorde. Såsom en man som var smord eller förordnad av Jehova skulle han vara en Messias (på hebreiska) eller en Kristus (på grekiska, LXX). I denna egenskap var Cyrus en profetisk gestalt och blev brukad såsom en förebild till den utlovade Messias eller Kristus, Guds ”kvinnas” Säd, dvs. i det verk som Cyrus skulle utföra åt Jehova Gud. Cyrus’ omstörtande av Babylon såsom ett världsvälde utgör fördenskull en profetia om hur Messias, Kristus, skall tillintetgöra det stora Babylon, som existerar nu på 1900-talet och vars öde blivit förutsagt i bibelns sista bok, nämligen i Uppenbarelseboken 17 och 18.

21. Vad var denna strid mot Babylon, förutom att den tjänade till judarnas befrielse?

²¹ Den här beskrivna striden mot det forntida Babylon utkämpades inte bara för att judarna skulle befrias. Den var dessutom en strid eller kamp mellan gudar, såsom vi skall se i ett kommande nummer av denna tidskrift.

Kräver Jehova för mycket?

SOMLIGA människor anser det. Somliga människor anser att det är litet för mycket att hålla alla Guds bud. ”Om jag har hustru och barn och måste sörja för familjen”, säger de kanske, ”och om jag så också skall se om huset och om jag skall läsa och studera bibeln regelbundet och vara med på församlingens möten och ta mig tid till att delge andra människor de goda nyheterna om Guds rike — är då inte detta för mycket?”

Låt oss begrunda denna fråga. Kräver Jehova verkligen för mycket? Låt oss ta reda på vad den verkliga auktoriteten i frågor som gäller kristendomen, Herren Jesus Kristus, ansåg om detta. Han säger: ”Kommen till mig, I alla, som arbeten och ären betungade, så skall jag giva eder ro [vederkvicka eder, NW]. Tagen på eder mitt ok och lären av mig, ty jag är saktmodig och ödmjuk i hjärtat; ’så skolen I finna ro för edra själar.’ Ty mitt ok är milt, och min börda är lätt.” — Matt. 11:28—30.

När Jesus Kristus yttrade dessa ord, skröt han inte, men han försäkrade dem som lyssnade till honom att de skulle få röna en rätt behandling, om de blev hans lärjungar. Han talade om vad slags lärare han var, att han inte var tyrannisk eller barsk, utan mild och vänlig. Hans ord utgjorde en inbjudan till folk att komma till honom, denne lärare med ett milt sinnelag. Hans lärjungar kunde komma till honom, och de behövde inte känna sig illa till mods över att bli undervisade av honom, ty Jesus visade förståelse och tålamod, och han spelade aldrig herre över sina efterföljare. De kunde vända sig till Jesus och kasta sina bördor på honom. Han skulle inte vara såsom de religiösa ledarna, om vilka han sade: ”Ve ock eder, I lagkloke, som på människorna läggen bördor, svåra att bära, men själva icke viljen med ett enda finger röra vid de bördorna!” (Luk. 11:46) Hur annorlunda skulle det inte bli för Jesu Kristi efterföljare! De skulle ha en relativt lätt väg att vandra i livet, ty Jesu ok skulle vara lätt, jämförelsevis talat.

De människor i våra dagar, som är trötta och modlösa på grund av synden, lystnaden och ondskan som kännetecknar denna tingens ordning, blir mycket uppmuntrade av Jesu ord. Hur uttröttade är inte rättsinniga människor på den falska religionens bördor — på skrymteriet, det ideliga penningtiggandet, traditionerna, ritualerna och ceremonierna, som inte ger dem det minsta svar på deras frågor eller ingjuter någon tro hos dem! Sådana ting har inte givit folk någon verklig vederkvickelse eller ro, men den sanna kristendomen ger ro eller vederkvickelse åt själen. Den som blir en sann Jesu Kristi efterföljare befrias alltså från det tunga träldomsoket under Satans tingens ordning och kommer in på vägen till evigt liv.

Inte för mycket för oss att vi gör oss möda

Det är bara att förvänta att Gud uppställer vissa krav, som den som söker få liv måste fylla. Gud kräver till exempel att vi skall inhämta kunskap om honom och hans Son, ty detta ”är [betyder] evigt liv”. (Joh. 17:3) Detta kräver ansträngning,