”I hemlighet införa fördärvliga sekter”

”Det ... kommer [också] att finnas falska lärare bland er. Just dessa skall i hemlighet införa fördärvliga sekter.” — 2 Petrus 2:1.

1, 2. a) Vad var ursprungligen alla kyrkor i kristenheten? b) Vilka frågor förtjänar därför att begrundas?

ALLA kyrkor i kristenheten var ursprungligen sekter. Några av dessa — i synnerhet den romerska kyrkan och de ortodoxa och protestantiska nationalkyrkorna — hävdar att de är överlägsna de övriga så kallade kristna samfunden, som de föraktfullt kallar sekter. Dessa historiska fakta har lagts fram i de två föregående artiklarna.

² Men några kanske frågar: ”Förutsade verkligen Jesus Kristus och hans trogna apostlar ett avfall från den sanna kristendomen? Varnade de människor för att följa sådana som skulle bilda sekter? Var det verkligen nödvändigt för Jesu sanna efterföljare att vara på sin vakt mot sådana söndrande tendenser för omkring 1.900 år sedan? Och är det nödvändigt att man är lika vaksam i vår tid?”

Redan tidigt fanns det en tendens att bilda sekter

3, 4. a) Vilken varning gav Jesus, och vad innebär den med tanke på den sanna kristendomen? b) Vilken liknande varning gav Petrus?

³ Jesus sade i sin bergspredikan: ”Gå in genom den trånga porten; för den port är vid och den väg är lätt som leder till tillintetgörelse, och de som går in genom den är många. För den port är trång och den väg är svår som leder till liv, och de som finner den är få. Ta er till vara för falska profeter som kommer till er i fårakläder men som invärtes är rovlystna vargar. Ni skall känna igen dem på deras frukter.” (Matteus 7:13—16, Revised Standard Version) Nej, Jesus Kristus sade inte att den sanna kristendomen skulle komma att bli en bred, lätt, universell eller ”katolsk” (allmännelig) religion som skulle passa för de ”många”. Den skulle vara en svår, smal väg, som bara de ”få” skulle finna. Dessa ”få” blev varnade för att dessa till synes ofarliga ”falska profeter” skulle försöka leda in dem på den ”lätta” vägen ”som leder till tillintetgörelse”.

⁴ Drygt 30 år senare skrev aposteln Petrus: ”Det kom också att finnas falska profeter bland folket [i Israel], liksom det också kommer att finnas falska lärare bland er [kristna]. Just dessa skall i hemlighet införa fördärvliga sekter och skall förneka till och med den ägare som har köpt dem och skall därigenom dra snar tillintetgörelse över sig själva. Därtill skall många följa dem i deras tygellösa handlingar; och på grund av dessa skall sanningens väg bli skymfad. Och i vinningslystnad skall de utnyttja er med falska ord.” — 2 Petrus 2:1—3.

5. När började de avfälliga ”vargarna” framträda, och hur införde de ”i hemlighet ... fördärvliga sekter”?

⁵ ”Sanningens väg”, vägen ”som leder till liv”, är den sanna kristendomens väg. De ”falska profeterna”, eller ”falska lärarna”, är de avfälliga vargar i fårakläder som började göra sin närvaro kännbar bland de första kristna redan innan Jesu apostlar dog. (1 Johannes 2:18, 19; 4:1—3) Aposteln Paulus varnade också för sådana ”förtryckande vargar”. Han identifierade dem som människor som skulle ”uppstå och tala förvända ting för att dra bort lärjungarna efter sig”. (Apostlagärningarna 20:29, 30) Från andra hälften av det första århundradet och framåt införde dessa falska lärare i hemlighet fördärvliga sekter och utnyttjade de första kristna ”med falska ord”. På grund av dessa avfällingar blev ”sanningens väg”, den sanna kristendomen, ”skymfad”.

Några tidiga sekter

6. Hur visar Uppenbarelseboken att det redan hade framträtt avfälliga sekter mot slutet av det första århundradet och varför var de hatade av Kristus?

⁶ I Uppenbarelseboken, som aposteln Johannes skrev omkring år 96 v.t., har han nedtecknat en rad av Gud inspirerade budskap som återspeglar de andliga tillstånd som då rådde i de kristna församlingarna och som kunde komma att råda i olika kristna församlingar historien igenom. Två av dessa budskap avslöjar att det fanns avfälliga sekter som hatades av Kristus, huvudet för den sanna kristna församlingen. Tydligtvis tolererade åtminstone en av dessa sekter avgudadyrkan och otukt. — Uppenbarelseboken 2:6, 14, 15.

7. Hur framkommer det i Paulus’ brev att kampen mot sekterism redan pågick när han levde?

⁷ I flera av aposteln Paulus’ brev, som skrevs betydligt tidigare, framgår det att han redan på sin tid var tvungen att kämpa hårt mot tendensen att bilda sekter. I sitt första brev till de kristna i Korint beklagade Paulus djupt deras benägenhet att följa människor, därför att det ledde till ”misshälligheter” och ”söndringar”. (1 Korintierna 1:10—13; 3:1—4) Han gav uttryck åt liknande oro och omsorg i sina brev till galaterna (1:6—9; 5:19—21), Titus (3:9, 10) och Timoteus. — 1 Timoteus 1:3—7; 4:1—3; 6:20, 21; 2 Timoteus 4:3, 4.

8. Vad trodde gnostikerna, och varför orsakade de att ”sanningens väg” blev ”skymfad”?

⁸ Några bibelforskare är av den uppfattningen att Paulus i sitt första brev till korintierna och i all synnerhet i sina brev till efesierna och kolosserna avsiktligt använde vissa grekiska ord (sådana som gno’sis, kunskap, och ple’roma, fullhet) i syfte att motbevisa gnosticismen. Hur det än förhåller sig med den saken, kämpade Paulus helt visst mot de avfälliga tankar och idéer som längre fram utvecklades av de gnostiska sekterna. Gnostikerna, som hade stor framgång under 100-talet v.t., var dualister som trodde att all materia är ond och att anden är god. De menade att frälsningen kommer genom mystisk ”kunskap” (gno’sis). Deras tro att den köttsliga kroppen är ond ledde dem till att gå till endera av följande två ytterligheter: antingen askes eller ett njutningslystet tillfredsställande av köttet. Den så kallade kristna gnosticismen bidrog i hög grad till att ”sanningens väg” blev ”skymfad”.

9. Namnge och beskriv andra tidiga sekter inom den avfälliga kristendomen.

⁹ Bland de andra sekter som uppstod tidigt var marcioniterna, efterföljarna till Marcion, som var son till en avfällig kristen ”biskop” i Mindre Asien. Marcion trodde på två gudar, en ofullkomlig ”Gamla testamentets” Gud och en kärlekens Gud uppenbarad i ”Nya testamentet”, eller rättare sagt i de delar av det som han godtog (några av Paulus’ skrifter och Lukas’ evangelium). En annan sekt som fanns på 100-talet var montanismen. Montanus var en ”profet” från Mindre Asien som predikade om att Kristi andra ankomst var nära förestående och att det nya Jerusalem skulle upprättas i Pepuza nära den nutida staden Ankara i Turkiet. Han kritiserade också att makten och den moraliska släpphäntheten ökade bland prästklassen inom den avfälliga kristendomen. Tertullianus blev montanist. Två andra proteströrelser var emot den moraliska släpphäntheten bland de så kallade kristna och den fördragsamma inställningen till avfällingar, nämligen novatianerna på 200-talet och donatisterna på 300-talet. Men båda dessa schismatiska grupper accepterade de främsta av de felaktiga läror som de äldre etablerade kyrkorna lärde.

”Laglöshetens människa” blir organiserad

10. Vilka bör räknas med bland de ”falska lärare” som i hemlighet införde ”fördärvliga sekter”?

¹⁰ Alla dessa sekter, förutom alla andra som inte nämnts, utgjorde olika former av avfällig kristendom. Men de människor som bildade dessa var inte de enda ”falska lärare” som i hemlighet införde ”fördärvliga sekter”. (2 Petrus 2:1—3) Petrus förutsade också att ”många [skulle] följa dem i deras tygellösa handlingar”. Vi har just sett att några av dessa tidiga sekter bildades för att protestera mot de tygellösa handlingar som den dominerande prästklassen utförde. Dessa prästmän bör således också räknas med bland de ”falska lärarna” och deras kyrkor betraktas som ”fördärvliga sekter”.

11. Vilken ny klass började upphöja sig själv, och hur hade Paulus förutsagt detta?

¹¹ Som vi redan har sett stred alla dessa avfälliga sekter om att inta den ledande ställningen. Var och en av dem sökte bli betraktad som den absolut enda ”ortodoxa”, ”apostoliska” och ”katolska (universella eller allmänneliga)” kyrkan, medan de å sin sida behandlade de andra som rent kätterska sekter. Inom de större och mäktigare kyrkorna försökte samtidigt en prästklass höja sig över den övriga hjorden. Aposteln Paulus talade om denna avfällighet och att en sådan dominerande prästklass skulle framträda, när han skrev: ”Låt ingen förleda er på något sätt, eftersom den [Jehovas dag] inte skall komma utan att först avfallet kommer och laglöshetens människa uppenbaras, tillintetgörelsens son. Han står emot och upphöjer sig över envar som sägs vara ’gud’ eller föremål för gudlig vördnad, så att han sätter sig i Guds tempel och offentligt utger sig för att vara en gud.” — 2 Tessalonikerna 2:2—4.a

12. a) Vad är ”laglöshetens människa”, och när blev denna ”människa” fullt uppenbarad? b) Vilka steg ledde till att prästklassen blev fullt utvecklad? c) Beskriv det hierarkiska systemet.

¹² Denna avfällighet var ”redan verksam” på Paulus’ tid. Men den blev fullt uppenbarad först efter Jesu sanna apostlars död, då deras ”återhållande” närvaro inte längre fanns. (2 Tessalonikerna 2:6, 7) Undan för undan började en prästklass framträda. I början av 100-talet v.t. skrev Ignatius, ”biskop” i Antiokia, om en hierarki bestående av tre grader — biskopar, presbyterer (präster) och diakoner. ”Laglöshetens människa” började ta form. Men den ”kyrkofader” som verkligen fick prästklassen organiserad i ett hierarkiskt system var Cyprianus, som var ”biskop” i Kartago i Nordafrika och dog år 258 v.t. I det mycket vederhäftiga uppslagsverket Dictionnaire de Théologie Catholique framhålls det att Cyprianus drog upp riktlinjerna för en monarkisk hierarki bestående av sju grader, där biskopen innehade den högsta ställningen. Under sig hade han präster, diakoner, underdiakoner, akoluter (mässtjänare), lektorer (uppläsare) och exorcister eller andebesvärjare. En åttonde grad — port- eller dörrvakt — tillkom senare i Västerns kyrka, den latinska eller romerska kyrkan, medan Österns kyrka eller den grekiska kyrkan nöjde sig med en femgradig hierarki. Således var den sammansatta ”laglöshetens människa”, den avfälliga kristna prästklassen, fullt ”uppenbarad” under 200-talet v.t. Denna ”laglöshetens människa” har fortsatt att existera århundradena igenom i alla de kyrkor och sekter inom kristenheten som har en särskild prästklass.

”Fördärvliga sekter” i ändens tid

13. På vilka två sätt visar sig kristenhetens sekter vara ”fördärvliga”?

¹³ Petrus’ uttryck ”fördärvliga sekter” betyder ordagrant ”fördärvets sekter” på originalspråket grekiska. Detta uttryck har en tvåfaldig innebörd. Kristenhetens sekter och kyrkor har visat sig vara fördärvliga för den rena kristendomen, ”sanningens väg”. De är också ”fördärvets sekter” i den bemärkelsen att deras falska lärare ”drar snar tillintetgörelse över sig själva” och över dem som ”följer dem i deras tygellösa handlingar”. Petrus säger vidare: ”Men vad dem [de falska lärarna] angår, så är domen sedan gammalt inte overksam, och deras tillintetgörelse slumrar inte.” (2 Petrus 2:1—3) En sådan ”snar tillintetgörelse” skall drabba dem i den snabbt annalkande ”stora vedermödan”. — Matteus 24:21.

14. När skall ”laglöshetens människa” bli tillintetgjord, och vad kommer denna tillintetgörelse att bevisa?

¹⁴ För att visa att den sammansatta ”laglöshetens människa” inte skulle tillintetgöras förrän vid tiden för Kristi ”närvaro” skrev aposteln Paulus: ”Den laglöse [skall] uppenbaras, vilken Herren Jesus skall undanröja med sin muns anda och göra till intet genom sin närvaros [parousías] tydliga framträdande.” (2 Tessalonikerna 2:8) Ja, att den prästerliga klassen, ”laglöshetens människa”, tillintetgörs tillsammans med resten av Satans babyloniska religiösa världsvälde kommer att utgöra ett beaktansvärt ”framträdande” eller en mäktig manifestation av Kristi ”närvaro”, eller parousia, och kommer att bevisa för vän såväl som fiende att Herren Jesus är osynligen närvarande och att den förutsagda ”stora vedermödan” har börjat.

En varning till de sanna kristna

15. Vilken varning, som riktas till de kristna, innehåller Jesu liknelse om vetet och ogräset?

¹⁵ Jesu liknelse om vetet och ogräset visade att ”ogräsets” eller de avfälliga kristnas kyrkor och sekter skulle tillåtas växa århundradena igenom. Det var först vid ”avslutningen på tingens ordning” som det skulle göras en klar åtskillnad mellan dessa falska kristna och de sanna ”rikets söner”, ”vetet”. (Matteus 13:24—30, 37—40) Men Jesu liknelse innehåller också en varning, som riktas till de sanna kristna, oavsett om de tillhör de smorda ”rikets söner” eller deras följeslagare. Jesus sade: ”Människosonen skall sända ut sina änglar, och de skall samla ihop ut ur hans rike alla de ting som orsakar fall och dem som övar laglöshet, och de skall kasta dem i den brinnande ugnen. Där skall vara deras gråt och tandagnisslan.” — Matteus 13:41, 42.

16. a) Vilket åtskiljande verk har pågått sedan år 1919? b) Vilken ytterligare varning gav apostlarna, och vad tillade Judas?

¹⁶ ”Vetet” har skilts från ”ogräset” på det religiösa åkerfältet sedan år 1919. Men detta innebär inte att Människosonens änglar inte har fortsatt sedan dess att ”samla ihop ut ur hans rike alla de ting som orsakar fall och dem som övar laglöshet”. Judas påminner oss om att ”vår Herre Jesu Kristi apostlar” gav följande varning: ”I den yttersta tiden skall det finnas hånfulla människor som vandrar enligt sina egna begär efter ogudaktiga ting.” Och Judas tillade: ”Det är dessa som gör särskiljanden [vållar söndringar, 1917].” — Judas, vers 17—19.

17. Vad sade Jesus om den ”onde slaven”?

¹⁷ Det Jesus sade skulle hända de laglösa som ”orsakar fall” påminner oss om vad han senare sade om dem som skulle vägra att erkänna ”den trogne och omdömesgille slaven”, ”vete”-klassen av smorda kristna som Kristus skulle sätta över ”alla sina tillhörigheter”. Jesus varnade och sade: ”Men om den onde slaven skulle säga i sitt hjärta: ’Min herre dröjer’, och skulle börja slå sina medslavar och skulle äta och dricka med vanedrinkarna, så skall den slavens herre komma på en dag då han inte väntar det och i en stund som han inte vet av, och han skall straffa honom med den största stränghet och anvisa honom hans plats bland skrymtarna. Där skall vara hans gråt och tandagnisslan.” — Matteus 24:45—51.

18. a) Hur lägger några i vår tid i dagen det som skulle känneteckna den ”onde slaven”? b) Hur skall det till sist gå för dem, om de fortsätter att ”vålla söndringar”?

¹⁸ I vår tid lägger några illojala i dagen det som skulle känneteckna ”den onde slaven” genom att säga i sitt hjärta: ”Min herre dröjer.” De identifierar sig själva med de ”hånfulla” som säger: ”Var är denna hans utlovade närvaro?” (2 Petrus 3:1—7) Som Judas varnade och sade försöker de ”vålla söndringar”. (Judas, vers 19, 1917) Genom att kritisera ”den trogne och omdömesgille slavens” klass, som de ursprungligen fått sin kunskap om ”sanningens väg” genom, börjar de ”slå sina medslavar”. Men om de envist håller fast vid sin splittrande inställning, kommer de i sinom tid att ”samlas ihop” av änglarna och bli anvisade ”plats bland skrymtarna” i kristenheten. Det är där som de gråter och gnisslar tänder — ibland genom att i massmedia ventilera sina förmenta anledningar till klagomål.

19. a) Vad sade Paulus om ”sekter” bland Guds folk? b) Hur kan vi bevisa oss tillhöra de ”godkända”?

¹⁹ Detta påminner oss om vad Paulus skrev till korintierna: ”Det måste ju också finnas sekter bland er, för att de godkända också skall kunna bli uppenbara bland er.” (1 Korintierna 11:19) Ja, om någon i vår tid i hemlighet försöker ”införa fördärvliga sekter” bland Jehovas vittnen, ger detta de lojala kristna en fin möjlighet att bevisa sig tillhöra de av Gud och Kristus ”godkända”. De kan och måste visa att de uppskattar sann kristen enighet. Denna enighet skall behandlas i nästa artikel.

[Fotnoter]

Kan du påminna dig svaren till följande frågor?

□ När och hur började det avfall som gav upphov åt kristenheten?

□ Vilka eller vad utgör ”laglöshetens människa”?

□ På vilka olika satt är kristenhetens kyrkor ”fördärvliga”?

□ Vilken varning ger Jesus beträffande den ”onde slaven”?

[Bild på sidan 11]

Jesus varnade och sade att falska profeter är lika vargar i fårakläder

[Bild på sidan 13]

De falska kristna är lika ”ogräs” som enbart förtjänar att tillintetgöras eller fördärvas