Var uppmärksam på profetiorna
”Vi [har] det profetiska ordet mer befäst; och ni gör väl i att vara uppmärksamma på det såsom på en lampa som lyser på en mörk plats.” — 2 PETRUS 1:19.
1. Vilka häpnadsväckande avslöjanden gjorde Jesus enligt Matteus 16:21—28?
JESU jordiska tjänst närmade sig sitt slut. När han som ”Människosonen” var i närheten av Caesarea Filippi norr om Galileen, upplyste han sina lärjungar om att han snart skulle dö och att han skulle komma tillbaka i sin Faders härlighet. Han sade sedan till dem: ”Jag säger er i sanning att av dem som står här är det några som inte alls skall smaka döden, förrän de först får se Människosonen komma i sitt rike.” (Matteus 16:21—28) Vad kunde detta innebära?
2. a) Hur gick Jesu ord i uppfyllelse i en syn som Petrus, Jakob och Johannes fick? b) Vilken storslagen händelse var detta en profetisk syn av?
2 Omkring sex dagar senare tog Jesus med sig Petrus, Jakob och Johannes upp på ett högt berg, troligen berget Hermon i Antilibanon. Här hände någonting märkligt! Jesus förvandlades inför deras ögon och fick ett utseende som var bländande. I en syn sågs Mose och Elia samtala med honom. Varför just Mose och Elia? Jo, därför att Jesus klart identifieras i bibeln som ”den profet” Mose var en förebild till. Och ett verk likt det som Elia utförde är nära förbundet med Guds rike, i vilket Jesus regerar. (Apostlagärningarna 3:22, 23; 5 Moseboken 18:15—19; Malaki 4:5) Det var därför lämpligt att de här sågs tillsammans med Jesus i denna syn som gällde hans storslagna ankomst i sitt framtida rikes härlighet. — Matteus 17:1—5.
3. Vilka ord av Jehova framhävde synens vikt och betydelse?
3 Det var också lämpligt att Jehovas röst hördes säga följande från himmelen: ”Denne är min Son, den älskade, som jag har godkänt.” Till detta uttalande fogade Gud följande ord: ”Lyssna till honom.”
4. a) Varför bör denna syn göra intryck på oss i vår tid? b) På vilket ”profetiskt ord” syftar 2 Petrus 1:19?
4 Vilket intryck gjorde denna vördnadsbjudande händelse på dessa apostlar? Hur bör den påverka oss i vår tid? Omkring 30 år senare kunde Petrus fortfarande påminna sig denna syn i all dess glans. ”Följaktligen”, sade han, ”har vi det profetiska ordet mer befäst.” Vilket ”profetiskt ord”? Jo, de profetior, exempelvis Daniel 7:13, 14, som nu besannades genom Kristi förklaring — profetior som handlade om Människosonens ankomst i Rikets härlighet och makt! — 2 Petrus 1:16—19; se även Jesaja 9:6, 7.
5. Vilka viktiga tillägg gjordes till detta ”ord”?
5 Då hade ”det profetiska ordet” också kommit att inbegripa profetior som Jesus Kristus själv hade uttalat. En av dessa var hans profetia om Riket, den som gällde ”avslutningen på tingens ordning” och som också visade att ”Människosonen [skulle] komma på himmelens skyar med kraft och stor härlighet” vid en tid som saknade motstycke i fråga om lidande i världen. (Matteus 24:3—14, 30, 31) Längre fram skulle ”det profetiska ordet” komma att inbegripa de kraftfulla profetior om Riket som den förhärligade Jesus Kristus uppenbarade för den åldrige aposteln Johannes, exempelvis de som finns nedtecknade i Uppenbarelseboken 1:12—16; 5:5—10; 11:15—17 och 14:14, 15.
Var uppmärksam!
6. Varför bör det profetiska ordet göra starkare intryck på oss i vår tid?
6 Om denna profetiska syn gjorde så starkt intryck på Petrus och hans kamrater, hur mycket starkare intryck bör den då inte göra på oss i vår tid! Nu när Människosonen har anlänt i sin härlighet, för att sitta på tronen i sitt härliga rike i himlarna, är det sannerligen hög tid att ”lyssna till honom”! Vi gör verkligen väl i att vara uppmärksamma på det profetiska ordet, ”såsom på en lampa som lyser på en mörk plats”, och låta det upplysa våra hjärtan. — 2 Korintierna 4:6.
7. a) Hur betonar Paulus profetiornas vikt och betydelse? b) Varför bör i synnerhet vi ge akt på och hörsamma dem i vår tid?
7 Aposteln Paulus betonade också nödvändigheten av att ta det profetiska budskapet till hjärtat. Han skrev till de hebreiska kristna att Gud ”för länge sedan vid många tillfällen och på många sätt talade till ... [deras] förfäder genom profeterna”), men att han ”vid slutet av dessa dagar (för den judiska tingens ordning)” talade till dem genom en Son. Detta profetiska ord som Jesus talade var av enormt stor betydelse. Om det hörsammades, skulle det leda till frälsning. ”Därför”, sade Paulus, ”måste vi mer än vanligt ge akt på de ting vi har hört.” (Hebréerna 1:1—4; 2:1) Nu, vid ”avslutningen på [hela den här världens] tingens ordning”, har vi så mycket större anledning att lyssna till Jesu ord. — Matteus 24:3, 35; jämför Jesaja 55:6—11.
8. Hur bör det profetiska ordet stimulera oss, och till vilken nytta?
8 Det måste betonas att vi inte får vara uppmärksamma på det profetiska ordet enbart i det syftet att vi skall inhämta kunskap. Långt därifrån! Detta ord bör stimulera oss till att omsätta denna kunskap i handling, driva oss till att göra Guds vilja — i synnerhet nu, ”i dagarnas slutskede”. (Jesaja 2:2, 3, NW) Psalmisten vänder sig till Jehova Gud och säger: ”Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig.” Detta ord gör det möjligt för oss att fortsätta att vandra i sanningens ljus och i ett dyrbart ”förtroligt umgänge med [vår] Gud”. Det skyddar oss så att vi aldrig glider tillbaka in i Satans värld. (Psalm 119:105; Job 29:3, 4, NW) För att vi skall få bestående nytta av det profetiska ordet måste vi uppodla djup kärlek till bibeln och ta hela dess budskap till hjärtat. På så sätt kommer vi att bli motiverade till att alltid göra Guds vilja och till att bevara oss i hans kärlek. — Markus 12:29—31; 1 Johannes 4:16; Judas, vers 20, 21.
Profetiska förebilder
9. a) Varför kan vi säga att bibelns redogörelse inte är död historia? b) Vilken dag av hämnd utmålas där?
9 Bibeln beskriver mycket detaljerat det egensinne som rådde i det forntida Israel. Och varför det? ”Till varning för oss, över vilka sluten på tingens ordningar har kommit.” Detta bör ingjuta gudaktig fruktan hos oss, så att vi aldrig utvecklar ”ett ont hjärta utan tro, genom att någon drar sig undan från den levande Guden”. (1 Korintierna 10:11; Hebréerna 3:12; Job 28:28) Bibelns redogörelse är inte död historia! Den innehåller profetiska mönster och uttalanden som visar att Jehova Gud återigen kommer att utkräva hämnd, men i betydligt större skala än i det avfälliga Israels dagar. Att Gud bestraffade denna avfälliga nation år 607 f.v.t. och sedan återigen år 70 v.t. illustrerar hur han inom kort skall utgjuta sin vredes glöd över kristenheten i synnerhet. Vi gör väl i att hörsamma detta profetiska ord! — Jeremia 7:28, 32—34; Matteus 24:3—22.
10, 11. a) Vilken jämförelse hjälper oss att inse att vi verkligen lever i ”de yttersta dagarna”? b) Hur har kristenhetens sekter på ett speciellt sätt uppfyllt bibelns profetior?
10 Vi har obestridligen kommit in i ”de yttersta dagarna” för Satans ordning av styre över världen. Du behöver bara jämföra världen av i dag med aposteln Paulus’ ord i 2 Timoteus 3:1—5, 13 för att inse detta faktum. Och i synnerhet bland kristenhetens virrvarr av sekter finner vi människor som ”har en yttre form av gudaktig hängivenhet men visar sig falska när det gäller dess kraft”. De har inget äkta budskap om frälsning. — Jämför Matteus 7:21—23.
11 De många sekterna i kristenheten stämmer mycket väl in på den beskrivning som Jehovas profet gav, då han sade: ”Mitt folk har gjort två onda ting: mig [Jehova Gud], som är en levande vattenkälla, hava de övergivit för att hugga sig brunnar, ja, spruckna brunnar, som icke hålla vatten.” (Jeremia 2:13, Åkeson) Ja, kristenhetens sekter har sannerligen övergett den suveräne Herren Jehova och de rättfärdiga principer som finns i hans ord! De hatar till och med att nämna hans namn. De har i stället huggit ut ”spruckna brunnar” och vänt sig till människors filosofier och teorier och engagerat sig i politik tillsammans med världen. I många länder håller deras kyrkor på att dö för att de inte får något stöd, vilket beror på att människor inte finner något uppfriskande sanningens vatten där. Men bland dem som troget tjänar Jehova kan man däremot finna ett överflöd av andligt uppfriskande vatten. — Jesaja 55:1, 2; 65:13, 14.
Vad världens ledare säger
12. Varför är det meningslöst att förtrösta på mänskliga ledare för att få överleva?
12 Bibeln är inte ensam om att varna för världens undergång. Förenta nationernas nuvarande generalsekreterare har förklarat att vi nu för första gången i människans historia har ”placerats på den smala kanten mellan katastrof och överlevnad”. I en promemoria skriven så långt tillbaka som år 1958 sade den tidigare presidenten i Förenta staterna, Harry Truman: ”Vi står nu inför en total förintelse. ... Denna förintelse är nära, om inte de stora ledarna i världen förhindrar den.” Men har de ”stora ledarna” under de 25 år som gått gjort något för att förhindra en total förintelse? De lägger nu i stället ner mer än åtta millioner kronor i minuten på de mest djävulska förintelsevapen. Det är om sådana ”stora ledare” som psalmisten skrev: ”Förlita er inte på furstar, inte på en människoson, han kan inte hjälpa.” — Psalm 146:3.
13, 14. a) Vilket falskt hopp har religiösa ledare framhållit? b) Vad är, enligt Jesaja, det verkliga hoppet?
13 Det står utanför nationernas förmåga att göra någonting åt denna tragiska situation. Till och med det så kallade Förenta nationerna har visat sig vara mera ett forum för partigräl än ett organ för uppbyggandet av fred och säkerhet. Påvarna Paul VI och Johannes Paulus II gjorde var och en ett framträdande inför FN, under stor pompa och ståt. De förklarade denna organisation vara det ”sista hoppet om fred och endräkt” för mänskligheten. Men är den det?
14 I sitt profetiska ord talar Jehova om det verkliga hoppet. Han lät Jesaja förutsäga födelsen av en son som blir ”Fredens furste”. Denne ”Fredens furste” är Kristus Jesus, som förebildades av den forntida kung David. Profetian säger vidare om Jesus: ”På överflödet av den furstliga styrelsen och på freden skall det inte vara någon ände, över Davids tron och över hans rike för att fast befästa det och upprätthålla det genom rättvisa och genom rättfärdighet, från nu och till obestämd tid. Härskarornas Jehovas själva nitälskan skall göra detta.” (Jesaja 9:6, 7, NW) Men hur skall Jehovas nitälskan kunna införa fred utan ”någon ände”?
”Guds rike är nära”
15. Hur framhävde Jesus hoppet om Riket?
15 En som är större än David, Jesus Kristus, profeterade om de totala krig och den nöd till följd av dessa som skulle inträffa nu på 1900-talet. Han förutsade de förskräckliga ting som skulle hända och den ängslan som skulle finnas bland nationerna och vidare fruktan och väntan på de ting som skall komma över jorden. Därpå sade han: ”Men när dessa ting börjar inträffa, räta då upp er och lyft upp era huvuden, därför att er befrielse närmar sig. ... När ni ser dessa ting inträffa, [vet ni] att Guds rike är nära.” (Lukas 21:10, 11, 25—31) Guds rike! Där finns lösningen på mänsklighetens problem. Har vi inte under årens lopp bett om att detta rike skall komma? Det var det som Jesus undervisade oss om att göra, då han sade: ”Så här skall ni alltså bedja: ’Vår Fader i himlarna, må ditt namn bli helgat. Må ditt rike komma. Må din vilja ske, såsom i himmelen så också på jorden.”’ — Matteus 6:9, 10.
16. I vilken bemärkelse är Guds rike ”nära”?
16 I det profetiska ordet får vi reda på att ”Guds rike är nära” nu. Men i vilken bemärkelse? Guds profet Daniel ger förklaringen. Sedan han beskrivit människors riken eller regeringar under ”ändens tid”, säger han: ”I de kungarnas dagar skall himmelens Gud upprätta ett rike som aldrig i evighet skall förstöras, och vars makt inte skall bli överlämnad åt något annat folk. Det skall krossa och göra slut på alla dessa andra riken, men självt skall det bestå evinnerligen.” (Daniel 12:4; 2:44) Jorden skall således inte brännas upp genom en kärnvapenkatastrof som utplånar allt mänskligt liv. Det är i stället Guds rike som skall undanröja onda människor och nationer från jordens yta för att därigenom bereda vägen för en beständig världsomfattande regering, som skall vila på ”Fredens furstes” skuldror. — Jesaja 9:6, NW.
Guds hämnd verkställs
17. Vad kommer utropet ”Fred och säkerhet!” att vara signalen till?
17 Bibelns profetior pekar fram emot vår tid. De visar vad som ligger omedelbart framför oss. ”Ty alla de ting som är skrivna förr, de är skrivna till vår undervisning, för att vi genom vår uthållighet och genom trösten från Skrifterna må ha hopp.” (Romarna 15:4) Det profetiska ordet utmålar mänsklighetens ”sista hopp om fred”, FN, som ett scharlakansrött vilddjur. Ja, det kan kanske konstruera något slags osäker fred och delta i utropet ”Fred och säkerhet!” — i överensstämmelse med sin stadga och i uppfyllelse av profetian i 1 Tessalonikerna 5:3. Men då skall Jehova leda FN:s militariserade ”horn” så att de ödelägger den falska religionen, ”det stora Babylon”, där kristenhetens sekter utgör den mest klandervärda delen. Därpå, då dessa ”horn” vänder sig mot Lammet, Jesus Kristus, för att strida mot det genom att gå till angrepp mot Jehovas fridsälskande vittnen, skall Guds skarprättarsvärd slå ner dessa nationer och deras härar, och ”de skall på inga villkor komma undan”. — Uppenbarelseboken 17:3—6, 12—17.
18. a) Vad kommer enligt det profetiska ordet att hända de nationer som går till angrepp mot Guds folk? b) Hur kommer Gud till sist att undanröja fienderna?
18 Nationernas kärnvapen kommer inte att ge dem något skydd under ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”, Harmageddonstriden. (Uppenbarelseboken 16:14, 16) Om dessa fasansfulla massförintelsevapen över huvud taget används, kommer de bara att bidra till att nationerna förgör varandra. Då den gode Josafat var kung i Juda, drog fiendehorder fram för att gå till angrepp mot Guds till synes försvarslösa folk. Men Jehova sade följande till sitt folk genom sin profet: ”Frukta inte och var inte förfärade för denna stora skara, ty striden är inte er utan Guds.” Jehova lät ett angrepp ske bakifrån på dessa fiender, så att ”de slogos inbördes” (Melin), tills de alla var tillintetgjorda. (2 Krönikeboken 20:15—23; jämför också Domarboken 7:22; Hesekiel 38:21—23; Sakarja 14:13.) Den slutliga utgången kommer att bestämmas av Guds på tronen insatte ”konungars konung” och hans härar av änglar, som kommer att undanröja alla hans fiender ända till sista man. Till och med Satan och hans demoner kommer att slungas ner i avgrunden. — Uppenbarelseboken 19:11—16, 21; 20:1—3.
19. a) Vilken lärdom bör vi dra av 1 Moseboken 18:23—33? b) Endast vilka skall skonas och komma levande ut ur den ”stora vedermödan”?
19 Men är det inte en chockerande tanke att Jehova skall förstöra hela denna världsordning och att ingen del av den någonsin skall återställas? Några kanske tänker som Abraham gjorde när det gällde Sodom och Gomorra, att om man bara kan finna 50 eller 45 eller 30 eller 20 eller enbart 10 rättfärdiga personer där ute i världen, så skall ”jordens domare” inte röja bort alltsammans. (1 Moseboken 18:23—33) Men det profetiska ordet visar klart att Satans världsordning är orättfärdig uppifrån och ner och att den fullständigt skall utplånas! (Jeremia 25:31—33; Sefanja 3:8) Det enda kött som kommer att bli frälst ut ur denna ”stora vedermöda” kommer att vara, som Jesus själv sade, det överlämnade ”kött” som utgörs av hans utvalda smorda och deras fårlika följeslagare. Inga andra räknas som rättfärdiga i Jehovas ögon. — Matteus 24:21,22; 25:31—33,46; Johannes 10:16; Habackuk 3:1, 2, 12, 13.
20. Vad måste vi som Jehovas vittnen vara vakna för att göra i dessa yttersta dagar?
20 Jehovas profetiska ord ”längtar efter” sin slutliga uppfyllelse. Vi bör ”vänta på den”. (Habackuk 2:3) Låt oss därför som Jehovas vittnen frimodigt förkunna ”dagen av hämnd från vår Guds sida” och likt Jesu apostlar rättframt trösta de sörjande med de goda nyheterna om frälsning. (Jesaja 61:1, 2, NW; Apostlagärningarna 4:8—13, 18—20) Låt oss också vara vakna och lyda Jesu ord: ”Ge akt på er, själva, att aldrig era hjärtan blir nertyngda av frosseri och dryckenskap och livets bekymmer och den dagen oförmodat i ett nu kommer över er som en snara. Den skall nämligen komma över alla som bor på hela jordens yta. Håll er då vakna och frambär hela tiden ödmjuk bön, för att ni må lyckas i att undfly alla dessa ting, som är bestämda att inträffa, och i att bestå inför Människosonen.” — Lukas 21:34—36.
Hur skulle du vilja besvara följande frågor?
□ Vad lär vi av 2 Petrus 1:16—19 och liknande skriftställen?
□ Vilken nytta har vi av att vara uppmärksamma på det profetiska ordet?
□ Vad är nära, enligt profetiorna, och varför bör vi inte känna fruktan?
□ Vad bör vi göra nu när ”dagen av hämnd” från Gud närmar sig?
[Bild på sidan 14]
”Striden är inte er utan Guds”