Frågor från läsekretsen
■ Vad bör användas som emblem vid firandet av Herrens kvällsmåltid, och hur bör dessa emblem behandlas?
Det årliga firandet av Herrens kvällsmåltid (Åminnelsen) är den enda högtid som de kristna enligt bibeln är befallda att iaktta. Jesus instiftade den på kvällen den 14 Nisan år 33 v.t., sedan judarnas påsk firats. Framför sig hade han olika matvaror som användes i samband med påskmåltiden. I Lukas’ skildring heter det:
”[Jesus] tog också ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav det åt dem och sade: ’Detta är liktydigt med min kropp som skall ges ut för er räkning. Fortsätt att göra detta till minne av mig.’ Också bägaren på samma sätt, sedan de ätit kvällsmåltiden, i det han sade: ’Denna bägare är liktydig med det nya förbundet i kraft av mitt blod, som skall utgjutas för er räkning.’” — Lukas 22:19, 20.
Gud hade gett judarna anvisning om att använda ”osyrat bröd” under påsken. (2 Moseboken 12:8) Det ”bröd” som Jesus hade tillgång till var således osyrat bröd. Det var gjort av vetemjöl utan någon tillsats av salt eller andra kryddor, för det representerade ”betryckets bröd”. — 5 Moseboken 16:3.
Jehovas vittnen använder i vår tid ett likadant ”bröd”. I vissa fall kan judiskt osyrat påskbröd köpas och användas, under förutsättning att man får tag i sådant bröd som inte bakats med extra ingredienser som lök, malt eller ägg. Utkavlade, torra, okryddade kakor av judiskt påskbröd kan användas. Eller också kan man baka osyrat bröd själv. En liten mängd rent vetemjöla kan blandas med lite vatten. Den lätt vattenbemängda degen kavlas ut till en tunn kaka och gräddas sedan på en (lätt smord) bakplåt tills brödet är torrt och sprött.
Hur förhåller det sig med det andra emblemet? Under det första århundradet v.t. hade judarna gått med på att använda vin till påskmåltiden. Jesus talade om att man vid firandet av denna högtid använde ”vinstockens produkt”. (Lukas 22:18) Vissa människor menar att Jesus inte talade om vin, utan om ojäst druvjuice. Men ren druvjuice skulle inte ha förblivit ojäst från hösten, då druvorna skördas, fram till påsken på våren, och därför måste Jesus ha avsett vin. Rött druvvin skulle på ett passande sätt representera Jesu blod. Eftersom Kristi ”dyrbara blod” uppfyllde alla krav, skulle det inte vara lämpligt att vid Åminnelsen använda ett vin som tillsatts vinsprit, till exempel sherry, portvin och muskatellvin eller vissa andra ”dessertviner”. (1 Petrus 1:19) Inte heller skulle det vara rätt att använda ett vin som tillsatts kryddor eller örter, som vermouth och Dubonnet eller många andra viner som går under beteckningen ”aperitif”. I stället bör man använda ett osötat rött vin som chianti, rött bourgognevin eller rött bordeauxvin, eller också kan man använda ett hemgjort rödvin som inte sötats, kryddats eller tillsatts vinsprit.
De äldste i Jehovas vittnens församlingar bör i god tid göra anordningar för att skaffa fram osyrat bröd och rött vin, och för att vara på den säkra sidan bör de kontrollera att det osyrade brödet och vinet är av rätt slag. När firandet av Herrens kvällsmåltid är över, behöver man inte betrakta det överblivna brödet och vinet som någonting speciellt eller som någonting heligt, för detta fortsätter att vara rätt och slätt vanliga matvaror. Det finns inte heller någon anledning att ha en viss vinflaska kvar år från år för att användas vid firandet av Åminnelsen — om det inte skulle vara svårt att få tag i något lämpligt vin. I så fall skulle det vara tillrådligt att spara vinet.
Vissa enskilda individer har, när emblemen passerat förbi dem under åminnelsefirandet, handlat som om dessa innehade särskilda krafter. Några har till exempel avsiktligt böjt huvudet fram mot eller luktat på emblemen. Detta är inte passande.
Under firandet av Herrens kvällsmåltid symboliserar brödet och vinet Jesu köttsliga kropp och hans dyrbara blod. (Matteus 26:26—28) När emblemen passerar, bör därför varje enskild individ respektfullt tänka på vad brödet och vinet representerar. De bland de närvarande som inte tar del av emblemen kan helt enkelt låta tallriken och glaset gå vidare till nästa person och tänka främst på Jesu offer, som kan överskyla våra synder och gör det möjligt för oss att se fram emot evigt liv. — 1 Johannes 2:2; 1 Korintierna 11:23—26.
[Fotnoter]
a Vetemjöl är att föredra på grund av att det var sådant judarna använde, då de bakade osyrat bröd. Men om det skulle vara mycket svårt att få tag i vetemjöl, kan osyrat ”bröd” bakas på ris, majs eller mjöl framställt av något annat sädesslag.
■ Varför inbjuds ibland åhörarna att stå upp under sången och bönen vid kristna möten och sammankomster?
Sång och bön har länge varit en del av sann gudsdyrkan. (1 Krönikeboken 16:7—9; Matteus 26:26—30; Jakob 5:13, 14) Detta är alltså en normal och viktig del av Jehovas vittnens gudsdyrkan vid deras församlingsmöten och sammankomster.
Många sånger är till formen böner till eller lovprisning av Gud. När en stor grupp tillsammans står upp under sången och bönen, kan det ses som ett sätt att visa respekt, då de nalkas Gud med tacksägelse. — 1 Kungaboken 8:14, 22, 23; jämför NW; Åkeson.
Vi bör dock inse att bibeln visar att böner eller sånger av lovprisning kan riktas till Gud i vilken som helst kroppsställning. (Jämför Lukas 22:39—41; Apostlagärningarna 16:24, 25.) Det finns alltså inga regler i detta avseende. Om någons hälsa eller andra omständigheter gör det önskvärt för honom eller henne att förbli sittande under sången och bönen i en församling, är detta inte fel. Kristna sitter ofta ner under bönen vid mindre församlingsbokstudier och bibelstudier i hem och vid måltider.
■ Vad menade Jesus med det han sade angående en demon: ”Det här slaget kan inte komma ut genom något annat än genom bön”?
En man vars son hade en ”stum ande” bad Jesus att driva ut den onde anden, för lärjungarna var inte i stånd att göra det. Med Guds kraftfulla stöd drev Jesus ut demonen. Efteråt frågade lärjungarna: ”Varför kunde vi inte driva ut den?” Enligt Markus’ skildring svarade Kristus: ”Det här slaget kan inte komma ut genom något annat än genom bön.” (Markus 9:14—29) I sin parallellskildring framställer Matteus Jesu svar på det här sättet: ”Därför att ni har lite tro.” — Matteus 17:14—20.
Varför betonade han tro och bön? Erfarenheten visar att inte alla demoner behöver ha samma intressen eller förmågor. Vissa onda andar tycks till exempel inrikta sig på att hemsöka hus, medan andra går in för att ansätta eller behärska människor. Och av Jesu svar kan vi dra slutsatsen att vissa demoner är särskilt starka och mäktiga. — Efesierna 6:12.
Medan Jesus var på jorden, satte Gud några av sina tjänare i stånd att driva ut onda andar som ansatte olycksdrabbade personer. De tolv apostlarna och sjuttio andra lärjungar kunde göra det. (Matteus 10:8; Lukas 10:17) Men de av apostlarna som var med vid den händelse som omtalas i Matteus 17:14—20 och Markus 9:14—29 kunde inte driva ut demonen. Varför inte? Vad fattades? Uppenbarligen var det den förberedelse som krävdes för att konfronteras med det slags demon som det var fråga om i det här fallet. Man behövde stark tro, och man behövde också i förväg be om Guds hjälp, som var absolut nödvändig för att klara av det. Även om skildringarna inte nämner att Jesus frambar en särskild bön vid det här tillfället, kan han ha gjort det. Han lyckades sedan driva ut den mäktige demonen.
■ Jesus sade till en man som han hade botat: ”Synda inte mer för att något värre inte skall hända dig.” Menade han att vi blir sjuka på grund av att vi har syndat?
Nej, en sjukdom är inte nödvändigtvis resultatet av en viss bestämd synd.
I Johannes, kapitel 5, talas det om att Jesus botade en man som hade varit sjuk i många år. Senare såg Jesus den här mannen i tempelområdet och sade: ”Se, du har blivit frisk. Synda inte mer, för att något värre inte skall hända dig.” — Johannes 5:14.
Vi har alla ärvt synd och ofullkomlighet från Adam. (Romarna 5:12) Ett bevis för detta är att vi ”normalt” blir sjuka då och då. Det är uppenbart att den man som Jesus botade var sjuk på grund av nedärvd ofullkomlighet. Genom Guds barmhärtighet blev den här mannen botad och fick se frälsningens väg genom Kristus. Han borde sedan följa Frälsaren. Om den här mannen i stället började synda uppsåtligt, skulle någonting värre än sjukdom drabba honom; han skulle göra sig skyldig till synd mot helig ande och därmed göra sig förtjänt av evig tillintetgörelse. — Matteus 12:31, 32.