Seger för Guds kvinna över hennes urgamla fiende
”Fröjda dig icke över mig, o du min kvinnliga fiende. Fastän jag har fallit, skall jag förvisso stå upp; fastän jag dväljes i mörkret, skall Jehova vara ett ljus för mig.” — Mik. 7:8, NW.
1. Vilka två kvinnor har länge varit varandras fiender, och vilka frågor väcker deras fiendskap?
I FYRA tusen två hundra år har Guds kvinna och hennes urgamla fiende stått ansikte mot ansikte med varandra. Under större delen av denna tid har det verkat som om den urgamla kvinnliga fienden skulle ha haft överhanden över Guds kvinna. Hurudant är förhållandet mellan de båda kvinnorna i våra dagar? När kommer deras fiendskap att upphöra? Hur? Kommer den att sluta med en kompromiss och ett avtal om att samexistera på vänskaplig grundval, eller kommer den att sluta med den enas tillintetgörelse och den andras eviga seger? Det är inte bara något käbbel mellan två kvinnor, som rör deras personliga angelägenheter och vars utgång betyder föga för oss andra. Utgången berör oss allesammans. Vare sig du tror det eller inte, så är vi alla förbundna med den ena eller den andra kvinnan. Vi behöver få veta i vilket förhållande vi bör stå till dem och det omgående! Men hur kan vi få reda på det?
2. a) Vart kan vi vända oss för att få upplysningar om denna sak? b) Vem kommer att bli segerrik, och med vilket resultat för människosläktet?
2 Det finns en bok som innehåller upplysningar om hela denna sak. Vilken bok är det? Det är den bok som berättar för oss om hur kvinnosläktet kom till och om hur kvinnan blev mor åt oss alla. Den har flera sunda, välbalanserade råd beträffande kvinnorna än någon annan bok på jorden. Det är bibeln. Från sin första bok, Första Moseboken, till sin sista bok, Uppenbarelseboken eller Apokalypsen, följer den utvecklingen av den kvinnliga fiendskapen alltifrån dess början, berättar för oss om de framträdande detaljerna och leder oss till den storslagna höjdpunkten, Guds kvinnas strålande seger över den urgamla, fientliga kvinnan. Vi kan sålunda veta på förhand huruvida vi kommer att vinna tillsammans med den ena eller förlora tillsammans med den andra. Om vi förlorar tillsammans med den fientliga kvinnan, kommer vår eviga framtid att avskäras. Om vi vinner tillsammans med Guds kvinna, kan vi vara vissa om ändlöst liv i högsta lycka inom Guds, den store Faderns, universella familj.
3. a) Kan den fientliga kvinnan nu bli identifierad? b) Hur skall vi inte tolka uttrycket ”Guds kvinna”?
3 Vem är egentligen denna fientliga kvinna? Det har länge varit en hemlighet, men nu kan hon bli identifierad. Och vem är egentligen Guds kvinna? Är uttrycket ”Guds kvinna” tillämpligt på en kvinna på samma sätt som de forntida profeterna, till exempel Mose, Elia och Elisa, och till och med den kristne tillsyningsmannen Timoteus var och en kallades en ”gudsman”? Nej, ty denna särskilda kvinna är Guds i den betydelsen att hon är hans hustru. Men sedan när har Gud i himmelen varit gift? Vem är hans hustru? Och utgör hon en gudinna, som vi bör tillbedja? Dessa frågor förtjänar ett svar. Men alltifrån början får vi inte betrakta Guds kvinna eller hustru från samma ståndpunkt som de världsliga nationernas religiösa mytologier intar, när de berättar för oss om de olika gudarna och deras hustrur, gudinnorna. Guds egen bok, bibeln, visar oss att med hans hustru är det helt annorlunda.
4. Under vilka omständigheter och i vilka ordalag nämnde Gud första gången sin kvinna för människan?
4 Mycket tidigt i människosläktets historia nämnde Gud sin kvinna eller hustru. Det var i Edens paradisiska lustgård. Det första människoparet, Adam och Eva, hade just syndat på tillskyndan av den lögnaktige ormen. Gud, den himmelske Fadern, förhörde sin olydige jordiske son och sin olydiga jordiska dotter. Han fick dem att själva erkänna att de hade brutit mot den gudomliga lagen. De blev satta på syndens väg av den lögnaktige ormen, men inte bara av ormen på marken, utan snarare av den intelligenta person som osynlig verkade bakom ormen. I det att Gud riktade sina ord till den bokstavlige ormen, sade han till den osynlige lögnaren, Guds baktalare och motståndare: ”På din buk skall du gå, och stoft skall du äta i alla dina livsdagar. Och jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din säd och hennes säd. Denna skall söndertrampa ditt huvud, och du skall stinga den i hälen.” (1 Mos. 3:14, 15) Vem är kvinnan som omnämns här?
5, 6. a) Varför kunde Eva inte med rätta anta att hon var kvinnan? b) Hur började det bli uppenbart för Eva att den himmelska kvinnan fanns till?
5 Den köttsliga kvinnan Eva kan ha trott att hon var kvinnan. Men sedan hon hade syndat mot sin Gud och Fader, kunde hon då kallas en ”Guds kvinna”? Alltifrån början var hon Adams hustru och var aldrig Guds hustru.
6 Eva insåg inte att det fanns en annan kvinna, ty denna kvinna var osynlig för henne. Hon var himmelsk, inte jordisk eller köttslig likt Eva. Beviset för att denna andra kvinna fanns började framträda för Eva, när hon och hennes man blev utdrivna ur Edens lustgård och det plötsligt ur det osynliga uppenbarade sig vaktposter vid ingången till lustgården, personer som hon aldrig förut hade sett. Hur gick detta till? Det var ett Guds underverk. I 1 Moseboken 3:24 sägs det: ”Och han drev ut mannen och satte öster om Edens lustgård keruberna jämte det ljungande svärdets lågor för att bevaka vägen till livets träd.” Dessa keruber var representanter för Guds himmelska kvinna. Enligt den berättelse, som finns bevarad i den fullständiga bibeln, visade sig denna ”kvinna” bli moder till den Säd, som i verkligheten söndertrampar den osynlige ormens huvud.
7, 8. Vem presenterar Jehovas hustru för oss, och förmedelst vad?
7 Det är inte vi som tillskriver Gud en himmelsk hustru. Det är han själv som först berättar för oss om sitt gifta stånd och om sin hustru och så att säga presenterar sin hustru för oss. Han gjorde det på 700-talet före Kristus förmedelst sin profet Jesaja. Omedelbart efter det att profeten Jesaja förutsagt Kristi lidanden såsom Guds lamm och sedan hans förhärligande, vänder han sig direkt till Guds kvinna och säger:
8 ”’Ropa av fröjd, du ofruktsamma kvinna, som icke födde! Gläd dig med ett fröjdefullt rop och skria högt, du som icke hade några födslosmärtor, ty den övergivnas söner äro talrikare än den kvinnas söner, som har en äkta man såsom sin ägare’, har Jehova sagt. ’Ty din store Danare är såsom äkta man din ägare, härskarornas Jehova är ju hans namn; och Israels Helige är din bördeman. Hela jordens Gud skall han kallas. Ty Jehova kallade dig såsom vore du en hustru, helt och hållet övergiven och sårad i anden, och såsom en ungdomstidens hustru, som då blev försmådd’, har din Gud sagt. ’O plågade, stormvräkta, otröstade kvinna, här lägger jag dina stenar med fast murbruk, och din grund skall jag lägga av safirer. Och jag skall göra dina bröstvärn av rubiner och dina portar av glödande glänsande stenar och alla dina gränser av ljuvliga stenar. Och alla dina söner skola vara personer som bliva lärda av Jehova, och dina söners frid skall vara överflödande.’” — Jes. 54:1, 5, 6, 11—13, NW.
9. Vilken tillämpning gjorde Jesus Kristus av Jesajas profetia, när han citerade den?
9 Jesus Kristus, Guds lamm, citerade denna Jesajas profetia och sade att alla dessa söner till Guds kvinna skulle komma till honom, Guds Son. Till judarna i Kapernaum, som han genom ett underverk hade bespisat med bröd och fisk, sade Jesus: ”Jag är det bröd, som har kommit ned från himmelen. ... Ingen kan komma till mig, om icke Fadern, som har sänt mig, drager honom; och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen. Det är skrivet hos profeterna: ’De skola alla hava fått lärdom av Gud [Jehova, NW].’ Var och en som har lyssnat till Fadern och lärt av honom, han kommer till mig.” — Joh. 6:24, 25, 41—45.
10. Vad används i Jesajas profetia såsom en sinnebild av Guds kvinna, och vad erfar hon sinnebildad på detta sätt?
10 Guds ord till sin kvinna, vilka återfinns i Jesajas profetia, talar om att han skall lägga hennes stenar med fast murbruk och hennes grund av safirer och göra hennes bröstvärn av rubiner, hennes portar av glödande glänsande stenar och hennes gränser av ljuvliga stenar. Av detta framgår det klart att Guds kvinna sinnebildas av en stad. Sinnebildad av denna stad genomgår hon erfarenheten att vara plågad, stormvräkt och otröstad och inte ha några barn eller medborgare, och hon behöver bli återbördad för att återigen tillhöra sin Gud, Jehova. Lägg märke till att dessa ord inte är riktade till Israels nation, vilket orden i Jeremias profetia (3:14, 20; 31:32; NW) är, vilka också talar om en äkta man såsom ägare. I stället är Guds ord genom hans profet Jesaja riktade till en stad, som räddats från ett tillstånd som liknar barnlöst änkestånd och som blir fylld med barn eller medborgare, som Jehova Gud själv ger lärdom åt, därför att han är hennes man.
11. Vad är en ”stad”, och vilka ytterligare frågor ställs?
11 En stad är en organisation, och därför är Guds kvinna inte någon person som har kvinnliga egenskaper, utan är en organisation av personer, vilka alla har blivit sammanfogade ”i enhet”. (Ps. 122:3, NW) Var finns nu denna organisation? Finns den på jorden, liksom det köttsliga Israels nation befann sig här under Jesajas och Jeremias dagar?
Guds kvinna identifierad
12, 13. När Paulus liknar en stad vid en kvinna, hur utesluter han då det jordiska Jerusalem från att vara Guds kvinna?
12 Guds eget skrivna ord, bibeln, berättar för oss om var hans hustrulika organisation befinner sig. Den kristne aposteln Paulus citerar från Jesajas profetia här ovan och visar att hon inte befinner sig på jorden i gestalt av det köttsliga Israels nation, den judiska nation som i våra dagar har sin huvudstad i Jerusalem, i den nya delen av staden, under det att den muhammedanska nationen Jordanien besitter den äldre delen. Lägg märke till att aposteln Paulus liknar en stad vid en kvinna och att han utesluter Jerusalem på jorden från att vara Guds kvinna. Paulus tar som sina illustrationer Sara, den hebreiske patriarken Abrahams hustru, och hennes egyptiska slavflicka, som hette Hagar, och skriver till andliga kristna:
13 ”Abraham fick två söner, en med tjänsteflickan och en med den fria kvinnan; men den med tjänsteflickan föddes i själva verket enligt köttet [förmedelst Hagar, som ännu var tillräckligt ung för att kunna bli havande], den andre [sonen], med den fria kvinnan, genom ett löfte. Dessa ting stå såsom ett symboliskt drama, ty dessa kvinnor betyda två förbund, det ena från berget Sinai, vilket föder barn till slaveri och vilket är Hagar. Nu betyder denna Hagar Sinai, ett berg i Arabien, och hon svarar mot det nuvarande Jerusalem, ty det är i slaveri med sina barn. Men det Jerusalem som är ovan är fritt [liksom Sara var], och det är vår moder. Ty det är skrivet [i Jesaja 54:1]: ’Var glad, du ofruktsamma kvinna som icke föder; brist ut och ropa högt, du kvinna som icke har födslosmärtor — ty den övergivna kvinnans barn äro talrikare än hennes som har mannen.’ Nu äro vi, bröder, barn som höra löftet till, liksom Isak [Saras son] var. Men alldeles såsom på den tiden den som var född enligt köttet började förfölja den som var född enligt anden, så är det också nu. Men vad säger Skriften det oaktat? ’Driv ut tjänsteflickan och hennes son, ty ingalunda skall tjänsteflickans son vara arvinge med den fria kvinnans son.’ Därför, bröder, äro vi barn, icke av en tjänsteflicka, utan av den fria kvinnan [det Jerusalem som är ovan].” — Gal. 4:22—31, NW; 1 Mos. 21:1—10.
14, 15. Hur identifierar ett andra vittne Jehovas hustru?
14 Detta identifierar Guds kvinna, Jehovas hustru, såsom varande en himmelsk organisation, som enligt bibeln kallas ”Jerusalem som är ovan”. Ännu ett vittnesbörd om detta förhållande ges oss i det inspirerade brevet till de hebreiska kristna. Hebréerna 12:18—28 (NW) hänvisar först till Sinai berg i Arabien, det berg där de tio budorden i Guds lagförbund med Israels nation gavs och det berg som visades i en bild genom tjänsteflickan Hagar, och säger så bland annat:
15 ”Ni hava icke närmat eder det [berg] som man kan taga på — och som har blivit antänt av eld — och en mörk molnsky och tjockt mörker och storm. ... Men ni hava närmat eder ett berg som heter Sion och en den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem, och myriader änglar i allmän sammankomst och församlingen av de förstfödda, som hava blivit uppskrivna i himlarna, och Gud, allas Domare, och de fullkomliggjorda rättfärdigas andliga liv och Jesus, ett nytt förbunds medlare, och det stänkelseblod, som talar på ett bättre sätt än Abels blod. ... Den gången skakade hans röst jorden, men nu har han lovat och sagt: ’Ännu en gång skall jag försätta icke endast jorden utan också himmelen i skakning.’ Nu betecknar uttrycket ’ännu en gång’ att de ting som bliva skakade skola avlägsnas såsom ting som hava blivit gjorda, på det att de ting som icke bliva skakade må förbliva. Då vi alltså se att vi skola få ett rike som icke kan skakas, må vi då alltfort vara föremål för oförtjänt godhet, genom vilken vi kunna på ett godtagbart sätt ägna helig tjänst åt Gud med gudaktig fruktan.”
16. a) Vilka uttryck i Hebréerna 12:18—28 bevisar att Guds kvinna är en himmelsk organisation? b) Vad betydde Jehovas domsuttalande över Satan beträffande Guds kvinna och hennes Säd?
16 Det Jerusalem som är ovan kallas här ”en den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem”. Det är Guds kvinna eller hustru. Det är den himmelska organisation som består av ”myriader änglar i allmän sammankomst”. Denna organisation av heliga änglar var tillsammans med Jehova Gud i himmelen, när han avkunnade domen över den store ormen i Edens lustgård för närapå sex tusen år sedan. När Jehova sålunda talade om att han skulle sätta fiendskap mellan ormen och ”kvinnan” och sade att kvinnans säd skulle söndertrampa ormens huvud, fanns Jehovas kvinna eller hustru där tillsammans med honom i himmelen. Hon var ”kvinnan” som skulle frambringa Säden, vilken skulle utföra denna handling. Den som hon direkt frambringade för denna segerrika handling var Guds enfödde Son, som blev Jesus Kristus här på jorden och som sade: ”Jag är det bröd, som har kommit ned från himmelen.”
17. a) När och hur blev Jesus det himmelska Jerusalems förstfödde, andlige Son? b) När blev hans sonskap fullständigt?
17 Det första steget i riktning mot detta löftes förverkligande var Jesu födelse år 2 f. Kr. Men det himmelska Jerusalem frambringade honom i själva verket såsom sin förstfödde, andlige Son trettio år senare, år 29 e. Kr. Det året blev Jesus döpt i vatten, och hans himmelske Fader utgöt helig ande över honom och tillkännagav hans pånyttfödelse såsom en andlig Son genom att säga: ”Denne är min älskade Son, i vilken jag har funnit behag.” Tre och ett halvt år senare frambringade det himmelska Jerusalem honom i fullständig bemärkelse såsom sin andlige Son, när Gud läkte det sår som den store ormen hade tillfogat denna ”säd” i hälen och uppväckte Jesus Kristus från de döda till andligt liv i himmelen. Då tog det himmelska Jerusalem emot honom, så att han kom att befinna sig mitt i dess organisation av änglasöner i himmelen, men såsom den förnämste bland dem, i ställningen såsom ärkeängel. — Matt. 3:13—17; 27:27—28:10; 1 Petr. 3:18, 19.
18. Hur kunde det himmelska Jerusalem då glädjas, liksom Sara gladde sig?
18 Vid denna storslagna tilldragelse hade det himmelska Jerusalem stor anledning att glädjas och ropa högt. Hennes barnlöshet, räknad från den tid då löftet om en Säd gavs henne i Edens lustgård, hade upphört i och med den fullständiga födelsen av hennes härligaste Son. Hon gladdes, alldeles som den åldriga Sara gladdes över sin ende sons, Isaks, födelse.
19. Vilka ytterligare barn skulle det himmelska Jerusalem få?
19 Aposteln Paulus sade emellertid till sina kristna bröder: ”Nu äro vi, bröder, barn som höra löftet till, liksom Isak var. Därför, bröder, äro vi barn ... av den fria kvinnan.” (Gal. 4:27, 28, 31, NW) Detta kastar ljus över det förhållandet att det himmelska Jerusalem skulle ha ytterligare barn i uppfyllelse av Jehovas löfte i 1 Moseboken 3:15 beträffande kvinnans ”säd”.
20. När började dessa andra andliga barn frambringas, vilket gav Jehovas kvinna ytterligare anledning att ropa av fröjd?
20 Men såsom Jesaja 54:1 förutsade, skulle hon ha andliga barn, flera till antalet än den symboliska slavflickans, vilken i gestalt av det köttsliga Israels nation till en tid hade varit förenad med Jehova Gud. Dessa andra andliga barn började, enligt löftet i 1 Moseboken 3:15, frambringas på pingstdagen, femtio dagar efter Jesu Kristi uppståndelse, när den heliga anden utgöts över ett hundra tjugo trogna Jesu lärjungar, som väntade i Jerusalem. (Apg. 2:1—39) Där pånyttfödde Jehova dem genom sin ande. Härvid hade Jehovas kvinna, det länge ofruktsamma himmelska Jerusalem, ännu större anledning att glädjas och ropa av fröjd. Nu, år 1964, har hon alltjämt en kvarleva av denna andliga säd här på jorden, som väntar på sin födelse i fullständig bemärkelse, i himmelen.
Den fientliga kvinnan
21. a) Från vilken tid sinnebildades Guds kvinna av det jordiska Jerusalem? b) När framträdde den fientliga kvinnan?
21 Vem är då den andra kvinnan, fienden till det himmelska Jerusalem? Och när stötte Guds kvinna först på denna fientliga kvinna? Ända sedan konung David intog borgen i Jerusalem och gjorde den staden till sin huvudstad på 1000-talet f. Kr. hade Guds kvinna sinnebildats av Jerusalem på jorden. Ja, hon blev rentav kallad med denna jordiska stads namn. (2 Sam. 5:1—9) Det jordiska Jerusalem hade sina rötter i staden Salem, där konung Melkisedek var ”präst åt Gud den Högste” i patriarken Abrahams dagar på 1900-talet före Kristus. (1 Mos. 14:17—20) Men Guds kvinna, det himmelska Jerusalem, hade naturligtvis existerat dessförinnan. På det forntida Salems tid fanns den fientliga kvinnan redan till, och patriarken Abraham flyttade omkring inom en del av det välde, över vilket hon övade inflytande. Det var omkring två hundra år före Abrahams födelse som den fientliga kvinnan framträdde.
22. a) Hur kom den fientliga kvinnan att uppkallas efter den forntida staden Babylon? b) Vad antyder att denna fientliga kvinna är något som är större än den bokstavliga staden?
22 Enligt den sista boken i bibeln kom den fientliga kvinnan att uppkallas efter en jordisk stad. Hennes hemlighetsfulla benämning, det stora Babylon, pekar tillbaka på staden Babylon, som var byggd på stranden av floden Eufrat i Sinears land på 2200-talet före Kristus. Denna stad blev en sinnebild av det stora Babylon. Eftersom hon kallades ”det stora”, anges det emellertid att den fientliga kvinnan är något som är större än den bokstavliga staden Babylon vid Eufrat. Den fientliga kvinnan finns fortfarande, nu i våra dagar, sedan det forntida Babylon har legat i söndervittrande ruiner i mer än ett tusen år. (Upp. 14:8; 17:5) Det är sant att det stora Babylon hade sina rötter i det forntida Babylon, men det är större och har ett längre liv och utövar större makt över världen än denna forntida stad med sina underverk någonsin gjorde.
23. Vem byggde Babylon, och vad var dess byggningsmäns syfte?
23 Under det århundrade som följde på den världsomfattande floden på Noas tid blev staden vid flodstranden byggd, inte av denne gudaktige man, utan av en sonsonsson till honom, en ärelysten, upprorisk avkomling, som hette Nimrod. Hans stad är den första stad som bibeln talar om efter floden, och den blev början till Nimrods rike. (1 Mos. 10:8—12) Den uppfördes för att motstå fullgörandet av Guds vilja beträffande jorden som människans hem. Den gjordes till den falska religionens säte, vilket framgår av det förhållandet att stadens byggningsmän började uppföra ett torn, som räckte ”upp i himmelen”. Hela detta projekt hade planerats och utfördes för att skaffa ett namn, inte åt Noas Gud, utan åt stadens byggningsmän, särskilt åt Nimrod, dess konung, som blev kallad ”Nimrod en väldig jägare i opposition mot Jehova”.
24. Hur visade Jehova sitt misshag med planen, och vilken förvirring blev följden?
24 Jehova Gud och hans kvinna i himmelen fann inte behag i denna plan. Han kunde inte välsigna staden. I syfte att visa sitt misshag och stoppa projektet förbistrade han därför språket för byggningsmännen. Ur stånd att förstå varandra och samarbeta skingrades dess byggningsmän enligt sina språkgrupper, och bara en minoritet blev kvar i staden under Nimrod. Därför att deras språk blev förbistrat vid detta religiösa centrum och därför att förvirring uppstod i staden till en tid, kallades den Förvirring. Detta är vad namnet Babel betyder på hebreiska, det språk som Noa och hans trogne son Sem talade. I den första grekiska översättningen av de hebreiska skrifterna är namnet Babylon. — 1 Mos. 11:1—10.
25. a) Vad förde stadens kringspridda byggningsmän med sig? b) Hur och när framträdde det stora Babylon till följd härav såsom en fientlig kvinna?
25 Konung Nimrod satte upp ett eget välde i liten skala med åtta städer, vars huvudstad var Babel eller Babylon. Hans falska religion, som var i opposition mot Jehova, var naturligtvis förhärskande i hans eget välde. Men Babylons falska religion blev ännu mera utbredd. Byggningsmännen, som hade fått sitt språk förbistrat och som därför blev spridda ut till olika avlägsna områden, förde med sig Babylons religion, men de utövade den förstås på sina nya språk. Deras religiösa uppfattningar förblev desamma men fann uttryck på olika språk. Vad blev resultatet? Ett den falska religionens världsvälde med Babylons religion såsom sin grundval upprättades. Det hade en varierande och invecklad organisation, men alla dess religiösa läror, seder och bruk var i grund och botten det ursprungliga Babylons. Här framträdde det stora Babylon på konflikternas arena. Här kom Guds kvinna, det himmelska Jerusalem eller Sion, att stå ansikte mot ansikte med den fientliga kvinnan, den falska religionens världsvälde, grundat på det forntida Babylons religion.
26. Vem behärskar den babyloniska religionens världsvälde?
26 Den store ormen, den lögnaktige Satan, djävulen, låg bakom byggandet av Babylon och dess religiösa torn och bakom dess falska religion. Han var i själva verket Babylons och dess falska religions osynlige gud. Han blev vad bibeln kallar honom, ”denna tingens ordnings gud”. (2 Kor. 4:4, NW) Han behärskar den babyloniska religionens världsvälde.
27. a) Vad är Guds kvinnas religion? b) Vilka utövade hennes religion på jorden, och varför rönte de religiöst motstånd?
27 I motsats härtill består Guds kvinnas, det himmelska Jerusalems, religion i tillbedjan av den ende levande och sanne Guden, Jehova, hennes man. Hennes religion stötte på starkt motstånd på jorden. Striden mellan religionerna började nu efter floden. Genom det religiösa motståndet på jorden påverkades inte det himmelska Jerusalem, Guds kvinna, direkt. Men hon hade sådana som utövade hennes religion på jorden, t. ex. Noa, Sem och patriarken Abraham, en avkomling av Sem. Dessa gudaktiga män och deras familjer påverkades direkt av det religiösa motståndet från det stora Babylon. Vad denna fientliga kvinna gjorde mot Noa, Sem, Abraham och dennes gudfruktiga avkomlingar var liksom om det gjordes mot Guds kvinna. Detta var särskilt sant eftersom Guds kvinnas Säd skulle komma genom denna trogna rad av människor.
28. Inom vilken släktlinje föddes Abraham, och vad lovade Jehova honom?
28 Noas välsignelse över sonen Sem gjorde det klart och tydligt att kvinnans Säd, i fråga om dess jordiska, mänskliga förbindelser, skulle komma genom Sem och inte genom Jafet eller Ham. (1 Mos. 9:24—27) Under Sems egen livstid kallade Jehova Gud hans avkomling Abraham ut från Babylons grannskap i landet Sinear. När Jehova uppmanade Abraham att dra ut, sade han: ”Jag [skall] göra dig till ett stort folk; jag skall välsigna dig och göra ditt namn stort, och du skall bliva en välsignelse. Och ... i dig skola alla släkter på jorden varda välsignade.” Och sedan Abraham hade kommit till det utlovade landet, hundratals kilometer väster om Babylon, sade Jehova: ”Åt din säd skall jag giva detta land.”
29. a) På vilket sätt klargjorde Jehova att den utlovade Säden skulle komma genom Abraham och Isak? b) Varför motstod då det stora Babylon Abrahams avkomlingar?
29 När Abraham, över trettio år senare, lydde Jehova och stod i begrepp att frambära sin älskade son Isak såsom ett mänskligt offer, hejdade Jehovas ängel Abraham och sade: ”Jag [skall] rikligen välsigna dig och göra din säd talrik såsom stjärnorna på himmelen och såsom sanden på havets strand; och din säd skall intaga sina fienders portar. Och i din säd skola alla folk på jorden välsigna sig, därför att du lyssnade till mina ord.” (1 Mos. 12:1—3, 7; 22:1—18) Detta gjorde det säkert och visst att Guds kvinnas utlovade Säd skulle komma genom Abraham och hans son Isak såsom den jordiska förbindelseleden. När denna Säd kom till makten, skulle det betyda skada för den store ormen, Satan, djävulen, det stora Babylons gud. Av det skälet var hon, såsom Guds kvinnas kvinnliga fiende, emot denna Säd och den rad av avkomlingar som Säden skulle komma genom.
[Bild på sidan 224]
Abraham sänder i väg tjänsteflickan Hagar och hennes son, Ismael