Synd som gör ett återupptagande omöjligt
1. Vad visar att det finns förlåtliga synder, men vilka synder kan inte likgiltigt förbigås?
DET FINNS synder som kan förlåtas. Vi beder om förlåtelse för dem varje dag, om vi beder på det sätt som Jesus lärde oss, ty vi säger i Herrens bön: ”Förlåt oss våra skulder, såsom vi också hava förlåtit dem som äro oss skyldiga.” (Matt. 6:12, NW) Vi kan förlåta vissa synder. Det vill säga, vi kan förlåta en annans överträdelser mot oss. Vi kan inte utplåna dem och göra honom ren igen. Nej, men när en person ber om förlåtelse, kan vi ge honom förlåtelse. I Galaterna 6:1 (NW) heter det: ”Bröder, även om en man begår något felsteg, innan han blir varse detta, då må ni som äga andliga förutsättningar försöka föra denne man till rätta i en ande av mildhet, medan du för egen del håller ett öga på dig själv, av fruktan för att också du skulle kunna bliva frestad.” Alltså påvilar oss den förpliktelsen att gå till dessa individer som syndar, eller, när de kommer till oss, att hjälpa dem att hålla sig kvar på den rätta vägen, redan innan någon uteslutning alls äger rum. Vi kan förlåta dem. Vi kan hjälpa dem, om deras hjärta är rätt och de visar detta. Men om de inte visar det och om synden väsentligt berör församlingen, så finns det ingen orsak till att vi skall ha överseende med den och säga: ”Nåja, vi skall glömma det för den här gången.” Vi kan inte göra det, för individens egen skull och för församlingens skull.
2. Vad sade Jesus var en oförlåtlig synd, och vem kan begå den?
2. Den enda synd som inte kan förlåtas är när någon syndar mot den heliga anden. Kristus Jesus talade om detta. I Matteus 12: 31, 32 (NW) sade han: ”Fördenskull säger jag eder: Allt slags synd och hädelse skall bliva människor förlåten, men hädelse emot anden skall icke bliva förlåten. Till exempel: Vemhelst som yttrar ett ord emot Människosonen, det skall bliva honom förlåtet; men vemhelst som talar emot den heliga anden, det skall icke bliva honom förlåtet, nej, icke i den nuvarande tingens ordning, ej heller i den som skall komma.” Man kan undra: Nå, men vad för slags synd skulle det vara? Allt som riktar sig mot Guds aktiva krafts ådagalagda verksamhet är emot Guds ande, ty hans ande är hans aktiva kraft och inte ett andeväsen, inte en tredje Gud i en förmodad ”helig treenighet”. Personer som inte är kristna, sådana som de fariséer som Jesus talade till här, kan synda mot den heliga anden, ty de kan komma i beröring med dess yttringar.
3. Hur kan vi bedröva den heliga anden, och vilken fara ligger i att fortsätta med att göra detta?
3. Sedan vi har överlämnat oss åt Jehova Gud och beslutit att göra hans vilja, har vi kommit in under Jehova Guds verksamma eller aktiva kraft, hans heliga ande. Detta betyder då att vi är ansvariga inför honom, att vi måste handla enligt denna ande. Om vi kommer att handla emot denna heliga ande, så kommer vi att bedröva den. Vårt handlingssätt eller vårt tal kommer att utgöra en försyndelse mot vad den heliga anden är och kommer att förminska eller försvaga Guds ande i oss. I Efesierna 4:30 (NW) läser vi: ”Bedröva icke heller Guds heliga ande, med vilken ni hava blivit beseglade för en dag av frigörelse genom lösen.” Vi kanske inte har hädat den heliga anden, men vi kanske har storligen bedrövat den. Men vi kan gå så långt, att vi inte längre endast bedrövar den heliga anden, utan verkligen syndar mot den. Om vi fortsätter med att följa den orätta kursen och bedröva den heliga anden, kommer vi slutligen till den punkt där vi blir uteslutna av församlingen. Vi har syndat mot den heliga anden, och den finns inte längre i oss. Den beseglar oss icke längre för en frigörelse genom lösen vid den av Gud fastställda tiden.
4. Vem kommer Gud inte att återupprätta, enligt Hebréerna 10:25—38?
4. Att utesluta någon för dylik oförlåtlig synd är en mycket allvarlig sak. Gud kommer inte att återupprätta någon, om denne har förnekat Kristi lösenoffer och med berått mod arbetat emot Guds församling. I Hebréerna 10: 25—38 (NW) finner vi följande varning: ”Försumma icke att komma tillsammans, såsom några hava för sed, utan uppmuntra varandra, och detta så mycket mera som ni se dagen närma sig. Ty om vi uppsåtligt utöva synd, sedan vi erhållit den exakta kunskapen om sanningen, finnes det ej längre kvar något offer för synder, utan det finnes en viss förskräcklig förväntan om dom, och det finnes en glödande nitälskan som kommer att förtära dem som stå emot. Var man som har ringaktat Mose lag dör utan att röna medlidande, efter vittnesmål av två eller tre. Hur mycket strängare straff tro ni att den man kommer att räknas värd, som har trampat på Guds Son och som har aktat förbundets blod, varigenom han blivit helgad, såsom av alldagligt värde och som med förakt har kränkt den oförtjänta godhetens ande?”
5. Hur syndar de som syndar mot den heliga anden, och vad blir slutet för dem?
5. Oförlåtliga syndare, som en gång befunnit sig i församlingen, syndar mot den heliga anden. De strider mot Gud, de vänder sig mot Kristus Jesus, de är inte längre Guds efterliknare, de vandrar inte längre i kärlek, de syndar mot Guds heliga andes ådagalagda verksamhet och är värda att tillintetgöras. Det kan hända att vi i församlingen ibland bedrövar den heliga anden. Så länge vi endast bedrövar den, finns det en möjlighet att komma tillbaka in i Guds organisation om vi ångrar oss och ändrar vårt handlingssätt. Men om vi löper linan ut och kommer därhän, att vi uppsåtligt och lystet syndar mot den heliga anden, Guds verksamma kraft, och motarbetar dess yttringar, då är Gud färdig med oss. Då överlämnas vi åt Satan och hans organisation till vårt kötts tillintetgörelse. Det är förfärligt att bli utdriven ur Guds församling för att bli tillintetejord likt Kora och hans medförbundna, för att bli stenad till döds likt Akan eller för att dömas som en som är ovärdig att nu få leva i Guds församling. Till fariséerna, som såg Guds heliga andes verksamhet ådagalagd genom Jesus och likväl talade smädligt emot anden och kallade den Beelsebubs ande, sade Jesus längre fram: ”Ormar, huggormars av komma, hur skola ni kunna undfly Gehennas dom?” — Matt. 23:33, NW; 12:22—28, 31, 33.
6. Vems fel är det, om någon blir utdriven? Varför?
6. Men om vi blir drivna ut ur Guds församling, kommer det att vara på grund av vårt eget fel, på grund av vårt eget orätta handlingssätt, på grund av att vi inte gör om vårt sinne, på grund av att vi inte lever i enlighet med det mönster som Gud har uppställt. Såsom det säges i Efesierna 5:1,2 (NW), sedan Paulus har talat om att man kan bedröva Guds heliga ande: ”Bliv därför Guds efterliknare, såsom älskade barn, och fortsätt att vandra i kärlek, alldeles såsom Kristus också älskade eder och överlämnade sig själv för eder såsom en gåva och ett offer åt Gud till en ljuv vällukt.”
7. Vad har Matteus 18:15—17 att göra med den här saken, och särskilt då med avseende på att gå till församlingen?
7. Det finns ett skriftställe till som det är på sin plats att begrunda i detta sammanhang, nämligen Matteus 18:15—17. Det lyder: ”Vidare, om din broder begår en synd, gå då och påvisa hans fel på tumanhand med honom. Om han lyssnar till dig, har du vunnit din broder. Men om han icke lyssnar, tag då med dig en eller två till, så att var sak må konstateras efter två eller tre vittnens utsago. Om han icke lyssnar till dem, tala då med församlingen. Om han icke lyssnar ens till församlingen, må han då vara för dig såsom en man av nationerna och såsom en skatteindrivare.” (NW) Detta skriftställe här har ingenting att göra med uteslutning ur gemenskapen såsom församlingsangelägenhet. När det säges, att man skall gå till församlingen, så betyder det att gå till de äldre eller de mogna inom församlingen och dryfta sina privata svårigheter med dem. Detta skriftställe har att göra endast med att utesluta någon från gemenskap och samvaro med en själv personligen.
8. Hur kan en sådan svårighet uppstå, och i vilken utsträckning sker uteslutning ur gemenskapen i detta fall?
8. Det kan hända att en individ inte han komma överens med en annan i gruppen. Kanske den ene byggt ett hus åt den andre, och den som har utfört arbetet menar måhända, att han har blivit lurad i samband med husbygget. Han kanske har skrivit ett kontrakt i den här affärsangelägenheten, och det blir gräl mellan de båda bröderna, och de kivas om saken. Nåväl, här säger Jesus, att om någonting inte är som det skall mellan en annan broder och dig, så bör du försöka reda upp det er emellan. Om du inte kan det, tillkalla då en eller två andra och låt dem höra saken och hjälpa er och ge er råd. Om du ändå inte kan reda upp saken mellan den broder som har felat och dig själv, så innebär det endast att ni båda personligen därefter undviker varandra, att du behandlar honom likt en skatteindrivare eller en icke-jude, en som är utanför församlingen. När du måste ha något att göra med honom, så gör det rent affärsmässigt. Det har ingenting att göra med församlingen, ty den sårande handlingen eller synden eller missförståndet utgör inte någon orsak till att utesluta honom ur hela gruppens gemenskap. Saker av det slaget bör inte dragas inför församlingen i sin helhet för att avgöras av den. Vi bör inte försöka splittra en församling och säga: ”Hör på nu, jag vill att ni allihop skall hålla med mig”, medan den andra parten säger: ”Jag vill att ni allihop skall hålla med mig”, det vill säga i fråga om något personligt problem, som inte har någonting att göra med predikandet av evangelium eller plikten att bevara församlingen ren. Detta skriftställe, Matteus 18:15—17, har ofta använts i förbindelse med uteslutning av sådana personer ur organisationen, men det har att göra endast med ett personligt undvikande.
9. Vad måste vara vår strävan med tanke på allt det här sagda? Av vilken orsak?
9. Låt oss således alla komma ihåg, att Herren Guds organisation måste bevaras orörd och obefläckad, den måste bevaras ren, av alla dem som är i församlingen. Tänk på att det åligger dem som är tjänare i gruppen att se till att den förblir sådan, och om någon i gruppen inte är ren, inte arbetar i Guds rikes och sina bröders intresse, då bör han avlägsnas. De gör en välgärning mot den som blir avlägsnad, ty följden kan bli att han kommer att blygas och kommer tillbaka till den rätta vägen. De gör det som är rätt i Guds ögon genom att föra ut honom ur organisationen, därför att han är oren. Genom detta tillvägagångssätt kommer Guds synliga organisation att förbli ren hela vägen, igenom den kommande striden vid Harmageddon och in i den nya världen. Var och en som önskar leva i denna nya värld måste leva enligt Jehova Guds principer, som finns nedtecknade i hans ord, ty vi måste bli Guds efterliknare.
(The Watchtower, 1 mars 1952)