Att göra livet som ogift till en framgång
EN ALLVARLIG ung man skrev till några kristna äldste för att få råd. Ett år tidigare, när han var tjugoett år gammal, hade han ”fattat ett beslut att förbli ogift” för att mera helt och fullt ta del i förkunnartjänsten. Hans brev fortsatte: ”Nu är jag inte så säker på min ståndpunkt i fråga om att leva som ogift. Jag finner att jag blir förälskad. ... Jag vet verkligen inte vad jag skall göra!”
Även om han själv måste fatta beslutet, skulle följande goda råd vara passande: ”Arbeta på att göra livet som ogift till en framgång.” Men vad innebär detta? Innebär det att förbli ogift hela livet? Eller innebär det att vilket som helst uppförande är rätt, så länge man håller fast vid sitt mål att förbli ogift? Vilka praktiska åtgärder kan man vidta?
Dessa frågor förtjänar eftertanke, för vi lever allesammans som ogifta åtminstone en del av vårt liv. Innan människor gifter sig har de i allmänhet tillbringat några av sina vuxna år som ogifta. Andra väljer att förbli ogifta under lång tid för att fullfölja en karriär eller ägna sig åt något speciellt intresse. Somliga skulle vilja gifta sig men har ännu inte funnit någon lämplig partner. Det finns också många som varit gifta men som nu är ensamstående på grund av att deras äktenskapspartner dött. Om du befinner dig i någon av dessa kategorier, hur kan du då göra livet som ogift till en verklig framgång?
Att tillägna sig Guds syn på saken
Det är till hjälp att lägga märke till vad Gud i sitt ord säger om ogift stånd och äktenskap. Eftersom han är vår Skapare, kan man förvänta att han har en rätt, väl avvägd syn på saken, inte en orimlig eller förvänd uppfattning.
Gud hedrade äktenskapet mellan människor genom att han instiftade detta stånd. Han visste att människor kunde finna ömsesidig hjälp, kamratskap och lycka i äktenskapet. Sålunda kunde de också på ett ärbart sätt frambringa avkomma. (1 Mos. 2:18, 22—24) De hebreiska skrifterna flödar över av exempel på sanna gudsdyrkare som fann glädje i äktenskapets gåva.
Jesus och hans apostlar fördömde inte heller äktenskapet. Kristus bekräftade i stället äktenskapets gudomliga ursprung, och aposteln Petrus var en gift man. (Matt. 19:4—6; 1 Kor. 9:5) Aposteln Paulus skrev beträffande skydd mot omoraliskhet: ”Må varje man ha sin egen hustru och varje kvinna ha sin egen äkta man.” — 1 Kor. 7:2, NW.
Men bibeln ignorerar inte det faktum att äktenskapet inte är fritt från problem. Eftersom alla människor är ofullkomliga och vi lever i en ond tingens ordning, medför äktenskapet ofta sina egna bekymmer — jämsides med dess glädjeämnen. Paulus kallade sådana problem vedermöda i köttet. En ogift människa besparas sådan ”vedermöda”, även om hon kanske har andra problem. — 1 Kor. 7:28, NW.
Eftersom både livet som gift och livet som ogift sannolikt kommer att innebära vissa problem, ger oss då Gud någon rekommendation? Ja, bibeln uppmuntrar mycket tydligt till att leva som ogift, både när det gäller män och kvinnor. Detta är inte någon generell rekommendation av livet som ogift såsom ett självändamål, utan av ett liv som ogift där motivet är tjänst för Gud med odelad uppmärksamhet. Som Paulus framhöll är den som är gift angelägen om och intresserad av att behaga sin äktenskapspartner, och det med rätta. Den ogifte kristne däremot kan ha möjlighet att ”ständigt stå till Herrens tjänst utan något som distraherar”. I detta avseende är livet som ogift ”bättre”. — 1 Kor. 7:32—38, NW.
När man är en ung man eller en ung kvinna, har man särskilt goda möjligheter att ägna uppmärksamhet åt att tjäna Gud, precis som bibeln visar. (Pred. 12:1) Många unga vittnen för Jehova har därför valt livet som ogift, åtminstone för en tid, för att kunna ta del i den kristna tjänsten med mindre som distraherar. När det gäller ett ogift liv vid hög ålder nämner bibeln profetissan Hanna. Hon blev änka efter bara sju års äktenskap och gifte aldrig om sig. ”Hon lämnade aldrig helgedomen”; hon använde den frihet hennes liv som ogift gav henne till ära för Gud. — Luk. 2:36—38.
Ditt liv som ogift kan gälla en kort tid eller en lång tid. Det kan bero på ditt eget val eller på omständigheterna. Men vad kan du göra för att få framgång i detta liv? Och vilka fallgropar behöver du ta dig i akt för?
När Jesus uppmuntrade till ett liv som ogift för att man bättre skulle kunna tjäna som en förkunnare av Guds rike, kallade han det en ”gåva”. Han gav följande uppmaning: ”Må den som kan ge rum åt detta ge rum åt det.” (Matt. 19:10—12, NW) Det är uppenbart att han inte gjorde livet som ogift till en förpliktelse för alla, i så fall skulle det inte ha varit en ”gåva”. Men hans ord innebär att det krävs ansträngning för att få framgång i att besitta och göra bruk av denna gåva. Faror och problem kommer att vara inbegripna.
Om du är ogift, behöver du vara på vakt mot att vara avundsjuk på dem som är gifta. Bör förste violinisten i en orkester låta sig uppfyllas av avund gentemot konsertpianisten? Var och en har sina förmågor och gåvor. Det är sant att gifta människor har vissa glädjeämnen som inte du har. Men de har också ansvar och begränsningar som inte du har. En till åren kommen kristen uttryckte saken på följande sätt: ”Om ogifta människor kunde vara lika förståndiga av eget val som gifta människor måste vara på grund av nödvändigheten, skulle det vara färre ogifta som avundades de gifta.”
Om du realistiskt betraktar din situation och dess fördelar, kommer du inte att med bitterhet förringa vare sig livet som ogift eller som gift. Att man är ogift är ingen orsak till att bli cynisk eller missräknad. Mannen Jesus gifte sig aldrig, men det var uppenbart att han hade en välbalanserad inställning till äktenskap, kvinnor och sexualliv. Om han hade varit bitter och cynisk, skulle han inte ha varit omtyckt av människor av alla slag. Men både ogifta och gifta män och kvinnor fann behag i att vara tillsammans med honom, och till och med barnen kände sig dragna till honom. (Luk. 8:1—3; Mark. 10:13—16) Genom att lägga i dagen en liknande välanpassad inställning kan du göra ditt liv som ogift till en framgång.
Undvik att förfela livet som ogift
Det är inte bara din inställning som är viktig för att du skall få framgång som ogift; ditt uppförande är också inbegripet. Den katolske kyrkofadern och ”helgonet” Augustinus sammanlevde med en flicka i omkring elva år utan att vara gift med henne. Han gifte sig aldrig, men skulle man kunna påstå att han med framgång levde som ogift? Paulus gav uttryck åt Guds syn på denna sak, när han skrev om änkor: ”Men den som lägger an på tillfredsställandet av sinnliga känslor, hon är död, fastän hon lever.” — 1 Tim. 5:6, NW.
Fakta visar att många människor, som inte vill gifta sig eller som känner med sig att de inte är i stånd att gifta sig, anser att föräktenskapliga förbindelser är försvarliga. År 1972 meddelade tidskriften Time att en undersökning av 4.611 ogifta flickor, som bodde i föräldrahemmet eller på studenthem, avslöjade att mer än 46 procent av dem hade förlorat sin jungfrudom före tjugo års ålder.
Men att hänge sig åt sexuellt umgänge utanför äktenskapet är utan tvivel inte det rätta sättet att göra livet som ogift till en framgång. Den snabbt ökande frekvensen av könssjukdomar och utomäktenskapliga havandeskap vittnar om detta. Men ännu viktigare — Guds domar kommer att drabba otuktiga människor. — Upp. 21:8; Gal. 5:19—21.
Att du avstår från föräktenskapligt sexuellt umgänge kommer att hjälpa dig på ett annat sätt förutom att det bidrar till att göra ditt liv som ogift till en framgång. Om du beslutar att gifta dig, sedan du under flera år haft framgång i livet som ogift, kommer det att hjälpa dig att göra äktenskapet till en liknande framgång. I publikationen Sex and the Now Generation (Sex och den nuvarande generationen) förklarade en rådgivare vid ett universitet: ”Att ha sexuellt umgänge utan kärlek är att degradera de sexuella förmågorna till en rent biologisk nivå. ... Detta är att förvränga, om inte obotligt skada, den inneboende meningen i ett betydelsefullt sexuellt uttryckssätt. Det verkar förråande.” Undersökningar visar också att personer som lever lösaktigt före äktenskapet mera sannolikt kommer att leva omoraliskt sedan de ingått äktenskap. Ett lösaktigt uppförande som ogift kan därför ödelägga ditt äktenskap längre fram.
Du skulle inte heller få framgång som ogift, om dina normala begär och tycken överfördes på en person av samma kön som du, alltså homosexualitet. Gud, som har iakttagit hundratals millioner människoliv, försäkrar oss att ett sådant handlingssätt är onaturligt; han varnar oss för det, eftersom han vet att det inte leder till sann lycka. (Rom. 1:26—32) Det skulle betyda att man ”uppför sig otillbörligt mot sin jungfrudom”. Bibeln ger rådet att det är bättre för en människa att gifta sig än att handla på detta sätt. (1 Kor. 7:36, NW) Att förbli ogift med hjälp av en onaturlig böjelse för en person av ens eget kön är inte ett framgångsrikt liv som ogift — det är ett misslyckande.
På liknande sätt får man inte framgång som ogift genom att falla för ovanan att onanera. Många läkare hävdar att självbefläckelse inte är skadligt, men lägg märke till vad två experter skrev i publikationen A Marriage Manual (Handbok för äkta makar): ”Unga människor som under en längre tid har praktiserat självtillfredsställelse kan ibland finna det svårt att göra om sina sexualvanor och få hel och full tillfredsställelse av den sexuella föreningen i äktenskapet.” Vi har kännedom om män som blivit så uppslukade av denna dåliga vana att de hållit fast vid den även sedan de gift sig, vilket lett till stor sorg för familjen.
Men vare sig det lett till detta resultat eller inte, är Guds fullkomliga råd emot självbefläckelse och de sexuella fantasier som åtföljer denna ovana. Bibeln ger rådet: ”Låt därför er kropps lemmar, som är på jorden, bli såsom döda, vad beträffar otukt, orenhet, sexuell åtrå, skadligt begär och vinningslystnad.” (Kol. 3:5, NW) Men är inte onani i stort sett detsamma som en gift människas uttryck för kärlek till sin äktenskapspartner? Inte alls. Det är att upptända könsdriften enbart för ens egen tillfredsställelses skull; det är ett uttryck för girighet. (Ef. 4:19) Bör du då inte undvika självbefläckelse, om du vill göra ditt liv som ogift till en framgång?
Behovet och välsignelserna av självbehärskning
Allt som hittills sagts pekar tydligt på en avgörande faktor för att livet som ogift skall bli en framgång: självbehärskning. Är detta en tyngande börda, något som är nödvändigt endast för ogifta människor? Nej, alla kristna måste visa självbehärskning. (Gal. 5:22, 23) Också gifta människor måste behärska sina sexuella drifter och uttryckssätt och låta sig vägledas av sin äktenskapspartners behov och tillstånd såväl som av bibliska principer. En författare sade följande om att utöva självbehärskning: ”Ingen kan låta sina känslor löpa ohämmat och hela tiden göra precis vad han behagar. ... Man måste lära sig att behärska sig för att kunna leva tillsammans med andra.”
Men skulle inte detta ogynnsamt påverka min personlighet eller skada mig i fysiskt avseende? kan någon undra. Boken Why Wait Till Marriage? (Varför vänta tills man är gift?) ger svaret: ”Det finns inget som tyder på att självbehärskning skadar sexuallivet. Det brukar vara precis tvärtom. När man lär sig att behärska sina sexuella känslor, blir de så mycket mer meningsfulla och tillfredsställande. Det är den pojke eller flicka som går omkring med sina känslor helt obundna som löper den största risken. Den som har självbehärskning kan uthärda att vänta.”
Självbehärskning är också nödvändig när det gäller det slags samvaro du har med personer av det motsatta könet. Somliga har påstått att de med framgång kan leva ett liv som ogifta trots att de då och då ”stämmer träff”. Men är inte detta nästan samma sak som självplågeri, om du skall vara ärlig mot dig själv? Erfarenheten har visat att man inte kan göra livet som ogift till en verklig framgång, om man stämmer träff eller har stadigt sällskap med någon av det motsatta könet. Sådant umgänge är i själva verket en del av den kedja av händelser som leder till äktenskap. ”Men kan det inte vara helt enkelt en platonisk vänskap?” kanske någon tänker. En expert som i många år haft att göra med sådana ting sade: ”Som läkare tror jag inte att det existerar något sådant som ett platoniskt förhållande mellan en man och en kvinna som är ensamma tillsammans en hel del.”
Du gör också väl i att ta dig i akt för att inte ständigt tala om det motsatta könet, läsa noveller som handlar om sex och förälskelser eller se televisionsprogram eller filmer som handlar om sådant. Samme läkare tillade: ”Jag rekommenderar förebyggande åtgärder. ... Om promenader i mörkret får det att värka inuti en kvinna då bör hon ta sina promenader när det är ljust ute. New Orleans-jazz har en primitiv tam-tamrytm, som inte är nyttig för en ogift kvinnas sinnesfrid. Tjajkovskij har skrivit [musik som är] stämningsmusik för två — men väcker förtvivlan hos ensamstående. Det är självplågeri att lyssna till musik som oroar en.”
Ibland kan du träffa tanklösa människor, som klandrar dig för att du förblir ogift. Låt det inte göra dig upprörd. Tänk på att det mänskliga samhället till stor del är uppbyggt kring äktenskapet och familjeenheten och att ditt levnadssätt är annorlunda. Försök därför vara förstående, om någon handlar ovänligt, kanske därför att han inte förstår varför du följer detta handlingssätt. Å andra sidan kan somliga lyckligt gifta par vilja att du skall få erfara samma lycka, varför de uppmanar dig att gifta dig eller presenterar dig för personer som de menar skulle kunna bli en lämplig äktenskapspartner åt dig. Visa tålamod — kanske de helt enkelt inte har tänkt på de glädjeämnen och privilegier du får del av som ogift.
Många ogifta kristna finner att deras liv blir rikt och belönande genom att de hjälper andra att förstå och tillämpa Guds ord. En läkare förklarade: ”Kroppen kan uthärda brist på fysiska kärleksyttringar; anden kan inte uthärda brist på tillgivenhet, prestationer, ställning eller trygghet.” Just dessa ting finner man i stor utsträckning i den kristna församlingens varma kamratskap och i den hälsosamma och betydelsefulla kristna tjänsteutövningen. — Apg. 20:35; 1 Petr. 4:8; Matt. 24:14.
Är du bland dem som — av eget val eller på grund av omständigheterna — för närvarande är ogifta? Det finns mycket du kan göra för att ditt liv som ogift skall bli en framgång. Om du ägnar uppmärksamhet åt din inställning och ditt uppförande, kommer det inte att kunna sägas att ditt liv som ogift varit ett misslyckande. I stället kommer du att finna att livet som ogift har sina egna möjligheter och medför många belöningar och välsignelser.