Den som inte gifter sig gör bättre

 1. a) Vad bevisar att en ogift man inte är bara en halv man? b) Vad är det enda slags brud som Jesus Kristus någonsin kommer att få?

ÄKTENSKAPET har fröjder och välsignelser, som Gud bestämde att det skulle ha. På grund av den dragningskraft, som han har låtit verka mellan könen, är det normalt för en man och en kvinna att gifta sig, och därvid är inte ens de kristna, som är i köttet, undantagna. Med avseende på de kristna är Guds ord emellertid inte av den meningen, som man finner hos vissa stammar eller folk, att en man inte har nått sin fulla mognad, om han inte är gift, så att om han är ogift, är han bara en halv man. Att se saken så är att nedsätta Jesus Kristus, ty han dog jungfrulig, om man så får säga, ogift, vid trettiotre och ett halvt års ålder. Han dog ogift enligt sin himmelske Faders vilja. Men genom detta av självbehärskning och lydnad präglade handlingssätt vinner han en andlig ”brud”, en församling av 144.000 trogna efterföljare, som älskar honom med en kärlek som övergår den en man hyser till en kvinna, en äkta man till en hustru. Denna andliga brud, som Fadern förenar med sin Son i himmelsk skönhet och strålglans, är den enda hustru som Jehova Gud har bemyndigat Jesus Kristus att ha. — Joh. 3:29; Upp. 19:7; 21:2, 9—14.

 2. Nämn några andra Guds tjänare, som inte gifte sig.

² Den unge profeten Jeremia avhöll sig från äktenskap, därför att Jehova Gud, likt en fader, förbjöd honom att gifta sig och få barn, eftersom det var ”ändens tid” för det judiska konungadömet av Davids ätt. (Jer. 16:1—4) Aposteln Paulus begagnade sig inte av sin rättighet att föra med sig ”en syster som hustru, alldeles som de övriga apostlarna och Herrens bröder och Kefas”. (1 Kor. 9:5, NW) Det mest framträdande skälet till att många kristna i denna period, som är ”ändens tid” för denna onda värld, förblir ogifta måste tas i betraktande, och om man förstår det, visar det sig inte förtjäna klander, utan djup respekt.

 3. a) Vad får änkor och änklingar göra, och varför kan gifta kristna vara jungfrur i andligt avseende? b) Vad är den enda kraftiga bevekelsegrunden till att några förblir jungfrur?

³ En kristen som genom döden berövats sin make eller maka får gifta sig igen, men väljer kanske att inte göra det. När det gäller en kristen kvinna, är det så, att ”om hennes man skulle insomna i döden, är hon fri att gifta sig med vem hon vill, blott det sker i Herren [eller: blott om han är i förening med Herren]. Men hon är lyckligare, om hon förblir som hon är.” (1 Kor. 7:39, 40, NW) Gifta kristna kan i andligt avseende alltjämt förbli jungfrur i sitt förhållande till Kristus genom att inte bli äktenskapsbrytande vänner till denna världen och dess kvinnoliknande system: ”Dessa äro de som icke orenade sig med kvinnor; ja, de äro jungfrur.” (Upp. 14:1—4, NW) Med lovvärd dygd kan många kristna, som är jungfrur vare sig de är män eller kvinnor, välja att förbli ogifta, fastän de inte gör något löfte om att göra detta. De förblir jungfruliga, inte därför att det är någon kristen regel att ”förbjuda äktenskap” i denna ”ändens tid”, i dessa ”senare tidsskeden”. (1 Tim. 4:1—3, NW) Den nya världens samhälle har ingen sådan regel. Med stöd i Skriften medger det frihet att ingå äktenskap före striden vid Harmageddon. Den kraftiga bevekelsegrunden till jungfrulighet är Guds rike.

 4. Hur gör några sig till eunucker för Guds rikes skull?

⁴ Jesus kallade dessa, som av fri vilja är jungfrur, för eunucker som själva gjort sig till detta. Sedan han hade talat om för sina lärjungar, att endast äktenskapsbrott var den grund, varpå Gud tillstadde skilsmässa, sade hans lärjungar nyktert och eftertänksamt: ”Om situationen för en man i förhållande till sin hustru är sådan, då är det icke rådligt att gifta sig.” Jesus kommenterade detta deras yttrande och sade: ”Icke alla människor giva rum åt dessa ord, utan endast de som hava den gåvan. Ty det finnes eunucker som från moderlivet äro födda sådana, och det finnes eunucker som av människor hava blivit gjorda till eunucker, och det finnes eunucker som själva hava gjort sig till eunucker för himmelrikets skull. Må den som kan giva rum åt detta giva rum åt det.” (Matt. 19:10—12, NW) De gör sig inte till eunucker genom att fysiskt kastrera sig, såsom, den religiöse ivraren Origenes gjorde, han som på 200-talet åstadkom den ryktbara Hexapla-utgåvan av ”Gamla testamentet”. De gör det genom att ge rum för det i sina hjärtan, i det de villigt beslutar att fysiskt förbli i det ogifta ståndet, vilket liknar det tillstånd vari en eunuck befinner sig, som inte kan gifta sig, ett tillstånd där man är ensam, utan någon äkta hälft. Vad som avhåller dem från att gifta sig behöver inte vara något löfte om celibat och inte heller självkastrering eller någon fysisk oförmåga, utan är deras allt annat övervägande önskan att ägna sig at tjänsten för Guds rike så helt och fullt som möjligt, i all synnerhet nu, sedan Riket har blivit upprättat i himlarna år 1914 och då ”dessa goda nyheter om riket” skall predikas på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationer, därför att det fullständiga slutet på denna till undergång dömda värld beständigt kommer närmare.

 5. Hur får man gåvan att vara ogift?

⁵ Som Jesus själv sade, ger inte alla kristna rum åt dessa ord om det tillrådliga i att inte gifta sig under nuvarande osäkra, ofullkomliga, av allsköns ondska genomträngda förhållanden. Endast de som har ”den gåvan” gör det. En ”gåva”? Ja, men inte en som består i att man har blivit född som eunuck eller på mirakulöst sätt fått några förmågor från Gud. Privilegiet att förbli ogift är en gåva, som Gud erbjuder åt alla ogifta som blir hans Sons, Jesu Kristi, efterföljare. Men det är inte alla som begagnar sig av denna gåva; det är inte alla som ger rum åt den. Dock är det många som tar alla de omständigheter och förhållanden i övervägande, som har att göra med dem som kristna, och likaså de tillfällen och de privilegier i Rikets tjänst som står dem till buds. De blickar framåt, för att se vad utgången av ett visst handlingssätt eller ett visst livsförhållande till en annan kan bli. De väger det gifta ståndet och dess skyldigheter och inskränkningar mot ställningen som ogift och dess möjligheter, allt detta med särskild hänsyn till Jehovas dyrbara ”skatt”, tjänsten. Sedan de allvarligt har undersökt saken, träffar de ett avgörande, som är grundat på insikt om vad det gäller, ett fast beslut, att förbli som de är, ogifta. Därpå undviker de komplikationer som kan medföra förpliktelse för dem att lämna sitt ogifta tillstånd.

 6. a) Hur fyller dessa det tomrum som de kan känna, och vilka välsignelser kommer därav? ta) Hur styrker de sig för att följa den kurs de valt?

⁶ För att fylla det tomrum som kanske helt naturligt gör sig förnimbart, därför att de inte har någon älskad make eller maka, planerar de och bemödar sig om att fylla sitt liv med all den tjänst för Gud som de kan och blir heltidstjänare åt honom, om detta är möjligt, och åtar sig alla de tjänsteuppgifter som de kan. Att de ständigt är fullt upptagna i Guds tjänst håller deras hjärtan och deras uppmärksamhet oavvänt fästa vid det brådskande arbete som nu måste utföras på den korta återstående tiden. Att de ägnar sig åt detta belönar dem med fröjder och välsignelser, som uppväger allt vad deras kött ibland kan försöka övertyga dem om att de saknar, därför att de inte är gifta med en kristen make eller maka. Självbehärskning är en av Guds andes frukter, ett av de viktiga ting som varje kristen måste lägga till sin kunskap, tro och dygd. De odlar alltså särskilt den andens frukt som heter självbehärskning, för att kunna hålla fast vid sin ogifta ställning. (Gal. 5:22, 23; 2 Petr. 1:5, 6; NW) De styrker och befäster denna särskilt inriktade självbehärskning genom att se på de fördelar, som de åtnjuter genom den, och de icke åtrådda ting, som de undviker genom den. Dessutom planerar de och sörjer för att till fullo njuta av sitt ogifta stånd, att få ut det största möjliga gagnet av det. Detta är inte själviskt. Det innebär inte att beröva någon av det motsatta könet en äktenskapsrätt, utan det är att glädja sig åt det som de är berättigade till, medan de låter gifta par glädja sig åt det som de har rätt till. I första hand sker det till Jehovas behag och till hans lov och pris och i hans genom Kristus styrda rikes intresse.

 7. Vilka goda exempel på att man kan förbli ogift har vi, och varför bör dessa individer inte beklagas?

⁷ Som exempel kan vi nämna, att det finns hundratals kristna kvinnor, som ogifta har begivit sig ut på utländska missionsfält. Befolkningen där de är undrar hur de kan klara sig som ogifta, och de gifta infödda kvinnorna är böjda för att beklaga dessa missionärer, som enligt deras uppfattning får lida en så stor försakelse och alltså en så svår påfrestning. Men genom Jehovas ande ägnar dessa kristna kvinnor sig helt åt missionärsarbetet och får erfara outsägliga fröjder. Man bör inte beklaga dem. Under det att de kanske rentav beklagar många av de infödda kvinnorna för att dessa är gifta under de rådande förhållandena, beklagar de inte alls sig själva, utan känner sig som Jeftas dotter.

 8, 9. a) Hur betraktade Jeftas dotter det löfte som hennes fader hade givit med avseende på henne? b) Vilka välsignelser kom henne till del, och vad vinner och röner man i vår tid genom att likaså förbli ogift?

⁸ När hennes fader, domaren Jefta, meddelade henne att det löfte som han hade givit för att vinna seger i striden förpliktade honom till att överlämna henne åt ett liv som ogift i heltidstjänsten i Jehovas hus, beklagade hon sig då? Hennes svar ger besked om detta: ”Min fader, om du har öppnat din mun inför Jehova, gör då med mig enligt vad som har utgått ur din mun, eftersom Jehova har utfört hämndegärningar åt dig på dina fiender, Ammons söner.” Hon hade någonting verkligt att sörja över, och hon sörjde också över den jungfrudom, det ogifta tillstånd, som hon hade blivit överlämnad åt i uppfyllelse av Jeftas löfte, men hon gjorde det endast en kort tid, två månader i avskildhet med sina sympatiserande flickvänner.

⁹ Därefter överlämnade hon sig åt heltidstjänst i Jehovas välsignade hus. Hon dog ogift, och detta utan hoppet om att få glädja sig åt äktenskapligt liv i Guds nya värld, sedan hon uppstått från de döda. Men vilket namn och rykte förskaffade hon sig inte, varigenom Jehovas rättmätiga suveränitet över himmel och jord blev hävdad och fastslagen! Och medan hon framlevde sitt liv i sin jungfrudom i Guds hus, fick hon regelbundet uppmuntran till att vara trogen i sina privilegier i Guds närhet. ”År efter år brukade Israels döttrar gå för att giva sitt erkännande åt gileaditen Jeftas dotter, fyra dagar om året.” (Dom. 11:34—40, NW) Att man förblir ogift för att befrämja Guds saks intressen — inte genom att låta stänga in sig i något kloster, utan genom att predika nyheterna om Riket offentligen och från hus till hus, — vinner Guds välbehag och röner erkännande av dem som är överlämnade åt Gud. I Skriften får missionären Filippus’ fyra döttrar ett gynnsamt omnämnande såsom ”jungfrur, som profeterade”. — Apg. 21:8, 9, NW.

Var och en har sin egen gåva från Gud

10, 11. a) För vilka är livet som ogift den bästa kursen? b) För vilka är äktenskapet det?

¹⁰ Det äktenskapliga livet har sina glädjefyllda, tillfredsställande privilegier, och dessa är en gåva från Gud. Livet som ogift har också sina egna speciella privilegier och tillfällen, och dessa är en gåva från Gud. Vilken gåva vill du ha? Paulus avhandlade detta och skrev: ”Men jag önskar att alla människor vore såsom jag [han förde ju inte med sig någon syster som hustru]. Det oaktat har var och en sin egen gåva från Gud, den ene på ett sätt, den andre på ett annat.” Därpå vände Paulus sin uppmärksamhet från de gifta kristna och deras gåva att vara gifta och rekommenderade i fortsättningen sitt eget tillstånd, som ju var fritt och utan något ok, åt dem som inte hade någon make eller maka. Så här sade han: ”Nu säger jag till de ogifta [jungfrurna] och änkorna: Det är väl för dem, att de förbliva alldeles såsom jag är. Men om de icke hava självbehärskning, må de då gifta sig, ty det är bättre att gifta sig än att vara upptänd av passion.” — 1 Kor. 7:7—9, NW.

¹¹ De som nästan förtärdes av passion hade inte självbehärskningens uppodlade gåva, vilken Jesus nämnde. På grund av att ”otukt är så utbredd” (NW) i denna fördärvade värld, är det — liksom det var då — bättre för dem som är upptända av passion och distraheras av dess flammor att uppge sitt ogifta liv eller sitt änkestånd och skydda sig mot otukt genom att ha en laglig äkta hälft. I överensstämmelse med detta skrev Paulus om ”yngre änkor” i församlingen: ”Den som inriktar sig på vällustig tillfredsställelse är död, fastän hon lever. När deras sexuella drifter hava kommit emellan dem och Kristus, vilja de gifta sig; och de äro under en dom, emedan de hava ringaktat sitt första uttryck för tro. Samtidigt lära de sig också att vara sysslolösa, i det de löpa omkring i husen, ja, icke endast sysslolösa [i predikoarbetet], utan också skvalleraktiga och begivna på att lägga sig i andra människors angelägenheter, i det att de tala om sådant som de icke böra tala om. Därför Önskar jag, att de yngre änkorna skola gifta sig, föda barn, sköta ett hushåll, icke giva motståndaren någon anledning att smäda. Redan hava ju några vänts bort till att följa Satan.” — 1 Tim. 5:6, 11—15, NW.

12, 13. Vilket exempel gav Hanna åt yngre änkor, och vilken belöning fick hon?

¹² Sättet för ”yngre änkor” att undvika att följa Satan, genom att hänge sig åt otukt eller åt ett missbruk av tid och energi, är att specialisera sig på Guds direkta tjänst så långt som möjligt. De kan som styrkande föredöme ta Hanna, en profetissa av Asers stam. ”Denna kvinna var kommen till hög ålder och hade levat med en man i sju år från sin jungfrudom, och hon var änka, nu åttiofyra år gammal.” Hur använde hon sin tid och brukade sina förmågor?

¹³ Jo, det heter att hon ”aldrig saknades i templet, i det hon förrättade helig tjänst natt och dag med fastor och böner”.’ Blev hennes långvariga änkestånd obelönat? Nej, visst inte, och på hennes ålderdom kröntes hennes änkestånd med privilegiet att få se den utlovade Messias såsom barnet Jesus. Josef och Maria hade fört Jesus till templet, där Hanna tjänade Gud. ”Och just i den stunden kom hon tillstädes och började hembära tacksägelse åt Gud och tala om barnet till alla dem som väntade på Jerusalems befrielse.” (Luk. 2:36—38, NW) Att på detta sätt behålla sitt änkestånd under lång tid kan alltså låta sig göra, och detta kommer inte att bli utan sin härliga belöning i Jehovas tjänst. — 1 Tim. 5:3—5, 9, 10, NW.

14. Vilka fördelar har de ogifta framför de gifta?

¹⁴ För nitton hundra år sedan påpekade Paulus, att ”den tid som återstår är förkortad” och att ”denna världens skådeplats förändras”. Det var därför som han skrev: ”Jag [önskar] att ni skola vara utan bekymmer”, och rådde gifta kristna att inte låta sina äktenskapliga privilegier få försteg framför deras andliga tillfällen och förpliktelser. Han dryftade denna sak — att bekymra sig om saker och ting — och framhöll nu fördelen med att vara fri från äktenskapliga band och skyldigheter: ”Den ogifte mannen är angelägen om det som hör Herren till. ... Men den gifte mannen är angelägen om det som hör världen till, hur han skall vinna sin hustrus godkännande, och han blir delad. Vidare är den ogifta kvinnan, och jungfrun, angelägen om det som hör Herren till, för att hon må vara helig både till sin kropp och till sin ande. Den gifta kvinnan är emellertid angelägen om det som hör världen till, hur hon skall vinna sin mans godkännande. Detta säger jag emellertid till eder personliga nytta, icke för att kasta någon snara över eder, utan för att mana eder till det som är passande och som innebär att ständigt stå till Herrens tjänst utan något som distraherar.” (1 Kor. 7:29—35, NW) Detta råd var till personlig nytta för kristna som levde för nitton hundra år sedan. Det är inte av mindre nytta för oss nu, sedan Riket har blivit fött i himlarna år 1914 och den tid som återstår av ”ändens tid” för denna gamla värld har blivit förkortad med mer än fyrtio år och det inte tycks vara så särskilt lång tid kvar.

15, 16. Vem är fri att gifta sig i den nya världens samhälle, och vem gör bäst i att förbli ogift för Guds rikes skull?

¹⁵ Kom ihåg att ingen fri kristen är förbjuden att gifta sig, vare sig han är tillsyningsman, biträdande tjänare eller helt enkelt en predikande medlem av en församling, vare sig han är änkling eller ungkarl. Ingen kristen, som är berättigad att gifta sig, tvingas till att förbli ogift. Vemhelst som kan mobilisera tillräcklig självbehärskning och förmåga att tillbörligt styra sitt handlingssätt för att kunna avhålla sig från äktenskap i denna ”närvarande onda tingens ordning” för Guds rikes skull, han må göra det och tränga undan andra lockande ting för att ge rum åt denna gåva. ”Må den som kan giva rum åt detta giva rum åt det”, sade Jesus. Men om han inte kan göra det och menar att det är bättre att vidta en förändring, så må han göra det. Paulus skrev:

¹⁶ ”Men om någon tänker att han uppför sig otillbörligt mot sin jungfrudom, om denna är förbi ungdomens blomstring, och det är så det borde ske, låt honom handla så som han önskar; han syndar icke. Låt dem gifta sig. Men om någon är avgjord i sitt hjärta, i det han icke känner något nödtvång, utan har myndighet över sin vilja och har beslutat i sitt hjärta att bevara sin jungfrudom, så kommer han att göra väl.” — 1 Kor. 7:36, 37, NW.

17. Vilken framtidsutsikt hade inte de som förblev ogifta på Paulus’ tid?

¹⁷ Då på den tiden, när Paulus skrev detta, var det nitton hundra år före striden vid Harmageddon, vilken kommer att följas av äktenskapliga privilegier för Herren Jesu ”andra får”, som överlever striden. De kristna som i ogift tillstånd dog trogna då, gjorde detta utan hopp om något framtida mänskligt äktenskap på jorden, ty de hoppades på en himmelsk uppståndelse till att bli en del av Kristi brud där ovan. När man då förblev ogift, jungfrulig, skedde det alltså inte med någon tanke på att endast uppskjuta giftermålet på jorden till efter Harmageddon.

18. Vad kan sägas om den som gifter sig, och varför kan det likväl sägas att livet som ogift är bättre?

¹⁸ Nitton hundra år senare förhåller det sig också så, att den kristne som gifter sig nu i denna ändens tid, därför att han finner det nödvändigt, ”han syndar icke”. Och likaså kommer den kristne, som bevarar sin jungfrudom, att ”göra väl”. Likväl är de privilegier som följer med dessa olika handlingssätt olika, vilket leder Paulus till att skriva: ”Följaktligen gör också den väl, som giver sin jungfrudom i äktenskap, men den som icke giver den i äktenskap kommer att göra bättre.” Ett bättre handlingssätt står också öppet för änkor, som skulle kunna gifta sig igen. Eftersom änkans man har insomnat i döden, ”är hon fri att gifta sig med vem hon vill, blott det sker i Herren. Men hon är lyckligare, om hon förblir som hon är”, inte bunden vid en ny man för så lång tid som han lever trogen i denna världen. Vi kan vara övertygade om att det är bättre och lyckligare att vara ogift, ty detta uttalar aposteln Paulus som sin åsikt, och han menade förvisso att han också hade Guds ande vid den tid då han skrev detta. — 1 Kor. 7:38—40, NW.

Äktenskap efter Harmageddon

19. a) När blev det först offentligen framhållet att det mänskliga äktenskapet skall fortsätta efter Harmageddon, och vad är det som upplöser äktenskapet? b) Vilken välsignelse och vilken befallning gavs åt dem som hade överlevat floden?

¹⁹ Sedan så långt tillbaka som år 1885 har Vakttornet försäkrat sina läsare att det mänskliga äktenskapet skall fortsätta efter det att striden vid Harmageddon har tillintetgjort denna gamla för Gud främmande värld och skall fortsätta så länge som Gud anser lämpligt, enligt hans ursprungliga uppsåt att denna jorden skall ”bebos” av hans rättfärdiga jordiska söner och döttrar.a Döden upplöser äktenskapsbandet. Harmageddon kommer inte att upplösa äktenskapsbandet för dem av Jehovas vittnen som är gifta och som överlever Harmageddon tillsammans, lika litet som den alltomfattande floden upplöste det äktenskapsband som förenade Noa med hans hustru och deras tre söner med deras hustrur. Tvärtom var det så, att när de hade kommit ut ur arken, där de hade överlevat, och hade förnyat Jehovas tillbedjan på jorden, välsignade Jehova dem och sade till dem: ”Var fruktsamma och bliv många och uppfyll jorden.” Noa hade redan burit den frukt som bestod i tre söner, och nu fick dessa söner befallning att bli fruktsamma, var och en av sönerna med den enda hustru han hade. I detta profetiska drama var Noa en bild av den Evige fadern Jesus Kristus, och Noas hustru var en bild av Kristi andliga brud.

20. Vem kommer att reglera giftermålen efter Harmageddon, för vilka, och med vilket resultat?

²⁰ Efter Harmageddon kommer de äkta par som överlever att förbli i sin äktenskapliga förening. Andra som överlever i en annan ställning: änklingar, änkor, ogifta män och ogifta kvinnor, kommer att få privilegiet att gifta sig. Om det blir någon bristande balans mellan antalet tillgängliga män och antalet tillgängliga kvinnor, som överlever, behöver inte bekymra oss nu. Giftermålen då kommer att regleras av den Evige fadern, som Jehova Gud brukar till att utkämpa striden vid Harmageddon och till att krossa den store ormens huvud, hans som är den onde äktenskapsstöraren. Den Evige fadern, Jesus Kristus, kommer alltså att ha förlossat och räddat sina jordiska barn genom Harmageddon, i lika hög grad som Jehova förlossade och räddade Noa och hans familj genom floden och som Jehova förlossade och räddade israeliterna ur Egypten och genom Röda havet. Liksom alla de förlossade och räddade tillhörde Jehova Gud, så kommer alla de som överlever Harmageddon att tillhöra sin förlossare och räddare, Jesus Kristus. Såsom Evig fader åt sina jordiska döttrar kommer han att gifta bort vemhelst av dem som han behagar och detta med vemhelst som han väljer. På det sättet kommer det inte att bli något misslyckat val av make och maka, och ingen kommer att behöva känna besvikelse efter giftermålet.

21, 22. Vilka äktenskapliga förhållanden kommer då att råda?

²¹ Ingen som får en brud kommer att betala någon köpesumma för henne till den Evige fadern. Då alla är hans barn, alla har samme fader, kan de bli gifta med varandra utan hänsyn till vilken ras de förut tillhört eller vilken hudfärg de haft, alldeles som han bestämmer. Äktenskapet kommer då att bli fruktsamt med barn som föds av rättfärdiga föräldrar, och Gud kommer då inte att föröka havandeskapets smärta för deras mödrar och handlar alltså annorlunda mot dessa än mot Eva, som tog ledningen i att äta den förbjudna frukten och sedan övade påtryckning på sin man för att förmå honom att äta och synda. — 1 Mos. 3:16.

²² Då kommer äkta män och hustrur att troget samverka för att få stanna i det paradis som kommer att återställas på jorden förmedelst deras arbete och deras barns arbete och förmedelst Jehovas välsignelse genom den Evige fadern, Jesus Kristus. Mannen och hustrun kommer att vara medvetna om sina tillbörliga platser inom äktenskapsföreningen och hålla sig till dem, och de kommer att fullgöra sina ömsesidiga förpliktelser. Förutom Guds ande kommer också det förhållandet, att de mer och mer närmar sig mänsklig fullkomlighet, att göra detta lättare och förbundet med mera glädje. — Luk. 23:43.

23. Vilka andra privilegier kommer de andra fåren, som överlever Harmageddon, att få?

²³ Jorden kommer att fortsätta att befolkas med deras barn och deras barns barn, med full hänsyn tagen till den kommande uppståndelsen. Jesus sade att alla de som är i minnesgravarna i sinom tid kommer att höra den Evige faderns röst och komma ut till en uppståndelse med dyrbara tillfällen att vinna evigt liv i mänsklig fullkomlighet på jorden. (Joh. 5:28, 29, NW) Förutom privilegierna i fråga om äktenskap kommer de ”andra får” som överlever striden vid Harmageddon att få oräkneliga privilegier i fråga om tjänst upplåtna åt sig genom de dödas uppståndelse, och dessa privilegier kommer att fortfara också sedan syftet med äktenskapet har blivit fullbordat och barnafödandet på jorden upphör och de äkta männen fritas från förpliktelsen att ge sina hustrur barn. — Apg. 24:15.

24. Vilket himmelskt och vilket jordiskt bevis för att äktenskapet har krönts med fullständig framgång kommer då att finnas?

²⁴ Så kommer alltså Jehovas uppsåt med att smycka denna jord med det mänskliga äktenskapet att fullbordas på ett storslaget sätt. Genom Jesus Kristus, den Evige fadern, kommer Jehova Gud att ge ett evigt bevis för att äktenskapet förvisso skulle krönas med fullständig framgång på jorden. Äktenskapet kommer att ha verkat i full överensstämmelse med det som var Jehovas uppsåt, då han skapade jorden och satte den fullkomliga människan på den, nämligen att uppfylla ett jordiskt paradis med ett fullkomligt, rättfärdigt människosläkte och därigenom till fullo fastslå hur gott och lyckosamt det var att han införde den oantastliga äktenskapsanordningen. Inte endast det för evigt frälsta människosläktet på den paradisiska jorden kommer att fröjdas evinnerligen, utan också den store himmelske äkta mannen, Jehova, och hans trogna, älskade hustru, hans universella organisation i himmelen under Jesus Kristus. Jehova kommer som en tillgiven farfader och hans universella organisation som en ömhjärtad farmoder att för evigt gemensamt ge uttryck åt sin kärleksfulla godhet mot sina barnbarn, sina gudfruktiga avkomlingar på jorden.

[Fotnot]

(The Watchtower, 1 oktober 1956)