Ungdomar, bevara er ostrafflighet under skoltiden
ALLA kristna människor, vare sig de är unga eller gamla, måste bevara sin ostrafflighet gentemot Jehova Gud. Men ibland verkar det som om ungdomarna tycker att deras ansvarsbörda, när det gäller att bevara ostraffligheten, är lättare än de äldre kristnas. Men om ni, som är unga, bekänner er vara sanna vittnen för Jehova Gud, då gör ni väl i att tänka på att ni också måste bevara ostraffligheten vid alla tider och tillfällen. Tro inte att er ungdom ursäktar er, så att ni inte behöver stå till svars för brott mot bibelns principer. Om ni önskar bevisa er värdiga evigt liv i Guds nya tingens ordning, tillämpa då flitigt bibelns principer, och bevara så er ostrafflighet under skolåren.
Låt oss undersöka några av dessa bibliska principer, som kan hjälpa er att bevara er ostrafflighet inför Gud!
”Fly från avgudadyrkan”
En av dessa principer finner vi i 1 Korintierna 10:14: ”Fly från avgudadyrkan.” (NW) Detta bud till de kristna har med det andra av de tio budorden att göra, det bud som lyder: ”Du skall icke göra dig något beläte eller någon bild, vare sig av det som är uppe i himmelen eller av det som är nere på jorden eller av det som är i vattnet under jorden. Du skall icke tillbedja sådana, ej heller tjäna dem; ty jag, HERREN [Jehova], din Gud, är en nitälskande Gud”, ”en Gud som kräver odelad hängivenhet” (NW). — 2 Mos. 20:4, 5.
För att kunna ge Gud odelad hängivenhet har de kristna genom århundradena flytt från avgudadyrkan. I boken A History of Civilization av Brinton, Christopher och Wolff påvisas det att de första kristna bevarade sin ostrafflighet genom att fly från allt slags avgudadyrkan. Vi läser: ”För att denna brokiga blandning av folk [i romarväldet] skulle få något gemensamt att ägna tro och huldhet åt, för att skänka dem något som liknade en nations flagga såsom en symbol av deras enhet, upphöjde man kejsaren till en gud. ... [Men] den sanne kristne kunde ... inte förmå sig till att göra det som för en utomstående bara tedde sig som en tillbörlig gest, såsom att man i våra dagar tar av sig huvudbonaden, när flaggan passerar förbi i en parad.”
Inte ens under förföljelse gav de första kristna efter för människors krav på att de skulle utföra en religiös ceremoniell handling inför ett nationellt beläte eller ägna avgudisk dyrkan åt människor, ty att göra något sådant skulle för dem ha inneburit att utföra en helig tjänst som borde ägnas Gud. (Rom. 1:25) Vi i våra dagar gör väl i att följa de första kristnas föredöme och fly från varje slag av avgudadyrkan.
”Icke av världen”
En annan biblisk princip som unga, åt Gud överlämnade kristna måste tillämpa är den som gäller avskildhet från denna värld av ogudaktiga människor. Jesus Kristus lärde sina efterföljare detta, och han sade om dem: ”De äro icke av världen, likasom icke heller jag är av världen.” (Joh. 17:16) Jesus Kristus visade oss vad det innebär att hålla sig avskild från världen. Han nöjde sig inte med att förkasta den låga moraliska standarden i världen omkring honom, utan han höll sig också undan från dess politiska liv. När djävulen erbjöd Jesus herraväldet över alla de politiska rikena bland människorna, visade Jesus ifrån sig detta erbjudande. (Matt. 4:8—10) Jesus Kristus ville inte göra sig till någon del, liten eller stor, av det politiska system, som världen av icke troende människor hade upprättat. Fördenskull gjorde Jesus också om intet en viss skara människors försök att göra honom till konung bland sig genom att ”han [drog] sig ... undan till berget helt allena”. — Joh. 6:15.
Men det stannade inte vid att Jesus själv höll sig avskild från politiken, utan omkring år 96 e. Kr. gav denne uppståndne Guds Son sin apostel Johannes en syn av ett vilddjur, som kom upp ur havet och hade sju huvuden och tio horn. Eftersom skildringen i Uppenbarelseboken framställer en rad tecken, var vilddjuret symboliskt. I överensstämmelse med bibelns egen förklaring av meningen med vilddjuren i Daniels bok, kapitel 7 och 8, utgör det vilddjur, som Johannes såg i sin syn, en symbol av djävulens synliga politiska organisation under sju på varandra följande ”huvuden” eller herradömen ned genom århundradena. Vem var det som gav detta symboliska politiska vilddjur dess makt? Bibeln svarar: ”Draken gav det [vilddjuret] sin makt och sin tron och gav det stor myndighet.” (Upp. 13:2) Eftersom draken, djävulen, ger det symboliska politiska vilddjuret dess makt, följer de kristna i all vishet Jesu råd och exempel och vägrar att blanda sig i de politiska angelägenheterna i denna värld av icke troende människor.
”Mild mot alla”
Bibeln framhåller också att alla sanna kristna måste odla Guds heliga andes frukt i sitt liv. Denna frukt omfattar kärlek, frid, godhet, mildhet, återhållsamhet. (Gal. 5:22, 23) Fördenskull sägs det till de kristna, vare sig de är unga eller gamla: ”En Herrens slav behöver icke strida, utan behöver vara mild mot alla, kvalificerad att undervisa, i stånd till att lägga band på sig under onda förhållanden.” (2 Tim. 2:24, NW) För att följa detta råd måste vi vara milda i vårt tal såväl som i vårt uppförande gentemot andra. Vi bör inte gå omkring och se surmulna ut, söka strid eller ens förvänta bråk och obehag. Vi bör lära oss att lägga band på oss, också när något vållar oss förtret.
När du har fått klart för dig vissa bibliska principer, som en kristen måste följa, om han skall bevara sin ostrafflighet inför Gud, bör du tänka över vad detta innebär för dig såsom elev i en skola. Du går i skolan för att få en viss utbildning — du lär dig att läsa och skriva, får inblick i historien, ja, du kanske också lär dig ett yrke. Men under din skoltid vill du inte, då du alltså är en kristen, tillägna dig ”världens ande”, eftersom Jesus sade att hans sanna efterföljare ”icke äro någon del av världen”. Och Jesu inspirerade apostel Paulus skrev: ”Sluta upp med att taga gestalt efter denna tingens ordning, och bliv i stället förvandlade genom att göra om edert sinne, för att ni må kunna för eder själva utröna Guds goda och välbehagliga och fullkomliga vilja.” (1 Kor. 2:12; Joh. 15:19; Rom. 12:2; NW) En kristen kan följaktligen inte göra sig delaktig med världen i alla dess göranden och låtanden. I sitt handlingssätt måste han förverkliga ”Guds fullkomliga vilja”, såsom denna kommer till uttryck i bibeln. Bibeln har visserligen inte direkta bud och föreskrifter för varje situation som kan uppstå, men den innehåller principer som bör vägleda oss.
Flagghälsningsceremonier
Flagghälsningsceremonier förekommer till exempel i skolor över hela världen. Vilka bibliska principer avgör hur en kristen bör handla, då klassen är upptagen av sådant?
Låt oss först reda ut frågan: Vad är en flagga? Den är ett beläte, som människor har gjort; den är en symbol av staten. Flaggor bär ofta bilder av saker och ting i himmelen, t. ex. stjärnor, såväl som av ting här på jorden. Om åt Gud överlämnade kristna skulle falla ned inför eller hälsa en flagga, skulle detta vara ett brott mot andra budet och den befallning de kristna fått att ”fly från avgudadyrkan”.
I somliga länder krävs det av barnen att de skall falla på knä för flaggan och kyssa den. På andra håll hälsar man flaggan genom att sträcka ut armen, genom att göra honnör eller genom att lägga handen på hjärtat. Alla dessa sätt att betyga flaggan vördnad innebär i grund och botten ett och detsamma. Vad slags hyllning man än ger ett beläte förmedelst handen eller någon annan del av kroppen så är den en avgudisk handling, och fördenskull är den något som Jehovas vittnen, vilka är åt Gud överlämnade kristna, inte med gott samvete kan utföra. De lägger sig emellertid inte i vad andra gör i en sådan sak.
Men hur förhåller det sig då, om du inte blir uppmanad att hälsa flaggan eller fanan, utan rätt och slätt uppmanas att hålla eller bära den, antingen vid en parad eller i klassrummet, så att andra kan hälsa den? Skulle det vara att ”fly från avgudadyrkan”? Nej, i stället för att fly skulle du placera dig i själva centrum för den avgudiska ceremonien.
På samma sätt förhåller det sig med fosterländska parader, som man i många länder kräver att elever i skolorna skall ta del i. De som är med i paraden tar ju del i ceremonien och visar att de understöder det man ärar genom paraden. Jehovas vittnen vägrar samvetsgrant att göra detta.
Skulle en åt Gud överlämnad kristen kunna stå upp, lugnt och tyst, under en flagghälsningsceremoni, i betraktande av den bibliska princip som berörs? Kan man genom att rätt och slätt inta en stående ställning bli en avgudadyrkare? Nej, genom att rätt och slätt stå där lugnt och stilla, under det att de andra hälsar flaggan, visar du bara att du är en hänsynsfull iakttagare; den handling, som för Jehovas vittnen skulle innebära avgudadyrkan, vore att hälsa flaggan, inte att blott och bart inta en normal upprättstående ställning.
Men låt oss säga att det krävs att man står i givakt hela tiden flagghälsningsceremonien pågår. Om man ginge med på att göra det, skulle man göra sig delaktig i den avgudiska ceremonien.
Det är uppenbart att många olika situationer kan uppstå med avseende på flagghälsning. Vad har en ung kristen då att rätta sig efter? Har han en rad talmudlika regler att gå efter, som täcker snart sagt varje upptänklig situation? Nej, han har principen att gå efter. Du känner principen i det här fallet: ”Fly från avgudadyrkan.” Tillämpa då alltid denna princip, så kan du avgöra hur en kristen måste handla för att bevara sin ostrafflighet.
Låt oss ta ett annat exempel. Vi tänker oss att en av eleverna i en skola utväljs till att representera hela skolan och hälsar flaggan vid en flaggstång utanför skolbyggnaden. Inne i skolhuset intar de andra eleverna en upprättstående ställning, medan deras representant hälsar flaggan. Skulle det under sådana omständigheter vara rätt av en åt Gud överlämnad kristen att stå upp? Man kan här ställa en motfråga: Vad innebär det i ett sådant fall att stå upp? Det innebär att du samtycker till att eleven utanför skolbyggnaden hälsar flaggan för din räkning. Han intar din plats, handlar såsom din representant. Eftersom det förhåller sig så, inser du nog att i detta fall skulle man genom att blott och bart inta en upprättstående ställning ta del i den avgudiska ceremonien. Den som önskar ”fly från avgudadyrkan” förblir alltså lugnt sittande.
Vi kan ta ännu ett exempel. Någon kanske är närvarande vid ett idrottsevenemang, där fanan förs i parad, under det att folk tar av hatten. I ett sådant fall är själva åtbörden ett slags hälsning, även om man inte, sedan hatten tagits av, för den till hjärtat, såsom det ofta sker på sina håll. Om ett vittne för Jehova måste uppehålla sig på en plats, där fanan kan komma att föras i parad, måste han ta ståndpunkt för bibliska principer. Men om det är en helt frivillig sak att vara med, gör den kristne klokt i att vara på annat håll vid den tiden. Om någon skulle önska vara med vid ett offentligt idrottsevenemang, är det inte nödvändigt att han är där just vid tiden för den avgudiska ceremonien, som vanligen kommer först på programmet vid ett sådant evenemang, utan han kan komma senare, när ceremonien är över. Eller om ceremonien vanligen försiggår vid slutet av tilldragelsen, kan han gå sin väg tyst och stilla, innan avslutningshögtidligheten börjar.
Att resa sig för världsliga sånger
Kristna ungdomar som önskar bevara sin ostrafflighet inför Gud ställs i vår tid ofta inför frågan om man kan stå upp för fosterländska hymner, t. ex. nationalsånger. Vilka bibliska principer är tillämpliga i sådana fall? Ni vet att sanna Jesu Kristi efterföljare måste hålla sig avskilda från världen, och i överensstämmelse med Jesu föredöme ber de inte för världen. Hur skulle kristna människor då kunna engagera sig i en sång, vars andemening ofta — åtminstone delvis — i själva verket är en bön till Gud för en av världens nationers räkning? De kristna är visserligen laglydiga och hänsynsfulla gentemot ämbets- och tjänstemän, men hur skulle de kunna på något sätt engagera sig i en sång, varmed lov och pris ges åt en nation som utgör en del av ”denna tingens ordning”, vars gud, enligt vad bibeln visar, Satan är? — Joh. 17:9; 2 Kor. 4:4, NW.
När det gäller att resa sig upp för sådana sånger, måste följaktligen ett Jehovas vittne fråga sig vad den upprättstående ställningen innebär. Om en kristen rätt och slätt genom att resa sig från en sittande ställning, medan sången spelas, visar alla de närvarande att han instämmer i sången, måste han avstå från att resa sig, eftersom sångens andemening inte stämmer överens med bibelns principer.
Vad är det då för skillnad mellan att stå upp i samband med en flagghälsningsceremoni och att resa sig för en nationalsång? När en kristen står upp, då andra hälsar flaggan, utgör inte det förhållandet att han bara tyst och lugnt står upp en hälsning av flaggan, eller hur? I de flesta fall skulle du behöva göra mera för att hälsa den. Men när det gäller nationalsånger, behöver man i regel bara resa sig upp för att alla de närvarande skall få intrycket att man instämmer i det som sången ger uttryck åt.
Men låt oss tänka oss att alla eleverna i klassen redan står upp under en sånglektion och att man bland annat sjunger nationalsången. Skulle den unge kristne i ett sådant fall behöva sätta sig ned? Nej, han kunde förbli stående; det kan inte jämställas med att han direkt reser sig för nationalsången.
Högre skolor i Förenta staterna har sina ”skolsånger”, som ofta sjungs med stor hängivenhet och entusiasm, varvid alla förväntas stå upp. De som tillhör skolan hyser ungefär samma känslor för dessa sånger som invånarna i ett land hyser för nationalsången. I en sådan ”skolsång” hyllar man en institution i denna världen, och det kan Jehovas vittnen inte göra. Varför inte? Därför att de uteslutande ger Jehova Gud sådan av tillbedjan präglad ära.
Av samma skäl tar de inte del i ceremonier (t. ex. att resa sig under en tyst minut) till ära för nationalhjältar i samband med dessas död eller på en årsdag till deras ära.
Genom val tilldelade uppgifter och ställningar
I många skolor väljer elevkåren bland sig ut elever till att sköta vissa uppgifter. Man har kanske ett elevråd med en ordförande, en talesman för klassen, en hejarklacksledare osv. Någon blir kanske föreslagen och vald, fastän han inte gått med på att bli föreslagen. I en del högre skolor får det till och med förekomma politiskt präglade kampanjer i liten skala i samband med sådana val, och eleverna kanske bär något emblem som tecken på vilken kamrat de ämnar välja och sätter upp anslag med ”Rösta på ...”.
Hur betraktar de kristna sådana uppgifter och ställningar som tillfaller någon genom val? Skulle de kunna ta emot en sådan uppgift, om kamraterna valde dem? Skulle de kunna ta del i röstandet, antingen genom att räcka upp handen eller genom att lämna en röstsedel?
Vi frågar: Vad är avsikten med sådant röstande i skolan? I de flesta fall är avsikten att göra de unga förtrogna med denna världens politiska apparat. Vilken biblisk princip gäller då här? Jo, den som påbjuder avskildhet från världen och dess politik. Eftersom Jehovas vittnen, när de är vuxna, inte tar del i det politiska livet, är det bara rimligt att Jehovas vittnens barn inte tar del i den politik man sysslar med i skolan, vare sig genom att anta en uppgift i ett elevråd eller dylikt eller medverka till att någon annan väljs att fylla en sådan uppgift. Vad bör då en ung kristen göra, om han föreslås till en sådan uppgift? Han kan taktfullt avsäga sig att bli föreslagen eller, om han väljs utan sitt samtycke, taktfullt undanbe sig uppdraget; och häri följer han det exempel Jesus gav, då han drog sig undan när folket ville göra honom till konung.
Om ett Jehovas vittne avböjer en ställning som han fått genom en sådan ”politisk apparat”, så betraktar han emellertid ett förordnande från en lärares sida på ett helt annat sätt. Om en ung kristen av läraren får i uppdrag att hjälpa till med att dirigera trafiken eller utföra något annat, som man inte kan göra någon invändning emot, under de timmar verksamheten i skolan pågår, hjälper han gärna till. Om han inte kommer att bryta mot någon av bibelns principer genom att sköta ett visst uppdrag, kan han vara till nytta för skolan och de andra eleverna så långt han förmår.
Fullgörandet av vissa uppgifter i skolan kan emellertid innebära brott mot bibelns principer, även om denna uppgift blivit eleven tilldelad genom ett förordnande och inte genom någon politisk apparat. Hur förhåller det sig till exempel om någon skulle få i uppdrag att vara hejarklacksledaren? Att uppmuntra andra är inte i sig självt orätt, såsom när man spelar med i ett lag och ropar uppmuntrande ord till medspelare. Men det är något helt annat att anföra en hel skara i vilda hejarop för någon av denna världens institutioner och i syfte att upphöja och ära en sådan, att anföra folk i att resa sig för någon här tidigare nämnd ”skolsång” eller i att göra sig skyldiga till hjältedyrkan. Därmed skulle man våldföra sig på bibelns principer. En kristen som håller sig avskild från denna världen och ger Jehova Gud odelad hängivenhet frånsäger sig en uppgift som hejarklacksledare.
I Förenta staterna händer det att man i en del skolor väljer en skönhetsdrottning. Hur skulle en kristen flicka kunna gå med på att bli detta, även om hon inte valdes till det utan blev utsedd därtill av lärare? Bibelns principer visar att det inte är tillbörligt att fästa överdriven vikt vid skapelser. (Rom. 1:25) Dessutom är det orätt att sätta upp kvinnan på en piedestal; därmed bryter man mot bibelns principer. (1 Tim. 2:12, 13) De kristna tar inte del i att ära människor, och de vill inte att någon annan människa ägnar dem avgudisk dyrkan. Dessutom förväntas det av dem som blir ”konungar” eller ”drottningar” att de skall gå i spetsen för politiska, fosterländska och världsligt religiösa förehavanden, vilket sanna kristna inte kan göra.
Men kristna ungdomar bör ha klart för sig att inte all omröstning har politisk anstrykning. Ibland uppmanar läraren eleverna att ge till känna sin mening om en sak. Man bryter inte mot någon biblisk princip genom att ge till känna att man föredrar ett visst ämne eller tycker om ett tal eller en uppsats. Man väljer inte någon på politiskt maner till en ställning av något slag, när man ger till känna sin uppfattning om hur bra en sak är genom att räcka upp handen.
Undervisning i klassen
Vad kan man göra, om man i samband med undervisningen blir uppmanad att göra sådant som strider mot bibelns principer? Låt oss säga att du vid en sånglektion blir uppmanad att sjunga en nationalsång. Även om ett vittne för Jehova inte med gott samvete kan sjunga orden, så har några nynnat melodien för att visa att de kan den. Om du blir ålagd att ur minnet läsa upp ett löfte eller något slags försäkran, som en kristen inte med gott samvete kan avge, hur skall du då handla? Även om detta rätt och slätt är ett prov på vad du kan eller kommer ihåg, vore det bättre att du bad att få slippa läsa upp det, om möjligt. Men om du måste göra det, så visa att du verkligen kan det utantill men tala om på förhand eller efteråt att du inte gillar andemeningen i detta löfte, så att du undviker att ge något felaktigt intryck.
En del undervisning i klassen gäller filosofiska spörsmål, t. ex. utvecklingsläran, som strider mot bibeln. Hur skall du göra, om du får i uppgift att redogöra för en uppfattning som du vet är hednisk? Då kan du dra fördel av en sådan uppgift och avge ett vittnesbörd om det som du vet vara sanningen. Anföranden inför klassen ger utmärkta möjligheter att avge vittnesbörd. Om någon får i uppgift att tala om utvecklingsläran, kan han påpeka vad läroboken säger och sedan framhålla vad han själv anser om saken i överensstämmelse med bibeln. På samma sätt är det med skriftliga prov. Om en fråga kräver ett svar från läroboken om utvecklingsläran, kan du ge svaret och tillägga, om detta skulle vara nödvändigt, att du personligen tror att bibelns framställning är den rätta, inte lärobokens. Betrakta de anföranden du får hålla i klassen såsom tillfällen att hjälpa andra. Även om du kanske måste lära dig en del detaljer om falska teorier, t. ex. utvecklingsläran, så mena inte att den tid som åtgår till detta är helt bortkastad. Tack vare sådan insikt kan du förstå andras synpunkter bättre, och du kan göra gott bruk av den, när du söker hjälpa dem att göra sig fria från människors tomma filosofiska spekulationer. — Kol. 2:8.
Gymnastik och idrottsövningar
Gymnastik och idrott förekommer allmänt i skolorna. Du bryter inte mot någon av bibelns principer genom att t. ex. ägna dig åt löpning. Men man kanske i skolan vill lära dig brottning, boxning och jiujitsu eller andra metoder, varigenom människor kan skadas. Vilken biblisk princip gäller i sådana fall? Du vet att ”en Herrens slav behöver icke strida”. Fördenskull bör en kristen inte träna sig i avsikt att slåss med andra eller skada andra. Och eftersom han inte går omkring och söker strid eller väntar sig obehag, har han dessutom ingen orsak att öva sig i att bruka fysiskt våld. En kristen ”behöver vara mild mot alla” och ”lägga band på sig under onda förhållanden”. (2 Tim. 2:24, NW) Han undviker att öva och träna sig för sådan verksamhet som inte stämmer överens med bibelns ord i Jesaja 2:4. Ett vittne för Jehova kan alltså inte gå med på att få övning i någon teknik som tjänar till att skada någon medmänniska, även om han kan ta del i andra idrottsövningar som står på skolschemat.
Det är inte lätt att leva enligt bibelns principer i en värld som är främmande för Gud. Ungdomar i en del länder kan bli hotade med att relegeras från skolan eller bli nekade avgångsbetyg, när de slutar skolan, därför att de inte velat ta del i sådana saker som inte stämmer överens med bibeln. Om lagen stadgar samvetsfrihet i sådana frågor, bör problemen bli färre. Men om den inte gör några eftergifter för den som inte i allo rättar sig efter de regler och traditioner man upprätthåller i skolan, är det bäst att man talar med läraren i förväg och vänligt och taktfullt förklarar sin ståndpunkt ur bibelns synvinkel. Dina föräldrar kanske kan följa med dig för att tala med läraren. När dina lärare inser att du inte vägrar att ta del i en viss sak av upproriskhet eller trots, utan att du sätter värde på den möda de lägger ned på att undervisa dig och att du har tillbörlig respekt för de ”överordnade myndigheterna”, då kanske de vill ta hänsyn till dina trosuppfattningar. Men detta kräver tålamod och trohet från din sida. — Rom. 13:1, NW.
Oberoende av hur andra reagerar eller handlar måste du ovillkorligen ta Guds ord till vägledning när det gäller ditt handlingssätt, om du skall kunna bevisa dig vara en sann kristen. Med bistånd av dina föräldrar eller församlingens tillsyningsmän kan du ta reda på vilka bibliska principer som är tillämpliga, och så kan du fatta beslut i överensstämmelse härmed. Då behöver du inte fråga någon annan om vad du skall göra i varje situation, utan du vet vad som behagar Gud. Att du slår vakt om din ostrafflighet under skoltiden kommer att bära god frukt, ty du bevisar inför Gud att du är av det slag av människor som han säger skall få leva i hans eviga nya tingens ordning.