följderna. När Johannes sedan hör Jesus lova att komma snabbt, svarar han: ”Amen! Kom, Herre Jesus.” — Upp. 22:7—21.

UPPENBARELSEBOKEN TILL VERKLIG NYTTA

Även om Uppenbarelseboken till största delen är symbolisk, får man verkligen många tankeställare, utmärkta råd och stor uppmuntran av dess enkla, okonstlade redogörelse. Det är särskilt dess budskap till de sju församlingarna i Mindre Asien som vi har stor nytta av. Vi finner också att behovet att vara uthållig gång på gång betonas och att det ljusa hoppet om slutlig triumf för rättfärdigheten flitigt återkommer. (Upp. 1:9; 2:3, 19; 3:10; 13:10; 14:12) Ett genomgående drag är att den talar om tillbedjan, lovprisning och ära som med rätta tillkommer Skaparen, Jehova Gud, och Lammet, och den manar oss att ge dem allt detta.

Lägg dessutom märke till att dess symboliska framställningar i många fall blir klart belysta av det som sägs i andra delar av bibeln. Daniels sätt att använda vilddjur för att beskriva mäktiga välden hjälper oss att identifiera Uppenbarelsebokens olika vilddjur såsom mäktiga politiska verkligheter. — Jämför Daniel 7:2—26; 8:3—25 med Uppenbarelseboken 13:1—18; 17:3—17; 19:19, 20.

I de hebreiska skrifterna kallas ett avfälligt folk för en sköka. (Jes. 1:21; Hes. 23:1—49) Detta bidrar till insikten om att det stora Babylon, som sägs vara mor till skökorna, måste vara ett omfattande religiöst välde som har levt ett skökoliv. — Upp. 17:1—6; 18:1—24.

Tänk också på att en rad sanningar är omtalade enbart i Uppenbarelseboken. Jesus kallade sina efterföljare för ”du lilla hjord”, men enbart Uppenbarelseboken säger oss hur liten den är — 144.000. (Luk. 12:32; Upp. 7:4—8; 14:1, 3) Jesus talade också om ”andra får”, men det är enbart Uppenbarelseboken som målar en bild för oss av en ”stor skara” av dessa och förklarar att de har kommit ut ur den ”stora vedermödan”. (Joh. 10:16; Upp. 7:9—14) Enbart Uppenbarelseboken nämner den plats, där Jehovas styrkor och de som står under Satans befäl skall drabba samman, dvs. Har-Magedon. (Upp. 16:14, 16) Jesus och Paulus talar om en uppståndelse från de döda, men enbart Uppenbarelseboken berättar för oss att det skall bli en ”första uppståndelse” och en uppståndelse för de övriga av mänskligheten. (Joh. 5:28, 29; Apg. 24:15; Upp. 20:5, 6) Och enbart Uppenbarelseboken ger oss en strålande bild av det nya Jerusalem, som kommer ner från himmelen som en brud smyckad för sin äkta man. — Upp. 21:2.

Det är obestridligt att Uppenbarelseboken verkligen uppenbarar för oss vad Guds vilja och uppsåt är för hans folk och för hela mänskligheten. Vilka goda nyheter innehåller den inte om rättfärdighetens slutgiltiga triumf! Hur kraftigt betonar den inte att vi måste vara uthålliga, så att vi kan vinna seger, och att vi skall lovprisa Jehova Gud och Guds lamm, Jesus Kristus! Hur passande är det inte att den har blivit placerad sist i det bibliotek av ”små böcker” som de inspirerade heliga skrifterna utgör! Ja, ”lyckliga de som hör”, läser och ”iakttar de ting som är skrivna i den” — i sådan grad att de förstår dem!

”En rövarhåla”

● Då Jesus Kristus drev ut från tempelområdet dem som växlade pengar och sålde offerdjur, sade han: ”Det är skrivet: ’Mitt hus skall kallas ett bönehus’, men ni gör det till en rövarhåla.” (Matt. 21:13) Jesus kallade således i själva verket penningväxlarna och dem som sålde offerdjur för ”rövare”. Detta tyder på att de gjorde oskäliga vinster. Den judiska Mischna visar att Jesu ord inte var överdrivna. I den meddelas det om den tid då ett par duvor kostade en gulddenar eller tjugofem silverdenarer. Detta skandalösa pris förmådde Simeon, Gamaliels son, att svära vid templet och säga: ”Jag skall inte låta natten förgå, förrän priset har gått ner till en [silver]-denar.” Detta betyder uppenbarligen att duvorna såldes till ett pris som var tjugofem gånger högre än vad de verkligen var värda. Detta var sannerligen ”röveri”.