trogna mot Jehova Gud. Utomstående påverkas också på ett välgörande sätt. När utomstående är närvarande vid möten där talarna koncentrerar sig på att meddela undervisning från bibeln, kan de med lätthet se att någonting som är värdefullare än mänsklig vishet meddelas, och detta manar de uppriktiga att säga: ”Gud är verkligen ibland er.” — 1 Kor. 14:25, NW.

Eftersom det måste förekomma ett sådant predikande av ordet inom församlingen, är det bara logiskt att tänka att samma ord kungörs för utomstående. Det finns ingen orsak att gå utöver bibeln och spekulera över sådana frågor som vad människor kan förvänta i fråga om hus, andra ägodelar, arbete och underhållning på den ”nya jord” som Gud danar. All den kunskap som människor måste ha för att vinna Guds godkännande och få liv finns i bibeln. Följaktligen behöver de höra vad Guds ord har att säga.

Vare sig vi såsom sanna kristna utför vårt predikande inom eller utanför församlingen, bör det alltså vara ett predikande av ORDET. Det är bara ett sådant predikande som kommer att styrka uppriktiga åhörare i deras beslut att troget tjäna Jehova Gud.

”Hur skall de emellertid kunna åkalla den, som de inte har satt tro till? Och hur skall de kunna sätta tro till den, som de inte har hört något om? Och hur skall de kunna höra utan någon som predikar? Och hur skall de kunna predika, om de inte har blivit utsända? Alldeles som det är skrivet: ’Hur behagliga är inte deras fötter, deras som förkunnar goda nyheter om goda ting’” — Rom. 10:14, 15, NW.

Frågor från läsekretsen

● Kan en kristen förväntas betala skatt till en regering som tar del i förehavanden som står i motsättning till hans trosuppfattningar? — USA.

Bibeln visar tydligt att det är tillbörligt att de kristna betalar skatt. När Jesus tillfrågades om det var lovligt att betala huvudskatt till kejsaren eller inte, svarade han: ”Betala då tillbaka till kejsaren det som är kejsarens, men det som är Guds till Gud.” (Matt. 22:17, 21, NW) Aposteln Paulus skrev i samband med att han dryftade underordnandet under regeringsmyndighet: ”Det finns ... tvingande skäl för er att vara underdåniga, inte endast på grund av denna vrede [som riktas mot laglösa personer], utan också på grund av ert samvete. Ty det är därför ni också betalar skatt; ty de är Guds tjänare i offentligt värv och tjänar beständigt just detta ändamål. Ge åt alla vad dem tillkommer: åt den som kräver skatt skatten.” — Rom. 13:5—7, NW.

Varken i Jesu ord eller aposteln Paulus’ ord finns det ens en antydan om att Guds tjänare har något ansvar med avseende på hur regeringsmyndigheterna använder skattemedel. Situationen kan jämföras med att man betalar en elektriker, en rörmokare eller någon annan hantverkare för utfört arbete.

Regeringsmyndigheterna är ”Guds tjänare i offentligt värv” i den betydelsen att de kristna har gagn av deras tjänster, som inbegriper postbefordran, brandskydd, vattenförsörjning, skolutbildning, allmänna kommunikationer, byggande och underhåll av vägar och gator såväl som skydd genom ordningsmakten och domstolarna. Även då de styrande myndigheterna tar del i förehavanden som står i motsättning till en kristens trosuppfattningar har han gagn av dessa tjänster.

Dessutom förhåller det sig alldeles så som Jesus framhöll: Pengarna tillhör ”kejsaren”. Detta beror på att regeringen ger ut pengarna och ger dem ett visst värde. När regeringen då kräver att en del av pengarna skall återlämnas som betalning för utförda tjänster, är den kristne förpliktad att göra det.

Regeringar som missbrukar sin myndighet kommer att hållas ansvariga av Gud. — Rom. 12:19.