Skulle Kristus kunna återvända utan att man såg honom?

VARFÖR skulle en sådan fråga uppstå? Därför att Jesus själv sade till sina lärjungar: ”Människosonens tecken [skall] visa sig i himmelen, och då skall alla jordens stammar slå sig själva under jämmer, och de skall se Människosonen komma på himmelens skyar med kraft och stor härlighet.” (Matt. 24:30) Men då han längre fram åt sin sista kvällsmåltid tillsammans med sina lärjungar, sade han: ”Ännu en liten stund och världen skall inte längre se mig, men ni skall se mig, därför att jag lever och ni skall leva.” (Joh. 14:19) Denna skenbara motsägelse kompliceras ytterligare genom den uppenbarelse som gavs till aposteln Johannes omkring sex årtionden senare. Vi läser: ”Se! Han kommer med skyarna, och varje öga skall se honom, också de som har genomborrat honom; och alla jordens stammar skall slå sig själva av sorg för hans skull.” — Upp. 1:7.

Skall detta att ”se” tas bokstavligt? Eller skulle det kunna ha någon djupare mening? Betydelsen av dessa frågor belyses genom det som hände i det första århundradet enligt den vanliga tideräkningen, då många judar förväntade Messias.

Han framträder, men blir inte igenkänd

Den viktiga frågan på den tiden skulle ha kunnat vara: ”Skulle Messias eller Kristus kunna framträda utan att bli igenkänd?” Han skulle uppenbarligen framträda synlig som en människa, men skulle den judiska allmänheten urskilja honom som den som var sänd av Gud?

Bibelns berättelse visar tydligt och klart hur de flesta i folkskaran reagerade. Vid Jesu triumftåg in i Jerusalem ropade de: ”Fräls Davids Son, ber vi! Välsignad är han som kommer i Jehovas namn!” Då andra frågade: ”Vem är det här?”, sade folkskarorna oupphörligt: ”Det här är profeten Jesus, från Nasaret i Galileen!” De trodde att denne man som utförde så många underverk skulle ingripa och befria judarna från det romerska oket, men det blev inte så. Jesus var inte en politisk revolutionär, utan i stället befrämjade han andlig frihet och religiös renhet. Vilken missräkning för många på den tiden med nationalistiska ambitioner! Denne ”messias” passade inte in i deras förutfattade mening om en frälsare för Israel. Vilken kontrast var det inte mellan den välkomnande folkskaran (söndagen) den 9 Nisan och den blodtörstiga pöbeln (fredagen) den 14 Nisan! ”De sade alla: ’Låt hänga honom på pålen!’ ... ’Hans blod må komma över oss och över våra barn.’” — Matt. 21:9—11; 27:22—25.

På grund av att de flesta av det judiska folket var så oförnuftiga i sitt tänkesätt, gick de miste om det underbara privilegiet att vara kungar tillsammans med Kristus i hans himmelska rike. Deras politiska och patriotiska önsketänkande förmörkade deras syn av de andliga välsignelser som kunde ha gett dem så mycket gott. De önskade en messias bara för sin generation och för sitt särskilda problem — den romerska ockupationen av deras land. De kände inte igen den sanne Messias trots alla bevis för att det var han. — Matt. 1:21—2:6.

Finns det en nutida motsvarighet?

Är det möjligt att någonting liknande har inträffat i vårt tjugonde århundrade? Skulle det kunna vara så att millioner människor felaktigt förväntar att få se Kristus bokstavligen komma på skyarna?

Vi får en omedelbar ledtråd till dessa frågor i Jesu varning till sina efterföljare: ”Om någon då säger till er: ’Se! Här är den Smorde’, eller: ’Där!’ så tro det inte. Lögnkrister och lögnprofeter skall nämligen uppstå och skall göra stora tecken och under för att om möjligt vilseleda även de utvalda. Se! Jag har varskott er.” (Matt. 24:23—25) Detta visar att Kristi närvaro inte kommer att vara synlig på den här eller den där geografiska platsen. De som påstår sig vara den återvände Kristus är därför bedragare, och de som påstår sig ha sett honom ”här” eller ”där” har antingen blivit lurade, eller också är de bluffmakare.

Nyckeln till att förstå det hela ligger i den fråga som fyra av Kristi lärjungar framställde till sin Mästare, då de betraktade Jerusalem och dess tempel från det närliggande Olivberget. Jesus hade gjort dem bestörta genom att profetera om att templet, själva centrum för den judiska tillbedjan på den tiden, skulle bli fullständigt förstört. De sade därför till honom: ”Säg oss: När skall dessa ting inträffa, och vad skall vara tecknet på din närvaro [grek.: parousía] och på avslutningen på tingens ordning?”

Du kanske skulle vilja jämföra denna bibeltext, som citeras från Nya Världens översättning, med ditt eget exemplar av bibeln. Enligt Åkesons översättning läser vi i denna text: ”Vad är tecknet för din tillkommelse och tidsålderns fulländning?” Enligt 1981 års svenska översättning läser vi: ”Vad blir tecknet för din återkomst och för tidens slut?” Och i 1917 års översättning heter det: ”Säg oss ... vad som bliver tecknet till din tillkommelse och tidens ände.” — Matt. 24:3.

De olika översättningar som vi här citerar från får många människor att bli osäkra angående den verkliga meningen och tillämpningen av Jesu svar till sina lärjungar. Det är en sak om händelserna visar att någon kommer eller återvänder och en helt annan sak om de visar att den man väntat på redan har anlänt. Du har kanske erfarit detta medan du väntat på någon vid en flygplats eller en järnvägsstation. Det finns samma skillnad mellan att Kristus återvänder och att hans ”närvaro” är en verklighet. Tycker du att detta är överraskande?

Men hur kan vi veta vilken som är den mest exakta översättningen — ”närvaro” eller ”tillkommelse”? Låt oss vända oss till en annan text som använder samma grekiska ord, parousía, och se hur det översatts i vissa ovan citerade biblar. I Filipperna 2:12 läser vi: ”Därför, mina älskade, såsom I alltid haven varit lydiga, icke allenast såsom i min närvaro [grek.: parousía], utan nu mycket mer i min frånvaro, verken med fruktan och bävan eder egen frälsning.” (Åkeson) I 1981 års svenska översättning heter det här: ”Därför, mina kära, ni som alltid har varit lydiga: arbeta med fruktan och bävan på er frälsning, inte bara så som när jag var hos er utan ännu mer nu när jag är långt borta.” Jämför Filipperna 1:26 som använder parousías.a

Vilka ord har man här använt för att översätta ordet parousía? Det är orden ”närvaro” och ”hos er”. ”Ankomst” eller ”tillkommelse” skulle inte vara lämpliga eller passande ord. För övrigt användes det särskilda grekiska ordet för ”ankomst”, eleúsis, av den kristne martyren Stefanus då han framlade följande rättframma fråga i sitt försvar inför den judiska domstolen Sanhedrin: ”Vilken av profeterna har inte era förfäder förföljt? Ja, de dödade dem som på förhand förkunnade om ankomsten [grek.: eleúseos] av den rättfärdige.” — Apg. 7:52.

Synlig eller osynlig?

Nu uppstår frågan: Om Jesus angav synliga tecken för att visa sin närvaro, sin faktiska återkomst, skulle han då vara personligen synlig eller osynlig? Låt oss, i stället för att godta traditionella uppfattningar om detta, vägledas av bibelns svar. Aposteln Petrus skrev i sitt första inspirerade brev: ”Kristus själv dog ju en gång för alla med avseende på synder, en rättfärdig för orättfärdiga, för att han skulle föra er till Gud, i det han blev dödad i köttet men blev gjord levande i anden.” (1 Petr. 3:18) Aposteln Paulus tillägger följande till denna utsaga: ”Därför känner vi från och med nu ingen efter köttet. Även om vi har känt Kristus efter köttet, känner vi honom nu verkligen inte längre så.” — 2 Kor. 5:16.

Om Jesus skulle återvända i köttet, skulle då detta verkligen gagna mänskligheten, eller skulle det vara i strid mot vårt eget bästa? Det skulle i själva verket ifrågasätta värdet av hans offer och syftet med hans första ankomst till jorden. Kristus själv sade: ”Jag är det levande brödet som har kommit ner från himmelen; om någon äter av det brödet, skall han leva för alltid; och faktum är att det bröd som jag skall ge [inte tillfälligt låna ut] är mitt kött till förmån för världens liv.” (Joh. 6:51) Hans offer är grunden för mänsklighetens återlösning, och hans uppståndelse till andligt liv betyder att vi har en medlidsam förespråkare som vädjar till förmån för oss. Paulus skrev således: ”Kristus Jesus är den som har dött, ja, rättare sagt den som uppväcktes från de döda, den som är på Guds högra sida och som lägger sig ut för oss.” Mänskligheten skulle inte vinna någonting om Kristus skulle överge denna ställning för att framträda i köttet på jorden. — Rom. 8:34.

Vad är då alternativet till Kristi andra ankomst i köttet? Det är, enkelt uttryckt, hans närvaro eller parousía som Guds osynlige Son, som är beklädd med Rikets makt och som har sin uppmärksamhet riktad mot jorden. Det är därför han gav oss synliga tecken genom vilka vi skulle kunna få bevis för hans osynliga närvaro. — Matt. 24:3—25:46.

Hur kan han bli sedd?

Låt oss, med det föregående i tankarna, återgå till de bibeltexter som vi citerade i början av denna artikel. I Johannes 14:19 sade Jesus: ”Ännu en liten stund och världen skall inte längre se mig, men ni skall se mig, därför att jag lever och ni skall leva.” Ja, hans efterföljare, men inte den stora allmänheten, såg honom vid olika tillfällen efter hans uppståndelse. Det var inte så att han hade återtagit sin offrade kropp, utan i stället hade han materialiserat sig i köttsliga kroppar efter det behov som förelåg för tillfället, alldeles som änglar hade gjort före honom. (Luk. 1:11, 26, 27; 2:9—14) Vid två tillfällen då Jesu lärjungar var tillsammans i ett rum framträdde Jesus mitt ibland dem ”fastän dörrarna var låsta”. Ingen normal varelse av kött och blod skulle kunna framträda och sedan försvinna under sådana omständigheter. — Joh. 20:19, 26; 1 Kor. 15:3—8.

Det ligger naturligtvis mycket djupare mening i Jesu ord: ”Ni skall se mig”, än bara detta att han visade sig för dem som den uppståndne Kristus. Han själv hade sagt lite tidigare: ”I min Faders hus finns många boningar. I annat fall skulle jag ha sagt till er, eftersom jag nu går min väg för att bereda en plats åt er. Och om jag går min väg och bereder en plats åt er, så skall jag komma igen och ta er hem till mig, för att också ni må vara där jag är.” Det visas här klart och tydligt att hans smorda efterföljare skulle dela hans himmelska boning och se honom på detta livsplan. — Joh. 14:2, 3.

Men hur skall vi då förstå Uppenbarelseboken 1:7, som visar att även de som inte tror skulle ”se honom”? Detta skriftställe framhåller: ”Se! Han kommer med skyarna, och varje öga skall se honom, också de som har genomborrat honom; och alla jordens stammar skall slå sig själva av sorg för hans skull.” Skall detta förstås bokstavligen? Om Kristus sitter på bokstavliga moln — hur kan då varje öga se honom? Om han är synlig i Australien, kommer han helt visst inte att samtidigt vara synlig i Europa och de flesta andra delar av jorden, oberoende av vilken höjd han befinner sig på. Det förhållandet att Kristi närvaro i många olika bibeltexter är förbunden med det symboliska bruket av moln hjälper oss att förstå att hans närvaro måste vara osynlig, eftersom moln inte hjälper till att göra något synligt, vilket varje flygplanspilot och trafikledare väl känner till.

Vilka är då de som har genomborrat honom? Rent bokstavligt var det de romerska soldaterna som gjorde detta, men de har varit döda länge. (Joh. 19:23, 32—34) Dessa ord måste därför ha någon annan betydelse. Jesus själv ger oss förklaringen till det i sin liknelse om fåren och getterna, då han säger: ”I den mån, som ni har gjort det mot en av de minsta av dessa mina bröder, har ni gjort det mot mig.” (Matt. 25:31—46) Dessa nationer och individer, som misshandlat eller ”genomborrat” Kristi lärjungar på jorden i detta tjugonde århundrade, räknas som de som ”genomborrar” Kristus under denna tid av hans osynliga närvaro. Och de kommer att få lära känna vilken allvarlig försyndelse de har begått och vem som dömer dem. Ja, ”alla jordens stammar” skall ”se” eller andligen varsebli Kristi närvaro och uppenbarelse, på grund av att de skall erfara en plötslig förändring i sina omständigheter. De skall komma att inse att Kristus har börjat härska för att döma, men inte till deras fördel. De kommer att ha orsak att slå sig själva av sorg.

Millioner människor världen runt har kommit att urskilja Kristi närvaro sedan det händelserika året 1914. Fastän de vet att krig, hungersnöd och jordbävningar har varit vanliga händelser för många generationer, inser de att ingen annan generation har erfarit ens ett världskrig, än mindre två. Inga föregående generationer har fått uppleva möjligheten till att praktiskt taget tillintetgöra det mänskliga samhället. Fastän de känner till att Kristi profetia hade en mindre uppfyllelse före Jerusalems förstöring år 70 v.t., inser de också att profetians ord pekar fram emot någonting mer. De många aspekterna i det tecken som Jesus förutsade är uppenbara nu, och några av den generation som såg början av dessa svårigheter år 1914 är fortfarande bland oss. — Matt. 24:34.

Vad kommer du att göra?

Frågan är därför: Vilken inställning kommer du att inta till Kristi osynliga närvaro, hans parousía? I denna tidsålder med ökad cynism har många valt att visa likgiltighet eller förakt. Men har du råd att vara sådan, när du har att göra med Guds uppsåt i fråga om frälsning för mänskligheten? Är det förnuftigt att nonchalant avvisa den suveräne Herren Jehovas garantier och anordningar för den mänskliga familjens framtid? Med avseende på detta är Petrus’ varning tillbörlig: ”Detta skall ni först och främst veta, att i de yttersta dagarna skall det komma hånfulla människor med sitt hån och löje, vilka vandrar efter sina egna begär och säger: ’Var är denna hans utlovade närvaro? Från den dag då våra förfäder somnade in i döden förblir ju allt precis som det var från skapelsens början.’” — 2 Petr. 3:3, 4.

När tiden kommer för Kristi uppenbarande eller hans rättsliga ingripande gentemot denna världen, kommer det inte att finnas någon plats för ursäkter på grund av okunnighet eller likgiltighet beroende på omständigheterna. Jesus själv förklarade det tydligt och klart då han sade: ”Då skall Människosonens tecken visa sig i himmelen, och då skall alla jordens stammar slå sig själva under jämmer, och de skall se Människosonen komma på himmelens skyar med kraft och stor härlighet.” Detta påtvingade erkännande av Kristi närvaro kommer alltför sent för att vara till gagn för dem. Detta kommer att betyda tillintetgörelse för dem som inte uppmärksammat varningen. — Matt. 24:30; Upp. 1:7; 11:18.

Vad kan du då göra för att få Guds välsignelse nu? Du måste ödmjukt söka Jehova medan han låter sig finnas. Läs och studera bibeln för att lära känna hur Kristus blev det fullkomliga återlösningsoffret vid sin första ankomst och en härlig andlig kung vid sin närvaro, under vilken vi nu lever. Detta kan betyda liv och glädje för dig. Du bör utan att dröja kontakta Jehovas vittnen i deras Rikets sal. De kommer att med glädje och utan att det kostar dig något hjälpa dig att förstå bibeln. Om du inte känner vittnena i dina trakter, kan du känna dig fri att skriva till utgivarna av denna tidskrift. Skriv till Vakttornet, Box 5, 732 00 ARBOGA. I Finland är adressen: Vakttornet, PB 68, 01301 VANDA 30. — Sef. 2:3.

[Fotnoter]

[Bild på sidan 5]

Fastän folkskarorna först välkomnade Jesus, visade han sig inte vara det slag av messias som många hade väntat

[Bild på sidan 6]

Att förvänta någons ankomst är annorlunda än att någon är närvarande

[Bild på sidan 7]

Om Jesus angav synliga tecken för att visa sin närvaro, skulle han då vara personligen synlig eller osynlig?