Frågor från läsekretsen
● När Jesu lärjungar frågade honom om ”tecknet” till hans ”tillkommelse” eller ”närvaro” (NW), såsom vi läser i Matteus 24:3, vad kan de då ha haft i tankarna, eftersom händelser som inträffade senare utvisar att de vid denna tid inte förstod att hans närvaro skulle vara osynlig?
När Jesus kom hit till jorden, blev döpt såsom Messias och började förkunna: ”Himmelriket är nära”, ville judarna inte erkänna honom. De krävde att han skulle utföra det tecken som var förutsagt i Daniel 7:13, 14, nämligen att han skulle komma med himmelens skyar för att ta sitt rikes makt i besittning. De väntade att Messias skulle befria den judiska nationen från det romerska träldomsoket och att han skulle visa sig härlig i makt i samband härmed. De förbisåg sådana profetior som den i Jesaja 53, där det förutsades att Messias skulle få lida, skulle bli föraktad och förkastad eller ”övergiven” av människor och att han skulle utge sitt liv eller sin själ i döden såsom ett lösenoffer. De väntade med andra ord att han vid sin första närvaro skulle göra sådant som han verkligen gör vid sin andra närvaro såsom himmelsk konung. De stötte sig på honom. — Mark. 8:11, 12.
Jesu lärjungar hade vid tiden för det här åsyftade samtalet varit tillsammans med honom under större delen av hans predikoverksamhet. De visste att hans första närvaro då på den tiden ibland dem varit kännetecknad av många drag eller händelser som utgjorde uppfyllelser av profetior. Vi kan till exempel nämna Johannes döparens predikoverk, Johannes’ vittnesbörd om att Messias hade blivit smord med helig ande och en röst då hördes från himmelen. Vidare blev sjuka, döva, halta och blinda människor botade, och goda nyheter, ett glädjens budskap, förkunnades för folket. Likväl behövde man ha tro för att kunna erkänna Jesus. (Matt. 11:2—6) Å andra sidan hade de hört Jesus säga till dem som begärde att få se något tecken av honom att det onda släkte de tillhörde inte skulle få något annat tecken än ”profeten Jonas’ tecken”. De hade också hört honom säga följande till fariséerna, då dessa frågade honom när Guds rike skulle komma: ”Guds rike kommer icke på sådant sätt, att det kan förnimmas med ögonen, ej heller skall man kunna säga: ’Se, här är det’, eller: ’Där är det.’ Ty se, Guds rike är mitt ibland eder.” (Fotnoten) Där stod konungen, och fariséerna var inte medvetna om det! Lärjungarna visste också att han hade sagt att han skulle bli dödad och sedan uppväckt och att han därpå skulle gå bort för att få mottaga ett rike och så återvända. De ville vara säkra på att de skulle känna igen honom. Men eftersom de ännu inte hade tagit emot helig ande, insåg de inte att han inte skulle sitta på en jordisk tron; de tänkte sig inte alls att han skulle härska som en härlig ande från himmelen, och därför förstod de inte att hans andra närvaro skulle vara osynlig. — Matt. 12:38, 39; Luk. 11:29, 30; 17:20, 21; 19:11—27; Matt. 16:21, 28.
De visste att profetian i Daniel 7:13, 14 skulle bli uppfylld på ett eller annat sätt, men de var villrådiga om hur det skulle ske. Också trogna profeter före dem hade funderat över Messias’”tillkommelse” eller ankomst hit till jorden och över hans makttillträde, då han skulle komma i sin härlighet och ha efterföljare, som skulle bli delaktiga med honom. Petrus säger till exempel: ”Profeterna [hava] ... ihärdigt forskat och noggrant rannsakat. De fortforo att efterforska vilken särskild tid eller vad för slags tid anden i dem angav beträffande Kristus, när den på förhand bar vittnesbörd om lidandena för Kristus och om de härligheter som skulle följa på dessa.” Ja, till och med änglarna ville veta svar härpå, såsom Petrus vidare säger: ”I just dessa ting åstunda änglar att blicka in.” — 1 Petr. 1:10—12, NW.
Lärjungarnas fråga skulle därför kunna formuleras om så här: ”Vad är det som skall utgöra tecknet? Hur skall profetiorna om din närvaro gå i uppfyllelse? Vad skall vi speja efter, så att vi inte tar miste, så att vi inte kommer att vara blinda, lika blinda som fariséerna är för din närvaro nu, då du är närvarande i kroppslig måtto men de likväl inte har klart för sig att du är Messias?”
Jesus sade inte direkt att han skulle vara närvarande i osynlig måtto, men han talade om vittnesbörd som skulle göra det möjligt för folk att bli varse hans närvaro, vare sig denna skulle vara synlig eller osynlig. Han försäkrade lärjungarna om att Daniels tecken skulle gå i uppfyllelse på honom. Han visste att de längre fram, när de hade fått ta emot helig ande, skulle förstå att hans uppståndelse skett ”i anden” och att han vid sin andra närvaro skulle komma i härlig andlig makt och vara osynlig för människoögon. Hans svar är ett säkert tecken för de kristna på jorden i våra dagar, vilka utövar tro i likhet med lärjungarna och tydligt urskiljer att han är osynligen närvarande i Rikets makt, fastän hela kristenheten är blind för detta förhållande, som är av den yttersta vikt och betydelse för mänskligheten.