Händelserna i Mellanöstern — uppfyller de profetiorna?
PÅ SENARE tid har Mellanöstern haft en framträdande plats i nyheterna. Många människor har därför uttryckt fruktan för att de problem som råder mellan araberna och judarna skulle kunna leda till en världskonflikt.
I Le Monde för 30 november 1974 förklarade André Fontaine: ”Åtgärder måste snabbt vidtas för att förhindra att den tragedi som judar och araber invecklat sig i under det senaste kvartsseklet utlöser apokalypsen. Världens rika och ’civiliserade’ nationer skulle få bära en stor börda av skam, om de måste stå vanmäktiga ända tills lågorna kanske också uppslukade dem.” — Omtryckt i Atlas World Press Review, januari 1975.
Skulle det kunna vara så att händelserna i Mellanöstern håller på att utvecklas till vad bibeln kallar ”Har-Magedon” eller Harmageddon? (Upp. 16:14, 16, NW) Många människor skulle kunna ledas till en sådan slutsats på grund av att namnet ”Har-Magedon”, som betyder ”Megiddos berg”, kan förbindas med Mellanöstern. Omkring trettio kilometer sydöst om det nutida Haifa i staten Israel ligger ruinerna av det forntida Megiddo. Denna stad låg på en strategisk plats, varifrån man kunde överblicka och behärska Esdrelonslätten. Under en tidsperiod som omspänner mer än tre tusen år har området kring Megiddo varit skådeplatsen för många avgörande drabbningar. Precis som det framhålls i M. R. Vincents bok Word Studies in the New Testament (Studier beträffande ord i Nya testamentet) har ”judar, saracener, korsfarare, egyptier, perser, druser, turkar och araber allesammans slagit upp sina tält på Esdrelonslätten”.
Men fastän namnet Megiddo är fäst vid en stad såväl som vid den intilliggande slätten, finns det inte någon geografisk plats i Mellanöstern eller någon annanstans som kallas ”Megiddos berg”. Det heter i The Interpreter’s Dictionary of the Bible: ”Eftersom inget Megiddos berg är känt för vare sig forntida eller nutida geografer, förefaller det vara mera sannolikt att det i en bok [Uppenbarelseboken] som överflödar av symboliska uttryck är så att också denna term är avsedd att ha symbolisk innebörd.”
Det krig som enligt förutsägelsen skall utkämpas vid detta symboliska ”Har-Magedon” är inte en konflikt mellan nationer. Det kallas i bibeln ”striden [kriget, NW] på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”. (Upp. 16:14) Aposteln Johannes beskrev i symboliska ordalag de styrkor som nationerna kommer att möta: ”Jag såg himmelen öppen och fick där se en vit häst; och mannen, som satt på den, heter ’Trofast och sannfärdig’, och han dömer och strider i rättfärdighet. ... Och honom följde på vita hästar de himmelska härskarorna. ... Och från hans mun utgick ett skarpt svärd, varmed han skulle slå folken [nationerna, NW]. Och han skall styra dem med järnspira; och han trampar Guds, den Allsmäktiges, stränga vredes vinpress.” (Upp. 19:11—15) Nationerna kommer alltså att lida nederlag för ”Konungarnas konung och herrarnas herre”, Jesus Kristus, och de mäktiga änglahärskarorna. — Upp. 19:16.
Bibeln uppenbarar att ”striden på Guds, den Allsmäktiges, stora dag” är en del av en ”stor bedrövelse” eller ”stor vedermöda” (NW), som skall komma över hela den mänskliga tingens ordning. (Upp. 7:1—3, 14) De som överlever denna ”stora vedermöda” omtalas som en tallös ”stor skara”, som kommer ”ur alla nationer och stammar och folk och tungomål”. (Upp. 7:9, NW) Följaktligen måste den ”stora vedermöda” som omtalas i bibeln omfatta mycket mera än enbart Mellanöstern. Den kommer att omsluta hela jorden.
Men skulle en omvälvning i Mellanöstern kunna utgöra den ”gnista” som sätter i gång den ”stora vedermödan”? Bibeln nämner inte någon bestämd plats i Mellanöstern eller någon annanstans som den plats där denna tilldragelse skall börja. Detaljerna i fråga om hur angelägenheterna kommer att gestalta sig återstår att se.
Uppfyllelsen av profetior är inbegripen
Betyder då detta att den senaste tidens svårigheter i Mellanöstern inte har någon profetisk betydelse? Nej, så är det inte, eftersom Jesus Kristus nämnde konflikter och andra olyckor i olika delar av världen som en del av ett sammansatt ”tecken”, som skulle utmärka att den tid var nära då han skulle komma för att verkställa sin Faders dom. Till svar på sina lärjungars fråga om ”tecknet på ... [hans] närvaro och på avslutningen på tingens ordning” sade Jesus: ”Ni skall få höra krigslarm och krigsrapporter; se till att ni inte blir förfärade. Ty detta måste ske, men slutet är inte ännu. Ty nation skall resa sig mot nation och rike mot rike, och det skall bli livsmedelsbrist och jordbävningar på den ena orten efter den andra.” (Matt. 24:3, 6, 7, NW) Men lägg märke till att Jesus Kristus inte sade att sådana krig skulle vara begränsade till Mellanöstern eller börja där. Hungersnöden och jordbävningarna har inte varit begränsade till ett enda geografiskt område, och krigen har inte heller haft någon sådan begränsning.
Den atmosfär av fruktan och oro som råder i världen i vår tid kan inte heller helt och hållet tillskrivas utvecklingen i Mellanöstern. Jesu Kristi ord om att det som händer, inte bara i Mellanöstern, utan överallt på jorden, skulle ge upphov åt stor fruktan har besannats. Han sade: ”På jorden [skall det bli] vånda över nationerna, som inte ser sig någon utväg, ... medan människor blir vanmäktiga av fruktan och väntan på det som skall komma över den bebodda jorden.” — Luk. 21:25, 26, NW.
Följaktligen är den senaste tidens händelser i Mellanöstern enbart en del av ett berg av vittnesbörd som visar att Jesu ord om de förhållanden som skulle utmärka de ”yttersta dagarna” för den nuvarande ordningen uppfylls. Men ingen människa vet i verkligheten vilken del angelägenheterna i Mellanöstern kan ha i den utveckling som leder till den ”stora vedermödan”.
Fortsätt att vara vaken för profetiorna
Hängivna tjänare åt Gud är naturligtvis med rätta intresserade av vad som sker i uppfyllelse av bibelns profetior. De liknar de hebreiska profeter i forna tider som var intensivt intresserade av uppfyllelsen av sina av anden inspirerade uttalanden om Messias eller Kristus. I 1 Petrus 1:10, 11 läser vi (NW): ”Profeterna, vilka profeterade om den oförtjänta omtanke som var avsedd för er, [har] ihärdigt forskat och noggrant rannsakat. De fortfor att efterforska vilken särskild tid eller vad för slags tid anden i dem angav beträffande Kristus, när den på förhand bar vittnesbörd om lidandena för Kristus och om de härligheter som skulle följa på dessa.”
Vi bör emellertid inte gå utöver vad en särskild profetia i verkligheten säger. Bibelns profetior kan inte förstås i alla detaljer förrän de händelser de syftar på äger rum. Därför gör vi väl i att inte spekulera över vad vissa händelser i Mellanöstern eller på andra håll kan betyda.
Sådana spekulationer kan leda till att man kommer ur balans och blir djupt inbegripen i frågor som i verkligheten har föga eller ingenting att göra med att bygga upp tron. Man skulle också kunna använda mycket tid till detta, tid som i stället kunde ha använts med större gagn till att vinna andlig styrka.
Och vidare, om någon såg händelser inträffa på ett annat sätt än han hade föreställt sig, skulle han kunna förlora ur sikte vikten av att bevara en god samhörighet med Gud genom att vandra en väg som Gud godkänner. Han skulle kunna börja tänka att Guds dag för att verkställa dom är långt avlägsen. Detta skulle kunna leda till att han blev frestad att ”få ut allt han kan” av världen. Han skulle kunna narra sig själv till att mena att han kommer att genom tendensen i världshändelserna kunna urskilja precis när han bör göra de nödvändiga förändringarna för att vinna Guds godkännande och överleva verkställandet av hans dom. Ett sådant resonemang skulle kunna kosta någon hans liv, när den ”stora vedermödan” kommer, vid en oväntad tid, och han blir fångad i ett underkänt tillstånd inför Gud.
Det är helt visst mycket förståndigare att varje dag leva i förväntan på Guds stora dag. Detta är det enda handlingssätt som kommer att leda till att man överlever. Jesus Kristus förmanade sina efterföljare att fortsätta att vara vakna för den säkra och vissa uppfyllelsen av hans profetiska ord. Han uppmanade: ”Tag er till vara för att låta edra hjärtan tyngas ner av omåttlighet, dryckenskap och världsliga omsorger, så att den dagen kommer över er oförtänkt, som en snara. Ty den skall komma över alla dem som bor på jordens hela yta [inte enbart i Mellanöstern]. Vaka ständigt och bed om kraft till att undfly allt detta som skall ske och till att bestå inför Människosonen.” — Luk. 21:34—36, Hd.
Om du är intresserad av att bestå inför Människosonen, Jesus Kristus, som en godkänd tjänare åt Gud, bör du ta dig tid till att begrunda vad bibeln verkligen har att säga. Var försiktig så att du inte drar obefogade slutsatser av de föränderliga tendenserna i världens angelägenheter, vare sig de har att göra med Mellanöstern eller inte. Koncentrera dig på det som är verkligt viktigt — att leva i samklang med det profetiska ordet och tillämpa bibelns råd i ditt liv. Om du gör det, kommer du att finna att ditt liv blir rikare redan nu, och du kommer också att kunna se framtiden an med tillförsikt.
[Karta på sidan 507]
(För formaterad text, se publikationen)
SYRIEN
ISRAEL
JORDANIEN
EGYPTEN
[Bild på sidan 508]
Området kring Megiddo är inte det symboliska Har-Magedon, där Guds stora krig kommer att utkämpas