Ned med det gamla, upp med det nya!

”JA, JAG SÄTTER DIG I DAG ÖVER FOLK OCH RIKEN, FÖR ATT DU SKALL UPPRYCKA OCH NEDBRYTA, FÖRGÖRA OCH FÖRDÄRVA, UPPBYGGA OCH PLANTERA.” — JER. 1:10.

 1. Vilka var det som förutsades skola bli hatade av alla nationer för Jesu namns skull?

”DÅ SKOLA människor överlämna eder åt bedrövelse och skola döda eder, och ni skola bliva hatade av alla nationer för mitt namns skull. ... Och dessa goda nyheter om riket skola bliva predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationer; och därpå skall det fullbordade slutet komma.” (Matt. 24:9—14, NW) Den som yttrade dessa ord och för vars namns skull de skulle bli hatade av alla nationer var Jesus Kristus. De som skulle bli hatade av alla nationer var hans lärjungar, efterföljare som var förbundna med hans namn och som predikade i hans namn. De var kristna, av den äkta sorten, som inte var rädda för att uthärda hat för hans namns skull. När skulle detta hat glöda emot dem?

 2. När skulle detta hat glöda emot dem?

² Tidsadverbet då visar hän på den tid, då följande profetia av Jesus gick i uppfyllelse: ”Nation skall resa sig mot nation och rike mot rike, och det skall bliva livsmedelsbrist och jordbävningar på den ena orten efter den andra. Allt detta är en begynnelse till nödens våndor.” Denna begynnelse till nödens våndor, efter vilka fler våndor och svårare våndor skulle komma, skulle utmärka begynnelsen till fullständigandet av tingens ordning. — Matt. 24:7, 8, 3, NW.

 3. När började de internationella ”nödens våndor”, och vilken utveckling av förhållandena började då öga rum?

³ Vår välkända nutida historia förser oss med bevis för att denna begynnelse till nödens våndor, denna begynnelse till fullständigandet av tingens ordning, inträffade för fyrtiofem år sedan, år 1914. Den 28 juli det året förklarade Österrike krig mot Serbien. Första världskriget följde, beledsagat av de många andra ting som Jesus hade förutsagt. Vid denna betydelsefulla tidpunkt började någonting att gå ned, och någonting annat började att komma upp.

 4. Vilken uppgift har Jesu efterföljare i förhållande till nationerna?

⁴ Enligt Jesu nyss citerade ord måste hans verkliga och sanna efterföljare ha en uppgift i förhållande till nationerna. Naturligtvis får de inte ha något att göra med nationernas politik, men de finner sig leva bland alla jordens nationer för att där utstå att bli hatade av alla nationer och där predika dessa goda nyheter om Riket överallt till ett vittnesbörd för alla nationer, varmed menas också nationerna i Europa och i Nord- och Sydamerika.

 5. Vad är orsaken till att Jesu efterföljare ’är hatade av alla nationer — bara den att de bär hans namn, eller vad?

⁵ Varför skulle de bli hatade av alla nationer? Det kan inte vara endast för Kristi namns skull. I Europa och i Nord- och Sydamerika såväl som i resten av kristenheten finns det hundratals millioner människor som kallas kristna, och de är inte alls hatade. De är tvärtom älskade av denna världens nationer. Men vem som helst kan ta ett namn. Förutom blotta namnet måste det alltså finnas någon annan orsak, som vållar detta hat från nationerna, alla och envar. Detta andra måste vara det som. de som i sanning bär namnet Kristi efterföljare gör i uppfyllelse av hans egen profetia. Det måste vara deras predikande av ”dessa goda nyheter om riket” till ett vittnesbörd. Vilket rike? Ja, vilket rike eller vilket politiskt herradöme på jorden i vår tid är en källa till goda nyheter? Inget! I sin profetia hänsyftade inte Jesus på något av dessa. Det var bara ett enda rike som han alltid talade om — bara ett enda, så där finns ingenting att ta miste på. Detta var Guds rike. Det är den enda källan till goda nyheter i våra dagar. Jesu efterföljare i denna tid utmärker sig som äkta kristna genom att predika just detta rike och genom att vara villiga att bli hatade av alla nationer för att de predikar detta rike.

 6. Vem skulle Jesu efterföljare vara mycket lika, enligt Jesu profetia om dem, och varför det?

⁶ Ingenting är därför tydligare än detta att Jesus Kristus förutsade att hans efterföljare, som skulle bära vittnesbörd för alla nationer, skulle ha häpnadsväckande ting att säga eller predika om det gamlas slut och det nyas början. Därför skulle de väcka en storm av internationell protest och skulle få utstå hat från alla de gamla nationernas sida. I detta hänseende är de mycket lika den forntida profeten Jeremia, som levde och predikade mer än sex hundra år före Jesus Kristus. När Jesus var på jorden, trodde många judar att han var profeten Jeremia. (Matt. 16:13, 14) Jesus citerade uttalanden från Jeremias profetia. Å andra sidan hade Jeremia förutsagt saker och ting om Jesus Kristus. Jeremia förutsade också viktiga ting angående Jesu efterföljare. Ja, Jeremia var i själva verket en profetisk förebild till kvarlevan eller de återstående av Jesu invigda, smorda efterföljare på jorden i denna tid, då det gamla är på väg ut och det nya håller på att bryta in.

 7. Vad var förestående i den religiösa världen, när Jeremia började predika, och varför är det fördenskull nu nödvändigt att lyssna till kvarlevan, som Jeremia var en förebild till?

⁷ Den tid, då Jeremia levde, avgjorde till stor del denna förebildliga ställning och dess uppfyllelse i våra dagar. Han började profetera vid en tid då en verkligt hjärtslitande tilldragelse snart skulle inträffa, en nästan otrolig händelse. Den heliga staden Jerusalem skulle nämligen förstöras och dess tempel, som var helgat åt Jehova Guds tillbedjan, skulle plundras och brännas ned. Precis fyrtio år efter det att Jeremia hade börjat profetera såsom vittne för Jehova, vilket skedde år 647 f. Kr., i det trettonde året av den gode konung Josias regering i Jerusalem, kom denna fruktansvärda religiösa chock, nämligen år 607 f. Kr., det år då de babyloniska härarna under den segerrike konung Nebukadnessar förstörde templet som den vise Salomo hade byggt. I denna tid ger man mer och mer uttryck åt farhågor beträffande kristenhetens organiserade religion. Vad skall det bli av den? För att få svar bör man lyssna till den tydliga och klara predikan som frambärs av kvarlevan, till vilken Jeremia var en förebild, ty kvarlevans medlemmar predikar för människorna den nutida uppfyllelsen av Jeremias profetior.

 8, 9. a) Hur och av vem gjordes Jeremia till profet? b) När var det lämpligt för Jeremia att åta sig Guds verk, och varför skulle han inte vara rädd för de äldre männens uppsyn?

⁸ Vem har gjort dem till en profet, som kan tala med den auktoritet, som de gör anspråk på? Ja, vem gjorde Jeremia till profet? Jeremia var son till en judisk präst i staden Anatot norr om Jerusalem. Detta gjorde honom inte automatiskt till profet. Han gjorde sig inte själv till profet. Han kunde inte ha gjort det, i synnerhet som han hade blivit avskild till att bli profet innan han föddes. Men han kunde självmant samtycka till och foga sig i att tjäna som profet, när den kallelse, vartill han var bestämd, meddelades honom. Jeremia talar om för oss hur och av vem han gjordes till profet: ”HERRENS [Jehovas] ord kom till mig; han sade: ’Förrän jag danade dig i moderlivet, utvalde jag dig, och förrän du utgick ur modersskötet, helgade jag dig; jag satte dig till en profet för folken.’ Men jag svarade: ’Ack, Herre, HERRE! Se, jag förstår icke att tala, ty jag är för ung [jag är bara en gosse, NW].’ Då sade HERREN till mig: ’Säg icke: ”Jag är för ung”, utan gå åstad, vart jag än sänder dig, och tala, vad jag än bjuder dig. Frukta icke för dem [deras uppsyn]; ty jag är med dig och vill hjälpa dig, säger HERREN.’” (Jer 1:4—8) Det är tydligt att Jeremia var född till ett verk. Frågan var: Skulle han ställa in sig på detta verk? Skulle han vara villig att åta sig det? Att han inte kände sig vuxen uppdraget avgjorde inte saken.

⁹ Jeremia gjorde inte motstånd eller uppror för att ett verk blev honom förelagt. Han visar ytterligare hur Gud gjorde honom till profet, när han säger: ”HERREN [Jehova] räckte ut sin hand och rörde vid min mun; och HERREN sade till mig: ’Se, jag lägger mina ord i din mun. Ja, jag sätter dig i dag över folk och riken, för att du skall upprycka och nedbryta, förgöra och fördärva, uppbygga och plantera.’” (Jer. 1:9, 10) Att Jeremia var en gosse, det må nu ha varit till åren eller enligt hans sätt att betrakta sig själv, var inte något verkligt hinder. Det är just när man är ung som man skall göra det till sitt uppsåt att åta sig ett verk eller arbete från Gud. För övrigt skulle det i Jeremias fall inte bli något kortvarigt arbete. I hans fall skulle det bli ett ansvarsfullt verk under fyrtio års tid, och längre ändå. För att han skulle kunna utföra det i sin helhet, var det lämpligt att han började som ung, under sina pojkår, när han ännu hade större delen av sitt liv framför sig. Jehova sopade därför Jeremias fruktan för att vara för ung åt sidan och sade: ”Säg icke: ’Jag är för ung.’” Då det ju var regel för unga människor att visa vördnad för de gamla, skulle det fordras någonting ovanligt för att en pojke skulle kunna tala strängt till äldre män. Men Jehova var äldre än någon av de äldste i Israel. Därför sade han till ”gossen” Jeremia: ”Frukta icke för dem; ty jag är med dig och vill hjälpa dig, säger HERREN [Jehova].” Hela frågan var alltså denna: Var Jeremia villig?

10, 11. a) För vilket verk var tiden inne, när fullständigandet av tingens ordning började? b) Vilken var den betydelsefullaste fråga som alla till bekännelsen kristna stod inför år 1919?

¹⁰ År 1914 började Jesu profetia gå i uppfyllelse. ”Fullständigandet av tingens ordning” började för denna världen. Det fanns hundratals millioner människor som påstod sig vara Jesu lärjungar, och det allra största flertalet av dessa fanns i kristenheten. Fullständigandet av tingens ordning var den tid, då ett stort verk skulle utföras, ett verk som skulle pågå från början av denna fullständigandets period till dess fullbordade slut. Det var ett verk som till föremål hade hela den bebodda jorden, alla nationer, ett verk som bestod i att de som utförde det måste vara vittnen inför alla dessa nationer om Guds rike, om goda nyheter. I mer än fyra år upptog första världskriget mer än trettio nationers tid och uppmärksamhet, i det närmaste till slutet av 1918; och de religiösa systemen i kristenheten kastade sig in i kriget, vart och ett på sin nations sida. De hade förvisso då ingen tid att predika Guds rike, de goda nyheterna. Vad beträffar Jehovas vittnen, eggade de religiösa systemen i kristenheten upp de politiska, militära och rättsliga myndigheterna till att inskränka eller nästan stoppa det offentliga predikoämbete, som Jehovas vittnen försökte utföra, angående innebörden i världsförhållandena och tiderna och händelserna. Kom så året 1919, och arbetet med att vittna för nationerna i uppfyllelse av Jesu ord fanns alltjämt kvar att utföra. Det låg framför alla människor som påstod sig följa och lyda Jesus. I detta efterkrigsbeslutens och efterkrigsverksamhetens första år var den betydelsefullaste frågan för kristenheten och alla som kallade sig kristna inte denna: Bör alla nationer sluta sig samman i ett fredsförbund?, utan i stället denna: Vem vill bli Jehovas profet för nationerna, som skall tala till dem allt som han kan komma att befalla? Vem vill bli den nutida Jeremia?

¹¹ Jeremia profeterade fyrtio år i Juda rikes ändes tid. Vem skall då profetera med hans budskap nu i det som för denna världens nationer är ändens tid?

12. a) Hur kan vi finna svaret på frågan? b) Vad måste det samfällda svaret bli från alla rådfrågade instanser?

¹² Då på den tiden, för omkring fyrtio år sedan, var detta frågan. I dag kan vi spörja: Hur blev frågan besvarad? Det finns fakta som visar detta. Vi bör inte stödja oss på religiöst högmod eller skryt eller självtagna anspråk. Vi bör åberopa fakta. Låt fakta tala för sig själva. Undersök de kristna religiösa systemens historia, både inom den katolska världen och inom den protestantiska, för att inte tala om judenheten. Och mer än så: låt oss också undersöka vad dessa religiösa system gör i våra dagar. Låt oss därpå granska den enda religiösa organisations historia, som alla kristenhetens religiösa organisationer och hela judenheten oförtrutet motstod under första världskriget och sedan dess har motstått. Var och en vet att denna organisation av kristna, som får röna motstånd, är Jehovas vittnen. Se efter i tidningsreferaten eller tidskriftsartiklarna, polis- och domstolsprotokollen, ja, hör efter i de millioner människors hem, som har blivit besökta av dessa vittnen för Jehova, och därtill kommer vad deras egna årsrapporter och de många årgångarna av Jehovas vittnens årsbok har att säga. Fråga alla dessa vad vittnena har hållit på med att göra sedan 1919 intill närvarande stund. Det samfällda svaret blir att de har hållit på med att predika med hjälp av alla medel och möjligheter till publicitet. De har specialiserat sig på att predika en enda sak, och det är Guds rike, de goda nyheterna. Detta har de predikat, såsom Jesus bjöd, ”till ett vittnesbörd för alla nationer”, inbegripet nationerna bakom järnridån.

13, 14. a) Vad avgör svaret på frågan? b) Varför är Jehovas vittnen — vad svaret angår — tacksamma i denna tid, och varför har de blivit lyckliga?

¹³ Svaret på frågan beror inte av svaret på detta spörsmål: Instämmer alla den romerska katolicismens och alla protestantismens präster och predikanter i att Jehovas vittnen har varit och är Guds profet för nationerna?, utan av svaret på detta: Vilka var det som urskilde Guds vilja med avseende på de kristna i denna tid, som är världens ändes tid, och erbjöd sig att göra den? Vilka har åtagit sig Guds förutbestämda verk för denna nationernas domsdag? Vilka har hörsammat kallelsen till arbetet och har utfört det ända fram till innevarande år, 1959? Vilka har Gud verkligen brukat såsom sin profet?

¹⁴ De historiska fakta i detta fall visar att kristenheten har svikit. Jehovas vittnen är djupt tacksamma i denna tid för att de tydliga fakta visar att Gud har behagat bruka dem. De framhåller att allt det arbete med att predika och ge biblisk undervisning, som de har utfört tills nu bland sammanlagt 175 olika länders och öars befolkning, inte har skett med hjälp av någon krigshär eller genom mänsklig kraft, utan genom Guds ande, hans osynliga verksamma kraft. (Sak. 4:6) Det har skett därför att Jehova har räckt ut sin krafts hand och rört vid deras läppar och lagt sina ord i deras mun. Det har tydligtvis skett därför att han har satt dem över folken och över rikena. Lyckliga är alla de som har sett vari Guds verk för den nuvarande tiden består och som frivilligt har ställt sig till förfogande för att utföra det.

Två slag av gudomligt arbete

15. a) Vad var det som blev förutbestämt? b) Hur måste därför de kristna leva i överensstämmelse med sina anspråk, och vilka ”kristna” har gjort det?

¹⁵ Enskilda personer har inte blivit förutbestämda för Guds verk, så som det skedde med Jeremia. Det var verket som var förutbestämt. Kristenheten må försumma att utföra det förutbestämda verket, men det kommer likafullt att bli utfört. Vi måste vara i harmoni med verket, inte själva avgöra vad Guds verk bör bestå i nu i vår tid och sedan bedja Gud om hans välsignelse över det som vi bestämt. Detta senare tillvägagångssätt innebär att handla laglöst mot Gud, hur högljutt och envist man än påstår sig vara en kristen. Gud erbjuder det förutbestämda arbetet åt de kristna, eftersom dessa gör anspråk på att ha givit sig åt honom genom Kristus för att göra Guds vilja. Således låter Gud de kristna genom sitt liv bekräfta sina påståenden, om de så önskar, genom att ta emot det arbete som han har förutbestämt för de kristna i denna tid. En kvarleva av invigda, smorda vittnen för Jehova — vad de hette är utan betydelse — gladdes åt att bli befriade ur sin fångenskap under första världskriget och att kunna fullgöra sitt överlämnande åt Gud genom att ta itu med det förutbestämda arbetet. Hundratusentals människor har sedan dess insett tillfällena att ta del i verket och har med glädje slutit sig till den smorda Jeremiaklassen för att utföra arbetet.

16. Varför är Jehovas vittnens verk av betydelse för hela världen, trots det att de är så få, och vad har de — såsom det visades i bild genom Jeremia — i uppdrag att göra?

¹⁶ Jehovas vittnen må vara jämförelsevis få till antalet. De har inga politiska förbindelser, inget politiskt inflytande. Trots detta är deras verk av betydelse för hela världen, emedan det har blivit förutbestämt av Gud. I sina huvuddrag visades det i en profetisk bild genom Jeremias eget verk, som hade världsvid betydelse. Jehovas vittnen är absolut neutrala gentemot denna världens politiska, ideologiska och militära konflikter, och likväl har de Guds befallning att kungöra Jehovas budskap angående denna världens nationer och riken. Såsom det visades i bild genom Jeremia, har de i uppdrag att ”upprycka och nedbryta, förgöra och fördärva, uppbygga och plantera”.

17. Hur har Jehovas vittnen fullgjort Guds uppdrag till dem i det som de har gjort under de sistforflutna fyrtio åren?

¹⁷ Detta är det arbete som Jehovas vittnen har varit upptagna av under de sistförflutna fyrtio åren. I allt detta arbete har de inte blandat sig i politik, inte sökt störta några regeringar eller lyft en våldets hand mot någon av institutionerna eller de politiska organisationerna inom någon av världens nationer. Hur har de då fullgjort Jehovas uppdrag till dem? Nyckeln till det rätta svaret finner vi i svaret på denna fråga: Hur fullgjorde vårt mönster, Jeremia, sitt uppdrag att utföra dessa ting? Han gjorde detta genom att kungöra Jehova Guds domar, rättsliga beslut och uppsåt, vilka, när de har uttalats i Jehovas eget namn, är så gott som verkställda. Vi ser ju att han ”kallar de ting som icke äro såsom om de vore”. (Rom. 4:17, NW) Ingen enda av hans domar och inget enda av hans uppsåt har förblivit utan uppfyllelse.

18. Genom att jämföra sig med vem visar Jehova att han är höjd över alla invändningar, och vilka beslut kan han därför fatta eller återkalla beträffande nationerna?

¹⁸ Jehova Gud danade människan av markens stoft. Det är då med all rätt som Jehova liknar sig vid en stor krukmakare eller en som formar kärl och har absolut välde över sina händers verk. I denna egenskap av formare och danare är han höjd över alla invändningar, all kritik. Det tjänar ingenting till att ställa honom till svars för vad han gör eller hur han uttrycker sin vilja. Han sade: ”Såsom leret är i krukmakarens hand, så ären ock I i min hand, I av Israels hus. Den ena gången hotar jag ett folk och ett rike, att jag vill upprycka, nedbryta och förgöra det; men om då det folket omvänder sig från det onda väsende, mot vilket jag vände mitt hot, så ångrar jag det onda, som jag hade tänkt att göra dem. En annan gång lovar jag ett folk och ett rike, att jag vill uppbygga och plantera det; men om det då gör, vad ont är i mina ögon, och icke hör min röst, så ångrar jag det goda, som jag hade sagt, att jag ville göra dem.” — Jer. 18:5—10.

19. Hur och med vilka nationer åskådliggjorde Jehova i forna tider sin makt såsom världskrukmakare, och varför bör nationerna i våra dagar fördenskull inte förakta Jehovas ord, fastän det kommer genom hans nutida vittnen?

¹⁹ För länge sedan åskådliggjorde Jehova Gud sin makt att som världskrukmakare dana och slå sönder nationer. Forntida världsväldens och rikens ruiner, såsom Israels och Juda, Babylons, Edoms, Moabs, Ammons och andra forntida politiska väldens, står såsom varnande exempel på hur han upprycker, nedbryter och nedriver mäktiga regeringar, stora städer och maktutövande befolkningar och deras institutioner. I vartenda fall har han utgjutit sina domar över den nation eller den världsmakt som försyndade sig mot honom och stred mot honom. Han hade alltid sin utvalde domsverkställare, som fullgjorde Guds ord och kom det att bli levande gentemot dem som förbröt sig mot Gud och stred mot honom. ” ’Är icke mitt ord likaså såsom en eld’, är Jehovas uttalande, ’och såsom en stångjärnshammare som krossar klippbranten?’” (Jer. 23:29, NW) Må nationerna i våra dagar inte förakta Jehova Guds ord, om det ’också kommer genom den internationellt hatade skara av kristna, som är känd såsom Jehovas vittnen. Vad de säger och predikar för nationerna är inte deras eget ord; det är taget från Guds skrivna ord. ”Den som visar ringaktning”, säger Paulus, ”ringaktar alltså icke människor, utan Gud, som ingjuter sin heliga ande i eder.” — 1 Tess. 4:8, NW.

20, 21. a) Vilken betydelse förband Jehovas vittnen med 1914 e. Kr., och sedan när gjorde de det? b) Vad var ”det nya”, och vad var ”det gamla”, och vad håller Jehovas vittnen på med att kungöra om Förenta nationerna?

²⁰ Redan år 1877 framhöll Jehovas vittnen, som är förbundna med Sällskapet Vakttornet, i tryck att 1914 var det år som Gud i sin bibel hade utmärkt för slutet på hedningarnas tider, ”nationernas fastställda tider”. Detta betydde att någonting nytt skulle börja under året 1914 och att någonting gammalt skulle sluta eller ingå i den period som skulle vara dess ändes tid.

²¹ Det nya var Guds himmelrike, om vars upprättande böner hade uppsänts under nära nog nitton hundra år. Det gamla var denna världen; inte denna jorden, som sextio nationer vetenskapligt studerade under sitt internationella geofysiska år, utan den av djävulen behärskade tingens ordning som människor åstadkommit här på jordens yta. Sedan 1914, det år som Jehovas vittnen långt i förväg pekade fram emot, har denna gamla värld aldrig varit densamma. Ångesten och rådlösheten har fortsatt och ökats på jorden. År 1919 upprättade de nationer som segrade i första världskriget ett internationellt förbund för att hålla ihop världen och befrämja och vidmakthålla fred mellan nationerna. Jehovas vittnen identifierade det såsom en styggelse i Guds ögon och sade att Guds ord dömde Nationernas förbund till att gå under. Det gick också under år 1939, inte därför att Jehovas vittnen bröt ned det — nazistledaren Hitler och axelmakterna bakom honom gjorde det –, utan därför att Jehovas ofelbara ord sade så. Hans ord genom hans vittnen på jorden slog inte fel. Vad beträffar Nationernas förbunds efterträdare, Förenta nationerna, kungör Jehovas vittnen frimodigt hans ord med avseende på denna internationella fredsorganisation, såsom han har befallt. Jehovas ord säger: Ned med den! Därför är den dömd att få samma öde som Nationernas förbund.

22. Vid vad liknas den omständigheten, att medlemmar av Förenta nationerna måste lyssna till vad Jehovas vittnen förkunnar, men vad är Jehovas befallning till sina vittnen angående detta?

²² Förenta nationernas åttiotvå medlemmar kommer inte att tycka om detta uttalande från Jehova Guds ord. Att lyssna till det, i synnerhet när det framförs av Jehovas vittnen, muntligt och genom deras publikationer, kan tyckas dem vara som att tvingas dricka förgiftat vin. Likväl får Jeremiaklassen i vår tid befallning att förmå nationerna att höra detta varningsbudskap från Jehovas inspirerade ord. Upprycka och nedbryta, förgöra och fördärva, sade Jehova till Jeremia. Och så måste vi i vår tid, så länge som denna gamla värld står, hålla i med att predika detta beska budskap och låta nationerna ”dricka” denna varning, till dess Gud själv förmår dem att dricka det verkliga, som budskapet har talat om. Så här säger han: ”Du skall säga till dem: Så säger HERREN Sebaot [härskarornas Jehova, NW], Israels Gud: Dricken, så att I bliven druckna, och spyn och fallen omkull utan att kunna stå upp; ja, fallen, när det svärd kommer, som jag skall sända bland eder. — Men om de icke vilja taga emot kalken ur din hand och dricka, så säg till dem: Så säger HERREN Sebaot: I måsten dricka. Ty se, med den stad som är uppkallad efter mitt namn skall jag begynna hemsökelsen. Skullen då I bliva ostraffade? Nej, I skolen icke bliva ostraffade, utan jag skall båda upp ett svärd mot jordens alla inbyggare, säger HERREN Sebaot.” — Jer. 25:27—29.

23. För vilket påstående kommer Jehova att hålla kristenheten ansvarig, och varför kommer kommunistblocket och nationerna utanför det inte att undgå straff genom Jehovas rättarsvärd?

²³ Den okristna kristenheten nu på 1900-talet efterliknar Israels otrogna nation på Jeremias tid och påstår sig vara uppkallad efter Guds namn och representera honom. Jehova Gud kommer att hålla kristenheten ansvarig för att den inte lever i överensstämmelse med det gudomliga namnet. I det annalkande Harmageddonkriget kommer Jehova att beordra sin verkställande ämbetsman, Jesus Kristus, att svinga förintelsens svärd över den skrymtaktiga religiösa organisationen. Må inte det kommunistiska östblocket av nationer och inte heller de ickekristna nationerna utanför detta skadeglatt fägna sig åt den kommande tillintetgörelsen av det så kallade kristna västblocket eller närmare bestämt kristenheten. Om Jehova anser kristenheten, som föreger sig bära hans namn och vara Guds ställföreträdare inför världen, vara straffvärd, tror då Kommunistryssland och dess satelliter och de ickekristna nationerna i världen att de är ostraffbara? Har de älskat Jehova Gud mer än kristenheten har gjort? Har de avhållit sig från att motstå och strida mot Jehova Gud och hans vittnen? Har de varit utan skuld i fråga om att begå smutsiga handlingar och synda mot Gud? Nej, och Jehova säger att de inte skall gå fria från straff, utan hans rättarsvärd skall komma över alla jordens inbyggare. Följaktligen har de inte blivit utan varning från Jehovas vittnen.

24. Hur lydde Jehovas budskap genom Jeremia angående olyckan och dess verkningar, och till vad var Nebukadnessars segrande framfart genom Mellersta östern och ned till Egypten en illustration?

²⁴ Hör här: ”Så säger HERREN Sebaot [härskarornas Jehova]: Se, en olycka går fram ifrån det ena folket till det andra, och ett stort oväder stiger upp från jordens yttersta ända. Och de som bliva slagna av HERREN på den tiden skola ligga strödda från jordens ena ända till den andra; man skall icke hålla dödsklagan efter dem eller samla dem tillhopa och begrava dem, utan de skola bliva gödsel på marken.” Därpå vänder han sig till de politiska styresmännen, som understöds av de religiösa ledarna och de kommersiella, industriella och finansiella stormännen, och säger: ”Tjut, ni herdar, och ropa! Och vältra eder, ni majestätiska i hjorden! Ty edra dagar då ni slaktat och då ni utfört edra förskingrande handlingar äro fullbordade, och ni måste falla likt ett åtråvärt kärl. Och en plats att fly till har gått förlorad för herdarna och en möjlighet till undflykt för de majestätiska i hjorden. Hör! Herdarnas rop och tjutet från de majestätiska i hjorden, ty Jehova plundrar deras betesmark!” (Jer. 25:32—36; v. 34—36 enl NW) Det som ägde rum för länge sedan, när Nebukadnessar, det babyloniska världsväldets konung, härjande drog fram, genom Mellersta Östern och ned till Egypten, är en liten illustration i mänsklig skala till vad Jehovas mäktigare tjänare, som verkställer hans domar, nämligen Jesus Kristus, kommer att göra när han drar fram runt hela jordklotet från nation till nation och tillintetgör den gamla världsliga tingens ordning. — Jer. 25:8—11.