Kapitel 10
En ”stor skara” välkomnar den tillträdande världsregeringen
1, 2. Inför vem är alla nationer på jorden nu samlade?
ALLA jordens nationer, de som redan tillhör Förenta nationerna och de som ännu är utanför denna världsorganisation, är nu samlade inför Guds på tronen insatte konung, hans Son, Jesus Kristus. Detta är precis som Guds Son, då han var på jorden för nitton hundra år sedan, förutsade att det skulle vara. I den avslutande liknelse han framställde i sin profetia, som ger detaljer om ”tecknet på din [Jesu Kristi] närvaro [parousia] och på avslutningen på tingens ordning”, sade han:
2 ”När Människosonen kommer i sin härlighet och alla änglarna med honom, då skall han sätta sig på sin härliga tron. Och alla nationerna skall samlas inför honom.” — Matteus 25:31, 32.
3. Hur kan somliga argumentera, när de gör invändningar mot detta uttalande?
3 Många bestrider att denna inspirerade profetia går i uppfyllelse i våra dagar och framhåller att de inte kan se de mer än fyra milliarder människorna av alla nationaliteter, stammar och raser samlade på någon rymlig plats inför en synlig himmelsk tron där Människosonen, Jesus Kristus, sitter omgiven av ”alla änglarna” i himmelen. Vi håller med dessa personer om att de inte kan se någon sådan internationell skara. Hur skulle över huvud taget jordens alla fyra milliarder invånare kunna komma till en sådan samlingsplats, även om alla kommunikationsmedel som finns att tillgå i våra dagar ställdes till deras förfogande? Något sådant är naturligtvis uteslutet.
4. Varför utgör ett sådant församlande inte något problem för Jesus numera?
4 Men de mänskliga astronauter, som gjort sex landningar på månen under de senaste åren, kunde se hela det roterande jordklotet från sin rymdfarkost under färden mellan jorden och månen och även från månens yta. Hur mycket mera skulle då inte den övermänsklige, förhärligade Jesus Kristus kunna överblicka hela den jordiska skådebanan från sin tron långt bortom månen! Sedan han blev upphöjd till sin himmelske Faders högra sida år 33 v.t., har han hela tiden varit i stånd att göra detta. I vilken bemärkelse är det alltså som alla nationerna är samlade inför honom, alltsedan han blev insatt på tronen i himmelen, då hedningarnas tider löpte ut år 1914?
5. Hur har alla nationerna samlats inför Kristus på tronen?
5 Situationen har förändrats för nationerna, sedan deras rätt till världsherravälde utan ingripande från Guds universella suveränitet upphörde att gälla år 1914. (Lukas 21:24; Psalm 110:1, 2) När Jesus Kristus alltsedan den tiden riktade sin uppmärksamhet mot nationerna, gjorde han detta i egenskap av regerande messiansk konung. (Uppenbarelseboken 11:15; 12:10) Han är nu vänd mot dem och inspekterar dem, när det gäller deras inställning till att underordna sig den rättmätiga messianska styrelsen. De blir allesammans behandlade som ett enda världsomfattande politiskt system, som en samfälld grupp, och tillsammans står de inför honom och har att göra med honom i den allt överskuggande stridsfrågan om världsherraväldet. De måste nu välja mellan nationell suveränitet och Guds universella suveränitet genom hans messianska rike. På grund av ”myndigheten, som tillhör hans Smorde”, är Guds på tronen insatte Son nu bemyndigad att med järnstav ”vara herde över alla nationerna” och att krossa dem i sinom tid. (Uppenbarelseboken 12:5; 19:15; Psalm 2:8, 9) De till undergång dömda nationerna har nu samlats under Förenta nationerna, men inte för att underordna sig Kristi styrelse.
6. Hur har alla nationerna blivit underrättade om sin förändrade ställning?
6 Alla nationerna har underrättats om sin förändrade ställning inför Jehova Gud, som fastställt hedningarnas tider eller ”nationernas fastställda tider”. (Daniel 4:13, 20, 22, 29; Lukas 21:24) Hur då? Genom att Jehova sänt sina ”sändebud” för Riket till nationerna för att predika ”dessa goda nyheter om riket” på ”hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna”, precis som Jesus Kristus förutsagt i Matteus 24:14. Dessa ”sändebud” för Riket är Guds ”utvalda”, Jesu Kristi andliga ”bröder”. (2 Korintierna 5:20; Efesierna 6:20; Johannes 20:17; Hebréerna 2:11, 12) Genom att alla nationerna blir föremål för sändebudens tjänst och får höra Riket proklameras samlas de inför Guds smorde konung, Jesus Kristus, som håller järnspiran. Jehovas kristna vittnen har redan introducerat budskapet om Riket i två hundra sexton länder och ögrupper, och detta har lett till att lärjungar till konungen, Jesus Kristus, nu är verksamma i alla dessa länder och ögrupper. (Matteus 28:19, 20) På så sätt har alla nationerna samlats inför den på tronen insatte konungen såsom varande underrättade, på jämställd fot med varandra, med samma ansvar. — Jämför Matteus 24:31; Jesaja 43:9.
DE SOM STÖDER RIKET SKILS FRÅN DEM SOM INTE GÖR DET
7, 8. a) Skiljer konungen på nationerna som sådana enligt politiska olikheter? b) På vilken grundval skils människor från varandra?
7 Hur handlar nu ”Människosonen”, som sitter på sin härliga himmelska tron, med nationerna som är samlade inför honom? I sin liknelse säger Jesus Kristus vidare: ”Och han skall skilja människor från varandra, alldeles som en herde skiljer fåren från getterna. Och han skall ställa fåren på sin högra sida, men getterna på sin vänstra.” — Matteus 25:31—33.
8 Vi bör lägga märke till att konungen Jesus Kristus inte skiljer nationerna i två klasser, en klass i motsats till en annan klass, på grundval av politiska olikheter. Han åtskiljer i stället de människor som lever i dessa nationer och låter därigenom var och en göra sitt eget individuella val, oavsett vad den nationella regering som står över honom gör. Detta åtskiljande verk äger rum under Kristi osynliga ”närvaro” i Rikets makt och stor härlighet. (Matteus 24:3, 37, 39, 40) På vilken grundval sker detta åtskiljande verk? På grundval av om de stöder Kristi rike eller förkastar det. Vilket slags djur får nu tjäna som bild av dem som stöder Riket och vilket slag som en bild av dem som inte stöder det? Låt oss se!
9, 10. Vad har de fårlika gjort som blir ställda på konungens högra sida?
9 ”Sedan skall kungen säga till dem som står på hans högra sida: ’Kom, ni som har välsignats av min Fader, ta i arv det rike som har varit berett åt er från världens grundläggning. För jag blev hungrig, och ni gav mig något att äta; jag blev törstig, och ni gav mig något att dricka. Jag var en främmande människa, och ni tog gästfritt emot mig; naken, och ni klädde mig. Jag blev sjuk, och ni såg till mig. Jag var i fängelse, och ni kom till mig.’” — Matteus 25:34—36.
10 ”Fåren” är alltså en bild av dem som stöder det messianska rike som varit berett ät sådana människor från människovärldens grundläggning. Men hur har dessa fårlika människor kunnat göra sådant mot konungen Jesus Kristus, trots att han inte varit synlig i köttet under sin nuvarande ”närvaro” i Rikets makt och härlighet? Det heter vidare i hans liknelse:
11. Hur besvarar konungen ”fårens” frågor?
11 ”Då skall de rättfärdiga svara honom med orden: ’Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig mat, eller törstig, och gav dig något att dricka? När såg vi dig som en främmande människa och tog gästfritt emot dig, eller naken, och klädde dig? När såg vi dig sjuk eller i fängelse och gick till dig?’ Och till svar skall kungen säga till dem: ’Jag säger er i sanning: I den mån, som ni har gjort det mot en av de minsta av dessa mina bröder, har ni gjort det mot mig.’” — Matteus 25:37—40.
12. Hur har de rättfärdiga ”fåren” gjort detta, och varför?
12 Med orden ”mina bröder” avser konungen Jesus Kristus sina ”utvalda”, dem som är ”Guds arvingar visserligen, men Kristi medarvingar”. (Matteus 24:31; Romarna 8:17) Av dessa andliga bröder finns det ännu en liten kvarleva kvar här på jorden. Alla dessa har varit flitigt engagerade i att uppfylla Jesu profetia: ”Dessa goda nyheter om riket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna.” De vet nämligen av ”tecknet” på Kristi osynliga ”närvaro” eller parousia att Guds rike är nära vid dörrarna. Därför att de gjort detta sedan hedningarnas tider löpte ut år 1914 har de fått erfara hunger, törst, nakenhet, sjukdom, avsaknad av hem eller hemlöshet och till och med fängelsestraff bara för att de predikat ”dessa goda nyheter”. (Matteus 24:14, 32, 33; Markus 13:9, 10; Lukas 21:29—31) De ”rättfärdiga” fårlika kommer till Kristi andliga ”bröders” hjälp, därför att de stöder det rike som dessa kristna ”sändebud” predikar för dem. De välkomnar detta rike som den rättmätiga styrelsen över hela mänskligheten.
13, 14. a) Vilka icke-judar på drottning Esters tid har dessa ”får” kommit att likna? b) Hur blir de konungens lärjungar?
13 De ger medvetet hjälp till att befrämja förkunnandet om Riket, eftersom de beder om denna världsregering och stöder den. Det är därför konungen Jesus Kristus sätter stort värde på den hjälp de ger hans andliga ”bröder”. De förebildades för länge sedan av de icke-judar som kom till de hotade judarnas undsättning på drottning Esters och försteminister Mordokais tid under perserkungen Ahasveros’ regering. — Ester 8:17; 9:3.
14 Därför gäller konungens löfte dem: ”Vemhelst som ger er en bägare vatten att dricka därför att ni tillhör Kristus, jag säger er i sanning: han skall visst inte gå miste om sin lön.” (Markus 9:41) Nu blir därför de rättfärdiga, fårlika, som hjälper Kristi bröder, belönade med privilegiet att få göra gemensam sak med kvarlevan av Kristi ”bröder” i att predika ”dessa goda nyheter om riket” över hela världen och tillsammans med kvarlevan utstå lidande för den sakens skull. De blir faktiskt ”lärjungar” åt Kristus, konungen, och överlämnar sig åt konungens himmelske Fader, Jehova Gud, och blir döpta i vatten som symbol av detta överlämnande. — Matteus 28:19, 20.
15. Med vilket tjänsteuppdrag blir ”fåren” välsignade?
15 På grund av detta hängivna handlingssätt görs dessa rättfärdiga, fårlika människor till utsända representanter för Guds messianska rike med fullt bemyndigande att predika om denna teokratiska världsregering för människor av alla stammar, nationer, raser och tungomål. De blir i sanning sådana ”som har välsignats av min [Kristi] Fader”.
16. Hur skall ”fåren” få ärva det rike som blivit berett för länge sedan?
16 De skall bli belönade för sin trohet mot konungens Faders universella suveränitet — inte med ett arv i det himmelska riket tillsammans med Jesus Kristus och hans andliga ”bröder” — utan med ett arv i det messianska rikets jordiska domäner. Ordet ”rike” används ofta om de domäner som ett rike härskar över. Dessa Rikets domäner skall utgöra det jordiska paradis som Jesus Kristus talade om för mer än nitton hundra år sedan, kort innan han dog på pålen, då han sade till den döende sympatisören: ”I sanning säger jag dig i dag [den judiska påskdagen år 33 v.t.]: Du skall vara med mig i paradiset.” (Lukas 23:43) Men när Gud drev ut Adam och Eva ur paradiset i Eden, hade han detta återställda paradis i tankarna, enligt vad han sade i 1 Moseboken 3:15, och detta var vid ”världens grundläggning”. — Matteus 25:34.
DE SOM INTE STÖDER DEN TILLTRÄDANDE VÄRLDSREGERINGEN
17, 18. Vilken dom uttalas över ”getterna”, och varför?
17 I kontrast till konungens inbjudan att ”ta i arv det rike [dess domäner] som har varit berett åt er [de rättfärdiga fåren] från världens grundläggning” står den dom som uttalas över de symboliska ”getterna” i liknelsen. Beträffande dessa heter det vidare i liknelsen:
18 ”Sedan skall han säga till dem som står på hans vänstra sida, i deras tur: ’Bege er bort från mig, ni som har blivit förbannade, till den eviga elden som är beredd åt djävulen och hans änglar. För jag blev hungrig, men ni gav mig inget att äta, och jag blev törstig, men ni gav mig inget att dricka. Jag var en främmande människa, men ni tog inte gästfritt emot mig; naken, men ni klädde mig inte; sjuk och i fängelse, men ni såg inte till mig.’ Då skall också de svara, med orden: ’Herre, när såg vi dig hungrig eller törstig eller som en främmande människa eller naken eller sjuk eller i fängelse och betjänade dig inte?’ Då skall han svara dem med orden: ’Jag säger er i sanning: I den mån, som ni inte har gjort det mot en av dessa minsta, har ni inte gjort det mot mig.’” — Matteus 25:41—45.
19. Betraktar konungen deras handlingssätt som en försummelse på grund av okunnighet?
19 Nu skulle vi kunna fråga: Betraktar konungen saken som ett oavsiktligt förbiseende från ”getklassens” sida? Betraktar han deras handlingssätt som ett uttryck för okunnig försummelse från deras sida? Sannerligen inte — vi lägger märke till att han kallar dessa försumliga ”förbannade” och befaller dem att bege sig bort till den ”eviga elden som är beredd åt djävulen och hans änglar”. Konungen måste betrakta eller bedöma dem som ogudaktiga i enlighet med den bibliska regeln: ”HERRENS [Jehovas] förbannelse vilar över den ogudaktiges hus, men de rättfärdigas boning välsignar han.” (Ordspråksboken 3:33) Men varför skall ”getternas” klass bli förbannad för sin underlåtenhet att komma till Kristi ”bröders” hjälp och undsättning?
20, 21. Vad visste ”fåren” och ”getterna”, även om de inte var medvetna om någon regel?
20 Om vi säger att de symboliska ”getterna” blev ”förbannade” och dömda till förintelse tillsammans med djävulen och hans änglar bara för att de i okunnighet försummat Kristi ”bröder”, då måste vi också helt följdriktigt hävda att de symboliska ”fåren” blev välsignade och belönade med en plats i Rikets domäner bara för att de i okunnighet gjort gott mot Kristi ”bröder”. Vilken egentlig förtjänst skulle det då ligga i det goda som ”fåren” gjort mot Kristi ”bröder”? Eller vilket klandervärt beteende skulle ”getternas” försummelse vara, som de inte var medvetna om att de gjorde sig skyldiga till? Vilken rättvisa skulle det då vara i att belöna den ena okunniga klassen och straffa den andra okunniga klassen? Det finns uppenbarligen ingen som helst rättvisa i en sådan behandling.
21 Låt oss förutsätta att båda klasserna var okunniga om regeln att vad de gjorde eller inte gjorde mot Kristi andliga ”bröder”, det gjorde de eller underlät de att göra mot Kristus själv. Men trots detta var de inte okunniga om att de hade att göra med hans ”bröder”! Varför inte det?
22. Vilka skulle Kristi ”bröder” predika för? Hur skulle dessa reagera?
22 Vi måste ta Jesu liknelse om fåren och getterna i samma sammanhang som det han sade tidigare i sin profetia om ”tecknet på din [Jesu] närvaro och på avslutningen på tingens ordning”. (Matteus 24:3) Han talade om sina andliga ”bröders” godkända arbete, när han i Matteus 24:14 sade till dem: ”Dessa goda nyheter om riket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna.” Inte bara för de så kallade kristna nationerna eller för kristenheten, utan för ”alla nationerna” på ”hela den bebodda jorden”. Men Jesus sade också till sina andliga ”bröder”: ”Då skall man utlämna er åt vedermöda och döda er, och ni skall vara föremål för hat från alla nationerna för mitt namns skull.” — Matteus 24:9.
23. Bevisar avsaknaden av erkännande att Kristi ”bröder” inte är detta?
23 Att Kristi ”bröder” skulle bli föremål för hat för hans namns skull innebär att de skulle identifiera sig genom sitt predikande av ”dessa goda nyheter om riket” över hela världen och genom att göra lärjungar åt honom och döpa dessa. (Matteus 28:19, 20) I allmänhet vägrar människorna eller de nationers regeringar, som dessa människor stöder, att erkänna att dessa som predikar dessa ”goda nyheter” om Riket är Kristi andliga ”bröder”. Men motbevisar detta egentligen att de faktiskt är Kristi andliga ”bröder”? Nej!
24. När blir det oursäktligt att visa underlåtenhet mot Kristi ”bröder”?
24 Att folk i allmänhet vägrar att erkänna att Kristi andliga ”bröder” är detta och att de blir föremål för hat från alla nationerna på grund av vad de predikar om Riket har haft inflytande på hur människor behandlar dem. I sådana fall där en nation har en grundlag om medborgerliga rättigheter, som försvarar religionsfriheten, kan det hända att människor inte tar del i att med våld förfölja Kristi ”bröder”. Men på grund av att dessa, som avhåller sig från att förfölja Kristi ”bröder”, är rädda för allmänna opinionen eller därför att de håller med den, vägrar de medvetet att hjälpa, undsätta eller stödja Kristi ”bröder”. Deras negativa inställning och deras underlåtenhet kan alltså inte ursäktas. — Ordspråksboken 29:18.
25. Varför kan ingen ostraffat visa likgiltighet för denna stridsfråga?
25 Jesu liknelse om fåren och getterna tar hänsyn till allt detta. Underlåtenhet att komma till Kristi ”bröders” hjälp och undsättning är förenad med underlåtenhet att bistå och stödja Kristi rike, den tillträdande världsregeringen. Detta är en allvarlig sak, och det finns ingen medelväg, ingen kompromiss, ingen möjlighet att stå med ett ben på vardera sidan, när det gäller stridsfrågan om styrelsen över världen. Jesus Kristus, konungen, hatar ljumhet. (Uppenbarelseboken 3:16) Jesus sade också: ”Den som inte är med mig, han är emot mig, och den som inte församlar med mig, han förskingrar.” (Matteus 12:30; Lukas 11:23) På den grundvalen är Jesus på intet sätt orättvis, när han förklarar att de getlika, som inte stöder hans ”tron” eller rike, är ”förbannade” och skall straffas tillsammans med djävulen och hans änglar. Beteckningen ”djävul” betyder ”baktalare”, och dessa ”getter” hänförs till samma kategori som den främste djävulen, därför att de lyssnar till djävulens och hans änglars baktaleri och är fördomsfulla mot Kristi ”bröder”. (Uppenbarelseboken 12:10) De bör få dela djävulens öde.
26. När skall konungen uppmana ”getterna” att gå bort till ”elden”?
26 Låt oss då inte göra oss skyldiga tid att finna på ursäkter för ”getterna” och därigenom ifrågasätta Kristi, konungens, rättvisa. Oavsett om någon tycker om tanken på det eller inte, avslutar Jesus sin liknelse genom att tala om vilken dom de klandervärda ”getterna” och de rättfärdiga ”fåren” skall få: ”Och dessa [symboliska getter] skall gå bort till evigt avskärande, men de rättfärdiga till evigt liv.” (Matteus 25:46) När skall Kristus, konungen, uppmana dessa förbannade ”getter” att gå bort till den symboliska ”elden”, detta ”avskärande” (grekiska: koʹlasis)? Sedan de goda nyheterna om Riket blivit predikade över hela jorden av hans andliga ”bröder” och ”slutet” kommer för denna tingens ordning, som nu befinner sig i sin ”avslutning”. (Matteus 24:3, 14) Då skall den ”stora vedermödan” bryta ut över hela världen, men ”getterna” skall absolut inte få överleva den. — Matteus 24:21, 22.
27. Från vad blir ”getterna” avskurna, och för hur länge?
27 ”Getternas” eviga ”avskärande” (koʹlasis) är raka motsatsen till det ”eviga liv” som ”fåren” blir belönade med. Det är ett evigt straff, därför att denna form av straff aldrig skall bli avlyft från dessa ”getter”, som blir avrättade i den ”stora vedermödan”. De skall aldrig få någon uppståndelse från de döda. De drabbas av ”den andra döden”, som bibeln talar om och som framställs i symbol genom ”eldsjön”. De kommer lika litet att bli befriade från denna symboliska ”eldsjö” som Satan, djävulen, och hans demonänglar kommer att bli befriade från den. (Uppenbarelseboken 20:10—15; 1 Moseboken 3:15) De skall förgås i den ”stora vedermöda” som skall nå sin höjdpunkt i ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag” vid Harmageddon. — Uppenbarelseboken 16:14, 16; 19:11—21.
DE SOM FÅR ÖVERLEVA DEN ”STORA VEDERMÖDAN”
28, 29. Vad får ”fåren” överleva, enligt Uppenbarelseboken 7:13—15?
28 Vi vill inte vara med om att bli för evigt avskurna tillsammans med ”getterna” i den annalkande ”stora vedermödan”, eller hur? Inte om vi vill uppleva Jehova Guds tillträdande världsregering med hans Son, Jesus Kristus, som konung. Vårt förnuftiga val, som blir till ära för Gud, bör vara att vi nu bevisar oss likna de välsignade ”fåren”. Den klass som består av symboliska ”får” skall levande genomgå den ”stora vedermödan”. Att de får överleva leder till ”evigt liv” för dem under den tillträdande världsregeringen. En till antalet ej angiven ”stor skara” av sådana fårlika människor skall få överleva den ”stora vedermödan”. Vi får en försäkran om detta i samtalet mellan en särskild ”äldste” och en av Kristi ”bröder”, aposteln Johannes. Beträffande den dialogen läser vi:
29 ”Och det gjorde att en av de äldste sade till mig: ’Dessa som är klädda i de långa vita dräkterna, vilka är de, och varifrån har de kommit?’ Och strax sade jag till honom: ’Min herre, du själv vet det.’ Och han sade till mig: ’Dessa är de som kommer ut ur den stora vedermödan, och de har tvättat sina långa dräkter och gjort dem vita i Lammets blod. Därför är de inför Guds tron; och de ägnar honom helig tjänst dag och natt i hans tempel; och han som sitter på tronen skall spänna ut sitt tält över dem.’” — Uppenbarelseboken 7:13—15.
30. Under vilket beskydd överlever de, och vem skall de sedan stå inför?
30 Gud spänner ut sitt beskyddande ”tält” över dessa som är klädda i långa vita dräkter. Detta förklarar hur det kommer sig att de är de enda av hela jordens befolkning vid den tidpunkten som ”kommer ut ur den stora vedermödan”, bortsett från kvarlevan av Kristi andliga ”bröder”, som de hållit i med att göra gott mot. Under denna ”stora vedermöda” har alla de nationella härskarnas troner blivit omstörtade och tillintetgjorda. (Haggai 2:23) Detta är orsaken till att ingen annan tron än ”Guds tron” omtalas i denna speciella syn som aposteln Johannes fick se. (Uppenbarelseboken 7:10—15) Ingen annan än Gud ses sitta på en tron. Hans ställning som universums suverän, vår jord inbegripen, har blivit hävdad och rättfärdigad!
31. Vilken åtgärd, som inte visas i Jesu liknelse, har de vidtagit?
31 Denna syn visar att dessa, som är klädda i långa vita dräkter och får överleva den ”stora vedermödan”, har gjort något mer än det som illustreras i Jesu liknelse om fåren och getterna. De ”har tvättat sina långa dräkter och gjort dem vita i Lammets blod”. Detta uttalade faktum framhäver att de är sådana som tror på Guds lamm, Jesus Kristus, och har tagit emot hans syndförsonande offer, hans utgjutna blod. Detta är en av de faktorer som förmår dem att hjälpa, undsätta och samarbeta med Lammets andliga ”bröder”. Framför allt har de blickat upp till Lammets himmelske Fader, den universelle suveränen, för att bli frälsta ur den ”stora vedermödan”.
32. Hur uppfyller de det grundläggande kravet för att bli frälsta?
32 Den ”stora skaran” visar, genom den inställning de ådagalägger gentemot Guds tron och genom vad de offentligt bekänner inför den, att dess medlemmar uppfyller det grundläggande kravet för att bli frälsta. Detta blir klart och tydligt för oss, när vi läser: ”Efter detta [efter det att de 144.000 andliga israeliterna, Lammets andliga bröder, blivit försedda med sigill] såg jag, och se, en stora skara, som ingen var i stånd att räkna, ur alla nationer och stammar och folk och tungomål, stod inför tronen och inför Lammet, klädda i långa vita dräkter; och det var palmkvistar i deras händer. Och oupphörligt ropar de med hög röst och säger: ’Frälsningen har vi vår Gud att tacka för, honom som sitter på tronen, och Lammet.’” — Uppenbarelseboken 7:9, 10.
33. Vilket erkännande avger de beträffande Gud och hans Son? Hur gör de detta?
33 I passande klädedräkt står denna ”stora skara”, som inte innehåller några andliga israeliter, respektfullt inför Guds tron och erkänner honom såsom världshärskaren. (Uppenbarelseboken 11:15) Såsom med palmkvistar hälsar de samfällt honom som den universelle suveränen, den som är berättigad att inneha en tron med universellt regentskap. (Jämför Johannes 12:12, 13.) De erkänner också ”den främste förmedlaren av liv”, som Jehova Gud har använt, ”Lammet”, Jesus Kristus, hans Son. (Apostlagärningarna 3:15; Johannes 1:29, 36) De bekänner därför med glädje inför både himmel och jord vem som är källan till deras frälsning ur den ”stora vedermödan” och också vem som är hans främste förmedlare för detta ändamål.
34. I synnerhet sedan när har de församlats?
34 Under denna ”avslutningen på tingens ordning”, och i synnerhet sedan år 1935, har denna ”stora skara” blivit församlad och förenad, oavsett vilken nation, ras eller stam dess enskilda medlemmar tillhör. De har hört ”dessa goda nyheter om riket” predikas över hela världen. De handlade i enlighet med de aktuella upplysningar som publicerades på sidan 250 (paragraf 34) i The Watchtower för 15 augusti 1934 (Vakttornet, 15 oktober 1934, sidan 314) och började överlämna sig åt Jehova Gud genom hans lamm, Jesus Kristus. De blev döpta i vatten som en symbol av sitt överlämnande. De har slutit sig till kvarlevan av Kristi andliga ”bröder” i att predika de ”goda nyheterna” intill jordens ändar. Hur väl ljuder det inte i våra öron, när vi hör dem på detta sätt välkomna Jehovas tillträdande världsregering!