Israels herde
”Lyssna, du Israels herde, du som leder Josef såsom din hjord: du som tronar på keruberna, träd fram i glans.” — Ps. 80:2
1. Hur illustreras det inbördes förhållandet mellan Jehova Gud och Kristus Jesus och Hans folk?
JEHOVA, den store Skaparen, har grundat den mest underbara gemenskap mellan sig och sin ömt älskade Son, Herren Jesus Kristus, och denna gemenskap är dyrbar. Män och kvinnor på jorden inbjuds att träda in i samma nära gemenskap med Jehova Gud och med Kristus Jesus och bli välsignade. Denna enhet är möjlig genom att man lyder Gud och förtröstar på honom, något som hjälper alla att leva i frid och lycklig förnöjsamhet och att känna sig trygga i förvissningen om hur rikligt Jehova sörjer för dem. Denna välsignade gemenskap, som uppenbaras genom Skriften och de gärningar som Jehova Gud utför till gagn för sitt folk, kan jämföras med förhållandet mellan en herde och hans får. Jehova Gud är Israels herde, Kristus Jesus är den rätte Herden, tillsyningsmännen i församlingarna är underherdar, och Jehovas folk är fåren. När vi begrundar dessa sanningar tillsammans, kommer det att göra oss glada och lyckliga.
2. På vilket sätt ger de försäkringar, som uttalas i Psalm 23, tröst och hugsvalelse?
2 Det finns inga mer trösterika och hugsvalande ord uttalade i bibeln än de som vi läser i Psalm 23. Den store Herden är Jehova, den högste Guden, universums Skapare, och han är sin hjords vårdare. Det är David som har diktat denna psalm, och hans namn, som betyder ”älskad, kär”, betecknar träffande den älskade tjänare som Gud skulle uppresa till att vara den ende herden, nämligen Kristus Jesus. Så säger den ”älskade”: ”HERREN [Jehova] är min herde, mig skall intet fattas. Han vederkvicker min själ; han leder mig på rätta vägar för sitt namns skull. Jag [fruktar] intet ont, ty du är med mig.” (Ps. 23:1, 3, 4) De som hör till Guds hjord kan nu ge uttryck åt samma tillförsikt, ty Han är vår herde. Jehova är en väldig Gud, en fruktansvärd Gud, en som hatar orättfärdighet; likväl är han en Gud av ömhet och medlidande, en som håller beständig vakt över sin hjord. Han är Israels herde; och vi är ”din betande hjord”. (Ps. 79:13, Åk) Det kommer aldrig att fattas oss någonting. Låt oss såsom fårlika medlemmar av hans flock, som är milda till sinnes, med eftertanke läsa hela den tjugotredje psalmen och begrunda dess sköna och mycket dyrbara löften.
3. Hur vårdade sig Jehova som en herde om det naturliga Israel?
3 Jehova vårdade sig som en herde om det naturliga Israel. ”Genom havet gick din väg, din stig genom stora vatten, och dina fotspår fann man icke. Så förde du ditt folk såsom en hjord genom Moses och Arons hand.” (Ps. 77:20, 21) När denna hjord förirrade sig eller var olydig, gav Gud sitt misshag till känna, men han var alltjämt deras herde. ”Lyssna, du Israels herde, du som leder Josef såsom din hjord; du som tronar på keruberna, träd fram i glans. Gud, upprätta oss och låt ditt ansikte lysa, så att vi varda frälsta.” (Ps. 80:2, 4) För Judas och Jerusalems högmods skull tillät den store Herden att hans förebildliga hjord fick komma i fångenskap. Därför sade Jeremia om de otrogna: ”Var är nu den hjord, som var dig given, dina sköna får?” — Jer. 13:20, Åk.
4, 5. Förklara Jesaja 40:1, 2, 10, 11 i fråga om dess tillämpning på Israel, b)på Guds folk i vår tid.
4 Sedan straff hade drabbat det naturliga Israel, hade Jehova tröstande ord för denna hjord: ”Trösten, trösten mitt folk, säger eder Gud. Och ropen till det att dess krigföring är fullbordad, att dess missgärning är förlåten. Se, Herren Jehova skall komma såsom en mäktig, och hans arm skall härska för honom. Se, hans lön är med honom och hans vedergällning framför honom. Han skall föda sin hjord likt en herde, han skall församla lammen på sin arm och bära dem i sin famn och skall sakta leda dem som hava ungar.” (Jes. 40:1, 2, 10, 11, AS) Vilken ömhet kommer inte till uttryck i dessa ord, och hur fulla av mening är de inte för vår tid!
5 I dessa yttersta dagar har den store Herden — genom sin rätte Herdes, Kristi Jesu, hand och med sin ”trogne och omdömesgille slav”-klass som redskap — fört sin andliga hjord ut ur det motbildliga Egypten, den nutida världen. Han har befriat sitt folk från denna gamla världs myndighet och ur dess mörka och avskyvärda förhållanden, ur träldomen, och har överfört dem till sin nya världs organisation av ljus, frihet och lycka. Denna Jehovas underbara frälsande makt gentemot sitt folk ådagalades genom att han insatte den utvalde konungen på den himmelska tronen år 1914 och genom det segerrika kriget i himmelen, som åstadkom att Satan och hans onda änglar blev utdrivna. Därpå framträdde Jehova år 1918 med sin konung, sin Son, i sitt tempel för att hålla dom och började skilja sina ”får” från ”getterna”. — Upp. 12:7—9; Matt. 25:31—46.
6. Vilken frälsning har åvägabragts i våra dagar, och hur har det gått till?
6 Fångenskapen är över för hans hjord. Fåren blir inte längre knuffade hit och dit och klippta och skinnade av Guds store fiende, Satan. I synnerhet sedan 1922 har den store Herden och den rätte Herden talat tröstande till fåren. ”Han [den rätte Herden] skall sända ut sina änglar med starkt basunljud, och de skola församla hans utvalda från de fyra väderstrecken, från himmelens ena ända till den andra.” (Matt. 24: 31) Alla dessa befriade sjunger den nya sången om sin befrielse från den sataniska världen in i Guds ”nya världens samhälle”. ”Frälsning hava vi vår Gud att tacka för, honom som sitter på tronen, och Lammet.” — Upp. 7:3, 10, NW.
7. Beskriv den store Herdens omvårdnad om sin hjord under de sistförflutna fyrtio åren.
7 Den store Herden, Jehova, och den rätte Herden, Kristus Jesus, har fört hjorden in i det tillstånd av välsignelse som den åtnjuter i denna tid. Såsom Jehovas vittnen har de som hör hjorden till blivit ledda, försedda med föda och beskyddade genom många prövningar och frestelser både inifrån och utifrån, från falska läror, från falska bröder, från fasor som kommit över dem genom sådana som velat uppsluka dem. Ingen gång under de sistförflutna fyrtio åren har någonting som varit gott fattats Jehovas vittnen. Oavsett de förskräckligaste förhållanden i världen, som varit ägnade att inge fruktan, har Jehova och Kristus beskyddat sin hjord. Världskrig, inspärrning i fängelser och koncentrationsläger, revolutioner, sjukdom, epidemier, hungersnöd, strejker, raskonflikter — under alla dessa förhållanden har de som en hjord blivit ledda framåt, beständigt medvetna om den motbildliga molnstoden om dagen och eldstoden om natten. Jehovas och hans herdes och konungs närvaro har varit med dem. De har inte fruktat någonting ont. Hur lycklig är inte vår lott, vi som har dem såsom våra herdar! ”Jakobs Gud är en saker höjd för oss.” (Ps. 46:12, NW) De Jehovas vittnen som har gått igenom dessa fyrtio år har aldrig behövt sakna en andlig måltid, aldrig behövt törsta efter livets vatten. De har i själva verket haft så fullt upp, att de väl har haft råd till att förkunna till gagn för andra: ”Hören, alla I som törsten, kommen till vatten; och I som icke haven penningar, kommen, köpen och äten. Ja, kommen, köpen vin och mjölk utan penningar och utan betalning.” (Jes. 55:1, Åk) Är inte Jehovas vittnen nu i denna tid, efter alla dessa år, ute dag efter dag, ja, timme efter timme, och låter fortfarande den nåderika inbjudan ljuda för människor av en god vilja, en inbjudan som i stort sett har detta innehåll: ”Kom och tag emot föda, kom till vattenställena. Här finns gröna betesmarker. Israels herde, han är vår herde. Ingenting skall fattas oss. Han bereder ett bord för oss i deras åsyn som är fientligt sinnade mot oss. Vi äter och dricker, medan Herden beskyddar oss”? Hur lika får är inte hans folk! Finns du med i denna välsignade och lyckliga hjord? Kan du med visshet säga: ”Jehova är min herde”? Om inte, dröj då inte, utan kom in i fållan, ut ur isoleringen och kölden, och kom tillsammans med Jehovas får och lev i frid.
Den rätte Herden
8. Vem är den rätte Herden, och varför svarar du så?
8 Herren Jesus Kristus är den rätte Herden, ty han förklarar själv: ”Jag är den rätte herden, och jag känner mina får, och mina får känna mig.” (Joh. 10:14, NW) Han är god och sann. Ja, han är en trogen herde. Denne herde är Israels skönhet, den härligaste i hela Jehovas organisation. Han är den underbare, ”hela hans väsende är ljuvlighet”; han är ”härlig framför tio tusen”. (Höga V. 5:16, 10) Vem kan låta bli att älska och beundra honom? ”Och du, Herdetorn, du dottern Sions kulle, till dig skall det komma, ja, till dig skall det återvända, det forna herradömet, dottern Jerusalems konungavälde.” (Mik. 4:8) Herradömet har i sanning kommit till honom. Han är den ”klara morgonstjärnan”, alla folks glädje. Inte endast har herradöme givits åt honom, utan han sitter nu på tronen. Därför skall hans får ”icke mer hungra och icke mer törsta, och varken solen eller någon förbrännande hetta skall träffa dem, ty Lammet, som är mitt på tronen, skall vakta dem som en herde och skall leda dem till källor med livets vatten. Och Gud skall avtorka alla tårar från deras ögon.” — Upp. 7:16, 17, NW.
9. Hur vet vi att den rätte Herden är sann, pålitlig och trogen?
9 Vår herde, Herren Jesus, är en sann och pålitlig herde, som har bevisat sina kvalifikationer genom att själv vara ett troget och lydigt får, och fördenskull är han nu upphöjd till den härligaste ställning i själva himmelen. Skriften säger: ”Denne var ursprungligen hos Gud. Allting blev till genom honom, och utan honom blev ingenting alls till. Vad som har blivit till förmedelst honom var liv, och livet var människornas ljus.” (Joh. 1:2—4, NW) Ordspråket säger: ”Då han [Gud] beredde himlarna var jag där; då han påbjöd en horisont över de svallande vattnens yta, då han gjorde molnmassorna där ovan fasta, ... då han fastställde jordens grundvalar, då kom jag att vara vid hans sida som en mästerlig arbetare, och jag kom att vara det som han höll särskilt kärt dag efter dag, i det jag gladdes inför honom hela tiden.” (Ords. 8:27—30, NW) I sinom tid kom denne vise Son hit till jorden såsom människa för att åstadkomma det pris, för vilket Guds hjord skulle förvärvas. Han sade själv: ”Jag har kommit för att de må hava liv och må hava det i överflöd. ... Jag utgiver min själ för fårens skull. Och jag har andra får, som icke äro av denna fålla; också dem måste jag föra hit, och de skola lyssna till min röst, och de skola bliva en hjord, en herde. Detta är orsaken till att Fadern älskar mig, att jag utgiver min själ” för fårens skull. (Joh. 10:10—17, NW) Aposteln Paulus skriver: ”Ty ni känna vår Herres, Jesu Kristi, oförtjänta godhet, att han, fastän han var rik, blev fattig för eder skull, för att ni måtte bliva rika genom hans fattigdom.” ”Han utblottade sig själv och antog en slavs gestalt och blev lik människor. Vad mera var, när han befann sig i människoskepnad, ödmjukade han sig och blev lydig ända till döden, ja, döden på en tortyrpåle. Just av den orsaken upphöjde också Gud honom till en överordnad ställning och gav honom i sin godhet det namn, som är över varje annat namn.” (2 Kor. 8:9; Fil. 2:7—9; NW) Vilken herde! Han är den som vi alla ser upp till och med glädje följer. Herden, som också är Lammet, hyllas och beundras av alla som är Guds får. Hur välsignade är vi inte, som får lära känna dessa underbara ting!
10. Vilken ställning intar Guds Lamm nu?
10 Han är nu konungarnas konung, den sanne herden och konungen, Lammet på tronen, Jehovas ”älskling” och det slaktade Lammet: ”Och i min syn fick jag höra röster av många änglar. Och de sade med hög röst: ’Lammet, som blev slaktat, är värdigt att mottaga makten, så ock rikedom och vishet och starkhet och ära och pris och lov.’ ” (Upp. 5:11, 12) För att han gör sin Faders vilja och är lydig och fårliknande, får han dessa stora utmärkelser. Guds slaktade Lamm, som blivit uppväckt ur döden, är nu den store konungen och den mäktigaste härskaren under den högste suveränen, Jehova.
11. a) Varför ges inte arbetet som herde åt en lejd man? b) Visa Davids omvårdnad om sin faders får.
11 Vill du vara en sann och trogen underherde och även ett lydigt får? Om du vill det, så måste du följa ledaren, Kristus Jesus. Begrunda nu ytterligare hans handlingssätt, så att hans orubblighet, ödmjukhet och mod må bli ditt exempel. Så här sade han: ”Den lejde mannen, som icke är någon herde och som fåren icke tillhöra såsom hans egna, ser vargen komma och övergiver fåren och flyr — och vargen snappar bort dem och förskingrar dem —, därför att han är en lejd man och icke vårdar sig om fåren.” (Joh. 10:12, 13, NW) I forna tider anförtrodde man fåren företrädesvis i sönernas eller döttrarnas vård och inte åt lejda tjänare. Så till exempel hade David hand om sin faders får, och vid ett tillfälle berättade han om denna sin tjänst och sade: ”Din tjänare blev sin faders herde bland hjorden; och det kom ett lejon och även en björn, och [vart och ett av djuren] tog bort ett får ur flocken. Och jag gav mig i väg efter det och slog ned det och ryckte rovet ur dess mun. När det började resa sig mot mig, grep jag tag i dess skägg och slog ned det och dödade det.” (1 Sam. 17:34, 35, NW) David var en sann herde. Vad han främst tänkte på var att skydda fåren. Herren Jesus Kristus gjorde just detta för sin himmelske Faders hjord och riskerade därvid sitt eget liv och gav till slut ut det för dem.
12, 13. Förklara, med hjälp av exempel, hur den rätte Herden beskyddade sina får?
12 Han beskyddade dem från de falska ledarna på hans tid. Vi skall här nämna två exempel på detta. Det ena, som aposteln Matteus omtalar, var det tillfälle då fariséerna och de skriftlärda strävade efter att skada Jesu lärjungar genom en förtalskampanj och försökte klandra dem för att de bröt med traditionerna. De frågade Jesus: ”Varför överträda dina lärjungar traditionen från män i forna tider? De tvätta till exempel inte händerna, när de skola äta en måltid.” Lägg märke till hur han vakade över sina får och gav dem skydd. Han svarade och sade: ”Varför överträda ni också Guds bud, på grund av eder tradition?” Han tillrättavisade dem vidare genom att citera ett skriftställe från Jesaja. Dessa den falska religionens målsmän visste att de blev hejdade i sitt anlopp, ty lärjungarna kom till honom och sade: ”Vet du, att fariséerna stötte sig på det som de hörde dig säga?” Ja, den rätte Herden var på sin post och tillvaratog fårens intressen. — Matt. 15:1—4, 12, NW.
13 Det andra tillfället var när han befann sig i Getsemane örtagård, den sista aftonen han var tillsammans med sin lilla hjord. Han hade framburit en bön för deras skull, och nu gick hans egen lärjunge Judas till verket för att förråda honom där i örtagården. ”Judas tog nu med sig den romerska vakten, så ock några av översteprästernas och fariséernas tjänare, och kom dit med bloss och lyktor och vapen. Och Jesus, som visste allt vad som skulle övergå honom, gick fram och sade till dem: ’Vem söken I?’ De svarade honom: ’Jesus från Nasaret.’ ... Åter frågade han dem då: ’Vem söken I?’ De svarade: ’Jesus från Nasaret.’ Jesus sade: ’Jag har sagt eder, att det är jag; om det alltså är mig I söken, så låten dessa gå.’ Ty det ordet skulle fullbordas, som han hade sagt: ’Av dem som du har givit mig har jag icke förlorat någon.’ ” (Joh. 18:3—9) Här får vi bevittna hur den rätte Herden var i verksamhet för att beskydda fåren. Till och med vid detta tillfälle tänkte han mer på dem än på sig själv, när han sade: Tag mig, men låt dem behålla sin frihet. Han kom för att ge ut sitt liv för fåren, och det gjorde han också. Inget enda av dem gick förlorat.
14. I vilka funktioner framträdde Jesus för att sköta sin Faders angelägenheter?
14 Varför sade han detta? Först och främst måste vi förstå att han inte var på jorden i några enskilda ärenden, utan såsom Jehovas stora redskap och sändebud. Likväl är han, om man så får säga, nyckeln till eller lösningen på alla världens angelägenheter, ty vad han säger och gör berör varenda levande människa och varje myndighet och makt. Han kan behålla vid liv, han kan förgöra. Han är själva grundvalen till den nya världen. Ändock var Jehovas vilja början och slutet på allt för honom. Han var fullständigt lydig. Han sade: ”Ty jag har kommit ned från himmelen, icke för att göra min vilja, utan för att göra dens vilja, som har sänt mig. Och detta är dens vilja, som har sänt mig, att jag icke skall låta någon enda gå förlorad av dem som han har givit mig, utan att jag skall låta dem uppstå på den yttersta dagen. Ja, detta är min Faders vilja.” — Joh. 6:38—40.
15. Vilket fullkomligt föredöme ger den rätte Herden åt alla andra herdar?
15 Den sanne Herden förlorade inget av sin Faders får: ”När jag var hos dem, brukade jag vaka över dem av hänsyn för ditt eget namn, som du har givit mig; och jag har bevarat dem, och ingen av dem tillintetgöres utom tillintetgörelsens son, så att Skriftens utsaga har blivit uppfylld.” (Joh. 17:12, NW) Vilken redogörelse för en fullkomlig förvaltning! Vi kan visserligen inte uppnå fullkomlighet, men vi kan säkerligen komma ett bra stycke på väg mot det målet, om vi följer hans exempel. Det som ständigt låg honom om hjärtat var att göra en enda sak, nämligen ”dens vilja, som har sänt mig”. (Joh. 4:34) Lägg märke till att han också hade föreskrift om att vårda sig om får, leda dem och ge dem föda. Han fick inte förlora några. Att vi förstår denna mycket nära gemenskap mellan Fadern och Sonen bör komma våra hjärtan att överflöda av tacksamhet. Jesus tjänar Jehova i kärlek och i fruktan. ”I sitt kötts dagar frambar Kristus med starka rop och tårar både böner och åkallan till den som var i stånd till att frälsa honom från döden; och hans bön blev gynnsamt hörd för hans gudaktiga fruktans skull.” — Hebr. 5:7, NW.
16. Utförde den rätte Herden sitt verk i Jehovas fruktan?
16 I sin svåraste prövnings stund, då han stod alldeles ensam och inte hade någon på jorden som kunde hjälpa honom, bad han: ”Fader, om du önskar det, så tag bort denna kalk från mig. Men låt dock icke min vilja ske, utan din.” (Luk. 22:42, NW) Vid ett annat tillfälle sade han: ”Hys hellre fruktan för honom som kan tillintetgöra både själ och kropp i Gehenna.” (Matt. 10:28, NW) Han levde i Jehova Guds fruktan och insåg sitt ansvar gentemot fåren. Låt oss tänka efter! Berör det oss lika djupt, är vi lika angelägna om att kunna avlägga en god räkenskap för vårt arbete som herdar, som vårdar sig om Guds får? Han är det fullkomliga föredömet. Önskar vi mer än allt annat att få Jehovas godkännande? Sätter vi omvårdnaden om Guds hjord framför alla andra hänsyn i denna tid?