Låt Guds varning ljuda
”Ty då skall det vara en stor vedermöda, en sådan som inte har förekommit sedan världens början intill nu, nej, inte heller på nytt skall förekomma. Ja, om inte de dagarna förkortades, skulle inget kött bli frälst; men för de utvaldas skull skall de dagarna bli förkortade.” — Matt. 24:21, 22.
1, 2. a) Hur har världen blivit ett enda stort grannskap? b) Vilka farliga följder kan det bli av att alla människor är så nära grannar?
I dag är hela världen ett enda stort grannskap. Med vårt snabbaste trafikmedel kan vi flyga jorden runt över ekvatorn eller över nord- och sydpolerna på mindre än en dag. Med hjälp av internationella telefonlinjer eller radiotelefoni kan vi inom loppet av några minuter tala med en granne i nästan varje annan del av jorden. Vi får livsmedel från många främmande länder, och för det är vi beroende av människor i avlägsna delar av jorden.
2 Eftersom alla är så nära förbundna, hotas hela mänskligheten av gemensamma faror. För bara 66 år sedan, det vill säga i vårt eget århundrade, väcktes människor i alla jordens hörn till medvetande om att en sådan katastrof som ett världskrig var en verklighet. Tjugoett år efter det att den dittills svåraste världskonflikten var över trädde världen in i en krigsperiod som blev en ännu värre mardröm. Och nu, 36 år efter den världsomvälvningen, hotas vi av något ännu mer fasansfullt. Ingen kan med fog säga: ”Det som händer där, så långt borta, kan inte påverka mig här!” Att resonera så är självbedrägeri. Vi är nu alla nära grannar, men det som skapar problem, ja, världsfara, är att man handlar så ovänligt mot sina grannar. Här och där höjs därför allvarligt varnande röster.
3. a) Varför tror uppmärksamma personer att världen befinner sig i dödsfara? b) Vilken inställning har världsvisa människor till Gud?
3 Eftersom det hela är så stort, kanske några tvivlare undrar: Är verkligen hela världen i dödsfara? Uppmärksamma personer, som ingalunda är några olycksprofeter, svarar Ja! på den frågan. Deras dystra svar grundar sig inte bara på vad människorna själva kan göra sig. Det är något mycket allvarligare än så vi måste ta med i beräkningen. Är det verkligen möjligt? Ja. Hur kommer det sig? Det beror på den person vilken jorden och allt djurliv och mänskligt liv på den tillhör. Det är sant att mycket få människor i våra dagar bryr sig om att ta hänsyn till honom. Världsvisa människor i detta vetenskapligt avancerade århundrade anser sig vara för oberoende i sitt tänkesätt för att tro på en skapare eller att fråga sig: Vad har han i sinnet? Men Skaparen är inte så hårdhjärtad att han inte bryr sig om människans belägenhet. De avfärdar honom emellertid som om han inte existerade eller som om han befann sig så långt borta att han inte berörs eller ens är intresserad.
4. a) Vilket intresse har Jehova, som ägare till jorden, av sin egendom? b) Vad behöver göras för att jorden skall bli en behaglig plats att leva på?
4 Men borde inte ägaren till en egendom vara intresserad av det som tillhör honom? Han borde önska hålla den i bästa skick. I synnerhet om hans egendom är verkligt värdefull. Det är så vår Skapare betraktar saken. När det gäller det skick jorden befinner sig i, kan det inte förnekas att jorden i våra dagar håller på att fördärvas och riskerar att bli fördärvad i förfärande utsträckning. Det förefaller som om det redan vore för sent för Skaparen att göra sig av med alla dem som bär ansvaret för att hans egendom fördärvas, den egendom som ursprungligen var fullkomlig. Vid det här laget borde den tid vara nära, då han skall utföra sitt reningsarbete. Han har låtit skriva en bok angående detta. Vad har han för avsikt att göra, enligt den boken?
TIDIGARE I EN SITUATION LIK DEN I VÅR TID
5. När var människor tidigare i en situation som liknar den i vår tid?
5 Många kanske blir förvånade, när de får veta att hela mänskligheten en gång tidigare varit i en liknande situation som den som hela jordens befolkning nu befinner sig i. Den gången inträffade något i världsomfattande skala. Det hände i en mans dagar, från vilken alla vi som lever i dag leder vårt ursprung. Denne vår gemensamme förfader var den man som hette Noa, Lemeks son. Angående Noas dagar heter det i Skaparens inspirerade bok: ”I sinom tid blev Noa fader till tre söner, Sem, Ham och Jafet. Och jorden blev fördärvad i den sanne Gudens ögon, och jorden blev uppfylld av våld. Därför såg Gud på jorden, och se, den var fördärvad, eftersom allt kött hade fördärvat sin väg på jorden.” — 1 Mos. 6:10—12, NW.
6, 7. a) Vilken varning gick ut över världen på Noas tid? b) På vilket sätt kom jorden åter att bli en fridfull plats att leva på?
6 Vad hände då som gjorde att jorden blev en fridfull och trygg plats att leva på? Kastade sig dessa våldsverkare, som fördärvade jorden, in i ett globalt krig och utplånade varandra? Var den varning, som Noa då blev befalld att ge, en varning om en sådan av människor orsakad katastrof som det skulle vara omöjligt för mänskligheten att överleva? Nej! I stället lät han människorna höra en gudomlig varning, en varning som Gud hade uppmanat honom att ge. Den underrättade alla människor om vad Gud, Skaparen, skulle göra för att åstadkomma en lugn och trygg jord, där rättrådiga människor skulle kunna njuta av livet. Gud upplyste Noa om att människorna inte skulle lyssna på honom, och därför skulle Noa bygga en ark eller en flytande kista åt sig själv och sin familj, åtta människosjälar. På den förutsagda dagen år 2370 f.v.t. började den världsomfattande floden. Det var ”Guds ingripande”. Människorna som drunknade fick ta sitt straff.
7 Detta ”Guds ingripande” i forna tider var till nytta för hela mänskligheten. Det gav människosläktet en ny start från en rättfärdig, gudfruktig familj och detta på en jord som för ögonblicket var fridfull och trygg.
EN LIKNANDE VÄRLDSOMFATTANDE TILLINTETGÖRELSE ÄR NÄRA
8. a) Hur jämförde Jesus Kristus Noas dagar med vår tid? b) Vilken händelse är nära förestående, och vad behöver göras med tanke på den?
8 Det här är det enda tillfället före vår egen tid då hela mänskligheten varit i fara att utplånas. Det var en förebild till vår tid, då en värld av milliarder människor är hotad. Detta är inte vår pessimistiska, mänskliga syn på saken, inte en extremistisk inställning. Den är inte mer ytterligtgående än den inställning en världsberömd person hade som var en profet större än Noa. Denne var Jesus Kristus. Han pekade fram mot våra dagar och sade: ”För alldeles som Noas dagar var, så kommer Människosonens närvaro att vara. För såsom de var i de dagarna före syndafloden, då man åt och drack, män gifte sig och kvinnor bortgiftes, ända till den dag då Noa gick in i arken, och de tog ingen notis förrän syndafloden kom och ryckte dem alla bort, så kommer Människosonens närvaro att vara.” (Matt. 24:37—39) Enligt Kristi egen profetia angående världsförhållandena under tiden för hans osynliga närvaro på jorden är vår världssituation sedan år 1914 lik situationen i Noas dagar. Följaktligen måste ett liknande ”Guds ingripande” vara nära. Det är tid att låta den gudagivna varningen ljuda ut till hela den hotade mänskligheten. Den personliga frågan är: Vilka kommer att likna dem som gick in i arken tillsammans med Noa?
9. a) Varför har vi skäl att tro att den förutsagda ”stora vedermödan” är nära? b) Varför måste den större uppfyllelsen av Jesu profetia angående den ”stora vedermödan” ännu höra framtiden till, trots att en ”stor vedermöda” drabbade Jerusalem år 70 v.t.?
9 Även om vi bortser från vad Skaparens inspirerade bok, bibeln, har att säga, har vi skäl att tro att denna tingens ordning är inne i ”ändens tid” för den. Dess yttersta dagar har i det närmaste löpt ut. Dess fullständiga slut kan förväntas komma med en tid av svårigheter, en ”stor vedermöda”, som i sin effektfullhet och förstörelseverkan kommer att överträffa floden i Noas dagar. Jesu hänvisning till Noas dagar var en del av hans slutliga profetia som uttalades år 33 v.t. Den utsträckte hans förutsägelser längre än till Jerusalems förstöring genom romarna år 70 v.t., ja, ända till våra dagar. Förstöringen av denna heliga stad var höjdpunkten på en ”stor vedermöda” för judarna i den romerska provinsen Judeen i Mellersta Östern. Men det är tydligt att Jesus måste ha haft mer i tankarna än Jerusalems förstöring då på den tiden, när han sade: ”Ty då skall det vara en stor vedermöda, en sådan som inte har förekommit sedan världens början intill nu [år 33 v.t.], nej, inte heller på nytt skall förekomma. Ja, om inte de dagarna förkortades, skulle inget kött bli frälst; men för de utvaldas skull skall de dagarna bli förkortade.” — Matt. 24:21, 22; Mark. 13:19, 20.
10, 11. a) Hur beskrev aposteln Petrus en stundande, världsomfattande tillintetgörelse? b) Vilken är den allmänna inställningen i våra dagar till en sådan världsomfattande tillintetgörelse från Gud?
10 Jesu lärjunge, aposteln Petrus, förknippade profetiskt slutet på världen i Noas dagar med slutet på våra dagars tingens ordning vid höjdpunkten på denna ”ändens tid”. (Dan. 12:4) I kontrast till störtskuren av vatten i Noas dagar förutsade Petrus en ”eld” som skulle omvärva inte bara den symboliska jorden, utan också de symboliska himlarna. (2 Petr. 3:5—12) I sin jämförelse tog Petrus inte med Jerusalems förstöring genom romarna, vilken inträffade kort efter hans död som martyr.
11 I Petrus’ dagar trodde de kristna på vad man i allmänhet talar om som ”världens ände”. (Matt. 24:3, Eng. aukt. övers.) Men hur är det i våra dagar, nitton hundra år senare, i synnerhet bland dem som gör anspråk på att vara kristna eller som är medlemmar i kristenhetens kyrkor? Tror de på något sådant? Knappast! Vi behöver bara se på deras sätt att jaga efter materiella ting i den här dömda världen.
12. a) För vilken världskatastrof fruktar nu ansvarskännande människor? b) Hur tänker sig människor att en världskatastrof skall kunna förhindras?
12 Det finns emellertid ansvarskännande personer i våra dagar, som inte alls grundar sina förutsägelser på bibeln, men som förutspår vad som faktiskt innebär ”världens ände”. De varnar oss för dess sannolikhet. Det har varit fallet sedan de två atombomberna exploderade mot slutet av andra världskriget år 1945. Nu finns det kärnvapen i händerna på nationer som kallas ”kärnvapenmakterna”, och detta i sådan mängd att allt liv på jorden skulle kunna utplånas flera gånger om, om det vore möjligt för dem. Med dämpad röst talar man till och med om radiologiska vapen. De skulle utrota alla människor, men lämna kvar deras livlösa materiella ägodelar. Men vilket syfte skulle kvarvarande byggnader tjäna, om det inte fanns några levande människor som kunde bo i dem? De skulle inte utgöra annat än en ”spökstad” eller en ”spökvärld”. Och vem tilltalas av tanken på något sådant? Faran är mycket verklig. Man hoppas på att Förenta nationerna, som nu har 154 medlemmar, skall förhindra en sådan massförintelse. Men Förenta nationerna, som inbegriper alla kärnvapenmakterna, är ett fåfängt hopp när det gäller att avvärja människosläktets utrotning genom eget förvållande.
13. a) Vilken fråga som gäller liv eller död behöver besvaras? b) Varför har inte människor som inte är religiösa något tillfredsställande svar att ge, och finns det över huvud taget något sådant svar att få?
13 Vem kan då rädda mänskligheten från självförintelse, självmord? Människor, som inte alls är religiösa, tvingas nu ägna allvarlig uppmärksamhet åt den frågan. Eftersom de inte tror på bibeln, kan de inte komma med något tillfredsställande svar. De kan inte hänvisa oss till någon frälsare. Betyder det att det inte finns någon? Nej, det betyder det lyckligtvis inte!
DEN ENDA KÄLLAN TILL ETT VERKLIGT HOPP
14. Varför är det förnuftigt att tro att Skaparen har ett uppsåt med jorden?
14 Vetenskapsmännen kan inte bevisa att vår jord och människorna på den har kommit till av sig själva. Det måste finnas en skapare. Hur förhåller det sig då med honom? Så tidigt som på 1500-talet före den vanliga tideräkningen inspirerade han den ostrafflige mannen Job att fastslå den vetenskapliga sanningen att Han, Skaparen, har hängt upp jorden på intet i rymden. (Job 26:7) Hängde han den också där för intet? Är det en tillfällighet att vi finns i milliarder på den? Var det ett misstag eller utan uppsåt från hans sida? Vid det här laget har han låtit jorden fyllas nästan till brädden med levande varelser. Var det hans tanke att alla våra dagars milliarder människor skulle utrota sig själva och lämna vår jord att driva omkring i rymden som en död planet? Vi kan inte tillskriva honom något så oförnuftigt, med tanke på vad han säger oss.
15. a) Vad är Guds uppsåt när det gäller jorden? b) Vad kan vi därför vara förvissade om att Gud snart skall göra?
15 Skaparen inspirerade den vise mannen Salomo, kung Davids son, att skriva i bibeln: ”Ett släktled [av människor] går, och ett släktled kommer; men jorden består, ja, till obestämd tid.” (Pred. 1:4, NW) Han inspirerade också Jesaja till att skriva: ”Så säger HERREN [Jehova], ... han som har danat jorden och gjort den, ... och som icke har skapat den till att vara öde, utan danat den till att bebos: Jag är HERREN [Jehova] och eljest ingen.” (Jes. 45:18) Han lovar således att aldrig låta jorden vara obebodd av människor. Det som Gud fullständigt skall utplåna från jordens yta är denna tingens ordning som våldsinriktade människor har uppfört på hans egendom. För detta kan vi stämma in i de ord av tacksägelse som finns nertecknade i bibelns sista bok: ”Vi tackar dig, Jehova Gud, den Allsmäktige, ... därför att du har tagit din stora makt och börjat härska som konung. Men nationerna blev vreda, och din egen vrede kom, och den fastställda tiden ... att störta dem i fördärvet som fördärvar jorden.” — Upp. 11:17, 18.
16. a) Vilka högt utvecklade planer har nationerna nu, och, med tanke på detta förhållande, vilka varningar har nu gått ut? b) Vilken varning gör vi alla emellertid väl i att lyda?
16 För att vinna militärt övertag har nationerna redan högt utvecklade planer, som går ut på att ”fördärva jorden” i största möjliga utsträckning och på värsta tänkbara sätt. Bakterier, kemiska ämnen såväl som fasansfulla explosiva ämnen hålls i beredskap för att omedelbart kunna användas på det mest strategiska sättet mot varje fiende. Man gör ingen hemlighet av detta. Här och där ljuder svaga varningar angående hotet mot människans existens. Trots att sådana varningar är lämpliga och berättigade, står inte jordens Skapare, Jehova Gud, bakom dem. Hans varning, som finns nertecknad i bibeln, gäller hans eget ingripande för att ”störta dem i fördärvet som fördärvar jorden”, hans egen skapelse. Hans ingripande kommer att vara kontrollerat. Det skall efterlämna godkända överlevande. De som älskar livet, i synnerhet evigt liv i ett paradis, vill vara sådana.