Lojalitet mot Jehovas organisation

”Böj, o Jehova, ditt öra härtill. Svara mig, ty jag är betryckt och fattig. O bevara min själ, ty jag är lojal.” — Ps. 86:1, 2, NW.

 1. Hur ådagalägger man lojalitet mot Gud?

LOJALITET innebär att vara trogen, att hålla fast i orubblig lydnad, med en hängivenhet så stark, att den verkar som ett kraftigt bindemedel, som håller en stadigt och säkert i alla slag av söndrande svårigheter. Lojalitet mot Gud visas av hans folk, när de kärleksfullt håller fast vid honom och hans organisation både när det är lätt och när det är svårt, ja, som det gamla uttrycket lyder, ”i alla väder”.

 2, 3. För vad har Abraham blivit ihågkommen av bibelskribenter, och varför var han lojal mot Jehova?

² Man kan bruka den trogne mannen Abraham som en illustration på lojalitet mot Gud och hans organisation. År 1943 f. Kr. ingick Jehova ett betydelsefullt förbund med Abraham. (1 Mos. 12:4, 7) Abraham var sjuttiofem år gammal då, och under de därpå följande ett hundra åren bevisade han sig trogen i alla slags prövningar. Han höll sig tätt till Jehova, ja, så tätt att han i bibeln kom att kallas ”Jehovas vän”. (Jak. 2:23, NW) Efter hundra år av trogen tjänst dog Abraham, ett hundra sjuttiofem år gammal (1843 f. Kr.), och bibeln omtalar detta i 1 Moseboken 25:8 med följande ord: ”Därefter utandades Abraham och dog vid hög ålder, gammal och nöjd, och blev samlad till sitt folk.” (NW) Abraham var mycket nöjd med att förbli lojal mot sin Gud till sin sista dag. Han var tillräckligt framträdande för att bli ihågkommen två tusen år senare, när han omnämns två gånger i Hebréerbrevets elfte kapitel för trohet mot Gud.

³ Låt oss så tänka på det förhållande som betonas i samma kapitel angående Abraham och Isak och Jakob: ”Därför blyges icke Gud för dem — att bliva åkallad såsom deras Gud.” (Hebr. 11:16, NW) Tänk, vilken lojalitet dessa män utövade, som förskaffade dem ett sådant erkännande från universums suveräne härskare!

 4. Varför kan vi säga att Jehovas vittnen i våra dagar är lika Abraham?

⁴ Och så har det varit med många nutida vittnen för Jehova från många delar av jorden. Dessa vittnen är väl kända världen utöver för att de håller sig tätt till bibelns principer. De vill inte vika från att iaktta Guds bibliska principer, även om det betyder döden för dem genom deras fienders förvållande. Att de röner förföljelse från ”kejsaren” eller från nära vänner, att deras anhöriga vänder dem ryggen eller att materialismen kommer med förledande lockelser, allt detta möter de med samma starka försvar, tro grundad på Guds ord. I redogörelser av alla slag från alla håll läggs alltid eftertryck vid denna sak, att dessa vittnen är trogna mot sin Gud.

 5. Vem har ansvaret att lära Jehovas vittnen lojalitet, och hur sker det?

⁵ Varifrån kommer denna ande av hängivenhet? Vem går i spetsen och utgör ett föredöme i fråga om orubblig lydnad? Varifrån får vittnena sin föda som frambringar mod? Här gör vi klokt i att låta bibeln ge oss Jesu svar på dessa frågor. ”Vem är i verkligheten den trogne och omdömesgille slaven, som hans husbonde har satt över sitt tjänstefolk till att giva dem deras mat i rätt tid? Lycklig är den slaven, om hans husbonde, när han kommer, finner honom göra så. Jag säger eder i sanning: Han skall sätta honom över alla sina tillhörigheter.” (Matt. 24:45—47, NW) Det blir säkert inte svårt att finna denne trogne, lycklige, ansvarsmedvetne ”slav” i nutiden.

 6, 7. Var får den ”trogne och omdömesgille slaven” sin undervisning och det exempel som han bör följa?

⁶ I början blev denne ”slav” påverkad av Kristus Jesus och ådagalade samma egenskaper som han, av vilka en var den inställning som David omnämner i Psalm 40:9: ”Att göra din vilja, min Gud, är min lust, och din lag är i mitt hjärta.” Är denne ”slav” också pålitlig? Ja! Liksom läraren, om vilken det heter: ”Jesus Kristus är densamme i går och i dag, så ock i evighet.” (Hebr. 13:8) Denne ”slav” övade dem som han hade uppsikt över i att möta motstånd från mäktiga judiska myndigheter, som befallde de kristna apostlarna att ”ingenstädes tala eller undervisa på grundval av Jesu namn” men som fick detta direkta svar: ”Vi måste lyda Gud såsom härskare mer än människor.” (Apg. 4:18; 5:29; NW) ”Tjänstefolket” i Herren Jesu Kristi andliga hushåll fick god och närande föda, och församlingarna av trogna medlemmar av detta ”tjänstefolk” var ivrigt sysselsatta med att ge mat åt andra. ”Därför fortsatte i sanning församlingarna att befästas i tron och att tillväxa i antal dag efter dag.” — Apg. 16:5, NW.

⁷ Det var bara en enda plats som Kristus Jesus erkände. Man kunde lämna denna plats, men kunde man finna en annan trogen ”slav”, som delade ut livgivande föda under Kristi Jesu ledning? Nej! Petrus svarade på en sådan fråga med orden: ”Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord.” — Joh. 6:68.

 8. a) Hur bygger denne ”trogne och omdömesgille slav” upp Guds folks tro? b) Hur energisk är denne slav i att fullgöra sina plikter?

⁸ När vi kommer fram till vår tid, finner vi samma starka, orubbliga tro, som utmärkte de första kristna, i den nya världens samhälle av Jehovas vittnen. Vi ser också hur dessa tillväxer i antal. De är ett lyckligt folk. Dessa människor har till sitt föredöme de smorda kristna, som ännu finns kvar på jorden och som — i det de arbetar tillsammans under Kristi Jesu ledning — utgör den klass som kallas ”den trogne och omdömesgille slaven”. Tänk ett slag på deras organisation i våra dagar. Att dessa kristna håller bibelns principer vid makt världen utöver genom att predika de ”goda nyheterna” har fört dem inför domarskranket tusentals gånger, och de säger där såsom deras bröder i forna tider sade: ”Vi måste lyda Gud såsom härskare mer än människor.” Att predika ”dessa goda nyheter om riket” är deras förpliktelse, och därför går de åstad och predikar för familjer överallt på jorden i 194 länder och områden, som också inbegriper öar i havet. Tillsyningsmännen i församlingarna erhåller särskild utbildning för att bli väl skickade att uppbygga tron hos församlingarnas medlemmar. Missionärer utbildas och sänds till jordens fyra hörn. Varje församling får bistånd av en mogen tjänare, som kommer på besök med några månaders mellanrum för att lära de enskilda medlemmarna av församlingen hur de kan bli bättre förkunnare. Konvent anordnas för att man där skall få ta till sig föda ur Guds ord och få glädja sig åt att vara tillsammans med många andra. Varje församling anordnar fem möten i veckan med ett trosuppbyggande program. Böcker och traktater över många ämnen har blivit tryckta och spridda på mer än 162 språk. Bibeln har givits ut på ett antal språk i ett så lätthanterligt format som möjligt för att familjemedlemmarna med lätthet skall kunna använda den varje dag. — Matt. 24:14.

 9. a) Varför är tidskriften Vakttornet ett så framträdande exempel på lojalitet? b) Vad har resultatet blivit?

⁹ I mer än åttio år har den ”trogne och omdömesgille slaven” givit ut tidskriften Vakttornet, som nu kommer ut på 68 språk och med en samlad upplaga av 4.400.000 exemplar. Denna tidskrifts lojalitet mot Guds ord har kommit dess prenumeranter att se fram emot dess regelbundna besök såsom mot en rik andlig måltid. Dess första nummer, juli 1879 (årgång 1, nr 1, sidan 1), tillkännagav: ”Den är inte bunden vid någon människa, inte vid något parti och inte vid någon trosbekännelse, endast vid bibeln”, och den håller sig fortfarande till bibeln. Likt Abraham har denna ”slav”-klass varit nöjd och tillfreds med många år av tjänst för Gud. (1 Mos. 25:8) Förbind dig därför med denna klass och tillbed Gud i sanning!

10. Kommer denna organisation att bli så stor, att vi kommer att gå miste om den behövliga individuella omvårdnaden, och vad är skälet till svaret?

¹⁰ Fastän den nya världens samhälle av Jehovas vittnen är en snabbt växande organisation, som till och med ökades med 86.345 nya döpta förkunnare på ett enda år, 1959 (Vakttornet för 15 februari 1960, sid. 93, par. 12), så kommer ändå inte de enskilda individerna bort i mängden. Omsorgsfull uppmärksamhet ägnas åt enskilda människor genom ett regelbundet bibelstudium i vederbörandes hem. Genom personligt bistånd görs de ytterligare bekanta med den teokratiska organisationen och får lära sig att finna glädje i den direkta förkunnar tjänsten från hus till hus. Tillsyningsmännen i varje församling bemödar sig om att bli bekanta med var och en i församlingen. Jehova säger genom sitt ord att det bör vara på det sättet: ”Hav akt på dig själv och på din undervisning”, och ”vad du har hört ... det må du betro åt män, som äro förtroende värda och som kunna bliva skickliga att i sin ordning undervisa andra”. (1 Tim. 4:16; 2 Tim. 2:2) Samma effektiva organisationsanordning som var i verksamhet på Paulus’ tid finner vi blomstra i denna tid i församlingen av Jehovas vittnen. (Ef. 4:11, 12) Vi ser tusentals nya söka sig till denna organisation och gamla hålla fast vid den.

11. Vilket förhållande påverkar vår syn på denna organisation, och vilka två uppenbara faktorer har vi att tänka på i vårt studium nu?

¹¹ Hur skall vi då betrakta organisationen? Kan vi vara självständiga och mena att Gud kommer att handla med oss eller bruka oss oberoende av hans organisation? Om vi skall vara lojala mot den, måste vi erkänna den såsom Guds organisation, en som han har danat för att den skall utföra ett verk, få någonting gjort och hålla i därmed, till dess Jehova säger att det är fullbordat. Om Jehova har byggt upp organisationen, så är det också han som har ordnat med de olika ställningar inom den som är förbundna med särskilt ansvar. Han har inte lämnat oss i tvivel om detta, ty det sägs i Apostlagärningarna 20:28: ”Giv akt på eder själva och på hela den hjord, inom vilken den heliga anden har förordnat eder till tillsyningsmän, till att som herdar vårda eder om Guds församling, vilken han har förvärvat med blodet av sin egen Son.” (NW) Efesierna 4:11, 12 talar om mera för oss om denna organisations verksamhet. Bibelböckerna 1 Timoteus, 2 Timoteus och Titus handlar i främsta rummet om tillsyningsmännen och deras plikter i församlingen. Detta betyder alltså att vi har två faktorer att ta i betraktande här. Den ena är den med ansvar förbundna ställning som Jehova har anordnat. Den andra är den ofullkomliga människa som har privilegiet att tjäna i denna ställning.

12. a) Ge exempel på människor som kom att stå ansikte mot ansikte med dessa båda faktorer. b) Hur ser Jehova på sådana saker?

¹² Det är lätt att glömma ställningen och se endast människan. Aron och Mirjam begick detta misstag. De såg på sin bror Mose och glömde vem det var som hade insatt Mose i hans ansvarsfulla ställning. De tyckte att de skulle kunna vara lika duktiga som Mose. Det var inte svårt att finna något som var fel hos Mose. Han var ofullkomlig. Men har du lagt märke till hur Jehova såg på saken? Om Mose sade Jehova: ”Han är betrodd med hela mitt hus.” Om Aron och Mirjam sägs det: ”Och Jehovas förbittring kom att upptändas mot dem.” (4 Mos. 12:7, 9, NW) I detta avseende kommer bibeln med följande råd från Jehova: ”Dem, som ära mig, vill jag ock ära, och de, som förakta mig, skola ringa aktas.” (1 Sam. 2:30, Åk) Alla till syningsmän i församlingarna i våra dagar har fel. Du behöver inte se efter alltför noga för att finna dem; inga tillsyningsmän är fullkomliga. (Rom. 5:12) De får uppmuntrande råd alldeles som vi övriga, för att de skall få hjälp till att uppnå större mogenhet. Det fordras mer av dem, och därför kan det ibland hända att man överdriver deras fel. (Luk. 12:48) De blir noga iakttagna vid alla tillfällen.

13. Kan vi alltid avgöra vilken kurs som är den rätta att följa? Hur?

¹³ De som är saktmodiga och lojala kommer att arbeta i nära samverkan med varandra, därför att de inser att Gud låter sin organisation arbeta för att få saker och ting utförda. De som är saktmodiga likt får kommer att fästa avseende vid aposteln Paulus’ råd: ”Kom ihåg dem som hava ledningen bland eder, som hava talat Guds ord till eder; och när ni begrunda hur deras vandel utfaller, efterlikna deras tro. Var lydiga mot dem som hava ledningen bland eder och var undergivna, ty de hålla vakt över edra själar såsom de som skola avlägga räkenskap; på det att de må göra detta med glädje och icke med suckan, ty detta skulle vara till skada för eder.” (Hebr. 13:7, 17, NW) Därför att dessa lojala, saktmodiga, fårlika människor hyser kärlek, koncentrerar de sin uppmärksamhet på de stora ting som hör samman med Guds verk. Kortsynta människor kanske inte ser dessa stora ting, men fortsatt studium skänker större mogenhet och ett betraktelsesätt som kommer en att se uppåt och framåt. Detta var vad Paulus allvarligt betonade i Filipperna 1:9, 10 (NW) i dessa ord: ”Detta är vad jag ständigt beder om: att eder kärlek måtte överflöda allt mer och mer, med exakt kunskap och full urskillning, att ni måtte skaffa eder visshet i fråga om de ting som äro viktigast, så att ni måtte vara felfria och icke bringa andra på fall fram till Kristi dag.”

14. a) Varför säger man att tillsyningsmännen är förordnade av Guds ande? b) Kommer denna enda person att sköta om alla plikter i en församling? Vilket ansvar vilar då på honom?

¹⁴ Tillsyningsmännen förordnas av Gud, ty Apostlagärningarna 20:28 säger att den heliga anden insätter dessa personer i ansvariga ställningar såsom tillsyningsmän. När Gud gör klart genom sitt ord vad arbetet består i och vilka plikter som är förbundna därmed, kan den ”trogne och omdömesgille slaven” genom den teokratiska organisationen finna den person som motsvarar de i Skriften uppställda fordringarna och kan förordna honom till att ta hand om det speciella arbetet. Endast åt Gud överlämnade bröder blir förordnade, sedan man under bön har övervägt denna angelägenhet. Verket är det väsentliga, och den som blir förordnad måste vara produktiv och fullgöra Guds uppsåt. Hjorden måste få omvårdnad på det sätt som Gud avsåg att det skulle ske. Den tillsyningsmän, som befinner sig i denna särskilda ställning, skall utföra det arbete, som med ett mycket enkelt uttryck kallas för att som en herde vårda sig om Guds församling. (Apg. 20:28) Vidare får denne tillsyningsmän biträdande tjänare till sin hjälp, och det åligger dessa att bistå honom i att sköta om allt det arbete som följer med uppgiften att vara en herde för församlingen. (Ef. 4:11, 12) Det är så många detaljer att sörja för, när det gäller att ägna herdeomvårdnad åt Guds församling i vår tid. De fem möten som hålls av församlingarna varje vecka måste förberedas, och olika medlemmar av församlingen deltar. Detta betyder studium och inövning och repetition av vissa delar av programmet, så att det blir lärorikt och uppbyggande. Förkunnartjänsten från hus till hus kräver ett systematiskt sätt att besöka alla familjer i samhället, och detta kräver att det görs upp kartor över församlingens distrikt. Prenumerationskvittona för tidskrifterna Vakttornet och Vakna! måste vara noggrant utskrivna och prenumerationsförteckningen tillförlitlig, så att prenumeranterna kan bli snabbt betjänade. Man behöver besöka de sjuka och svaga i församlingen. Vare sig församlingen äger eller hyr en Rikets sal, behöver denna städas och underhållas. En enda person, församlingens tillsyningsman, skulle aldrig kunna göra allting; och därför bistår andra honom villigt i dessa detaljer, i det att de tänker på att uppgiften kommer från Gud och är en del av herdeverksamheten. Jehova förväntar att organisationen, hans församling, skall se till att den blir utförd.

15. a) Nämn några av de uppgifter som församlingens tillsyningsman delar ut? b) Skall vi betrakta dem såsom mindre viktiga, därför att det är tillsyningsmännen som ger oss dem?

¹⁵ I varje församling av Jehovas vittnen finns det en övningsanordning, varigenom alla medlemmar får hjälp till att uppnå större mogenhet. Mera mogna förkunnare får av tillsyningsmännen i uppdrag att bistå andra som önskar hjälp med att studera, med att förbereda predikningar från dörr till dörr eller i någon annan del av predikoverksamheten. Detta är också en del av herdearbetet, som i själva verket är anordnat av Jehova. Och tänk på hur underbart det är för envar som blir brukad till att hjälpa till med detta eller som blir erkänd av Gud såsom en som är värd att vara med i herdearbetet och få övning och utbildning. Om man har denna inställning, ser man heller aldrig ned på privilegiet att ha uppsikt över en liten bokstudiegrupp, som kommer tillsammans i ett hem för att få anvisningar om tjänsten på fältet och för att besöka familjerna där i grannskapet. Nej, Jesus sade: ”Var två eller tre äro församlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem.” (Matt. 18:20) Vi bör visa samma villiga, ivriga och kärleksfulla omsorg i fråga om alla våra uppgifter som Gud genom sitt ord uppmanar tillsyningsmännen att visa i arbetet med att vara herdar för hjorden. Lyssna till vad Petrus säger: ”Var herdar för Guds hjord, som ni hava i eder vård, icke på grund av tvång, utan frivilligt; icke heller av kärlek till ohederlig vinning, utan med iver; icke heller så, att ni spela herrar över dem som äro Guds arvedel, utan så att ni bliva föredömen för hjorden.” (1 Petr. 5:2, 3, NW) Ansvaret, omvårdnaden, villigheten, ivern och kärleken blir inte försvagade därför att vi av församlingens tillsyningsman har fått i uppgift att sköta om några av detaljerna i arbetet med att vara herdar för hjorden. Inte heller minskades de i Jesu fall, när han övade och sände ut de sjuttio lärjungarna att predika. — Luk. 10:1—24.

16. Vilken inställning bidrar till glädje och resultat i församlingen?

¹⁶ Lojalitet mot Jehova och naturligtvis mot hans organisation ådagaläggs genom handling. Den som har orsak till att vara lojal mot Guds organisation skulle finna det ytterligt svårt, om inte omöjligt, att hålla sig tyst eller att bara ge akt på dem som predikar de goda nyheterna om Guds rike. Tvärtom förbereder vi oss för att på något sätt få del i att ägna herdeomvårdnad åt hjorden genom att göra såsom Petrus uppmanar oss: ”Samla därför eder sinnesstyrka till verksamhet, bevara fullständigt eder besinning; sätt edert hopp till den oförtjänta godhet som skall komma eder till del vid Jesu Kristi uppenbarelse.” (1 Petr. 1:13, NW) Tänk på vad som kunde åstadkommas i en församling och på den uppbyggande, entusiastiska stämning som skulle råda, om till syningsmannens medhjälpare och alla de som får någon uppgift i samband med herdeomvårdnaden om hjorden gåve samma gensvar som Paulus visste att vår broder Filemon skulle ge: ”Förlitande mig på din hörsamhet har jag skrivit till dig, vetande, att du till och med skall göra mer än jag säger.” — Filem. v. 21, 1878.

17. Vilken hållning gentemot församlingsorganisationen måste man inta för att kunna ha del i herdeomvårdnaden om församlingen?

¹⁷ I stället för att söka efter den lättaste möjliga vägen, när det gäller att studera eller att ta del i någon gren av församlingens verksamhet, bör du följa apostelns råd: ”Tänk på dessa ting; gå upp i dem, så att dina framsteg må bliva uppenbara för alla människor.” (1 Tim. 4:15, NW) Sök finna tillfällen att växa till större mogenhet i Guds organisation i stället för att tillfredsställa köttets begär efter det som är bekvämt och lättvindigt. Om var och en i församlingen skulle bestämma sig för att göra det som han tycker om och välja det bekvämaste distriktet att predika på och önska tillhöra den bokstudiegrupp, där förhållandena är lättast och behagligast, då skulle det vara svårt för tillsyningsmännen att vara herde för hjorden. Hur annorlunda är det inte, när var och en sätter Guds ord och hans verk främst och är villig att ta del i att uppbygga organisationen! Ett sådant handlingssätt tillråds i Efesierna 4:15 (NW): ”Låt oss ... genom kärlek växa upp i allting till honom som är huvudet, Kristus.”

18. Hur är det möjligt att lära känna Jehovas sinne, och vilket församlingsprogram återspeglar detta för oss?

¹⁸ Att man troget är med på mötena är ett tecken på lojalitet, i det man kommer tillsammans med andra i Guds organisation för att undersöka trosuppbyggande upplysningar från bibeln. De möten som hålls i varje församling utgör en mycket definitiv sida av Guds organisations verksamhet. När de lojala kristna gör upp sitt tidsschema, tänker de i första rummet på att få tid till att vara med på dessa möten. Paulus säger oss varför vi bör göra detta: ”I det att vi icke försumma att församlas, såsom några hava för sed, utan uppmuntra varandra, och detta så mycket mera som ni se dagen närma sig.” (Hebr. 10:25, NW) Vi har tillfälle att ta del genom att yttra oss vid dessa möten. Det bygger upp oss undan för undan, så att vi kan förklara dessa framställningar från Skriften, som så småningom blir en del av vårt tänkande. Att vi är förbundna med organisationen genom möten, konvent, tjänst på fältet, samvaro med andra, mera erfarna vänner och studium av de många publikationerna får till resultat att vi talar på samma sätt som organisationen. Närmare och närmare kommer vi den, i det att vi handlar, talar och gläds med den i all dess verksamhet. Därför att organisationen följer sin lärare Kristus Jesus, förs vi närmare hans sätt att tänka. Vi kommer då att ha Kristi sinne. (1 Kor. 2:16) Eftersom Jesus återspeglar sin Faders vilja (Joh. 5:30), kan vi lära känna Jehovas sinne och lära oss vandra på hans vägar. (Jes. 2:1—4) Hur skulle detta annars kunna åstadkommas? Det kan ske endast genom att vi håller oss till de redskap som Jehova brukar, alldeles såsom det påpekas i Kolosserna 3:10 (NW): ”Ikläd eder den nya personligheten, vilken genom exakt kunskap förnyas enligt dens avbild som har skapat den.”

19. Hur behöver Guds organisation vårt skydd?

¹⁹ Vidare har vi den förpliktelsen att skydda organisationen. Vi är en del av den. Vi erkänner den världen utöver såsom danad av Gud. Den arbetar och brukas av den ”trogne och omdömesgille slaven” till att tillvarata intressen som omfattar hela jorden. (Matt. 24:45—47) Den ger oss mat i rätt tid. Den går aldrig i strejk. Den är inte söndrad utan förblir stark och solid, där den går i spetsen för verksamheten för Riket. Den ägnar oss omsorg dag och natt. Vi betraktar den inte som en väldig korporation, en jätte, som vi kan utnyttja. När vi ser andra försöka dra fördel av den, rycker vi inte på axlarna och tänker: ”Vad rör det mig?” I och med att organisationen växer kommer väldiga mängder av olika slags egendom till användning: maskiner, Rikets salar, konventutrustning, publikationer och förnödenheter, och här följer vi inte den världsliga seden att ta av dessa ting för egen del och mena att organisationen är stor och aldrig kommer att sakna dem. På samma sätt är det, när det gäller organisationens renhet. Vi rycker inte på axlarna och tänker: ”Varför skall jag ta vid mig för att någon begår en oren handling? Varför skulle jag såra någons känslor? Organisationen är stor; det betyder ingenting.” Men det är just vad det gör. Organisationen är Guds. Med djupt rotat bekymmer ser vi hur vi själva blir sårade, och vad mera är, vi ser hur man tummar på Guds anordning.

20. Vilka skäl till lycka och glädje har vi nu?

²⁰ Låt oss se oss omkring i den nya världens samhälle av Jehovas vittnen. Fastän vi lever i denna spänningsfyllda tid med större hinder för världens enhet än någonsin förut, har vi frid, som kommer av kärlek, så djupt rotad att mäktiga nationer inte kan ödelägga den. Materialism och nationalism kan inte bryta ned eller upplösa det teokratiska samhället eller vända bort dess tillgivenhet för dess danare, Jehova Gud. Vi ser hur människor blir närda med uppbyggande andlig föda, som medför tillväxt och mogenhet. Såsom Jesus gav Petrus föreskrift om, ges det föda åt fåren. (Joh. 21:15—17) Organisationen är mogen och når för varje dag större mogenhet. Vi har kunskap om en säker och tillförlitlig lära och behöver inte vara i ovisshet om vårt förhållande till Gud eller i tvekan om vad hans vilja är. Det finns föda, andlig föda i överflöd. Vi har den bästa utrustning att arbeta med: publikationer, biblar, instruktioner och uppmuntrande råd. I det teokratiska samhället har vi förvisso en blomstrande, trygg och säker plats att leva på, en som präglas av trivsel och välgång, och Jesaja 32:18 beskriver den väl: ”Mitt folk skall bo i fridshyddor, i trygga boningar och på säkra viloplatser.” Detta tillstånd skall bestå för evigt. Ja, likt Abraham kan vi vara nöjda. I den nya världens samhälle av Jehovas vittnen är vi omgivna av människor som är lojala mot Gud; de är hans vänner, och han blygs inte för att kallas deras Gud. Håll därför fast vid Jehova, lev i överensstämmelse med hans ord, arbeta tillsammans med hans folk, ja, lev med Jehovas organisation för evigt.

[Bild på sidan 557]

Varför fruktade ni icke att tala mot min tjänare Mose?