De som strider mot Gud förlorar kampen
”De kommer helt visst att strida emot dig, men de kommer inte att bli dig övermäktiga, ty ’jag är med dig’, är Jehovas uttalande, ’för att befria dig’.” — Jer. 1:19, NW.
1. I vilken bemärkelse är de som nu förlorar kampen sådana som strider mot Gud?
DE SOM strider mot Gud! Nej, de strider inte i betydelsen att de strider mot lagarna i Guds skapelse, till exempel tyngdlagen. De strider i stället mot Gud på så sätt att de strider mot hans utvalda folks synliga organisation och det arbete som han befaller sitt folk att utföra. I denna moderna tid kan människor som i hög grad respekterar de av vetenskapen upptäckta lagarna för skapelsen således finna sig strida mot bibelns Gud. Till förtret för dem själva förlorar de kampen. — Apg. 5:39.
2. Hur tillhandahålls beviset för att Gud har godtagit den lilla organisationen i fråga och att han inte har förkastat den?
2 För sådana som strider mot Gud förefaller det utan tvivel förmätet av en liten organisation på jorden att betrakta sig som den organisation som Gud har gett sitt särskilda skydd för att befria den från sådana som strider mot honom. Men till vilka slutsatser bör denna organisations faktiska erfarenheter leda den? De bevis som framkommit under 100 år bör leda den till den rätta slutsatsen beträffande den organisations identitet som Gud har utvalt och styrkt till att intill nu motstå världsvida angrepp. Det var i Guds namn som denna lilla organisation av överlämnade människor trädde fram på skådeplatsen för vår tids angelägenheter. Alla bevis som framkommit hittills vittnar om att Gud valde att erkänna och godta denna organisation och att han inte har förkastat den. Den provsättning som tiden utfört under så lång tid som 10 decennier har gett ytterligare tungt vägande bevis för detta.
3. I vems namn kom den som utropades som Messias, men hur reagerade folket?
3 Det som denna organisation varit med om kan jämföras med vad som ägde rum för ett tusen nio hundra år sedan, på bibelns tid. I Mellersta Östern utropades då en man som den länge väntade Messias, den som av Gud smorts till att vara konungen i en regering som slutligen skulle ge hela mänskligheten ett rättfärdigt styre. Flertalet av folket följde sina religiösa ledare och vägrade att tro att han var den utlovade Messias från Gud. Men han var inte någon bedragare. Han var inte en som gjort sig själv till Messias och ivrigt traktade efter ära och makt. Till sina motståndare sade han: ”Jag tar inte emot ära av människor. ... Jag har kommit i min Faders namn, men ni tar inte emot mig; om någon annan skulle komma i sitt eget namn, då skulle ni ta emot denne.” (Joh. 5:41—43) Den som yttrade dessa ord var Jesus, en avkomling av kung David i Jerusalem och följaktligen också en avkomling av den trogne Abraham, förmedelst vars säd alla släkter på jorden skall bli välsignade. — 1 Mos. 12:3; 22:18; Matt. 1:1—16.
4. Vad, med avseende på Jesus själv, betydde det att han kom i sin himmelske Faders namn?
4 Att Jesus kom i sin himmelske Faders namn betydde att han inte kom av eget initiativ, utan som den som var sänd av sin himmelske Fader. Han var alltså en son som här på jorden lydigt måste göra sin Faders vilja. Han måste göra sin Faders namn känt och ge ära åt det, inte ställa det i en oriktig dager.
5. Jesus, Messias, var visserligen själv en profet, men vems profetior var han också intresserad av?
5 Intill denna dag har Jesus, Messias, visat sig vara den störste profet som bibelns Gud någonsin haft på jorden, och då undantas inte ens laggivaren Mose, som levde i förkristen tid. (5 Mos. 18:15—19; Apg. 3:22, 23; Upp. 22:18—20) Men Jesus var också intresserad av profetior som framfördes av en profet som framträdde före honom själv, en profet vid namn Jeremia.
6. I vems namn var det som Jeremia kom och talade, och hur blir detta bekräftat av uttalanden av människor från den tiden?
6 Jeremia var medlem av en prästsläkt som bodde i Anatot, under Juda rike. Alldeles som det förhöll sig med Jesus Kristus var det så att Jeremia inte kom i sitt eget namn eller talade i sitt eget namn, även om han hade en levitisk prästs förpliktelser. Alldeles som det var i Jesu fall väckte Jeremias profeterande motstånd. Hans motståndare, som ville döda honom, sade till honom: ”Profetera icke i HERRENS [Jehovas] namn, om du icke vill dö för vår hand.” (Jer. 11:21) När Jeremia en gång kände sig modfälld, sade han: ”Jag skall inte ta mig för att nämna honom, och jag skall inte mer tala i hans namn.” (Jer. 20:9, NW) Men han fann att han var så upptänd av Guds ord att han inte kunde sluta upp att kungöra det. Hans profetior gick i uppfyllelse i och med förstöringen av Jerusalem år 607 f.v.t., men ändå sade de judar, som överlevt och som var inställda på sina egna vägar, till honom: ”I det som du har talat till oss i HERRENS [Jehovas] namn vilja vi icke hörsamma dig.” (Jer. 44:16) Med tiden måste dessa som stred mot Gud ta konsekvenserna av detta.
7. Vilka lugnande ord behövde Jehova säga till Jeremia i början?
7 Det är inte att undra på att Jehova 40 år tidigare, år 647 f.v.t., behövde säga till den då unge mannen Jeremia: ”Tala till dem allt vad jag bjuder dig. Var icke förfärad för dem, på det att jag icke må låta, vad förfärligt är, komma över dig inför dem. Ty se, jag själv gör dig i dag till en fast stad och till en järnpelare och en kopparmur mot hela landet, mot Juda konungar, mot dess furstar, mot dess präster och mot det meniga folket. Och de kommer helt visst att strida emot dig, men de kommer inte att bli dig övermäktiga, ty ’jag är med dig’, är Jehovas uttalande, ’för att befria dig’.” — Jer. 1:17—19; v. 19 enl. NW.
8. Vad påminde sig Jeremia, som styrkte honom till att hålla ut under så lång tid, men vilken fråga ställer vi nu?
8 Tänk på hur Jeremia måste sätta sig till motvärn och tänk på den uthållighet som han måste ådagalägga — under mer än 40 år! Han var en av Jehovas talesmän, dem som den kristne lärjungen Jakob riktade vår uppmärksamhet på med orden: ”Ta profeterna, som talade i Jehovas namn, såsom mönster i att lida ont och öva tålamod.” (Jak. 5:10) Att Jeremia ständigt påminde sig att han inte hade kommit i sitt eget namn, utan att han talade i Jehovas namn, styrkte honom att hålla ut och omintetgöra sina angripares syfte, deras som i verkligheten stred mot Gud. Jehova gjorde inte Jeremia förfärad inför dessa angripare; Jeremia lät sig nämligen inte förfäras av deras hotfulla yttre och deras antal. Detta var alldeles utmärkt för 2.600 år sedan, men har vi verkligen någonting som uppvisar maken till detta i vår tid — en tidsenlig illustration? Ja, det har vi!
EN NUTIDA JEREMIAKLASS
9, 10. Vem har vi i tankarna, som visades i förebild genom Jeremia, och varför måste en sådan nu finnas här?
9 Vi menar inte att Jeremia själv har återvänt till livet genom en uppståndelse från de döda. Detta var vad några israeliter under första århundradet trodde om Jesus Kristus på grund av att han kom i Jehovas namn och uthärdade så mycket religiöst motstånd där i Israel. (Matt. 16:13, 14) I dag menar vi någon som visades i förebild genom den forntida Jeremia. Vi tänker på den tjänare eller slav, om vilken Jesus Kristus talade i sin profetia beträffande ”tecknet på ... [hans] närvaro [eller: parousia] och på avslutningen på tingens ordning”. (Matt. 24:3) I dag ser vakna bibelforskare ”tecknet” på den förhärligade Jesu Kristi närvaro eller parousia i himmelrikets makt. Följaktligen bör tjänaren eller slaven nu finnas här på jorden för att ”tecknet” skulle fullbordas i alla sina detaljer. I Matteus 24:45—47 sade Jesus:
10 ”Vem är i själva verket den trogne och omdömesgille slaven, som hans herre har satt över sitt tjänstefolk till att ge dem deras mat i rätt tid? Lycklig är den slaven, om hans herre vid sin ankomst finner honom i färd med att göra så. Jag säger er i sanning: Han skall sätta honom över alla sina tillhörigheter.” — NW; jämför 1917 års svenska översättning.
11, 12. a) När var det ”slaven” framträdde på skådeplatsen? Hur skedde det? b) Vad visade att ”slaven” var förordnad att ge ”tjänstefolket” mat i rätt tid?
11 Den ”slav” som här förutsades kunde inte ha varit en enskild kristen man, eftersom han i så fall nu skulle ha behövt vara mer än 1.900 år gammal. ”Slaven” måste vara hela den kristna församlingen, som utgörs av de 144.000 lärjungar som har blivit födda av Guds ande för att bli medarvingar med Jesus Kristus i hans himmelska rike. Denna ”slav”-klass fick sin början på pingstdagen år 33 v.t. Den ursprungliga delen av ”slav”-klassen kom till när den förhärligade Jesus Kristus blev använd till att utgjuta den heliga anden över de väntande lärjungar (omkring 120 av dem) som var församlade i Jerusalem. Att denna nyligen skapade ”slav”-klass då blev förordnad att ge andlig mat i rätt tid åt den förhärligade Jesu Kristi, Mästarens, tjänstefolk visas genom ett framträdande faktum. Vad är detta?
12 Alla de som blev smorda med den heliga anden började tala på för dem dittills främmande språk och förkunna om ”Guds storslagna gärningar”. (Apg. 2:1—11) Omedelbart därefter blev 3.000 sanningshungriga judar och proselyter mättade med andlig mat i rätt tid och blev döpta och av anden födda kristna — tjänstefolk till Mästaren, Jesus Kristus. — Apg. 2:14—42; Matt. 24:45.
13. a) Hur har denna ”slav” hållits vid liv till nu, och i förväntan på vad har detta skett? b) Varför bör den 63 år långa perioden sedan år 1914 ha en särskild innebörd?
13 Dessa av anden födda kristna under första århundradet dog, men under århundradena sedan dess har medlemmar fogats till ”slav”-församlingen, och alla dessa har väntat på den förhärligade Mästarens, Jesu Kristi, ”närvaro” i Rikets makt. Sedan år 1914 har ”tecknet” visat sig och ständigt gjort allt större intryck, så att det bekräftat att Mästarens närvaro i Rikets makt började vid slutet av hedningarnas tider år 1914. (Luk. 21:24; Dan. 4:13, 20, 22, 29) Ingen annan period på bara 63 år har sett hela mänskligheten plågas av sådana krig i internationell skala och politiska omvälvningar, vilket allt åtföljts av så många jordbävningar, sjukdomsepidemier i världsvid skala, livsmedelsbrist med stigande matkostnader, utbrott av laglöshet och därtill kärlekslöst förtryck och förföljelse av Kristi ”slav”-klass över hela världen. Denna period mellan första världskriget år 1914 och dagens situation förblir sannerligen utan historisk motsvarighet. Den bör ha en innebörd av vikt för hela världen. Det har den verkligen! Jesus Kristus, Guds profet som var större än Mose, förklarade profetiskt vad den skulle betyda. Vad då?
14. Vad betydde denna period enligt Jesu förklaring?
14 Att hans ”närvaro”, eller parousia, nu är verklighet sedan 1914 och att slutet på denna tingens ordning kommer allt närmare!
15. Varför borde det finnas en Jeremiaklass på jorden i vår tid, och vilka är det som utgör den?
15 Tiden för Kristi ”närvaro” är den tid då han dömer medlemmarna av den ”slav”-församling som för nitton hundra år sedan sattes till att livnära hans tjänstefolk med andlig mat i rätt tid. (Matt. 24:45—47; 25:14—30) Den slutliga kvarlevan av den av anden födda ”slav”-klassen måste alltså nu finnas här på jorden och vara föremål för dom. Deras trohet och andliga vishet i Mästarens tjänst avgör om de är värdiga att anförtros alla sin Mästares jordiska tillhörigheter. Eftersom vår tid motsvarar Jehovas profet Jeremias tid, är det också logiskt att det i vår tid skulle finnas en klass lik Jeremia, en klass som kommer i Jehovas namn. Det finns en sådan! Den utgörs av den godkända kvarlevan av ”slav”-klassen. Och intill denna stund har de som strider mot Gud inte blivit den övermäktiga!
16. a) Vad hade börjat finnas till i Allegheny i Pennsylvania för hundra år sedan, och vad var dess relation till kristenheten? b) Hur kom en tidskrift, som behövdes utomordentligt väl, då att utges, och av vem?
16 Låt oss se tillbaka 100 år — tillbaka till år 1877. Vid den tiden hade de religiösa sekterna och trosriktningarna inom kristenhetens område mångfaldigats i hög grad. Vid den tiden fanns det emellertid en liten församling av åt Gud överlämnade bibelforskare i Allegheny (nu en del av Pittsburgh) i Pennsylvania i USA. Denna församling var fullständigt avskild från kristenhetens religiösa ordningar, som då angreps av evolutionsteorin, den så kallade högre bibelkritiken och materialismen. Inom denna lilla församling i Allegheny uppväckte ett osekteriskt studium av Guds inspirerade ord en pådrivande känsla av att det förelåg ett brådskande och angeläget arbete. En äldste i denna församling insåg behovet av att utge en ny tidskrift som skulle förfäkta de grundläggande och bärande lärorna i bibeln. Han beslöt sig för att använda sin materiella rikedom för detta ändamål. I juli 1879 grundade han därför den önskade tidskriften med sig själv som redaktör och utgivare. Denna tidskrift skulle göra sig till ett problem för tingens ordning i världen, särskilt för kristenheten. Den fick namnet ”Zion’s Watch Tower and Herald of Christ’s Presence” (Zions Vakt-Torn och förkunnare av Kristi närvaro). Dess redaktör och utgivare var den självuppoffrande bibelforskaren Charles Taze Russell.
17, 18. a) Utöver vad som anges genom namnet ”Zions Vakt-Torn”, i vems namn var det som de som hade med tidskriften att göra trädde fram på världsskådeplatsen? b) Varför skulle tidskriften aldrig tigga eller bedja människor om att ge den finansiellt stöd?
17 Denne redaktör och hans medarbetare i den nya tidskriften och den församling som stödde den trädde fram på världsskådeplatsen i Jeremias Guds namn, den Jeremias som tjänade som präst i det forntida Sion. Bibeln talar gång på gång om Sion på Jeremias tid som Jeremias Guds boning. (Ps. 74:2; 48:2, 3) Tidskriftens namn, ”Vakt-Tornet”, hade att göra med det bibelställe som citerades på första sidan: ”Väktare! Vad lider natten?” ”Morgonen kommer.” (Jes. 21:11, 12, eng. aukt. övers.) Detta skriftställe angav det syfte som tidskriften skulle tjäna med avseende på uppfyllelsen av bibelns profetior. Men på sidan 2 i tidskriftens andra nummer (årgång 1, nummer 2) fanns längst upp i första spalten rubriken: ”Vill du ha Zions Vakt-Torn?” Under denna rubrik hette det i stycket tre:
18 ”Tro nu inte att det sagda är en vädjan om penningbidrag. Nej. Zions Vakt-Torn har, enligt vad vi fullt och fast tror, JEHOVA bakom sig, och fördenskull kommer denna tidskrift aldrig att tigga eller bedja människor om att ge den finansiellt stöd. När Han som säger: Allt guldet och silvret på bergen är mitt inte längre sörjer för de medel som behövs, då skall vi inse att det är dags att sluta ge ut tidskriften.”
ATT GÅ FRAMÅT I GUDS NAMN
19. Vad visar huruvida Jehova har underlåtit att sörja för medel till att ge ut tidskriften?
19 Det finns inte anledning att strida om detta. Utgivaren av Zion’s Watch Tower and Herald of Christ’s Presence trädde fram på världsskådeplatsen för religiös verksamhet i JEHOVAS namn, alldeles som profeten Jeremia i forna tider hade gjort. Var det då så att Jehova underlät att sörja för de medel som behövdes för att fortsätta att ge ut denna tidskrift? Svaret på den frågan är uppenbart av att denna tidskrift aldrig, sedan juli 1879 och fram till nu, trots att den förbjudits vid olika tider i olika länder, upphört att utges eller försummat ens ett enda nummer!
20. I hur stor upplaga trycks tidskriften nu, och vad är det dess namn riktar uppmärksamheten på?
20 I dag har tidskriften Vakttornet ökat sin upplaga från ursprungligen 6.000 exemplar varje månad på ett språk (engelska) till att utges två gånger i månaden i 9.800.000 exemplar på 79 språk. Från och med numret för 1 mars 1939 har tidskriften burit namnet ”The Watchtower Announcing Jehovah’s Kingdom” (på svenska från och med numret för 1 maj 1939: ”Vakttornet Förkunnare av Jehovas Konungarike”; senare ”Vakttornet Förkunnar Jehovas rike”). Nu i vår tid har denna tidskrift också en annan tidskrift som följeslagare med namnet ”Awake!” (”Vakna!”), som trycks av Sällskapet Vakttornet på 33 språk i en medelupplaga om 8.900.000 exemplar.
21, 22. a) Vad gjordes till mål för tidskriften, och vilket namn omfattade de som godtog den som sin officiella tidskrift? b) Vilken förpliktelse, lik den som Jeremia hade, kom på så sätt att åligga dem?
21 Från och med numret för 1 januari 1926 har tidskriften The Watch Tower gjort det till sin särskilda strävan att göra namnet på bibelns Gud, Jehova, synnerligen framträdande inför hela världen. Det var helt följdriktigt att dessa överlämnade, döpta kristna, som betraktade tidskriften som sin officiella publikation, fem år senare (år 1931) skulle omfatta det namn som var grundat på Jesaja 43:10, nämligen Jehovas vittnen. Det är inte underligt att det förhållandet att man på detta sätt framträtt och talat i Jeremias Guds namn från och med år 1879 har lagt en förpliktelse på dem som utgett och stött tidskriften The Watch Tower och med den besläktade publikationer. Vad gäller den förpliktelsen? Att för hela mänskligheten utropa vad Jehova har kungjort i bibeln. Detta liknade det ansvar som var lagt på Jeremia, som Jehova sade följande till:
22 ”Så omgjorda nu du dina länder och stå upp och tala till dem allt vad jag bjuder dig.” — Jer. 1:17.
23. Vad har alltså Jehovas vittnens organisation ständigt strävat efter att göra? Hur?
23 Jehovas vittnens kristna organisation har insett sin förpliktelse i detta avseende och har ständigt strävat efter att fullgöra den. Det är inte bara det att de ger ut den fullständiga bibeln i ett antal översättningar, utan de utger och sprider också inbundna böcker, småböcker och traktater, som förklarar Jehovas skrivna ord i dess helhet, dvs. ”allt vad jag bjuder dig”. Fram till nu har de inte dragit sig undan från att göra detta.
24. Hur redogjorde Jesus för det viktigaste arbete som hans lärjungar hade?
24 I egenskap av en profet som var större än Jeremia redogjorde Jesus Kristus för det viktigaste arbete som hans lärjungar skulle utföra, när han sade: ”Dessa goda nyheter om riket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna.” Även: ”Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationerna, döp dem i Faderns [Jehovas] och Sonens [Jesu Kristi] och den heliga andens namn och lär dem att hålla allt som jag har befallt er. Och se, jag är med er alla dagar intill avslutningen på tingens ordning.” — Matt. 24:14; 28:19, 20.
25. Hur har Jehovas vittnen fört detta förordnade arbete vidare, men hur förhåller det sig med dem som strider mot detta arbete?
25 Ett sådant arbete som påbjudits av Guds Son, Jesus Kristus, har av Jehovas kristna vittnen fullföljts runt hela jorden till 216 länder och ögrupper på 194 språk. Människor som motstår dem i detta av Gud förordnade arbete gör sig faktiskt till sådana som strider mot Gud. När de gör detta, strider de en hopplös kamp. Desperat framhärdar de i att mena att de kommer att bli övermäktiga i förhållande till den lilla smorda Jeremiaklassen och deras lojala följeslagare. Men vi har Jehovas ord på att de aldrig kommer att bli dem övermäktiga!
[Bild på sidan 13]
”Vakttornet” har ökat upplagan från 6.000 exemplar i månaden på engelska till att tryckas två gånger i månaden i 9.800.000 exemplar på 79 språk; tio av dessa språk visas här: