människa” inte skulle tillintetgöras förrän vid tiden för Kristi ”närvaro” skrev aposteln Paulus: ”Den laglöse [skall] uppenbaras, vilken Herren Jesus skall undanröja med sin muns anda och göra till intet genom sin närvaros [parousías] tydliga framträdande.” (2 Tessalonikerna 2:8) Ja, att den prästerliga klassen, ”laglöshetens människa”, tillintetgörs tillsammans med resten av Satans babyloniska religiösa världsvälde kommer att utgöra ett beaktansvärt ”framträdande” eller en mäktig manifestation av Kristi ”närvaro”, eller parousia, och kommer att bevisa för vän såväl som fiende att Herren Jesus är osynligen närvarande och att den förutsagda ”stora vedermödan” har börjat.

En varning till de sanna kristna

15. Vilken varning, som riktas till de kristna, innehåller Jesu liknelse om vetet och ogräset?

¹⁵ Jesu liknelse om vetet och ogräset visade att ”ogräsets” eller de avfälliga kristnas kyrkor och sekter skulle tillåtas växa århundradena igenom. Det var först vid ”avslutningen på tingens ordning” som det skulle göras en klar åtskillnad mellan dessa falska kristna och de sanna ”rikets söner”, ”vetet”. (Matteus 13:24—30, 37—40) Men Jesu liknelse innehåller också en varning, som riktas till de sanna kristna, oavsett om de tillhör de smorda ”rikets söner” eller deras följeslagare. Jesus sade: ”Människosonen skall sända ut sina änglar, och de skall samla ihop ut ur hans rike alla de ting som orsakar fall och dem som övar laglöshet, och de skall kasta dem i den brinnande ugnen. Där skall vara deras gråt och tandagnisslan.” — Matteus 13:41, 42.

16. a) Vilket åtskiljande verk har pågått sedan år 1919? b) Vilken ytterligare varning gav apostlarna, och vad tillade Judas?

¹⁶ ”Vetet” har skilts från ”ogräset” på det religiösa åkerfältet sedan år 1919. Men detta innebär inte att Människosonens änglar inte har fortsatt sedan dess att ”samla ihop ut ur hans rike alla de ting som orsakar fall och dem som övar laglöshet”. Judas påminner oss om att ”vår Herre Jesu Kristi apostlar” gav följande varning: ”I den yttersta tiden skall det finnas hånfulla människor som vandrar enligt sina egna begär efter ogudaktiga ting.” Och Judas tillade: ”Det är dessa som gör särskiljanden [vållar söndringar, 1917].” — Judas, vers 17—19.

17. Vad sade Jesus om den ”onde slaven”?

¹⁷ Det Jesus sade skulle hända de laglösa som ”orsakar fall” påminner oss om vad han senare sade om dem som skulle vägra att erkänna ”den trogne och omdömesgille slaven”, ”vete”-klassen av smorda kristna som Kristus skulle sätta över ”alla sina tillhörigheter”. Jesus varnade och sade: ”Men om den onde slaven skulle säga i sitt hjärta: ’Min herre dröjer’, och skulle börja slå sina medslavar och skulle äta och dricka med vanedrinkarna, så skall den slavens herre komma på en dag då han inte väntar det och i en stund som han inte vet av, och han skall straffa honom med den största stränghet och anvisa honom hans plats bland skrymtarna. Där skall vara hans gråt och tandagnisslan.” — Matteus 24:45—51.

18. a) Hur lägger några i vår tid i dagen det som skulle känneteckna den ”onde slaven”? b) Hur skall det till sist gå för dem, om de fortsätter att ”vålla söndringar”?

¹⁸ I vår tid lägger några illojala i dagen det som skulle känneteckna ”den onde slaven” genom att säga i sitt hjärta: ”Min herre dröjer.” De identifierar sig själva med de ”hånfulla” som säger: ”Var är denna hans utlovade närvaro?” (2 Petrus 3:1—7) Som Judas varnade och sade försöker de ”vålla söndringar”. (Judas, vers 19, 1917) Genom att kritisera ”den trogne och omdömesgille slavens” klass, som de ursprungligen fått sin kunskap om ”sanningens väg” genom, börjar de ”slå sina medslavar”. Men om de envist håller fast vid sin splittrande inställning, kommer de i sinom tid att ”samlas ihop” av änglarna och bli anvisade ”plats bland skrymtarna” i kristenheten. Det är där som de gråter och gnisslar tänder — ibland genom att i massmedia ventilera sina förmenta anledningar till klagomål.

19. a) Vad sade Paulus om ”sekter” bland Guds folk? b) Hur kan vi bevisa oss tillhöra de ”godkända”?

¹⁹ Detta påminner oss om vad Paulus skrev till korintierna: ”Det måste ju också finnas sekter bland er, för att de godkända också skall kunna bli uppenbara bland er.” (1 Korintierna 11:19) Ja, om någon i vår tid i hemlighet försöker ”införa fördärvliga sekter” bland Jehovas vittnen, ger detta de lojala kristna en fin möjlighet att bevisa sig tillhöra de av Gud och Kristus ”godkända”. De kan och måste visa att de uppskattar sann kristen enighet. Denna enighet skall behandlas i nästa artikel.

”En enda Herre, en enda tro, ett enda dop”

”[Det finns] en enda Herre, en enda tro, ett enda dop; en enda Gud och allas Fader som är över alla.” — EFESIERNA 4:4—6

1, 2. a) Vad gjorde Jehova mycket klart genom Mose beträffande sig själv? b) Fanns det således rum för några andra religiösa uppfattningar i Israel?

”JEHOVA, vår Gud, är en Jehova. Ni får inte vandra efter andra gudar, någon av de folks gudar, som är runt omkring er (ty Jehova, din Gud, mitt ibland dig är en Gud som kräver odelad hängivenhet).” Mose lämnade inga tvivel i sinnena hos israeliterna som var församlade på Moabs hedar strax innan de skulle gå in i det utlovade landet. Han framhöll klart och tydligt att deras Gud, Jehova, är en Gud, och att Jehova förväntar odelad hängivenhet av dem som tillber honom. I ett tidigare tal hade Mose sagt: ”Herren [Jehova] är Gud [den sanne Guden, NW], uppe i himmelen och nere på jorden, han och ingen annan. Och du skall hålla hans stadgar och bud, som jag i dag ger dig, för att det må gå dig väl.” — 5 Moseboken 6:4, 14, 15, NW; 4:39, 40.

² Dessa ord gav sannerligen inte rum för några andra religiösa uppfattningar! Israel hade en enda Gud. Och Jehova drog klart och tydligt upp riktlinjerna för det enda sätt varpå han med godkännande kunde tillbedjas.