Låt oss vara vakna för vårt ansvar

”Den son som handlar med insikt samlar in under sommartiden; den son som handlar skamligt sover djupt under skörden.” — Ords. 10:5, NW.

 1. Vilket uppsåt i livet har alla kristna?

HAR du någon gång tänkt allvarligt över ditt uppsåt i livet i samband med Gud och ditt ansvar gentemot din Skapare? Många människor hemfaller åt en viss slentrian, i det att de inriktar sig på att förtjäna sitt bröd, uppfostra sina barn och planera för ålderdomen, men de ägnar aldrig en tanke åt vad de skulle kunna uträtta i Guds tjänst. Jesus var emellertid vaken för att göra Guds vilja. Han nöjde sig inte med att bara slå sig till ro och leva ett gott och rätt liv som snickare och föda upp en barnskara, ty han visste att Gud fordrade mera av honom. Om sina efterföljare sade han att de skulle älska Gud av hela sitt hjärta och sinne, sin själ och kraft och att de skulle älska nästan som sig själva. Han ansåg inte att detta krav att tjäna Gud helhjärtat var en tung börda utan kallade den lätt, ty tjänsten skulle utföras av intensiv kärlek, som kommer genom kunskap om Skaparen.

 2. Hur har kristenheten underlåtit att hjälpa många att nå detta mål?

² Många uppriktiga människor har en önskan att tjäna Gud, men de vet inte vad de skulle kunna göra och hur de skall bära sig åt. För en tid sedan uttryckte en ung man sin önskan att bli en Ordets förkunnare. När föräldrarna talade med prästen i församlingen om saken, fick de veta att utbildningskostnaderna var större än de kunde gå i land med, och den unge mannen gav då upp tanken att använda livet till att tjäna Gud. Vid ett annat tillfälle sade en kvinna, som var ganska till åren kommen, under samtal med ett Jehovas vittne att hon såg fram emot pensionsåldern, som hon skulle uppnå om några år, för att hon därefter skulle kunna använda litet tid i Guds tjänst. Men hur är det med alla de år, under vilka hon skulle kunnat visa den kärlek hon hyser till Gud och nästan, år som gått förlorade därför att kristenheten har lärt folk att bara vara ordets hörare i stället för dess görare? Jesus gick inte i någon religiös skola under många år, innan han grep sig an med tjänsten för sin himmelske Fader, och det krävs inte heller av hans efterföljare i denna tid. Det råder inget tvivel om att Jesus flitigt studerade bibeln, ty vid tolv års ålder gjorde han de religiösa äldste i Jerusalem förundrade, men han fann det inte nödvändigt att följa de skriftlärdas och fariséernas traditionella studieväg för att kunna tjäna Jehova.

 3. Vilket verk, som Jesus satte i gång, kan vi nu ta del i?

³ Vad gjorde Kristus som vi kan göra nu i Guds tjänst? Enligt hans egna ord i Lukas 4:18, 19 förkunnade han goda nyheter för de fattiga, han predikade frihet för de fångna och synens återfående för de blinda. Genom sitt aktiva predikoverk visade han sin kärlek både till Gud och till nästan. Bör vi göra mindre? Om en människa beder den bön Jesus lärde sina lärjungar: Må ditt rike komma. Må din vilja ske på jorden såsom den sker i himmelen, visar hon att hon längtar efter att få se Guds vilja ske på jorden under Kristi tusenårsregering. Och eftersom du beder om detta, borde du villigt handla i överensstämmelse med Jesu ord till sina efterföljare: ”Dessa goda nyheter om riket skola bliva predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationer.” Detta är goda nyheter som vi kan kungöra för andligen hungrande människor i alla länder. Genom vår förkunnartjänst för Riket kan vi befria religiösa fångar från det träldomsok som vilat på dem och öppna deras förstånds ögon för sanningen. (Gal. 5:1; Ef. 1:18) Ja, också du kan ha del i predikoverket tillsammans med Jehovas vittnen, vare sig du är ung eller gammal, man eller kvinna, rik eller fattig, och oberoende av någon rasskillnad. Jehova ger människor av alla slag samma verk att utföra.

Förkunnartjänstens ansvar

 4. Hur uppfattade Paulus förkunnartjänsten?

⁴ I själva verket vilar det ansvaret på oss att vi skall ta del i förkunnarverket. Så kände aposteln Paulus det, då han sade: ”Om jag alltså kungör de goda nyheterna, är detta ingen orsak för mig att berömma mig, ty ett tvång är mig pålagt. Ja, ve mig, om jag icke kungjorde de goda nyheterna! Om jag utför detta villigt, så får jag en belöning, men om jag gör det mot min vilja, så har jag likväl ett förvaltarskap anförtrott åt mig.” (1 Kor. 9:16, 17, NW) Kanske tänkte Paulus på hur Jesus hade tillämpat orden i Jesaja 61:1, 2 på sig och på sin förkunnartjänst. Jesaja sade profetiskt: ”Herren Jehovas ande är över mig, därför att Jehova har smort mig till att förtälja goda nyheter för de ödmjuka.” (NW) Nu hade också Paulus mottagit Guds ande för samma syfte. Han visste att om han ville vara en verklig kristen, måste han följa i Jesu fotspår och utföra samma verk som Kristus. Eller kanske han tänkte på Jesu sista föreskrifter till sina lärjungar och hur han sade: ”Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationer, döpande dem i Faderns och i Sonens och i den heliga andens namn, lärande dem att hålla allt som jag har befallt eder.” (Matt. 28:19, 20, NW) Det är inget tvivel om att Paulus insåg att han hade ett verk att utföra, och det bör vara just på det sättet med de kristna nu i ändens tid.

 5. Vad är det som visar att alla skall ta del i förkunnarverket?

⁵ Men en del människor invänder: ”Ja, men han var ju en av apostlarna. Nu för tiden är det prästerna som gör det där, inte vi!” De glömmer att Paulus också var tältmakare. Han var arbetare i likhet med vilken människa som helst. Några av lärjungarna var fiskare, en var skatteuppbördsman, en var läkare, men detta hindrade dem inte att ha del i förkunnarverket och ägna sig åt att predika åtminstone en del av sin tid. Ja, alla bland de första kristna tog verksam del i förkunnartjänsten, vilket framgår av skildringen i Apostlagärningarna 8:1—4. Det som omtalas där inträffade då Stefanus blivit stenad till döds. ”Samma dag utbröt en svår förföljelse mot församlingen i Jerusalem; och alla utom apostlarna blevo kringspridda över Judeens och Samariens landsbygd.” Vad gjorde då dessa första kristna, män såväl som kvinnor? ”Men de som hade blivit kringspridda gingo omkring och förkunnade evangelii ord.” De sade inte att eftersom apostlarna alltjämt befann sig i Jerusalem, kunde de inte göra annat än vänta på att någon skulle komma ut och predika för dem. Nej, i stället var alla i församlingen vakna för de storslagna möjligheter som öppnade sig för dem i Guds tjänst, och de talade med alla som de träffade på om det som de trodde. På så sätt spred sig kristendomen, ty alla de troende begagnade tiden till att göra lärjungar av människor av alla nationer, i det att de undervisade dem och sedan döpte dem. Du, som lever i denna tid, har kanske anställning som kontorist eller snickare eller taxichaufför, men frågan är: Är du en kristen? I så fall har du ett verk att utföra, varigenom du visar att du är en kristen i gärning och inte bara till namnet.

Hur man visar kristlig kärlek

 6. Nämn några saker som fordras av en vaken förkunnare.

⁶ Det råder ingen tvekan om att en människa som önskar inta en god ställning inför Gud måste ge ära åt Gud genom sitt personliga uppförande. Paulus framhöll detta kraftigt i Romarna 13:8—14. Han betonade kärleken till nästan och visade att denna kärlek var lagens uppfyllelse, ty om en människa har äkta kärlek till sin nästa, begår hon inte äktenskapsbrott, mördar inte, stjäl inte, hyser inte begär till det som är hennes nästas eller gör något annat ont mot nästan. Den som gör något sådant orätt är inte vaken för det som Gud fordrar av honom. Paulus skrev: ”Stunden [är] redan ... inne för eder att vakna upp ur sömnen, ty nu är vår frälsning närmare än vid den tid då vi blevo troende. Natten är långt framskriden, dagen har närmat sig. Låt oss därför lägga bort de gärningar, som höra mörkret till, och låt oss ikläda oss ljusets vapen. Låt oss vandra såsom om dagen, i ett gott beteende, icke i vilt leverne och dryckenskap, icke i olovligt umgänge och lösaktigt uppförande, icke i kiv och avund. Utan ikläd eder Herren Jesus Kristus, och gör icke på förhand upp planer för att tillfredsställa köttets begärelser.” (NW) Om vi alltid uppträder med kärlek och som om vi befann oss i fullt dagsljus, synliga för alla människor, då får vi aldrig orsak att ångra det vi gör. Det andliga mörker som råder i den gamla världen, skumraskaffärerna och det lösaktiga uppförande som kännetecknar den har lett till en kraftig stegring av brottsligheten. En kristen måste hålla sig borta från sådana ting genom att rusta sig med ljusets vapen. Paulus talade om några av dessa: ”Men vi som höra dagen till, vi må vara nyktra, iklädda trons och kärlekens pansar, med frälsningens hopp såsom hjälm. Ty Gud har icke bestämt oss till att drabbas av vrede, utan till att vinna frälsning genom vår Herre, Jesus Kristus.” — 1 Tess. 5:8, 9.

 7. Hur kan en människa som är svag i tron bli styrkt?

⁷ Detta trons pansar och det hopp vi har om frälsning är något som det tar en viss tid att förvärva. Till en början är kanske vår tro och vårt hopp svaga. Men genom att vi studerar bibeln och är tillsammans med mogna kristna bröder bygger vi upp och stärker tron och hoppet. Vi kommer till insikt om att Gud inte har många vägar som leder till frälsning utan bara en, som går genom Jesus Kristus, och att vi kan hjälpa andra att inse detta genom att vi gör bruk av ljusets andliga vapen. Vårt ansvar inför Gud inbegriper mera än att vi bara lever ett gott och rätt liv, själva lever och låter andra leva, i det att vi inte gör någon något för när. Många människor som saknar tro på Jehova Gud och Kristus Jesus kan se det visa i att äga en hög moralisk och etisk standard, men de är inte vakna för Guds tjänst. Vi bör vara intresserade av vad Gud fordrar av oss, lära känna vad han önskar att vi skall lära, göra det som han önskar att vi skall göra och alltså leva så att vi avbördar oss vårt ansvar att tjäna honom, som givit oss livet. Ju mer vi studerar bibeln, desto tydligare inser vi att vi kan göra något för att tjäna Jehova och så med odelad hängivenhet visa vår kärlek till honom. — Ef. 5:3—14.

 8. Varför och hur skall man visa kärlek till nästan?

⁸ Att vi visar kärlek till nästan är en del av vår gudstjänst. Det faller sig helt naturligt för de flesta människor att önska varna en medmänniska, om de ser att hon är utsatt för fara, eller göra vad som står i deras makt för att rädda henne. Detta är just vad vi gör då vi tar del i verket att förkunna om Riket. Eftersom vi i de nyss förgångna årens beklämmande, världsvida olyckor igenkänner tecknet på Mästarens närvaro och då vi tar del i att predika de goda nyheterna över hela världen, innan det fullständiga slutet kommer för denna gamla tingens ordning i Harmageddonstriden, hjälper vi andra att fly undan på den väg som för till säkerhet. När du nu har kunskap om dessa sanningar och älskar Gud, avhåller du dig då likväl från att dela din kunskap med andra? Den som är ivrig att dela med sig av sanningen och som drivs av Guds ande till verksamt predikande är en lycklig, andligen vaken människa. Hon rättar sig efter Paulus’ ord: ”Fröjda eder alltid. Bed oavlåtligen. Frambär tacksägelser i samband med allting. Ty detta är Guds vilja i förening med Kristus Jesus med avseende på eder. Släck icke andens eld.” — 1 Tess. 5:16—19, NW.

 9. Vad hindrar somliga att skaffa sig andliga rikedomar?

⁹ Akan utgör ett exempel på en människa som inte ville visa kärlek till nästan utan i stället satte sina egna intressen främst. Eftersom han handlade tvärtemot vad han visste att Gud fordrade av honom genom att stjäla ”silvret och manteln och guldplattan” för att själv kunna bruka detta, vek Jehovas ynnest från Israels här, och den blev slagen i strid av männen från Ai. (Jos. 7:1—23) En del människor följer nu en liknande kurs, i det att de samlar på sig av den nuvarande världens rikedomar, och så blir de materialismens slavar. De börjar på förhand göra upp planer för att tillfredsställa köttets begärelser i stället för att med liv och lust ta del i den andliga krigföringen och arbeta på att få behålla Jehovas ynnest. De ägnar allt mer och mer tid och energi åt förvärvsarbete för att få mera säd i ladorna och guld i bankvalvet. Till följd härav kan de inte regelbundet ta del i förkunnartjänsten, de uteblir från mötena och får inte tid att studera och härigenom göra sig skickade att bli tjänare i församlingen, och till sist märker de att de har förlorat i den andliga krigföringen och kanske blivit orsak till att deras familjer likaså går miste om livet. De glömmer att de skatter de sparar ihop en dag skall kastas ut på gatan. Den verkliga skatten, som de avsiktligt förbiser, finner man genom att tjäna Jehova och hjälpa människor av en god vilja att förstå sanningen.

10. Varför bör vi vara lärare?

¹⁰ Fördenskull sade Paulus: ”Sannerligen, fastän ni borde vara lärare, om man tänker på tiden, behöva ni återigen någon som från början undervisar eder.” (Hebr. 5:12, NW) Detta är det undervisningsverk som Jesus betonade och som frambringar lärjungar av folk av alla nationer. Om du känner det som om Paulus talade till dig, eftersom du känner bibelns sanningar men inte har undervisat någon annan, försök då sätta i gång ett bibelstudium med din egen familj eller med dina vänner. Välj en av Sällskapets många nyttiga skrifter till hjälp vid studiet, t. ex. ”Se, jag gör allting nytt”, ”Låt Gud vara sannfärdig” eller ”Detta betyder evigt liv”. Dryfta frågorna till varje paragraf och läs och kommentera de skriftställen som nämns. Du kommer då underfund med att detta är det bästa sättet för dig själv att lära, när du skall söka förklara för en annan människa och undervisa henne. Du måste studera noggrant för att vara förberedd, men du kan göra detta om du bjuder till. Tag på dig ansvaret att hjälpa dem som är av en god vilja och som också har kärlek till sanningen. Kom ihåg att skörden är mycken och arbetarna få. Också du kan hjälpa till, och när du gör det, fullgör du ditt ansvar både gentemot Gud och gentemot din nästa. — Matt. 9:37, 38.

11. Vilka låter sitt ljus lysa?

¹¹ Jesus betonade behovet att vara vaken för den rena tillbedjan och låta sanningens ljus lysa, då han framställde liknelsen om de förståndiga och de oförståndiga jungfrurna. (Matt. 25:1—12) Han förutsade den trogna slavklassen, som skulle låta sanningens ljus lysa och som skulle vara vaken och på vakt i fråga om tiden för brudgummens ankomst till templet i och för dom år 1918. De som tillhörde denna skara hade lampor fyllda med den glädjens olja som kommer av Jehovas tjänst. Vid ett annat tillfälle sade Jesus att hans tjänare skulle vara världens ljus. Det är detta sanningens ljus som nu hjälper tusentals människor av en god vilja varje år att frigöra sig ur det mörker som omvärver den falska religionens läror. Men när Jesus talade om sin tids religiösa ledare kallade han det förmörkade tillstånd, som de befann sig i, för blindhet, då han sade: ”De äro blinda ledare; och om en blind leder en blind, så falla de båda i gropen.” — Matt. 15:14.

12. Duger vilket slags tro som helst, eller vad fordras för frälsning?

¹² Men så finns det många människor som menar att det inte är så viktigt om de hyllar den ena eller den andra trosuppfattningen, så länge de tror på någonting alls. Detta är liktydigt med att säga att om en människa håller på att dö av en sjukdom som kan botas, så gör det detsamma vilket botemedel hon prövar eller vilken läkare hon söker, bara hon gör något åt saken. Även om denna människa skulle dö, låter de förstå att det som betyder något är att hon bjöd till och att hon trodde på sin läkare. Men det som verkligen betyder något är om hon blev frisk igen! På samma sätt är det med religionen. Det som betyder något är inte att du har tro av något slag utan att du kan vinna liv! Romarna 10:2 (NW) lyder: ”Jag giver dem det vittnesbördet, att de hava nitälskan för Gud, men icke enligt exakt kunskap.” Jesaja talade fördömande mot falsk gudsdyrkan och kallade de falska ledarna för sovande hundar, ”herdar, ... som intet kunna förstå”. (Jes. 56:10, 11) Nu, i denna ändens tid, låter de fortfarande inte varningen ljuda. De söker lappa upp världens svåra förhållanden genom att bedja för politiska strävanden, som t. ex. Förenta nationerna, i stället för att låta sina hjordar veta att Guds rike är det enda hoppet. Låt oss, i stället för att själva sova, vara vakna och på vakt och avge varningen. Du kan göra såsom Paulus sade: ”Ty om du offentligen kungör detta ord i din mun, att Jesus är Herre, och i ditt hjärta utövar tro på att Gud uppväckte honom från de döda, skall du bliva frälst. Ty med hjärtat utövar man tro till rättfärdighet, men med munnen förkunnar man offentligen till frälsning. Ty vemhelst som åkallar Jehovas namn skall bliva frälst’.” — Rom. 10:9, 10, 13, NW.

Överlämnandet medför ansvar

13. Vad bör överlämnandet innebära för en kristen?

¹³ Om vi utövar tro i vårt hjärta, då kommer vi att drivas till handling för att ge bevis för vår tro. Vi kommer att ta samma steg som Jesus tog och överlämna våra liv åt Jehova Gud och bli verksamma i förkunnartjänsten, i det vi offentligen kungör ordet. Detta bör inte vara ett känslobetonat beslut, utan det bör ha sin grund i exakt kunskap. Vi bör fatta det därför att vi älskar Gud och önskar tjäna vår Skapare. När vi överlämnar våra liv åt Jehova Gud, lovar vi att tjäna honom hela vårt liv, och därför medför överlämnandet ansvar liksom kunskapen gör. Det är riktigt att inte alla i samma utsträckning kan göra bruk av privilegiet att tjäna Gud. Några har förpliktelser mot sin familj, andra är inte fysiskt starka, hög ålder hämmar somliga, men alla som äger livets gåva kan göra någonting. (Ps. 115:17, 18) Med tanke på detta framställde Jesus liknelsen om punden. Husbonden överlämnade sina ägodelar åt tjänarna, för att de skulle förvalta det anförtrodda under hans bortovaro; en fick fem pund, en annan fick två, och en tredje tjänare fick ett pund. De två brukade det anförtrodda vist, men inte så den tredje, som grävde ned sitt pund, så att han inte skulle förlora det. Därför att han var försumlig, togs detta pund ifrån honom och gavs åt en av dem som brukade sina pund vist. — Matt. 25:14—30.

14. Hur kan man föröka Rikets intressen för sin egen del?

¹⁴ I denna tid har varje åt Gud överlämnad kristen vissa Rikets intressen som han kan ta vård om. Även om Rikets pund eller husbondens ägodelar egentligen har anförtrotts åt den andliga kvarlevan, har alla Guds tjänare möjlighet att bruka den kunskap och de tillfällen till tjänst de får på ett förståndigt sätt. Vad gör du med dina pund? Gräver du ned dem, eller gör du bruk av dem, så att du därigenom kan få den glädje som följer med Jehovas välsignelse? Jesus gjorde en sammanfattning av detta genom att framhålla att de verkligt lyckliga är de som är vakna och på vakt, de verksamma, dessa som förblir vakna för sitt ansvar. ”Ty var och en som har, åt honom skall varda givet, så att han får över nog; men den som icke har, från honom skall tagas också det han har.” (Matt. 25:29) Låt oss fördenskull bruka, föröka och sätta högt värde på våra privilegier i Rikets tjänst.

15. Vilken framställning visar behovet av att vara vaken?

¹⁵ Eftersom vår förkunnartjänst för Riket är ett av Gud anförtrott gods, måste vi vaksamt slå vakt om den. Om du för din arbetsgivares räkning skulle gå till banken med en stor summa pengar, skulle du säkert inte ha lust att lägga dig och sova på en parksoffa under vägen. Du skulle vara vaksam, på din vakt, så att du kunde vara viss om att inget gick på tok, som du skulle få göra räkenskap för. Just så bör vi känna det, när det gäller den åt oss anförtrodda kristna förkunnartjänsten. I den gäller det inte bara förlusten av en penningsumma utan av liv. Jesus framhöll behovet av att vara vaksam, när han i Uppenbarelseboken 16:15 (NW) sade: ”Se, jag kommer såsom en tjuv. Lycklig är den som förblir vaken och behåller sin överklädnad, så att han icke får gå naken och folk får se de kroppsdelar han blyges för.” Det var vanligt i Israels dagar att prästerna och leviterna höll vakt i templet om natten för att skydda det för plundrare och andra intränglingar. Om någon befanns sova då tempelbergets befälhavare gjorde sina ronder för att se att allt stod väl till, klädde man av honom och slog honom. Dessa präster och leviter är en förebild till prästklassen, som består av 144.000 medlemmar och av vilka en kvarleva nu tjänar såsom väktare i det andliga templet. Det är alltså förståndigt att inte bara dessa ger akt på varningen, utan även alla de som tjänar såsom följeslagare åt dem i förkunnartjänsten, så att de inte befinns försumma sin tjänst eller sova på sin post och Kristus Jesus, som håller uppsikt över templet, fördenskull måste beröva dem de tjänsteprivilegier som de åtnjuter såsom Jehovas vittnen.

16. Vad fick lärjungarna erfara?

¹⁶ Säg inte att det aldrig skulle kunna hända dig. Något liknande hände till och med lärjungarna, inte bara en gång, utan tre gånger! Det var kvällen före Jesu död, då han gick till den plats som kallades Getsemane för att bedja. Medan han fortfor att bedja, föll lärjungarna i sömn. Då sade Jesus till Petrus: ”Kunde ni människor icke så mycket som vaka en enda timme med mig? Var vakande och håll ut i bön, för att ni icke må komma i frestelse. Visst är anden villig, men köttet är svagt.” Jesus kom inte med ursäkter för lärjungarnas räkning, men han visste att de var trötta. Om de helt och fullt hade insett vilka händelser som snart skulle inträffa, skulle skildringen säkert inte ha behövt säga att han för andra gången ”fann dem sovande, ty deras ögon voro tunga”. Men till och med när Jesus för tredje gången kom tillbaka från sin bön, måste han säga till dem: ”Vid en sådan tidpunkt som denna sova ni och vila eder! Se, stunden har kommit nära då Människosonen skall bliva förrådd i syndares händer!” (Matt. 26:40—45, NW) Petrus måste ha tagit grundlig lärdom av denna läxa, ty han gav senare liknande råd om att vara vaken, då han sade: ”Varen nyktra och vaken. Eder vedersakare, djävulen, går omkring såsom ett rytande lejon och söker, vem han må uppsluka.” — 1 Petr. 5:8.

17. Hur kan denna händelse vara oss till hjälp?

¹⁷ Lärjungarna blev visserligen inte berövade sina tjänsteprivilegier vid detta tillfälle, men efteråt måste de ha ångrat djupt att de inte vakade med Jesus under hans sista timmar. Detta tjänar som en utmärkt varning för oss att vara dubbelt vaksamma nu i ändens tid, så att vi inte får en liknande tillrättavisning eller rentav mister våra tjänsteprivilegier. Stanna alltså inte hemma och ta dig en lur när bröderna samlas i Rikets sal till bön eller studium. Kanske någon måste tillrättavisa dig, liksom Jesus gjorde med lärjungarna. (Ps. 13:4) Låt oss i stället vårda det storslagna anförtrodda gods vi fått av Jehova genom att fortsätta att studera och komma tillsammans och ta del i den tjänst vi fått i uppdrag att utföra. — 1 Tess. 5:21, 22.

Familjeansvar och församlingsansvar

18. Vad kan föräldrar göra för att hjälpa sina barn i andligt avseende?

¹⁸ En del av det ansvar som vilar på alla kristna föräldrar är att ha omsorg om familjens andliga intressen. Alla kärleksfulla föräldrar känner djupt sitt ansvar gentemot barnen. Dag och natt vakar de över deras behov. De ger dem tålmodigt vård i deras späda år, ger dem mat och kläder, undervisar dem och hjälper dem att växa till mogenhet, till dess de kan klara sig själva. Förståndiga föräldrar sörjer inte bara för de materiella ting, som är oundgängliga för att uppehålla livet, utan dessutom ägnar de stor omtanke åt barnens andliga intressen och hjälper dem att få kunskap om Skaparen och inse sina privilegier att tjäna honom. (Ef. 6:4) Om föräldrarna tar initiativet genom att läsa bibeln för barnen, studera med dem, ta dem med till mötena och ut i Rikets tjänst, då är barnen villigt med på allt detta. (Ords. 22:6) Denna bibliska fostran är så viktig för barnets andliga välfärd, att föräldrarna aldrig bör överlåta ansvaret att undervisa sina små åt någon annan. Liksom en tjänare i den nya världens samhälles församling har ansvar att leda församlingen och bistå den i andligt avseende, så har föräldrarna ansvar gentemot barnen. Föräldrarna är familjens tillsyningsmän eller tjänare. En förståndig far tar ledningen i familjens religiösa fostran. Är du vaken för detta ansvar?

19. Hur kan föräldrar undervisa sina barn, och varför är detta så viktigt?

¹⁹ Man bör inte skjuta på att ge barnen undervisning om Jehova Guds uppsåt till dess veckans vilodag är inne, utan man skall avbörda sig detta ansvar morgon, middag och kväll varje dag i veckan. Bibelns råd i denna sak är återgivet i 5 Moseboken 6:5—7: ”Och du skall älska HERREN [Jehova], din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av all din kraft. Dessa ord, som jag i dag giver dig, skall du lägga på ditt hjärta. Och du skall inskärpa dem hos dina barn och tala om dem, när du sitter i ditt hus och när du går på vägen, när du lägger dig och när du står upp.” Om du har Guds bud i ditt hjärta, då kan du lära dina barn dem. Men du kan inte lära dem något som du inte själv känner till eller säga åt dem att göra något som du själv inte vill göra och ändå hoppas att nå goda resultat. Tänk på hur Noa tog ledningen i arbetet med att bygga arken. Han satte beslutsamt i gång med arbetet, och hans söner hjälpte honom. Du kan göra detsamma för din familj genom att se till att alla familjemedlemmarna får en rätt, bärkraftig kunskapsgrund, när det gäller sanningen, förmedelst personlig undervisning, genom att du tar ledningen i tjänsten och genom att du uppmuntrar dem att bli pionjärer. Tänk på att din familj måste vara beredd för den förnämste tempeltillsyningsmannens slutinspektion. Lyd fördenskull Jesu föreskrift: ”Var vakande” genom att se till att din familj är vaksam när det gäller sanningen och i att gå framåt i tjänsten.

20. Nämn några av de ting som en kristen tjänare har på sitt ansvar.

²⁰ Det familjeöverhuvud som visar att han inser sitt ansvar gentemot familjen, i det att han tar ledningen och utövar ett tillbörligt kristet ledarskap, visar sig vara redo för tjänsteprivilegier såsom tjänare i den kristna församlingen. I ett sådant fall är det inte bara en liten familjs välfärd det gäller, utan en församlings intressen. Tjänarna har därför ett alldeles särskilt ansvar att hålla sig andligen vakna. Att de blivit förordnade genom helig ande gör dem räkenskapsskyldiga inför Jehova. Tjänarna står inte utan bistånd, när det gäller att leda hjorden och skydda den. De har Jehovas ord till vägledning i att sköta sakerna på ett teokratiskt sätt och hans organisation till att ge dem råd och bistånd. (Jes. 50:4) Tjänarna bör vara oförvitliga och inte klandervärda i de människors ögon som står utanför. Likt kungarna i Israel, som dagligen läste i Guds lag, bör de som nu är förordnade som tillsyningsmän eller tjänare bland Guds folk verkligen kunna sin bibel. De bör villigt dela med sig av sanningen åt andra och låta ljuset stråla fram, så att alla kan se det, liksom en stjärna utstrålar ljus. Likt en god herde som är snabb att lägga märke till och söka rätt på de vilsegångna fåren, lägger en tjänare inte bara märke till dem som är med vid mötena, utan ser också vilka som är borta, så att de kan få besök och bli hjälpta. En god tjänare vet att hjorden är Guds arvedel, och han räknar den som ett anförtrott gods från Jehova. — 1 Tess. 5:14, 15.

21. Vilka förhållanden väcker oss till vaksamhet, och vilket råd har givits?

²¹ Då ju det andliga moln, som övertäcker jorden, blir allt mörkare, är nu tiden inne att komma ut till det ljus som den nya världens samhälle åtnjuter. Detta sanningens ljus har blivit allt klarare, sedan Kristi tronbestigning i himmelen år 1914. Jehova Gud och Kristus Jesus, ”konungarna från solens uppgång”, bereder sig att samla nationerna till den stora Harmageddonstriden. Ingen kan förbli neutral i den striden eller finna en plats där han kan gömma sig. Alla de bibelns vittnesbörd, som består i Jesu detaljerade skildring av tidens tecken, tjänar som en stormklocka, som Gud låter klämta högt och klart till varning och skydd för oss. (Joel 3:12—17) Nu är det inte tid att ge upp av trötthet efter åratal av rätta gärningar eller sakta farten till följd av livets bekymmer. Kom i stället ihåg Jesu varning i Lukas 21:34, 35 (NW): ”Giv akt på eder själva, så att edra hjärtan aldrig bliva nedtyngda av omåttligt ätande och dryckenskap och livets bekymmer och den dagen plötsligt — i ett ögonblick — är över eder som en snara. Ty den skall bryta in över alla dem som bo på hela jordens yta.”

22. Vad kan andligen vakna människor förvänta?

²² Låt ingenting avhålla dig från att begagna tillfällets öppna dörr och träda in i tjänsten för Jehova Gud. Visa Jehova att du inser vår tids överhängande fara, att du älskar honom och den sanning du fått lära. Dela med dig av den åt din nästa genom att med liv och lust utföra Rikets tjänst. Detta verk kommer att upphöra; så tag del i det nu. (Jer. 31:34) Håll dig andligen vaken, så att du slipper gå under med nationerna i tillintetgörelsen vid Harmageddon. Var bland de lyckliga som är vakna och på vakt inför det som nu sker, var påpasslig att gripa möjligheterna till tjänst tillsammans med din familj och med församlingen, såsom en del av Jehovas organisation. Då skall också du vinna Jehovas godkännande och liv i den nya världen, sedan Kristus företagit sin inspektion vid Harmageddon. Detta är den lyckliga framtid som väntar människor av tro.