oss till mötes ända till Forum Appii och Tres Taberne. När Paulus fick se dem, tackade han Gud och fick nytt mod.”

²⁵ Dessa bröder från Rom kom ut för att möta någon som var en främling för dem, men han var en broder i bojor. De hade aldrig sett Paulus tidigare, men de kom ihåg Jesu ord: ”Jag var en främling, och ni togo gästfritt emot mig, naken, och ni klädde mig. Jag blev sjuk, och ni sågo till mig. Jag var i fängelse, och ni kommo till mig.” (Matt. 25:35, 36, NW) De åt Gud överlämnade kristna i Rom hade inte haft tillfälle att bistå Kristus Jesus, såsom apostlarna och Maria och Marta och många andra hade bistått Jesus och haft omsorg om hans behov i Palestina. Men Jesus sade: ”Jag säger eder i sanning: I den utsträckning, vari ni hava gjort det mot en av de minsta av dessa mina bröder, hava ni gjort det mot mig.” Det som gjordes för Paulus räknades såsom hade det gjorts för Jesus. Bara detta att de kom Paulus till mötes gav uttryck åt den kärlek och tro som rådde i församlingen gentemot en trogen broder, och att församlingen handlade så ingav Paulus mod. — Matt. 25:40, NW.

26. Hur kan vi nu, till och med då vi får möta religiöst motstånd, hålla modet uppe och bevara våra hjärtan starka?

²⁶ Behöver du mod? Låt oss då samlas med varandra och ”icke försumma att komma tillsammans, såsom några hava för sed, utan uppmuntra varandra, och detta så mycket mera som ni se dagen närma sig”. (Hebr. 10:25, NW) Tusentals människor, som är medvetna om sitt andliga behov, drar sig nu bort från denna onda värld och söker sanningen hos Jehovas vittnen. De kommer från alla slags religiösa grupper såväl som ur deras led, som säger sig inte ha någon religiös anknytning. Varför kommer de? Därför att de älskar livet, och Jehovas vittnen studerar bibeln. Detta hjälper dem att bygga upp sin tro på Gud, livgivaren. Allteftersom dessa många tusen människor studerar Guds ord tillsammans med Guds överlämnade folks församling, kommer deras tro att byggas upp, och detta kommer att göra dem modiga och starka — något mycket nödvändigt i dessa dagar. Då fruktar de inte längre för det som världen fruktar, ty Jehovas verksamma vittnen väntar verkligen på denna tingens ordnings tillintetgörelse i Harmageddonstriden. Medan de väntar härpå, kungör de Jehovas rike såsom mänsklighetens enda hopp. Även om nationerna och flertalet bland människorna i världen inte vill veta av Jehovas vittnens tröstande budskap och många vittnen blir förföljda, satta i fängelse, ja, till och med dödade, därför att de predikar Guds ord, påminner de sig psalmisten Davids styrkande ord: ”Var modiga, och må edert hjärta vara starkt, alla ni som vänta på Jehova.” — Ps. 31:25, NW.

Bliv Jesu efterliknare och visa ert mod

 1. a) Vad innebär det att vara en kristen? b) Räcker det med att överlämna sig och bli döpt?

SÄGER du dig vara en kristen? Om du svarar ja på den frågan, skulle du då också kunna bevisa ditt påstående för aposteln Paulus? Hör vad han säger, då han talar till oss: ”Då vi nu hava lämnat de första grunderna av läran om Kristus, låt oss sträva framåt mot mogenhet och icke åter lägga en grund, nämligen bättring från döda gärningar och tro gentemot Gud.” (Hebr. 6:1, NW) Att vi är kristna innebär att vi har överlämnat vårt liv åt Guds tjänst eller tillbedjan och genom att låta döpa oss inför vittnen har givit till känna att vi tagit detta steg. Har våra framsteg såsom kristna stannat vid detta? Må vi aldrig mena att vi genom att göra detta har nått så långt som vi behöver komma. Ty så är det inte! Ett sådant steg är bara början till ”en ny födelse till ett levande hopp”. — 1 Petr. 1:3, NW.

 2. Vid vad liknade Paulus åt Gud överlämnade kristna, och vilken belöning kan sådana kristna vänta sig?

² Den som i sanning har överlämnat sig åt Gud måste gå framåt, måste göra framsteg. Den som har ”fått smaka det goda gudsordet” måste modigt efterlikna Kristus och fortsätta med att göra Guds vilja. Därför har