Hur man bevarar ostraffligheten under brutal förföljelse
FÖR varje år som går visar vittnesbörden allt tydligare och tydligare att denna världens institutioner och anordningar håller på att rämna. Brottsligheten tilltar i skrämmande omfattning, politiska omvälvningar är ordningen för dagen, äktenskapsproblemen ökar, föräldramyndigheten över de unga avtar, och djävulska vapen fulländas, vilka skulle kunna utplåna människosläktet.
Allt detta är en direkt uppfyllelse av bibelns profetior. Det visar att det inte behöver råda något tvivel om att vi lever i de sista åren för denna tingens ordning. Om vår tid säger Uppenbarelseboken 12:12: ”Ve dig, du jord, och dig, du hav! Ty djävulen har kommit ned till eder i stor vrede, eftersom han vet, att den tid han har kvar är kort.” Eftersom denne Guds motståndare har kort tid kvar, går han ”omkring såsom ett rytande lejon och söker, vem han må uppsluka”. — 1 Petr. 5:8.
I denna ändens tid riktar sig Satans vrede särskilt mot dem som inte vill ge sig under hans välde, mot den universelle suveränens, Jehova Guds, tillbedjare. Eftersom de vägrar att samarbeta med Satan och hans synliga organisation i att motstå Gud, utsätter Satan dem för påtryckningar för att tvinga dem att kompromissa i fråga om sin tro.
Följaktligen kommer den som har gjort gemensam sak med Jehova Gud och hans Son, Jesus Kristus, att bli föremål för förföljelse, som demonstyrkorna inspirerat till. Jesus underrättade de kristna om att det skulle betyda prövningar för köttet att följa i hans fotspår. Han sade: ”I världen komma ni att hava bedrövelse.” (Joh. 16:33, NW) En av hans apostlar, Paulus, sade också: ”Så skola ock alla de som vilja leva gudfruktigt i Kristus Jesus få lida förföljelse.” — 2 Tim. 3:12.
Att denna förföljelse är orättvis framgår av ordets innebörd. Med förföljelse menas förnämligast tillfogandet av skada till straff för att man hyser någon uppfattning eller följer något handlingssätt, som inte med rätta kan sägas ha med något brottsligt att göra, t. ex. att man dyrkar Gud. Aposteln Petrus visar att de kristna skulle få ”lida för goda gärningar” och inte för att de gjort sig skyldiga till något orätt. — 1 Petr. 3:17.
All förföljelse är inte av samma art. En del kristna blir förföljda genom att deras familj eller deras vänner vänder sig emot dem. Andra blir kastade i fängelse. En del har utsatts för svår mental påfrestning, t. ex. ”hjärntvätt”. Många blir utsatta för brutal fysisk förföljelse, varvid man slår dem med knytnävarna eller med vapen, och man kan beröva dem mat, vatten och sanitära anordningar. En del blir dödade för sin tros skull. Sådan brutal förföljelse har under vår livstid förekommit i Ryssland, Tyskland, Förenta staterna och andra delar av världen.
Varför Gud tillåter förföljelsen
Det är viktigt att de som tjänar Gud till fullo inser varför den allsmäktige Jehova tillåter att förföljelse drabbar dem som han älskar. Det är obestridligt att han skulle kunna förhindra detta. Men av mycket viktiga skäl väljer han att inte göra det.
I dessa dagar kallar Gud ut ett folk för sitt namn. Dessa för han tillsammans i en fålla i syfte att bygga upp deras tro, så att de kan tillbedja honom på ett tillbörligt sätt. Gud fostrar också sitt folk för livet i hans nya värld. Han vill inte ha någon som blir illojal mot honom i denna nya värld. Följaktligen utröner han nu, före slutet på den gamla världen, vilka det är som kommer att bevara sin ostrafflighet mot honom och bli värdiga att få leva i hans nya värld. Gud önskar inte att någon som inte är i harmoni med honom skall störa den underbara frid han skall befästa i det återställda paradiset. Även om Gud inte vållar förföljelsen, så tillåter han att den kommer över dem som påstår sig älska honom, för att deras lojalitet skall prövas. De som inte verkligen älskar Gud kommer att bli bortsållade från hans organisation. — Matt. 25:31—33; 2 Kor. 13:5.
Det förnämsta skälet till att han tillåter förföljelsen har emellertid med den stora stridsfråga att göra, som Satan väckte och som gäller den universella suveräniteten. Satan har ifrågasatt människans ostrafflighet, när hon sätts på prov. Han utmanade Gud och påstod att ingen människa skulle förbli trogen, om han, Satan, fick tillåtelse att sätta henne på prov. Gud tillåter därför att detta prov får företagas. Var och en som bevarar sin ostrafflighet under provet bevisar att djävulen är en lögnare och visar att han hävdar Guds sida i stridsfrågan och stöder Guds rätt att styra universum. — Job, kapitlen 1 och 2.
Förföljelsen sätter i sanning Guds folks ostrafflighet på prov, men dessutom stärker den dem, ty varje prov som den kristne troget uthärdar skänker honom en seger, som stärker hans beslut och förmåga att uthärda ytterligare prov. Den kristne aposteln Petrus sade: ”Fatta posto emot honom [djävulen], fasta i tron, i det ni veta att samma ting i fråga om lidanden fullbordas i hela sammanslutningen av edra bröder i världen. Men sedan ni hava lidit en liten tid, skall all oförtjänt godhets Gud ... själv avsluta eder utbildning, han skall göra eder fasta, han skall göra eder starka.” — 1 Petr. 5:9, 10, NW.
Vad Satan vill
Satan vill att den kristne skall kompromissa i fråga om sin tro på Gud och sålunda stödja Satans sida i tvisten. När han frestade Jesus, sade han: ”Allt detta vill jag giva dig, om du faller ned och utför en handling av tillbedjan inför mig.” (Matt. 4:9, NW) Satan visste att genom en handling av tillbedjan skulle Jesus ha kompromissat i fråga om sin tro och skulle ha stött Satans utmaning som gick ut på att människan inte skulle förbli trogen under provsättning.
Den kristne bör inte bedra sig själv till att tänka att det viktigaste är att bli fri från förföljelse, så att han kan fortsätta att predika de goda nyheterna om Riket, varför han kompromissar för att bli befriad därifrån. Varje kompromiss är en kränkning av den kristnes ostrafflighet och kan bli början till hans fall. Om denna kompromiss består i ”en handling av tillbedjan” av Satan eller någon del av hans organisation, kan den som har brutit sin ostrafflighet mot Gud inte längre träda upp för Jehovas rikes intressen på jorden. — 2 Mos. 20:5, NW; Matt. 4:10.
Några pekar på Petrus’ förnekande av Kristus och undrar hur han så snabbt kunde få förlåtelse för att han på detta sätt övergav Kristus. Vi måste komma ihåg att även om Petrus förnekade att han kände Kristus, så utförde han inte någon handling av avgudadyrkan. Han böjde sig inte ned inför något beläte, vare sig i form av någon stum avgud eller av något annat. Han förnekade inte Gud, utan blev tillfälligt överväldigad av mänsklig svaghet, från vilken han snabbt återhämtade sig. Förhållandet skulle ha varit annorlunda, om Petrus hade tagit del i en handling av avgudadyrkan. — Matt. 26:69—75; Joh. 21:15—17.
En rätt inställning under förföljelsen
Förföljelsen är aldrig angenäm, men den kristne kan uthärda den och bli stärkt genom den, om han bevarar den rätta inställningen. Petrus sade: ”Även om ni skulle få lida för rättfärdighetens skull äro ni lyckliga” och: ”Om han lider såsom kristen, må han då icke känna det som en skam, utan må han fortfara att förhärliga Gud.” — 1 Petr. 3:14; 4:16; NW.
Varför skulle den kristne vara lycklig under förföljelsen? Därför att han vet att han gör det som är rätt, att han bevarar ostraffligheten, att han behagar Gud och hävdar hans sida i stridsfrågan. Hur måste inte Gud och hans trogna änglastyrkor glädja sig, när de ser att ofullkomliga människor står fasta och bevarar sin ostrafflighet under brutal förföljelse!
Denna rätta sinnesinställning hjälpte storligen de första kristna i deras prövningar. Vid ett tillfälle blev apostlarna pryglade och befallda att sluta upp med att tala på grundval av Jesu namn. Hur ställde de sig till detta? I Apostlagärningarna 5:41 berättas det för oss: ”Och de gingo ut från rådsförsamlingen, glada över att de hade aktats värdiga att lida smälek för det namnets skull.”
Vid ett annat tillfälle blev Paulus och Silas satta i fängelse i det innersta fängelserummet, och deras fötter fastgjordes i stocken. Vilken inställning hade de? ”Vid midnattstiden voro Paulus och Silas stadda i bön och lovade Gud med sång, och de andra fångarna hörde på dem.” (Apg. 16:25) Eftersom de hade den rätta sinnesinställningen och insåg varför de blev förföljda, kunde de sjunga Jehovas lov!
Individuellt ansvar
En kristens handlingssätt kan påverka andra. Om han kompromissar i fråga om sin tro, kan han påverka andra ogynnsamt. Den som kompromissar skulle kanske inte komma på idén att skaffa sig en bössa och skjuta sina kristna bröder. Men resultatet blir värre, när han genom sitt kompromissande handlingssätt föranleder en annan att bryta sin ostrafflighet, vilket får till följd att denne går miste om möjligheten att vinna evigt liv i Guds nya värld.
Genom ett kompromissande handlingssätt kan man vinna tillfällig lättnad i svårigheterna, men vinner man verkligen därigenom något som blir till nytta? Nej, ty även om man på så sätt kan vinna tillfällig lättnad, så kan man därigenom förverka det eviga livet i Guds återställda paradis. Den som kompromissar vinner inte heller frid, ty hans samvete kommer att bli plågat, särskilt om han har bringat någon annan på fall. Det allra allvarligaste är att genom att välja vänskap med världen ådrar sig den kompromissande Guds fiendskap. — Jak. 4:4.
Man bör se upp till dem bland Jehovas folk som förblir fasta, t. ex. Guds synliga organisations lojala tillsyningsmän. Men även om en tillsyningsman skulle duka under, bör detta inte avhålla en kristen från att bevara ostraffligheten. Han bör stå fast, inte därför att någon annan gör det, utan på grund av sin intensiva kärlek till Gud och till det som är rätt, alldeles som leviterna bevarade ostraffligheten, när de andra israeliterna gjorde guldkalven, och liksom Jesu elva apostlar stannade kvar i Guds tjänst sedan Judas hade kompromissat. — Hebr. 13:7; 2 Mos. 32:26; Apg. 1:13—17.
På tillsyningsmännen vilar ett tyngre ansvar. Eftersom deras handlingssätt kan påverka många andra, kommer deras blodskuld att bli större, om de blir svaga och kommer till korta. Men om de förblir trogna under provet, kommer de att för sina kristna bröder visa sig vara såsom ”en tillflykt i stormen, ett skydd mot störtskuren ... såsom vattenbäckar i en ödemark”. — Jes. 32:2.
Vad man kan göra när man blir förföljd
När förföljelsen kommer, särskilt brutal, fysisk förföljelse, vad bör den kristne då göra? Han bör först och främst tänka på varför sådan förföljelse kommer. Vidare bör han akta sig för att lita för mycket på sin egen styrka eller på någon annan människas styrka. När det gäller fysisk förföljelse, kan ens egen fysiska styrka snart tryta.
Den kristnes starkaste försvar är hans kärlek till Gud och fullständiga förtröstan på honom. Inte ens sedan hans fysiska krafter är uttömda, kommer hans andliga krafter att vara förbrukade, om han förlitar sig på Jehova. I tider av trångmål kommer Gud att ge honom styrka utöver hans egen förmåga. I Psalm 46:2, 3 (NW) lovas det: ”Gud är för oss en tillflykt och styrka, en hjälp som lätt står att finna under trångmål. Därför skola vi icke frukta.”
Tänk ständigt på Gud och på hans uppsåt. Låt ditt sinne sysselsätta sig med hans ord, även om alla biblar och all biblisk litteratur tas ifrån dig. Ha alltid Guds nya värld för dina ögon. Det allra viktigaste är att följa anvisningen: ”Bed oavlåtligen.” (1 Tess. 5:17, NW) Att du på detta sätt meddelar dig med Gud är oumbärligt, ty annars kan du komma att tänka bara på stundens obehag och ge efter för köttets böjelser. Om ditt hjärta är rätt, kommer Jehova att bistå dig, så att du kan stå emot förföljelsen, ty ”Gud är trofast, och han skall icke låta eder bliva frestade utöver vad ni kunna bära, utan jämsides med frestelsen kommer han också att öppna utvägen, på det att ni må kunna uthärda den”. — 1 Kor. 10:13, NW.
Förbered dig innan förföljelsen kommer
Det är nödvändigt att bereda sig i förväg för förföljelse. Det är gott att nu tänka på varför förföljelsen tillåts och vilket handlingssätt vi bör följa, så att vi, när den kommer, kan vara mentalt beredda för den.
Vi behöver bygga upp vår tro, vårt mod och vår ostrafflighet dag efter dag. Vi kommer att kunna uthärda i samma mån som vi har tro. Tron kommer att stå i förhållande till vår kärlek till Gud, vilken i sin tur växer med kunskapen. Stark övertygelse, grundad på bibelläsning, studium och umgänge med andra kristna är sådant som behövs. Dessutom måste vi inrikta vårt liv i enlighet med sanningen. Den måste bli en del av vårt liv. På det sättet kommer vi att sättas på smärre prov dag efter dag. När vi övervinner dem, blir vi stärkta till att uthärda de svårare prov, som kan komma senare. Men om vi ryggar tillbaka från att göra Guds vilja i vårt dagliga liv nu, kommer vi inte att vara beredda på att uthärda svårare prövningar längre fram.
Lär dig nu allt du kan inhämta om Gud och hans uppsåt. Låt den kunskapen tränga ned i ditt hjärta och ge inriktning åt hela ditt liv. Kom ihåg att den människa, som känner Gud bäst, kommer att lita mest på honom i tider av provsättning.
Vi har nått tiden för den största krisen i världens historia, en tid av skakning och provsättning för Guds folk. Inom kort kommer Satan, djävulen, att företa sitt slutliga, totala angrepp mot Jehovas tillbedjare. Med fullständig förtröstan på Gud och tillit till honom kan de kristna uthärda den brutala förföljelsen och gå segrande ur den. De kommer att bevara sin ostrafflighet till Guds ära och till sin egen frälsning. ”Förbida HERREN och håll dig på hans väg, så skall han upphöja dig till att besitta landet; du skall se med lust, huru de ogudaktiga varda utrotade.” (Ps. 37:34) Vilken storslagen uppmuntran utgör inte detta för dem som bevarar sin ostrafflighet under brutal förföljelse!