Möten för tjänst på fältet

30 APRIL—6 MAJ

Nytt Ämne för samtal

 1. Gör en kort återblick på talande punkter från Psalm 146.

 2. Låt någon demonstrera framförandet i paragraferna 2 och 3 i Hur man bär fram de goda nyheterna. (Förberett)

 3. Dryfta hur ett kort framförande kan göras enligt paragraf 5.

7—13 MAJ

Inledningar

 1. Vilken inledning till det nya ämne för samtal tänker du använda?

 2. Hur kan vi i våra inledningar övervinna invändningar, innan den besökte hinner framställa dem?

 3. Hur anpassar du din inledning till olika åldersgrupper?

14—20 MAJ

Att lyssna till människor vi talar med

 1. Varför är det nödvändigt att lyssna, när den besökte talar?

 2. Varför kan vi ha en benägenhet att försumma att lyssna till den besökte?

 3. Hur kan du inbegripa den besökte i din framställning?

21—27 MAJ

Återbesök med användning av Psalm 146

 1. Vilka noteringar i dina anteckningar från dörr till dörr kan hjälpa dig att göra återbesök?

 2. Vilka verser i Psalm 146 skulle du kunna använda vid ett återbesök? Varför det?

 3. Hur kan du övergå från dessa verser till någon av Sällskapets publikationer?

Att sprida de goda nyheterna med glädje

¹ ”Bege dig av; din son lever.” Kan du föreställa dig den glädje Jesus kände, då han sade dessa tröstande ord till en man i kungens tjänst, vars son hade varit nära döden! Och barnet levde! (Joh. 4:46—53) Gång på gång framförde Jesus sådana goda nyheter. (Matt. 8:13; 15:28) Apostlarna meddelade också nyheter, då de sade: ”I Jesu Kristi, nasaréens, namn, gå!” Och den lame mannen gick! Säkert värmdes deras hjärtan av glädje, när de frambar goda nyheter till andra! — Apg. 3:1—10; 5:15.

LIKNANDE GODA NYHETER I VÅRA DAGAR?

² Kan vi verkligen framföra sådana goda nyheter i våra dagar? Det kan vi sannerligen! Vi kan säga till människor: ”Din återlöste son skall leva”, eller, ”Du skall gå igen, ja, hoppa och springa som en hjort!” Nej, detta kommer inte att inträffa så snart du säger det, som det gjorde när Jesus och hans apostlar talade, men det kommer verkligen att hända under Guds rikes styre. Och när det inträffar, kommer det att bli ännu underbarare, eftersom de botade då inte behöver bli sjuka igen eller någonsin dö. Vi kan slå upp Guds ord och framlägga bevis för att ingen kommer att bli sjuk och dö. — Upp. 21:3, 4.

³ Är inte detta budskap om Riket de bästa nyheter du kan ge någon? Jo, sannerligen. Du kan inte ge en människa något värdefullare — guldtackor eller säckar med diamanter är inte så dyrbara som ”de goda nyheterna”. Privilegiet att få sprida detta budskap om Guds uppsåt bör verkligen skänka oss glädje! Varför saknas då ibland glädjen hos någon som frambär de goda nyheterna?

FIENDER TILL VÅR GLÄDJE

⁴ Bristen på glädje beror huvudsakligen på motståndet mot och likgiltigheten för de goda nyheterna. De flesta vill helt enkelt inte höra dem; de kan vara hånfulla och föraktfulla. Men kom ihåg att aposteln Paulus sade att ”de goda nyheter vi förkunnar . . . är . . . beslöjade bland dem som är på väg att förgås”. Beslöjade av vem? Av Satan. Ja, han har förblindat människors sinnen så att ”de härliga goda nyheterna . . . inte skall stråla igenom”. (2 Kor. 4:3, 4) Att vi har detta i minnet kan hjälpa oss att bevara glädjen. Hur så?

⁵ En trogen broder vid Betel i Brooklyn, vilken tillbringat många år i arbetet som kretstillsyningsman, säger att han, när han talar med människor, hela tiden påminner sig att han kämpar mot demoninspirerade föreställningar och attityder. Vi kan vinna glädje av att veta att vi är på Guds sida i denna kamp mot det onda inflytande som Satan och hans demoner utövar.

⁶ En annan fiende till glädjen kan vara tvivel eller brist på tro. Det är en ”synd som lätt snärjer in oss”, sade aposteln Paulus. (Hebr. 12:1; Jak. 1:5—7) Tror du verkligen på ”de goda nyheterna om riket”? Är du övertygad om att Guds rike snart skall utplåna den onda gamla ordningen jämte alla dem, som håller fast vid den, och införa de storslagna förhållanden som vi så ivrigt längtar efter? Somliga förkunnare har låtit tvivel utveckla sig och resultatet har blivit att de förlorat glädjen. Men om du verkligen tror på Guds löften — och om du håller din syn klar — kommer detta att hjälpa dig att sprida de goda nyheterna med glädje.

⁷ Som tidigare framhållits kan emellertid människors likgiltighet för och även motstånd mot våra försök att evangelisera dämpa glädjen hos somliga förkunnare. Vad kan sådana förkunnare göra för att hålla sin glädje vid liv?

HUR MÅNGA BEVARAR GLÄDJEN

⁸ Många bevarar sin glädje genom att ständigt tänka på vilka underbara bibliska sanningar de äger och hur viktigt det är att andra får höra dem. (Jer. 15:16) Tänk bara: De ”som inte lyder de goda nyheterna om vår Herre Jesus”, säger bibeln, ”skall lida rättsligt straff i form av evig undergång”. (2 Tess. 1:6—9) De måste få upprepade tillfällen att ge gensvar på Rikets budskap. Varför det? Därför att deras sätt att ge gensvar utgör den grundval, på vilken Gud skall döma dem, antingen som värdiga liv eller som lämpade för tillintetgörelse. (1 Tim. 4:16) När vi inser detta, kan vi då inte finna glädje i att fortsätta att framföra upplysningar som kan bevara fårlika människors liv?

⁹ Vi kan det, om vi har sann kärlek till andra och omsorg om deras välfärd. Har du det? Jehova, den Gud vi tillber, har det. Han vill inte att någon skall tillintetgöras, utan önskar att alla skall ge gensvar och vinna liv. (Hes. 33:11; 2 Petr. 3:9) Det är en av orsakerna till att han låter de goda nyheterna predikas. Öm tillgivenhet för människor drev aposteln Paulus och hans följeslagare att ge andra, inte bara av de goda nyheterna, utan, som han uttryckte det, ”också av våra egna själar”. (1 Tess. 2:8) En liknande önskan att bistå människor kommer också att hjälpa oss att bevara glädjen.

¹⁰ Ytterligare, som en broder uttryckte det: ”Glädjen är ofta förbunden med framgång och framgången med förberedelse.” Ja, att ha väl förberedda bibliska ämnen att dryfta bidrar till framgången i predikoverket och den i sin tur till glädjen. När de besökta lyssnar, tar del i samtalet och godtar bibelns sanningar, är det en glädje att predika. Och när de vid återbesök ger gensvar, då vi uppmuntrar dem att läsa och studera bibeln, ökar vår glädje.

¹¹ Men detta är också viktigt: Vår glädje kan inte vara helt beroende av människors gensvar på de goda nyheterna. På somliga distrikt ger få, om ens några, gensvar, åtminstone inte på många veckor, månader eller ibland år. (Jer. 7:27) Men ändå är det möjligt att bevara glädjen. ”Jag känner mig på gott humör efter en eftermiddag i predikoverket”, förklarar en broder, ”helt enkelt därför att jag vet att jag har haft del i det verk som Gud gett oss i uppdrag att utföra.”

¹² Må många, många fler av oss inse de glädjeämnen som är förbundna med att man har del i arbetet att göra lärjungar! Bevara din glädje i förvissning om att de goda nyheter som du frambär är den dyrbaraste gåva du kan erbjuda någon, och att Jehova finner behag i ditt arbete. — Hebr. 6:10; Neh. 8:10.

Kan du ha del i att göra lärjungar?

¹ De som är förtrogna med jordbruk vet att en lantbrukare plöjer, harvar och besår sina åkrar. Därefter måste han vattna jorden och bekämpa ogräs. Han arbetar således ihärdigt för att få inbärga en så rik skörd som möjligt. På samma sätt måste en förkunnare av Riket, som har full del i arbetet från dörr till dörr, bemöda sig om att ytterligare uppodla det intresse som olika människor visar.

² Det är sant att en del människor så att säga ”kommer in i sanningen av sig själva”, men det mesta intresset måste uppodlas och underhållas omsorgsfullt. Somliga säger emellertid att de inte är kapabla att uppodla intresset och sätta i gång och leda studier. Betyder detta att sådana förkunnare inte kan ha del i att göra lärjungar?

ALLA KAN TA DEL

³ Till ”mer än fem hundra bröder”, som tydligen hade samlats då Jesus vid ett tillfälle visade sig i Galileen efter sin uppståndelse, sade Jesus: ”Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationerna, . . . lär dem att hålla allt som jag har befallt er.” (1 Kor. 15:6; Matt. 28:10, 19, 20) Dessa cirka 500 bröder inbegrep helt visst både män och kvinnor och kanske också barn. Visar inte detta att alla kan ta del i att göra lärjungar i våra dagar? En äldre syster från Pennsylvania i Förenta staterna, som inte talar så bra engelska och inte alls kan läsa språket, har ändå del i att sätta i gång bibelstudier. Hur gör hon det?

⁴ Hon har ett mål i tankarna, när hon arbetar från hus till hus. Hennes mål är inte att bara placera litteratur, även om hon placerar en hel del. Hon visar verklig omsorg om de människors välfärd, med vilka hon talar. De besökta uppskattar hennes påtagliga uppriktighet och vänlighet. Hon lovar att komma tillbaka, och hon gör det. Men hon tar med sig en förkunnare som har erfarenhet av att leda bibelstudier, och ett bibelstudium kan då ordnas. Några av dessa intresserade har kommit med i sanningen. Håller du inte med om att denna äldre syster, trots att hon på grund av sina begränsningar inte leder studier, ändå har en viktig del i att göra lärjungar?

⁵ Barn kan på liknande sätt ha del i att göra lärjungar. Alla kanske inte är i stånd att leda framgångsrika bibelstudier, men alla kan ha del i att hjälpa människor att få sanningens livgivande vatten. — Jämför 2 Konungaboken 5:2—15.

⁶ En ung förkunnare i Italien hade