Ett rent språk åt folken
”Ty då skall jag giva åt folken ett rent språk, på det att de alla må åkalla Jehovas namn för att endräktigt tjäna honom.” — Sef. 3:9, AS, Da, Yg.
1. Vad ger Jehova nu åt folken? Med vilken verkan?
JEHOVA Guds språk är så rent som sanning. Det är det enda rena språket. Nu är det den tid då vi måste tala det. Hans språk, behärskat av människor av vilken som helst nationalitet, är en mäktig enande kraft mitt i en söndrad, krigshotad värld. Det undanröjer religiös villfarelse och falsk tillbedjan och förenar alla människor som talar detta språk i en ren tillbedjan av den levande och sanne Guden. I ett tidsskede då de 2.796 olika språk och dialekter i världen, som man har förteckning över, verkar som en hindrande mur för människorna, när det gäller för dessa att förstå varandra, och då hundratals religiösa sekter skapar förvirring och fördomar hos mänskligheten beträffande den livsviktiga frågan om gudsdyrkan, ger Jehova Gud åt de många folken av i dag ett ”rent språk”. Detta sker i uppfyllelse av hans forntida profetia genom ett av hans vittnen, Sefanja: ”Ty då vill jag förvandla folkens tal till ett renat tal, så att de alla må åkalla HERRENS [Jehovas, AS] namn och tjäna honom endräktigt.” — Sef. 3:9, AT.
2. Varför bör man nu lära sig detta språk, åkalla Guds namn och tjäna honom?
2. Många människor kommer att fråga: ”Varför skulle jag lära mig detta språk för att åkalla Jehovas namn och tjäna honom?” Svaret är: Därför att vår räddning från tillintetgörelse beror på vår rena tillbedjan av Gud, den Högste, och tjänst för honom. Det är det första och förnämsta kravet, om vi skall bli frälsta. När vi talar om tillintetgörelse, menar vi inte bara en tillintetgörelse av enstaka personer, utan en tillintetgörelse av nationer, alla denna världens nationer. Menar vi en världs-förintelse? Ja, och detta inte med atom- och vätebomber och kemisk och bakteriologisk krigföring i tankarna, utan med tanke på verkställandet av Guds uppsåt: ”’Vänta därför på mig’, är HERRENS [Jehovas] utsaga, ’till den dag då jag står upp som ett vittne. Ty det är mitt beslut att samla nationer tillhopa, att församla konungariken, för att jag må utgjuta min förtörnelse över dem, all min vredes glöd. Ty i min nitälskans eld skall hela jorden bliva förtärd.’” — Sef. 3:8, AT, Ro, LXX.
3. Hur har Gud nu församlat nationer och konungariken? Varför är det en i rätt tid vidtagen åtgärd av barmhärtighet, att han nu ger folken ett rent språk?
3. Fastän denna Jehovas utsaga frambars tjugusex århundraden tillbaka i tiden, blev den likväl uttalad särskilt för vår avgörande tid. Det forntida Jerusalem, till vilket den först direkt uttalades, var endast urbilden till den nutida kristenheten, som bekänner sig hålla fast vid den heliga bibeln. Vår tid, sedan år 1914 och det första världskriget som utbröt då, är den dag då nationerna skall samlas tillhopa och konungarikena församlas. Men inte genom alla de kommunikationsmedel som människan har uppfunnit. Nej, utan genom det stora vittnesbörd som Jehova har stått upp för att avge och varigenom han har fört dem alla tillsammans under sin uppsikt och har eggat dem till att sluta sig tillsammans i förenat motstånd mot hans uppsåt. Just i rätta ögonblicket ger han i sin barmhärtighet det rena språket åt folken. Med det kan alla människor som söker liv i en ny värld låta hans namn ljuda och kan förena sig i att tjäna honom, redan innan denna jordiska internationella organisation förtäres av hans vredes glödande urladdning i striden vid Harmageddon. I intet av kristenhetens krig, alltifrån den romerske kejsar Konstantins dagar och ned genom tiderna, har Jehova Gud någonsin stridit eller bistått någon av de krigförande parterna. Men i striden vid Harmageddon, som han har förutsagt, skall han strida och kommer därvid att överträffa alla kristenhetens vetenskapliga bomber, och han skall vinna! Till lycka för de människor, som har tillägnat sig Jehovas språk och åkallat hans namn och förenat sig i att tillbedja honom, kommer Jehova att beskydda dem under denna världskatastrofs hetta. I trygghet kommer han att föra dem in i den nya världen, där endast det rena språket kommer att vara på allas läppar. — Upp. 16:13—16; Sef. 2:1—3.
Läroboken i språket
4. Vilka talar nu detta språk? Var finns läroboken däri?
4. I dag talas detta ”rena språk” inom mer än hundra nationer, så långt vi har fått underrättelser. Oavsett vilket som är deras hemlands språk eller deras modersmål, talar nu hundratusentals människor detta renade språk i enhet såsom ett folk, och nationerna hör dem tala det. Naturligtvis tycker nationerna med sina nationella och religiösa traditioner inte om det. Men hindra det kan de lika litet, som de kan hindra den allsmäktige Jehova från att ge det ”rena språket” åt folken nu, då hans därför fastställda tid har kommit. Nu frågar ni: ”Vad är detta för ett språk, och vad finns det för en lärobok i det?” Svaret på detta är uppenbart. Då det är Herren Jehova som ger det rena språket åt folken, måste vi vända oss till hans skrivna ord, den heliga bibeln, ty det är detta ord som han vill att vi skall tala.
5. Vad är det språk som denna lärobok ger undervisning i?
5. Bibeln är den lärobok som ger undervisning i detta den rättfärdiga nya världens språk. Med detta menar vi inte hebreiskan, arameiskan och grekiskan, de språk på vilka de inspirerade skrifterna ursprungligen nedskrevs. Inte heller menar vi endast de skrivna orden i Skriften, vilka en människa kan lära sig utantill och citera utan att känna den rätta innebörden i det som hon citerar. Vi menar det rena budskapet i Guds skrivna ord, vilket han såsom dess upphovsman ensam kan klargöra genom sin ande. Detta budskap uppenbarar, vem Han är, vad hans namn är, vilket hans oföränderliga uppsåt är beträffande hans vänner och hans fiender, nu och i den nya världen. Det är budskapet om den nya världens herradöme, hans rike i händerna på hans smorde Konung, Jesus Kristus. Människor som kungör Jehovas uppsåt enligt den uppenbarade Skriften och som tillkännager hans nu upprättade rike, de talar detta rena språk, i det att de kungör hans namn och tjänar honom endräktigt.
6. Varför talas det då inte av kristenhetens religionsutövare?
6. Jehova Gud har givit oss den enda och ena ursprungliga bibeln. Men trots detta talar de hundratals religiösa sekterna i kristenheten inte det ”rena språket” eller åkallar Jehovas namn och tjänar honom i frid och i hjärtats harmoni. Alla dessa religionsutövare tillsammantagna har inget harmoniskt budskap, som är grundat på bibeln. Varför? Därför att de sätter religiösa traditioner, världslig filosofi och trohet mot den egna kretsen över Guds rena, enkla ord. De hånar Jehova Guds namn, de blir oeniga beträffande politiska och nationella frågor och till och med utkämpar våldsamma krig som kännetecknas av blodsutgjutelse och förstöring av dyrbara värden, katolik mot katolik och protestant mot protestant. Deras metoder, syften och förhoppningar hör alla den gamla världen till, och deras språk är den gamla världens. Det råder ett fundamentalt behov av att uppriktiga människors språk blir renat, människors som önskar tillbedja Gud i ande och i sanning och åkalla hans heliga namn och tjäna honom i enhet och harmoni.
7. Mot vilka sade Jehova att han skulle stå upp som ett vittne, och varför?
7. När vi betraktar de ord hos profeten Sefanja, som föregår utsagan om det renade språket, ser vi hur väl de finner sin slutliga uppfyllelse i den religiösa kristenheten, och vi kan förstå behovet av ett ”renat tal”. Med avseende på forntidens otrogna Jerusalem och dess nutida motsvarighet i kristenheten säger Sefanja; ”Ve henne, som är upprorisk och befläckad, den förtryckande staden! Hon lydde icke rösten; hon tog icke emot tuktan; hon förtröstade icke på Jehova; hon nalkades icke sin Gud. Hennes furstar i hennes mitt äro rytande lejon; hennes domare äro såsom vargar om aftonen; de gömma intet till morgonen. Hennes profeter äro ostadiga och förrädiska män; hennes präster hava ohelgat helgedomen, de hava våldfört sig på lagen. ... De stodo upp tidigt och fördärvade alla sina gärningar.” (Sef. 3:1—7, AS) Därför kungjorde Jehova att han skulle stå upp mot de skrymtaktiga religionsutövarna som ett vittne och skulle frambära sitt vittnesbörd och verkställa sin eldsglödande dom.
8. Vad måste göras för att inte alla skall bli förtärda?
8. Men för att inte alla människor på jorden skall bli förtärda, då han i handling ger uttryck åt sin vrede mot olydnad, skrymtaktighet och ondska, är det nödvändigt för Jehova att rena talet eller språket hos människor som skall bli frälsta. När vi hör honom beskriva de religiösa ledarna så som de i verkligheten är, profeterna eller predikanterna som hänsynslösa, opålitliga män och prästerna såsom sådana som ohelgar verkligt heliga ting och våldför sig på Guds lag genom att vrida och vränga den, så att dess sanna mening och tillämpning går förlorad, då kan vi se hur folkets språk har blivit fördärvat med avseende på det allra heligaste och mest väsentliga, nämligen deras kunskap och insikt om Gud och tillbedjan av honom. Det är ej att undra på, att Jehova finner skäl till vrede och har beslutat att förinta hela denna tingens ordning.
Hur orenheter har trängt in
9. Vilken förvanskning har pågått under århundraden, såsom det blivit förutsagt?
9. Detta vårt 1900-tal representerar höjdpunkten av denna förvanskningsprocess. Under de nitton hundra åren sedan Kristi apostlars dagar har det skett en stor avvikelse från ”den tro, som en gång för alla blivit överlämnad åt de heliga”. (Jud. 3, NW) De trogna apostlarna och de hebreiska profeterna före dem och i själva verket också Israels nations förebildliga historia förutsade enstämmigt, att det skulle ske ett stort ”avfall” från den ursprungliga rena tron och dess utövning. Omkring mitten av det första århundradet förklarade aposteln Paulus, att ”denna laglöshets hemlighet” redan var i verksamhet på hans tid, och han varnade upprepade gånger för vad som var att vänta. (2 Tess. 2:3, 7, NW) Profetiorna om dessa ting har bevisat sig vara inspirerade, ty de har gått i uppfyllelse, såsom alla historiska fakta utvisar.
10. Vilka gick då i spetsen för förvanskningsarbetet, och hur gjorde de det?
10. Män som påtog sig eller tillvällade sig förpliktelsen att undervisa och leda den kristna församlingen lämnade apostelns varningar utan avseende. De föll offer för just det som han hade varnat för, denna världens filosofi, i synnerhet den grekiska kulturens platonska filosofi, som briljerade med mycken världslig vishet, och också människors religiösa traditioner, som motsäger, upphäver och förrycker bibelns läror. De arbetade slugt på att få in dessa religiösa traditioner och denna världsliga filosofi i de kristna församlingarna och infekterade deras religiösa tro. Alldeles såsom aposteln Paulus i förväg hade varskott om i sitt avskedsbrev: ”Onda människor och bedragare komma att bliva allt värre, vilseleda andra och själva bliva vilseledda.” (2 Tim. 3:13, NW) Endast ett litet fåtal följde föreskriften att ”kämpa en hård strid för den tro”, som ursprungligen överlämnades av Jesus Kristus och av hans apostlar och lärjungar, vilka skrev under inspiration av Guds sannings ande.
11. Hur sökte man förvanska till och med bibelns ursprungliga text?
11. Alltså nådde förvrängningen av bibelns läror upp i de högsta religiösa kretsarna. Den gick till och med till angrepp mot den Heliga skrifts skrivna text. De hebreiska profeternas och apostlarnas och deras medarbetares ursprungliga skrifter var inspirerade, men ända fram till 1400-talet e. Kr. måste deras skrifter skrivas av för hand. Fel som berodde på mänsklig ofullkomlighet insmög sig, när dessa avskrifter gjordes. När de inspirerade skribenternas ursprungliga egenhändiga skrifter försvann eller inte fanns tillgängliga, blev det omöjligt att jämföra avskrifterna med de inspirerade originalen och därigenom få korrekta kopior, att rätta fel och att rensa bort alla tillägg och inflätningar av världslig filosofi och oinspirerade religiösa traditioner. Ett sådant tillägg som sattes in i Skriftens ursprungliga grekiska text för att stödja läran om en treenighet, var det som i den engelska auktoriserade översättningen och i en äldre svensk översättning förekommer i 1 Johannes 5:7, 8, nämligen orden ”i himmelen, Fadren, Ordet och den Helge Ande, och de tre äro ett. Och tre äro de som vittna på jordene”. (Äldre sv. övers.) Detta oinspirerade religiösa tillägg uppträdde först i en latinsk översättning från 400- talet. Bibeln hade hotat med straff och hade varnat för att på detta vis göra tillägg till Guds ord eller taga något ifrån det. — 5 Mos. 4:2; Ords. 30:5, 6; Upp. 22:18, 19.
12. Hur har det varit möjligt att rekonstruera något som står denna text nära?
12. I allmänhet hyste man emellertid en vördnadsfylld aktning för själva texten i Skriften och bemödade sig därför om att hålla den så fri som möjligt från förvanskning. Kristi lärjungars skrifter, med undantag för aposteln Matteus’ evangelieberättelse, var först skrivna på den folkliga grekiska som då talades överallt i länderna kring Medelhavet. Av mer än 4.000 grekiska handskrifter som finns tillgängliga i våra dagar finns det inte två som sinsemellan är exakt lika. Genom noggrant studium och jämförelse av dessa, i synnerhet med de allra äldsta avskrifter och papyrusfragment som har påträffats och dragits fram i ljuset under de senaste århundradena, har det likväl varit möjligt att få fram en text till de kristna grekiska skrifterna som nära överensstämmer med Kristi lärjungars ursprungliga inspirerade skrifter. Denna text befrämjar inhämtandet av sanningen.
Förvanskning genom översättning
13. På vilket område fanns det större möjlighet att framställa budskapet i falsk dager? Varför där?
13. Men det var när det gällde att översätta den ursprungliga Skriften till främmande språk som det största tillfället yppade sig för djävulen att förvränga de heliga lärorna i Guds ord eller framställa dem i en falsk dager. Det var inte Guds avsikt att de goda nyheterna i Guds ord skulle stanna bland dem som kunde läsa den heliga bibelns hebreiska, arameiska och grekiska grundtext. Jehova är en frälsningens Gud för hela människosläktet, utan hänsyn till ras, hudfärg, nationalitet eller språk. I uppfyllelse av de heliga profetiorna var Kristus Jesus jude, och alla hans apostlar var judar. Likväl var frälsningen genom offret av hans judiska kött inte endast för judar, utan för alla dem av människosläktet som skulle komma att tro på honom. (Joh. 3:14—17) Därför gav Jesus en vision av vår kristna verksamhet i hela dess vidd, när han sade till sina lärjungar, innan han gick bort: ”Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationer, döpande dem i Faderns och i Sonens och i den heliga andens namn, lärande dem att hålla allt som jag har befallt eder.” (Matt. 28:19, 20, NW) Detta innebar att frälsningsbudskapet skulle översättas till så många språk och dialekter som människorna inom alla nationer talade. Om budskapet inte blev översatt, kunde de inte förstå det och i tro och lydnad handla i överensstämmelse med det.
14. Var den första översättning som gjordes av kristna inspirerad? Hur så?
14. Den första översättning av frälsningsbudskapet, som Kristi lärjungar gjorde, var inspirerad av Guds ande. Detta var på den första pingstdagen i Jerusalem efter det att Jesus hade farit upp till himmelen, den dag då han utgöt sin ande över sina 120 lärjungar där. Följden blev att de ”började tala på olika tungomål, alldeles såsom anden gav dem att uttala sig”. Den stora folkmassan, representande femton eller fler länder, vilken församlade sig för att bevittna detta sällsamma ådagaläggande av Guds ande, sade: ”Vi höra dem tala på våra tungomål om Guds storslagna verk.” (Apg. 2:1—11, NW) Vi har ett historiskt vittnesbörd om att aposteln Matteus först skrev sin ”bok om Jesu Kristi historia” på hebreiska för judiska läsare, men att han senare själv översatte denna evangelieberättelse till den folkliga grekiskan för att nå en större läsekrets. På det sättet kunde hans inspiration överföras till hans egen översättning till grekiska, så att hans skrivna översättning var inspirerad. (Matt. 1:1, NW) Men de andra lärjungarna skrev direkt på den gängse grekiskan, varför deras skrifter behövde översättas till arameiska, hebreiska, latin m. m.
15. Varför bör man inte vörda någon sedan dess gjord skriftlig översättning, så som det i allmänhet sker med några?
15. Frånsett Matteus’ egen översättning till grekiska är till denna dag ingen skriven översättning av Skriften inspirerad. Och därtill kommer, att då översättningen till ett främmande språk sker från ofullkomliga avskrifter av den ursprungliga Skriften, blir den ofta mera oförmögen att på ett fullkomligt sätt framlägga den ursprungliga tanken eller betydelseskiftningen. Alltså bör ingen nyare översättning av den Heliga skrift hållas i vördnad såsom inspirerad, inte ens den mest populära bibelöversättningen av alla, Konung Jakobs (engelska) bibel, och inte heller den latinska Vulgata eller Martin Luthers (tyska) översättning.
16. Hur kan översättare bli hindrade från att tala det rena språket?
16. Fram till början av året 1950 hade Skriften blivit översatt, helt eller delvis, till 1.118 språk och dialekter. Av nya översättningar kommer det i genomsnitt ut en i månaden. Till största delen göres dessa av religiösa präster och missionärer, tillhörande kristenhetens olika samfund. Naturligtvis blir översättningarna, som dessa religiösa män och kvinnor gör, påverkade och färgade av de hedniska filosofiska tankar och oskriftenliga traditioner, som deras religiösa system har ärvt från det förgångna, och deras ord och uttryck blir i stil därmed. Dessa översättares ärlighet och uppriktighet och religiösa nit eggar dem till att fläta in dessa ting i översättningen, så långt det är möjligt. Och när de gör sin översättning, inte från den hebreiska, arameiska och grekiska grundtexten, utan endast från en översättning som redan har denna särskilda religiösa färgton, så bidrar denna omständighet så mycket mera till att förvanska översättningen. Detta hindrar dem som använder översättningen från att tala Guds frälsningsbudskaps rena språk.
17. Hur kan läsaren skydda sig mot en ”färgad” översättning?
17. Alldeles som de som studerade bibeln i det forntida Berea i Grekland dagligen rannsakade skrifterna, för att se till och med om det som predikades av en sådan man som aposteln Paulus var i överensstämmelse med Skriften och alltså sant, så kan läsaren av en nutida översättning skydda sig mot den felaktiga uppfattning som en religiös översättning ger. Hur då? Genom att hugga sig igenom den religiösa traditionen och gräva sig ner till de ursprungliga källorna förmedelst alla de nutida hjälpmedel som han har för detta ändamål, såsom ordböcker över de forntida språken, bibelkonkordanser, de senaste arbetena över forntida språks grammatik m. m. Han kan upptäcka oriktigheter genom att jämföra bibelvers med bibelvers för att lägga märke till alla eventuella motsägelser i översättningen och sedan om möjligt gå tillbaka till grundtexten.
18. Vad behöver därför en översättare för att kunna tjäna Gud till frälsning?
18. Således behöver en bibelöversättare mer än enbart religiös iver och ärlighet. Han behöver frihet från inflytelserika, populära systems religiösa traditioner och från i denna världen allmänt antagna hedniska filosofiska föreställningar. Han behöver taga det som står i de inspirerade skribenternas ursprungliga skrifter för vad det säger, i en strävan att finna, inte bevis för nutida religiös förkunnelse, utan den ”tro, som en gång för alla blivit överlämnad åt de heliga”. I synnerhet måste han komma ihåg, att den ursprungliga Skriften blev inspirerad av Guds verksamma kraft eller ande. Han bör därför bedja om denna samma ande, inte för att av den bliva inspirerad, utan för att av den få hjälp och vägledning vid översättningen. Ty denna ande är ”sanningens ande”, och Gud är mera villig att ge den åt sina andliga barn än en jordisk fader är att ge goda gåvor åt sina naturliga barn. (Joh. 16:13, NW; Luk. 11:13) Översättaren bör inte ha i tankarna att göra sig ett namn genom att få sitt namn fäst vid översättningen. Han bör helt gå upp i önskan att framlägga Guds sannings ”rena språk”, för att de som läser hans översättning må åkalla Guds namn, hans som bär namnet Jehova, och må förena sig med människor som talar andra tungomål och dialekter i att endräktigt tjäna denne ende sanne Gud. På detta sätt tjänar översättaren Guds uppsåt, och han arbetar för sin egen frälsning och för deras som begagnar översättningen.