Har du försökt ställa något till rätta?
”SE, HURU gott och ljuvligt det är, att bröder bo endräktigt tillsammans. Det är likt Hermons dagg, som faller ned på Sionsbergen.” (Ps. 133:1, 3) Det är verkligen en fröjd att se medlemmar i en familj eller i en kristen församling vistas tillsammans i endräkt och kärlek och se dem arbeta harmoniskt tillsammans. Men det är inte alltid lätt att vidmakthålla ett sådant förhållande, därför att den mänskliga naturen är som den är. Ibland kan det kräva att man får göra en verklig kraftansträngning.
För att illustrera detta kan vi ta något som hänt i verkligheten: Bland de musiker som regelbundet spelade tillsammans i en 10-mannaorkester fanns det en skojfrisk skotte som spelade viola och en allvarligt sinnad tysk som spelade cello. Deras vitt skilda temperament gjorde att de ibland rök ihop, och så småningom uppstod det en barriär mellan dem. Tydligtvis ställde cellisten till med tråkigheter för violinisten. Under en tid ryckte cellisten bara på axlarna åt det hela och sade för sig själv: ”När allt kommer omkring sade ju Jesus att om din broder försyndar sig mot dig, skall du gå till honom. Och om det nu är så att jag har sårat honom, så får väl han komma till mig.” Men en dag, när cellisten läste sin bibel, kom han till det ställe, där Jesus yttrade följande ord: ”Om du kommer med din gåva till altaret och där drager dig till minnes, att din broder har något emot dig, så lägg ned din gåva där framför altaret och gå först bort och förlik dig med din broder och kom sedan och bär fram din gåva.” — Matt. 5:23, 24, 1917.
Dessa ord gjorde cellisten skakad. Han kunde inte längre lägga hela ansvarsbördan på sin broder, violinisten, för att de skulle bli försonade med varandra, utan han kände att det var han som måste ta första steget. Därför gick han omedelbart till sin förorättade broder, och vad fann han honom göra? Jo, han höll just på att skriva ett brev till ledaren för deras organisation, ett brev i vilket han tänkte klaga på cellisten och tala om vilka tråkigheter han ställt till med! De talade ut och försonade sig med varandra, vilket ledde till att förhållandena mellan dem har varit goda sedan dess. Så glad cellisten var att han hade råkat på just det skriftstället den morgonen och att han genast hade handlat i överensstämmelse med det!
VI HAR SKYLDIGHET ATT FÖRSÖKA RÄTTA TILL MISSFÖRHÅLLANDEN
Eftersom vi alla är ofullkomliga, uppstår det ovillkorligen vissa meningsskiljaktigheter. I ditt fall är det kanske inte du som har förorättat någon annan, utan det är så att det är du som har blivit förorättad av någon annan. Frågan är: Vad kommer du att göra åt det? Kommer du att försöka rätta till saken?
Har du slutat upp med att tala med den som förorättat dig, eller behandlar du honom kyligt? Ligger du vaken om nätterna och tänker på hur ovänlig han var emot dig? Du kanske funderar över varför han inte bryr sig om att komma till dig och be om ursäkt för det orätta som han gjorde emot dig. Om du reagerar på det sättet, kan det mycket lätt bli så att den skada du åsamkar dig själv rentav kan bli större än den han, din nästa, åsamkade dig. Det kan också vara så att han över huvud taget inte är medveten om att han sårat dig så djupt. Det är sant att han kanske inser att det som han sade eller gjorde inte var så vänligt som det borde ha varit, men han har kanske inte en aning om vilken verkan detta hade på dig.
Varför skulle du låta ett sådant spänt förhållande få fortsätta, när det gör att du förlorar glädjen? Kom ihåg att följande princip gäller för Guds tjänare: ”Fröjd i HERREN [Jehova] är eder starkhet.” (Neh. 8:10) Om du har lagt fram saken i bön inför Gud och försökt förlåta och glömma saken, men ändå finner att du inte förmår att dra ett streck över det hela, eller om du finner att det tycks finnas ytterligare orsaker till att det råder missförhållanden, då måste du gå till din broder och göra upp saken. Guds ord säger att det är du som måste ta initiativet: ”Gå till honom ... och påvisa hans fel för honom. Om han lyssnar ..., har du vunnit tillbaka din broder.” (Matt. 18:15—17, Levande Bibeln) Även om denna princip i första hand gäller, som det tidigare påpekats, i allvarligare fall, kan den också gälla som en allmän regel, som de kristna kan följa i mindre viktiga angelägenheter.
OLIKA TING TILL HJÄLP FÖR ATT TA DETTA STEG
Man kan säga att det först och främst är en fråga om kommunikationssvårigheter. Förbindelserna har brutits mellan er båda, och problemet är att återupprätta dem igen. Om det är mellan två kristna som förbindelserna har brutits, bör någon av dem vara villig att se till att någonting görs åt saken.
Det är sant att det inte är lätt att ta det första steget. Vad kommer att vara till hjälp för dig så att du kan ta det? En sak är ödmjukhet. Varför just ödmjukhet? Därför att det oftast är stoltheten som är orsaken till att vi inte gör någonting åt de brutna förbindelserna. Det fordras ödmjukhet för att du skall kunna gå till den som förorättat dig och förklara för denne vad han eller hon har gjort för fel och på vilket sätt han eller hon sårat dig. Många gräl mellan älskande par har aldrig retts upp bara därför att den som känt sig sårad varit alltför stolt för att tala om det.
En annan sak som kommer att vara till hjälp är egenskapen empati, vilken har definierats som ”att med hjälp av sin fantasi helt och fullt sätta sig in i en annan människas känslor och motiv”. Du skall med andra ord sätta dig in i hur det är att vara i den personens kläder. Ja, du kan föreställa dig hur du skulle ha känt det om du vore i hans ställe. Antag att du hade handlat fel mot någon, men inte helt och fullt insåg detta. Skulle du då inte önska att denne riktade din uppmärksamhet på detta?
Vi kan ta en mycket enkel och lättfattlig illustration: Antag att du hade lånat lite pengar, kanske bara tjugo kronor, därför att du just då hade råkat ha det dåligt ställt. Men så glömmer du bort det hela och betalar aldrig tillbaka pengarna. Skulle du inte uppskatta om den andre då taktfullt nämnde någonting om saken för dig? Naturligtvis skulle du det! Jesus sade att om vi handlar fel mot någon, står vi i själva verket i skuld till denne. Om någon därför hade handlat fel emot dig, borde du då inte gå till honom och ge honom en möjlighet att reda upp sin skuld, så att förhållandena mellan er kunde rättas till? Han kommer troligen att bli mycket glad om du handlar så.
Den egenskap som framför allt kommer att vara till hjälp när det gäller att rätta till olika misshälligheter är den osjälviska, på principer grundade egenskapen kärlek. För inte vill du väl se din broder bli självisk, hänsynslös och slå in på en kurs som med största sannolikhet kommer att leda till att både han själv och andra får större och större problem? (3 Mos. 19:17) Om du sätter hans andliga välfärd i främsta rummet, kommer du att sätta dina egna intressen åt sidan och göra allt vad du kan för att hjälpa honom. Den osjälviska kärleken är, som aposteln uttrycker det, långmodig, söker inte sina egna intressen, för inte räkenskap över oförrätten, gläder sig inte över orättfärdigheten, utan med sanningen. Den fördrar, tror, hoppas och uthärdar allting, och dessutom tryter den aldrig. En sådan kärlek kommer att driva dig till att försöka rätta till missförhållandena. — 1 Kor. 13:4—8.
HUR SKALL MAN GÅ TILL VÄGA?
Hur framgångsrika dina ansträngningar kommer att bli beror till stor del på hur du går till väga. Det är mycket viktigt att du går till din broder i en anda av kärlek, inte för att visa honom att det var han som handlade fel och att det var du som handlade rätt, utan du skall gå till honom i det syftet att du vill uppnå en förlikning, så att du, som bibeln uttrycker det, kan vinna honom tillbaka. Se till att du bevarar dig lugn och behärskar dig. Och vänta till en tidpunkt, då dina känslor inte är i svallning. Om du skulle gå till din broder i det tillståndet, har du bara dig själv att skylla, om du får ett negativt, känsloladdat gensvar. Ja, man behöver verkligen behärska sig känslomässigt sett för att man skall kunna hålla sig lugn.
Och man behöver också vara taktfull. Man kan ta lärdom av profeten Natan, som på ett taktfullt sätt gick till kung David och talade om hur Jehova Gud såg på hans synd med Bat-Seba. Han inledde med en illustration som David skulle kunna betrakta på ett objektivt sätt. Om Natan omedelbart och utan eftertanke hade slängt ur sig något om hur klandervärd Davids synd var i Guds ögon, skulle han troligen ha fått ett försvarstal som svar, eller också hade han fått höra att han skulle sköta sitt och inte lägga sig i andras angelägenheter, eller också hade han rentav blivit hotad med våld eller skada. — 2 Sam. 12:1—15.
Du kan också lära av drottning Ester. Hon förberedde sig väl, innan hon lade fram sin betydelsefulla och viktiga begäran inför sin man, kung Ahasveros. (Est. 5:3—8; 7:1—10) Det är sant att din situation inte är lik hennes, eftersom varken ditt eget eller hela ditt folks liv står på spel. Men grundprincipen är densamma, nämligen den att om du först och främst är intresserad av slutresultatet, och det bör du vara, kommer det att leda till att du förvissar dig om att det sätt, på vilket du tänker lägga fram saken, är det mest gynnsamma.
Vi kan illustrera detta med hjälp av en annan sann händelse: Det var en orkesterledare som hade en mycket skicklig och ytterligt lojal pianist; men tyvärr var hon mycket känslig och hade ett ganska häftigt humör. När hon blev kritiserad, hade hon en benägenhet att vilja ”explodera”. Varje gång han hade något konstruktivt att föreslå, måste han därför först, som av en händelse, resonera om olika ting som de bägge två var intresserade av, och sedan, när de båda tycktes vara i ett vänligt och lugnt sinnestillstånd, kunde han taktfullt och vänligt ta upp det som han ansåg att hon behövde uppmärksamma.
Men antag att din broder inte lyssnar på dig. Vad bör du då göra? Du måste avgöra i vilken utsträckning principer skall få gälla i denna fråga och i vilken utsträckning du kan låta kärleken överskyla en mängd synder. Men om det verkligen är fråga om allvarligare försyndelser, måste du följa de anvisningar Jesus gav därefter, nämligen att ta med dig två vittnen. Men i allmänhet bör inte detta vara nödvändigt. — Matt. 18:16; 1 Petr. 4:8.
Naturligtvis gäller detta i lika mån om förhållandet är det omvända, om du har orsak att tro att du har förorättat någon annan, som i fallet med cellisten som förtörnade violinisten. I själva verket skulle det vara ännu viktigare att följa de ovan nämnda råden, om det förhöll sig så. Antag att någon har behandlat dig illa. Skulle du inte känna dig lättad, om denne kom till dig, så att du slapp gå till honom för att få saken ur världen?
I synnerhet kommer ett känsligt samvete att hjälpa oss i ett sådant fall. Det betyder att vi har en klar känsla för vad som är rätt och fel och en önskan att göra det som är rätt. När vi har handlat illa mot någon, står vi i skuld till honom, och vi bör vara villiga att ärligt betala tillbaka våra skulder genom att rätta till förhållandena oss emellan. — Matt. 6:12.
Men det kan hända att du misslyckas i dina ansträngningar. ”En förorättad broder är svårare att vinna än en fast stad”, säger ordspråket. (Ords. 18:19) Det kan vara så att han har felbedömt dina motiv, och därför finns det helt enkelt inte något du kan göra för att hjälpa honom. Om det förhåller sig så, kommer det att bero på hur pass allvarlig saken är, om du skall göra något mer åt saken eller inte, det vill säga om du skall be de äldste i den kristna församlingen om hjälp eller inte.
Vi bör verkligen söka rätta till förhållandena, om det har kommit något mellan oss och någon annan medkristen. När allt kommer omkring borde väl de kristna vara tillräckligt upptagna med att försöka kämpa emot den här onda världsordningen, djävulens olika anslag och sina egna nedärvda svagheter utan att behöva tvista med varandra, eller hur? När det råder missförhållanden och man har bett och gjort olika ansträngningar för att förlåta och glömma, men ändå inte lyckats förbättra situationen och få saken ur världen, då måste man helt enkelt göra något mera radikalt. Om du har förorättat någon, handla då enligt Matteus 5:23, 24. Om någon annan har förorättat dig och det gäller något av allvarlig art, tillämpa då Matteus 18:15—17. Om du handlar så, kommer du för din del att göra vad du kan för att man skall få glädjen att se bröder bo tillsammans i kärlek, frid och enhet. Därmed kommer du också att bevisa att du är en av Kristi lärjungar. — Joh. 13:34, 35.