av tusentals romerska soldaters liv, och så många judar dödades, att det enligt traditionen var en av de värsta massakrerna i judafolkets historia.

Vid sin återkomst fortsatte Arkelaos sin ovisa politik. Hans förtryckande åtgärder medförde att han blev kallad till Rom för att bemöta anklagelser från judarna och från samariterna, vilka led ännu mera under hans hårda regemente. Sedan kejsar Augustus givit Arkelaos möjlighet att svara för sig, lät han förvisa honom.

I betraktande av dessa förhållanden kan vi lätt förstå, varför Josef, Jesu fosterfar, blev rädd för att bege sig till Judeen, när han hörde att Arkelaos regerade där, och i stället, sedan han i en dröm hade fått en varning från Gud, drog bort till Galileens bygder, över vilka tetrarken Herodes Antipas härskade, och bosatte sig i en stad som hette Nasaret. — Matt. 2:22, 23.

Herodes Antipas, ”den räven”

KONUNG Herodes den store hade, som vi redan har framhållit, på sin dödsbädd gjort ett nytt testamente, vari han lämnade hälften av sitt rike åt sin son Arkelaos och en fjärdedel åt var och en av sina söner Filippus och Herodes Antipas. Den fjärdedel eller ”tetrarki”, som hade tillfallit Herodes Antipas, bestod av Galileen och Pereen, där Jesus utförde mycket av sitt predikoarbete. Medan både Filippus och Herodes Antipas verkligen var ”tetrarker”, dvs. styresmän över var sin fjärdedel av en provins, användes termen tetrark också om den som härskade över vilket som helst mindre område, den som var landsfurste. (Se Lukas 3:1, NW, fotnoten.) I detta sammanhang bör vi lägga märke till, att fastän Herodes Antipas i Markus 6:14 omtalas såsom ”konung Herodes”, var han inte kung i samma bemärkelse som Herodes den store hade varit det.

Herodes Antipas tycks ha varit en vekling, vars önskan att behaga människor, och i synnerhet sin hustru, drev honom att kompromissa och slutligen ledde till hans olycka. I vissa avseenden kan man likna honom vid konung Ahab, och hans hustru var i sanning en andra Isebel, ty hon hatade Johannes döparen fullt ut lika mycket som Isebel hatade Johannes’ förebild, Elia. — Matt. 17:10—13.

Besviken som Herodes Antipas var över den ändring som hans far på sin dödsbädd hade gjort i sitt testamente, for han till Rom i hopp om att vinna mera ära och land, och detta inte bara en gång, utan den ena gången efter den andra. Men allt förgäves. Under ett av sina besök i Rom blev han bjuden att bo hos en av sina halvbröder, Filippus (vilken inte bör förväxlas med en annan halvbroder, tetrarken Filippusa). Denne hade gift sig med sin egen brorsdotter Herodias. Hon hade den ärelystna önskan att bli drottning och började därför spela på Herodes’ känslor med sådan framgång, att han tog henne med sig, när han återvände till Galileen, vilket gjorde det nödvändigt för honom att skilja sig från sin första hustru, dotter till den arabiske konungen Aretas, varpå denna frånskilda hustru återvände till sin fars palats.

Denna förbindelse, som innebar ett äktenskapsbrott och väckte anstöt hos judarna, förblev inte obeaktad av Johannes döparen, och under det år han predikade sade han därför gång på gång till Antipas: ”Det är icke lovligt för dig att hava din broders hustru.” Den skyldiga Herodias ville ha honom dödad för detta, men Antipas ville inte gå längre än till att fängsla Johannes, ty han ”hyste fruktan för Johannes, eftersom han