Jesu underverk
ETT underverk är, enligt Augustinus, en händelse som inträffar på ett sätt som är i strid med naturens ”kända” processer. The Encyclopædia Britannica säger att ett underverk kan sägas vara ”överlägsenheten hos världens andliga krafter i sällsynt grad utöver det rent materiella”. Jesus Kristus, som utförde häpnadsväckande underverk bland människor, kallade dem rätt och slätt Guds ”kraftgärningar”. — Matt. 11:21.
Jesus utförde sannerligen underverk. Han gjorde vatten till vin, botade en förnäm mans son och gjorde en sjuk man vid Betesda frisk, han gick på vattnet, öppnade blindas ögon, fick stumma att tala och döva att höra. Han mättade väldiga skaror av människor med några få brödkakor, drev ut demoner och uppväckte döda människor till liv. Men han svepte aldrig in sig vare sig i dimslöjor eller i mera bokstavliga höljen och hade aldrig något annat slag av hemlighetsmakeri för sig, då han utförde sina kraftgärningar. Ibland använde han en mjuk och len ton, vid andra tillfällen ropade han med stark röst, såsom till exempel när han uppväckte Lasarus från de döda. Det fanns tillfällen då han rörde vid de sjuka och bad. Jesus frågade ofta: ”Vad vill du, att jag skall göra dig?” Eller: ”Tron I, att jag kan göra detta?” Sedan han hade botat en sjuk, kunde han säga: ”Din tro har gjort dig frisk”, eller: ”Din tro har frälst dig.” — Luk. 18:41; Matt. 9:28; Luk. 8:48, NW och Åk.
När man vid ett tillfälle förde till Jesus en man som var döv och nästan stum, tog Jesus denne ”avsides ifrån folket och satte sina fingrar i hans öron och spottade och rörde vid hans tunga och såg upp till himmelen, suckade och sade till honom: ’Effata’ (det betyder: ’Upplåt dig’). Då öppnades hans öron, och hans tungas band löstes, och han talade redigt och klart.” — Mark. 7:33—35.
Vid ett annat tillfälle ”spottade han [Jesus] på jorden och gjorde en deg av spotten och lade degen på mannens ögon och sade till honom: ’Gå bort och två dig i dammen Siloam’ (det betyder utsänd). Mannen gick då dit och tvådde sig; och när han kom igen, kunde han se.” — Joh. 9:6, 7.
Bibeln säger att Jesus ”botade alla slags sjukdomar och allt slags skröplighet”, att ”han drev ut andarna med sitt blotta ord, och alla som voro sjuka botade han, för att det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten Esaias, när han sade: ’Han tog på sig våra krankheter, och våra sjukdomar bar han.’” — Matt. 9:35; 8:16, 17.
Jesus utförde inte underverk bara för att göra intryck på människor med sin stora makt och förmåga. Han förkastade öppet tanken på att bara bli en undergörare. Satan, djävulen, frestade honom för att få honom att dra uppmärksamheten till sig själv på det sättet, men Jesus vägrade blankt att göra detta. Konung Herodes hade hoppats att få bli vittne till några yttringar av Jesu mirakulösa kraft, men Jesus vägrade också att tillmötesgå honom. Jesus stod inte efter att göra intryck på lättrogna människor, som var på jakt efter något spännande. Nej, utan han framhöll med kraft att det är klandervärt att människor söker efter sådana tecken. Han sade: ”Ett ont och äktenskapsbrytande släkte söker efter tecken.” — Matt. 12:39, Åk; 4:3—7; Luk. 23:8.
Jesu underverk väckte många till eftertanke runt om i Israel. Många sade: ”Icke skall väl Messias [Kristus], när han kommer, göra flera tecken, än denne har gjort?” ”Sådant har aldrig förut varit sett i Israel.” (Joh. 7:31; Matt. 9:33) Men de som var illvilliga och fördomsfulla i sina hjärtan påverkades i annan riktning av hans underverk. Några av fariséerna framförde klagomål: ”Den mannen är icke från Gud, eftersom han icke håller sabbaten.” ”Det är med de onda andarnas furste, som han driver ut de onda andarna”, sade de. (Joh. 9:16; Matt. 9:34) Men allt folket lät inte lura sig så lätt. När Jesus botade en man som varit blind från födelsen, sade folket: ”Huru skulle någon som är en syndare kunna göra sådana tecken?” Den förut blinde mannen blev tillfrågad: ”Vad säger du själv om honom, då det ju var dina ögon han öppnade?” Han svarade: ”En profet är han.” (Joh. 9:16, 17) I Jesu hemstad frågade folket: ”Varifrån har han fått detta? Och vad är det för vishet, som har blivit honom given? Och dessa stora kraftgärningar, som göras genom honom, varifrån komma de? Är då denne icke timmermannen, han som är Marias son och broder till Jakob och Joses och Judas och Simon? Och bo icke hans systrar här hos oss?” ”Så blev han för dem en stötesten.” Uppfattningarna gick mycket isär. Ja, efter det att Jesus hade botat en man med en förvissnad hand, så att denna var lika frisk som den andra handen, ”gingo fariséerna bort och fattade strax tillsammans med herodianerna det beslutet, att de skulle förgöra honom”. — Mark. 6:2, 3; 3:6; Matt. 12:13, 14.
Ett tecken för vilka?
De underverk, som Jesus Kristus utförde, var vittnesbörd om att Messias befann sig ibland människorna. Jesus själv betraktade dessa underverk såsom uppfyllelser av de hebreiska skrifternas profetior beträffande Messias, men tänk på att de utgjorde vittnesbörd endast för dem som hade tro, så att de insåg att Guds rike verkligen var nära i Jesu Kristi person. Jesus uppmanade människoskarorna att utöva tro på honom såsom den som Jehova hade sänt ut, men många av hans åhörare vägrade att tro. Trots de underverk han utförde, fortfor de att fråga honom: ”Vad för tecken gör du då? Låt oss se något tecken, så att vi kunna tro dig.” De bad om ytterligare övernaturliga kraftgärningar från Jesu sida, som till exempel ett hopp från tempelmuren, någon handling som skulle tvinga deras hårda otroshjärtan till att tro. Men Jesus vägrade att tillmötesgå dem. Fördenskull blev underverken tecken endast för dem som hade trons insikt, och för dem utgjorde de endast ytterligare bevis för vad de redan visste genom tron, dvs. att Jesus är Kristus. — Joh. 6:30; Matt. 12:38.
Aposteln Johannes säger: ”Fastän han [Jesus] hade utfört så många tecken inför dem, satte de icke tro till honom, så att det ord gick i uppfyllelse, som profeten Jesaja sade: ’Jehova, vem har satt tro till det som vi hava hört? Och vad Jehovas arm beträffar, för vem har den blivit uppenbarad?’ Orsaken till att de icke kunde tro angives genom att Jesaja återigen sade: ’Han har förblindat deras ögon, och han har gjort deras hjärtan hårda, för att de icke skulle se med sina ögon och fatta tanken med sina hjärtan och vända om och jag skulle hela dem.’” — Joh. 12:37—40, NW.
Lärdomar som underverken ger
Om man betraktade underverken på rätt sätt, bidrog de till att stärka ens tro; de utgjorde ytterligare vittnesbörd om att Jesus var Kristus, eftersom Gud utförde kraftgärningar genom honom. Men underverken är också gärningar som vittnar om Guds barmhärtighet och medlidande, och dessa drag hos underverken, barmhärtighet och medlidande, är betydelsefulla faktorer. Underverken var inte ämnade att tvinga någon att tro på Jesus såsom Messias, men de skulle göra insikten om att han var Kristus mera levande. Hans underverk var godhetens redskap, varigenom sådana glädjens källsprång öppnades som länge varit förseglade. De gav eftertryck åt Jesu undervisning.
I Kana i Galileen utförde Jesus sitt första underverk. Av 450 liter vatten — eller möjligen 650 liter — gjorde han det bästa vin. Här lärde Jesus människorna en läxa i gästfrihet och gav bevis för Guds frikostighet. Gott vin blir bättre med åren. Och om alltså den stora mängden vin var mera än man behövde, skulle det inte förfaras. Detta underverk säger oss också att Jesus godkände drycker som fått jäsa, annars skulle han inte ha framställt vin. — Joh. 2:1—11.
Det var också i Kana som en man, som var i konungens tjänst, kallade till sig Jesus för att denne skulle bota hans son, som låg för döden i Kapernaum. Jesus återgav inte endast barnet till dess far, utan han sände tillbaka en ännu förträffligare far till barnet. I stället för att bege sig till Kapernaum med mannen sade Jesus till honom: ”’Gå, din son får leva.’ Då trodde mannen det ord, som Jesus sade till honom, och gick.” Fadern fick senare veta att hans son hade blivit frisk just i det ögonblick då Jesus uttalade sina ord, fastän Jesus befann sig på omkring 40 kilometers avstånd från Kapernaum. Således visade Jesus att Guds makt att bota genom honom inte hindras av avståndet. Till följd av denna händelse kom mannen och ”hela hans hus” ”till tro”. — Joh. 4:46—53.
I Jerusalem vid dammen Betesda botade Jesus en man som hade varit sjuk i trettioåtta år. Judarna gjorde invändningar mot att Jesus botade honom på sabbaten. Jesus bemötte deras anklagelser genom att hänvisa till Guds oupphörliga verksamhet under alla dagar. ”Min Fader har arbetat oavlåtligt intill nu, och jag arbetar oavlåtligen”, sade han. (Joh. 5:17, NW) Varför skulle man inte få göra gott på sabbaten? Upphör solen att lysa då? Stannar floderna i sitt lopp? Hör gräset upp med att växa? Mognar inte frukten och sjunger inte fåglarna då? Är inte Gud i flitig verksamhet? Överallt inom Guds domän är sabbaten en dag av verksam barmhärtighet. Varför skulle då inte han som är Herre över sabbaten utföra barmhärtighetsgärningar på sabbaten?
Jesus befaller över fiskarna i havet, och de lyder honom. Han går på vattnet och stillar häftiga stormar. Han bevisar att han har makt och myndighet, att han råder ”över fiskarna i havet och himmelens flygande varelser och varje levande varelse som rör sig på jorden”. Han är i sanning Människosonen. — 1 Mos. 1:28, NW; Luk. 5:4—7; Mark. 6:48; Matt. 8:23—27; 28:18; 8:20.
Jesu underverk är hjärtevärmande uttryck för öm medkänsla med mänskligt lidande, de utgör så att säga ljusstrålar av kärlek och medlidande. De hör ihop med hans undervisning, med hans löften om välsignelser som skall komma i den nya världen, där det inte mera skall finnas någon sorg eller någon död. Tack vare underverken inskärps den sanningen hos människorna att Jesus är Kristus. — Upp. 21:4.
Aposteln Paulus skriver: ”I betraktande av att vi alltså hava en stor överstepräst, som har genomfarit himlarna, Jesus, Guds Son, så låt oss hålla fast vid vår bekännelse av honom. Ty vi hava icke såsom överstepräst en som icke kan hysa medkänsla med våra svagheter, utan en som har blivit satt på prov i alla avseenden som vi själva, dock utan synd. Må vi därför med dristighet att tala ut närma oss den oförtjänta godhetens tron, för att vi må ernå barmhärtighet och finna oförtjänt godhet till hjälp i rätt tid.” — Hebr. 4:14—16, NW.