En syn beträffande ”ändens tid”

 1. Hur lång är ”ändens tid”, och varför gavs befallningen att ”försegla boken” till dess?

Ty synen syftar på ändens tid.” (Dan. 8:7) Denna ”ändens tid” täcker en period av många år, ett släktleds eller en generations år, och den kan inträda först när hedningarnas tider utlöper och när Messias’ rike är färdigt att övertaga härskardömet över jorden. En viss tid var fastställd, under vilken det fullständiga slutet på de stora nationer som nu härskar på jorden skulle åvägabringas, och denna tid började år 1914 e. Kr. och kommer att avslutas i och med den väldiga striden vid Harmageddon. ”Försegla urkunden intill den fastställda perioden.” (F. Fenton) Ja, tiden för denna period är fastställd, men ännu har Jehova inte för sitt trogna folk uppenbarat själva dagen eller året då den slutar, men han vet när det blir. Under denna fastställda period, som omfattar ett släktleds livslängd, kommer oerhörda och förunderliga ting att ske. Hela händelseförloppet för människornas del kommer att förändras, vad beträffar tingens ordning, härskardömen över nationerna och olika sätt att leva. Nya tingens ordningar eller system kommer att införas, som slutligen leder till frid, glädje, hälsa och evigt liv. Jehova skall bli känd av sitt folk, och hans lov skall sjungas från solens uppgång ända till dess nedgång. Befrielse i den fullaste bemärkelsen kommer att bli deras välsignade lott, som tillbeder och välsignar Daniels Gud. Jehova, hela jordens och himmelens domare, kommer att låta sin goda vilja ske.

 2. Varför är vår tid den mest händelserika i hela historien, och vilken verkan har den i himmelen och på jorden?

2. Daniels profetia uppenbarar hur suveräniteten under ”ändens tid” skulle tagas ifrån de nuvarande styrande makterna, osynliga såväl som synliga, och ges åt Messias, Fursten, som är Herren Jesus Kristus, och åt den högste Gudens heliga. Den tid då myndigheten på detta sätt skall överflyttas har verkligen kommit, och Jehovas namn måste nu bli upphöjt. Ingen tid i världens historia skulle kunna vara mera händelserik. Det är i sanning spännande att leva och bli vittne till hur den gamla tingens ordning försvinner med starkt dån och nya och bättre tingens system eller ordningar införes. Ja, det är jordens största händelse, ty den tid har till sist kommit, då Jehova Guds rike skall styras av Kristus, alla konungars Konung. Tidsåldrarnas höjdpunkt är uppnådd, den härligaste och mest storslagna dagen har grytt. Himmelen fröjdar sig, jorden är glad, och stora människoskaror sjunger högt av pur glädje och prisar Jehova, Skaparen, som är värdig. ”Och de sjunga Mose, Guds slavs, sång och Lammets sång och säga: ’Stora och underbara äro dina gärningar, Jehova Gud, den Allsmäktige. Rättfärdiga och sanna äro dina vägar, evighetens Konung. Vem skall icke verkligen frukta dig, Jehova, och förhärliga ditt namn, ty du allena är en Gud av nåd?’” — Upp. 15:3, 4, NW.

Tiden då frigörelsen skall börja

 3, 4. Vad kommer att hjälpa oss att verkligen uppskatta och förstå Daniels profetia, och vad är den framträdande orsaken till en lovprisning som omfattar hela jorden?

3. Den tid då barnen av Guds organisation Sion skall frigöras från babylonisk fångenskap kommer då Jehova Gud börjar härska som Konung. Och vi måste förbinda Rikets funktion med denna stora befrielse för att verkligen kunna förstå Daniels profetia, som tydligt utmärker tiden för oss. Det är en tid av stort jubel, då fångarna har blivit frigivna och de förskingrade av de andliga barnen återvänder till det andliga Sion, vilket innebär deras verkliga hemkomst. Och varför skulle det inte vara en tid då man gläder sig mycket! Sjunger inte till och med världsliga nationer högt och klappar i händerna och kommer nästan själva atmosfären att ropa ut glädje och lycka, när deras härar återkommer från kriget och när krigsfångarna vänder åter till sitt land, sina städer och hem och sina kära? Hur mycket mer skulle då inte Sion fröjda sig, när dess segrande fältherre tågar fram i triumf och när fångarna befrias och Signalen reses upp i höjden och leder dem tillbaka till Guds stad, till deras ”hem”. Dagen framför alla andra dagar är här. Ledd av Guds heliga ande gav psalmisten på många sätt uttryck åt glädje och jubel med avseende på den tid då Jehova skulle härska som Konung.” På den dagen” skulle allt levande fröjdas. I detta sammanhang är det väl använd tid att läsa många av dessa psalmer, i synnerhet psalmerna 93 till och med 100. Några uttryck citeras här: ”Jehova regerar, han är klädd med majestät, Jehova är klädd med styrka, han har omgjordat sig därmed. Världen är också fast grundad, så att den icke kan rubbas.” ”O kommen, låtom oss sjunga till Jehova, låtom oss uppstämma ett mäktigt glädjerop till vår frälsnings klippa. Låtom oss komma inför hans närvaro med tacksägelse ... Jehova är en stor Gud och en stor Konung över alla gudar.” ”Jahve har blivit konung, må folken darra. Han tronar på keruberna, må jorden skaka. Jahve i Sion är stor, och hög är han över alla folk. Må de tacka hans namn — stort och vördnadsvärt.” — Ps. 93:1; 95:1—3; AS; Ps. 99:1—3, Ro.

4. Hela universum ådagalägger Jehovas majestät, men så förhåller det sig i synnerhet i Sions helgedom. Språket tycks liksom uttömma sig i glädjefyllda och jublande uttryck. Det är som om psalmisten sade: ”Brist ut i sång och musik!” För att man skall få ett grepp om meningen, den stora vikten och betydelsen, glädjen, uppsåtet bakom dessa inspirerade profetiska uttalanden kan man inte läsa dem monotont eller som man skulle läsa en tidning. Nej, ty de skälver av liv, intensitet, tacksamhet och värme i insikten om att den länge utlovade dag har kommit, då befrielse ges från allt ont och alla onda individer, ty Jehova har blivit Konung.

 5. Vilka var för Guds folk på Daniels tid de angelägna och aktuella frågorna, såsom det framgår av Daniels bön?

5. Under Daniels profetiska levnadsbana befann sig Guds folk i den period på sjuttio år, varunder Jerusalem låg öde, och han fick se synerna och de förunderliga tingen och fick mottaga profetiorna i det land där han befann sig i landsflykt. Han längtade och trängtade efter återkomsten till Jerusalem, där Jehova skulle vara Konung och Sions barn kunde tillbedja honom i renhet och utan de inflytelser från Babylon och den träldom under det som verkade besudlande. När skulle detta ske, och hur? var den stora frågan. Daniel sökte Jehova i bön och åkallan för att få reda på svaret, och fördenskull var han högt älskad. ”Och hör nu, du vår Gud, din tjänares bön och åkallan, och låt ditt ansikte lysa över din ödelagda helgedom för Herrens skull. Böj, min Gud, ditt öra härtill och hör; öppna dina ögon och se, vilken förödelse som har övergått oss, och se till staden som är uppkallad efter ditt namn. Ty icke i förlitande på vad rättfärdigt vi hava gjort bönfalla vi inför dig, utan i förlitande på din stora barmhärtighet. O Herre, hör; o Herre, förlåt; o Pierre, akta härpå och utför ditt verk utan att dröja — för din egen skull, min Gud, ty din stad och ditt folk äro uppkallade efter ditt namn.” — Dan. 9:17—19.

 6. Vilken underbar förbindelseled mellan himmel och jord bör vi lägga märke till, när befrielsen gick i uppfyllelse i liten skala?

6. I liten skala fick många profetior en partiell uppfyllelse, när Israel återvände efter de sjuttio årens ödeliggande. Tusenden företog den långa färden tillbaka på de oländiga vägarna från Babylon till Jerusalem, och under mycket upprörda och svåra tider byggde de på nytt upp staden och templet och reparerade murarna, som hade rasat. Jehova ledde och välsignade detta återvändande. Han till och med delgav Daniel upplysningar till tröst för denne genom en av sina änglar. ”Vid början av dina böner utgick befallning, och jag har kommit för att giva dig besked, ty du är högt älskad; tag därför saken i betraktande och lär förstå synen.” (Dan. 9:23, AS) Det är hänförande att få veta hur Jehova brukar några av sina änglar. ”Och jag hörde rösten av en man mellan Ulaiflodens stränder, som ropade och sade: Gabriel, förklara synen för denne!” (Dan. 8:16, 1878) Samme Gabriel blev utsedd till att för Maria kungöra Jehovas uppsåt beträffande Guds Sons födelse. ”I hennes sjätte månad blev ängeln Gabriel utsänd från Gud till en stad i Galileen som hette Nasaret, till en jungfru som var trolovad med en man som hette Josef, av Davids hus; och jungfruns namn var Maria.” (Luk. 1:26, 27, NW) Att änglabudbärare på detta sätt brukades till att förbinda jord och himmel med varandra var i sanning en underbar förbindelseled.

 7. Varför kan det sägas, att också nu en sådan underbar förbindelseled är i funktion?

7. Det är också ett faktum, att änglarna i dessa yttersta dagar brukas i osynlig måtto till att ha samma heliga tjänst om hand. ”Ty han skall giva sina änglar befallning om dig, att de skola bevara dig på alla dina vägar.” (Ps. 91:11) Hur skönt är inte detta framställt för oss i den dröm som gavs åt Guds utvalde tjänare Jakob! ”Och han drömde; och se, en stege var rest på jorden, och dess övre ände räckte upp till himmelen; och se, Guds änglar stego upp och ned på den. Och se, Jehova stod ovanför den och sade: Jag är Jehova, Abrahams, din faders, Gud och Isaks Gud. Det land, där du ligger, skall jag giva åt dig och åt din säd.” (1 Mos. 28:12, 13, AS) Och Herren Jesus lovade Natanael, att han skulle få se något liknande. ”Han sade vidare till honom: ’Sannerligen, jag säger eder, ni människor: Ni skola få se himmelen öppnad och Guds änglar fara upp och fara ned till Människosonen.’” (Joh. 1:51, NW) Ja, Jehova gav änglar i uppdrag att fullgöra Konungens befallningar på den tiden, och nu förhåller det sig på samma sätt: ”Men när han åter för sin Förstfödde till den bebodda jorden, säger han: ’Och må alla Guds änglar tillbedja honom.’ Också säger han med avseende på änglarna: ’Och han gör sina änglar till andar och sina tjänare i offentligt värv till en eldslåga.’” — Hebr. 1:6, 7, NW.

Hedningarnas tider till ända

 8. Hur kan vi avgöra tidpunkten för synens fullständiga uppfyllelse?

8. Den stora befrielse som under tusentals år blivit utlovad börjar när ”hedningarnas tider” utlöper, vilket sker år 1914 e. Kr. Mäktiga hedniska riken har härskat på jorden och över Guds folk sedan 607 f. Kr., såsom det angavs för Israels konung: ”Och du, o dödligt sårade, onde furste över Israel, vilkens dag har kommit i ändens missgärnings tid, så säger Herren Jehova: Tag bort huvudbindeln och tag av kronan. Detta skall icke mer vara detsamma; upphöj det som är lågt och förnedra det som är högt. Jag skall omstörta, omstörta, omstörta det; icke heller detta skall vara mer, förrän han kommer, vilkens rätt det är, och jag skall giva det åt honom.” (Hes. 21:25—27, AS) Denna tidsperiod sträcker sig över 2.520 år, från 607 f. Kr. till 1914 e. Kr. Ingen gång under dessa många århundraden hade Guds nation en konung av Davids ätt som härskade på tronen, ty kronan var reserverad åt den, vilkens rätt det är, nämligen Guds smorde Konung, Kristus Jesus. ”Likväl har jag insatt min konung på mitt heliga berg Sion. Jag vill förtälja om vad beslutet är; Jehova sade till mig: Du är min son, i dag har jag fött dig. Begär av mig, så skall jag giva dig nationerna till arvedel och jordens ändar till egendom.” — Ps. 2:6—8, AS; Ps. 110.

 9. Vilka bevis från Skriften finns det som visar, att kröningen av konungarnas Konung inte kunde äga rum förrän i dessa yttersta dagar?

9. Kröningen skulle inte äga rum vid Kristi Jesu första ankomst, utan vid den andra. Han skulle inte bli Konung bara över en enda liten del av denna jord, utan Konung över alltsammans. Han är ”konungarnas Konung”. ”Just av denna orsak upphöjde också Gud honom till en högre ställning och gav honom i sin godhet det namn, som är över varje annat namn, så att i Jesu namn varje knä skulle böjas, deras som äro i himmelen och på jorden och under marken, och varje tunga öppet skulle bekänna, att Jesus Kristus är Herre, till Guds, Faderns, ära.” (Fil. 2:9—11, NW) ”Därnäst det fullständiga slutet, när han överlämnar riket åt sin Gud och Fader, när han har tillintetgjort allt herradöme och all myndighet och makt. Ty han måste härska som konung, till dess Gud har lagt alla fiender under hans fötter.” (1 Kor. 15:24, 25, NW) När hedningarnas tider utlöper, kommer varje välde att slås i stycken. (Ps. 110:5, 6) ”Du skall sönderslå dem med järnspira, såsom lerkärl skall du krossa dem.” (Ps. 2:9) Nej, en bokstavlig stad kommer inte att bli sätet för denne majestätiske, ärorike, mäktige Konung, utan himlen själv. Det är med dessa heliga sanningar som vi får den rätta bakgrunden för en riktig förståelse av Daniels tolfte kapitel och ser Jehovas trogna i dessa yttersta dagar allvarligt fråga Gud om innebörden i nutidens händelser och söka förstå den syn som framställer Jehovas löften att trösta sitt folk. — Jes. 40:1, 2; 44:2, 8; 45:1—4.

”Mikael träder upp” och ”en tid av nöd”

10. Hur kan vi identifiera ”Mikael”, och på vilket sätt är det han ”träder upp”?

10. Daniel 12:1 (AS) lyder: ”Och på den tiden skall Mikael träda upp, den store fursten, som står såsom försvarare för ditt folks barn, och det skall bliva en tid av nöd, vars like icke har funnits sedan en nation blev till och ända till den tiden; och på den tiden skall ditt folk bliva befriat, var och en som befinnes vara skriven i boken.” Denne ängels namn, ”Mikael”, är av största betydelse. Det betyder ”Vem är som, eller lik, Gud?” Kristus Jesus är ”Guds avbild”. (2 Kor. 4:4, NW) Han är ”återspeglingen av hans härlighet och den exakta bilden av själva hans varelse”. (Hebr. 1:3, NW) ”Han är den osynlige Gudens avbild ... Förmedelst honom blev allt annat skapat i himlarna och på jorden, de synliga tingen och de osynliga tingen.” (Kol. 1:15—17, NW) Han är den av Jehova förordnade Härskaren, som sitter på hans högra sida. Därför skulle texten, om man återger innebörden i namnet Mikael, lyda så här: ”Då skall han som är som, eller lik, Gud träda upp.” Under lång tid har Kristus väntat på den tid då han skulle träda upp för Guds folks barn. Till slut kommer den dagen. ”Jehova skall utsträcka din krafts spira från Sion. Härska mitt ibland dina fiender.” (Ps. 110:2, AS) Han är den ”store fursten”, den främste. Till slut kommer han. Och varför kommer han? Det uppenbara svaret lyder så: För att hjälpa och försvara sitt folk och förgöra dess fiender. Det är en domens tid, och Guds domare är Kristus Jesus. Befrielsens dag kommer, när Herren Jesus Kristus träder upp för Guds folks barn. — Ps. 50:1—6, AS.

11. Vad anges i Jesu profetior med avseende på hur länge denna ”tid av nöd” skulle räcka?

11. Fastän tillkännagivandet angående nödens tid är helt kort, bör vi inte tro att det därför rör det sig om en mycket kort tid. Ty vi är tvungna att ta de många andra profetiorna i Daniels bok och på andra ställen med i räkningen, om vi skall kunna fatta hur mycket denna tid omfattar. Kristus Jesus sammanför många sådana profetior och utbreder sig över dem, när han för sina lärjungar förklarar några av de ting som måste komma att inträffa i de yttersta dagarna. (Se Matteus 24.) Han visar hur denna tid börjar och hur svårigheterna tillväxer och nämner några av de sorger som skall drabba världen under nödens tid. Denna tids längd angavs av honom, när han sade: ”Jag säger eder i sanning, att detta släktled ingalunda skall försvinna, förrän allt detta inträffar.” (Matt. 24:34, NW) Den verkliga innebörden i dessa ord är utan tvivel den, som tar ett ”släktled” eller släkte eller en generation i den vanliga bemärkelsen, såsom i Markus 8:12 och Apostlagärningarna 13:36 (”Då David efter Guds vilja hade tjänat sitt släktled”, KJ; ”sin samtid”, 1878), dvs. såsom syftande på dem som lever under den givna perioden. Det var alltså ”detta släktled” som skulle drabbas av de hopade domarna. (Matt. 23:36) Detta betyder därför, att från 1914 skall ett släktled eller en generation inte förgå eller försvinna, förrän allt är uppfyllt, och detta under svår nödtid.

Befrielse

12. Vilka är ”ditt folk”, och hur pekar andra profetior på det förhållandet att de skall ”bliva befriade”?

12. ”Och på den tiden skall ditt folk bliva befriat, var och en som befinnes vara skriven i boken.” (Dan. 12:1, AS) Detta storslagna löfte skall alltså gå i fullbordan. Sions andliga barn skall kallas fram från alla håll, dit de blivit förskingrade. ”Frukta då icke, ty jag är med dig. Jag skall låta dina barn komma från öster, och från väster skall jag samla dig tillhopa. Jag skall säga till norden: ’Giv hit’, och till södern: ’Förhåll mig dem icke’; för hit mina söner ifrån fjärran och mina döttrar ifrån jordens ända.’” (Jes. 43:5, 6) ”Och säga till de fångna: ’Dragen ut’, till dem som sitta i mörkret: ’Kommen fram.’ De skola finna bete utmed vägarna, betesplatser på alla kala höjder. Se, där komma de fjärran ifrån, ja, somliga från norr och andra från väster, somliga ock från sinéernas land. Jublen, I himlar, och fröjda dig, du jord, och bristen ut i jubel, I berg; ty HERREN [Jehova, AS] tröstar sitt folk och förbarmar sig över sina betryckta. Lyft upp dina ögon och se dig omkring: alla komma församlade till dig. Så sant jag lever, säger HERREN [Jehova], du skall få ikläda dig dem alla såsom en skrud och lik en brud omgjorda dig med dem.” — Jes. 49:9, 12, 13, 18; Ps. 87:2, 5, 6.

13. Hur blir många väckta ur sitt stoftlika tillstånd, med vilka olika resultat, och varför kan vi vara säkra på att Gud kommer att ”församla” dem?

13. Den tid har nu kommit, då Sion skall stå upp och lysa, ty dess ljus har i sanning kommit. (Jes. 60:1—3, AS; 52:1, 2) Sions barn har blivit förda ut ur det sinnebildliga Babylon. Friheten har kommit, och slutet för Babylon är inne. Den som en gång var en segrande erövrare blir nu besegrad. Denna stora stads härlighet är till ända, och dess mäktige härskare, Satan, blir förnedrad och föraktad. Några som vandrar tillsammans med de frigjorda fångarna blir laglösa, onda och föraktliga, och det är till evig blygd för dem. De har kommit ut ur Babylons ”stoft” (Dan. 12:2, KJ och 1878), men lever inte i Sion. De dör. (Matt. 24:48—51) Fångarnas frigörelse fortgår, ty alldeles som det i de dagar då Israel var i det bokstavliga Babylon måste ha tagit tid för budskapet att nå igenom landet i hela dess längd och bredd, så gör det detta också i våra dagar. Det tar år att nå alla Herrens ”andra får”, men de kommer alla att få höra budskapet, ty det är den store Konungens beslut att föra dem alla tillsammans. Det är svårt att finna dem, ty de är kringspridda så vitt och brett. Men tack vare Jehova Gud kommer de alla att bli församlade, och vårt arbete kommer inte att vara fullgjort, förrän de alla har blivit funna. [Utan: ”Så sant Jehova lever, som har fört Israels barn upp ur nordlandet och ur alla de länder, till vilka han hade drivit dem bort. Ty jag skall föra dem tillbaka till deras land, det som jag gav åt deras fäder. Se, jag skall sända bud efter många fiskare, säger Jehova, och de skola fiska upp dem; och sedan skall jag sända bud efter många jägare, och de skola jaga dem ned från alla berg och alla höjder och ut ur bergsskrevorna.” (Jer. 16:15, 16, AS) Detta stora församlande är i främsta rummet Guds och har blivit överlämnat i Kristi Jesu händer, och vi, Guds folk på jorden, får på grund av hans godhet lov att ta del i deras storslagna verk. Låt oss aldrig draga den slutsatsen, att det är vårt arbete, och taga åt oss förtjänsten av att några blir förda till Sion, som om de vore våra får. Nej, de är inte våra, de tillhör Gud, men o, vilken glädje är det inte att få ha del i detta församlande verk och brukas till att hjälpa andra att lära känna vägen ut ur fångenskapen och in i Guds organisation !

”De visa skola lysa”

14. ur bekräftar Skriften det förhållandet, att vi nu befinner oss i den tid då de ”visa” skall ”lysa”?

14. ”Och de som äro visa skola lysa såsom fästets klarhet, och de som vända många till rättfärdighet såsom stjärnorna, alltid och evin nerligen. (Dan. 12:3, AS) Jesus sade: ”Skörden är ett fullständigande av en tingens ordning, och skördemännen äro änglar. ... Och de [änglarna] skola samla ihop och föra ut ur hans rike ... alla som öva laglöshet, och de skola kasta dem i den brinnande ugnen. Det är där deras gråt och deras tandagnisslan skall vara. På den tiden skola de rättfärdiga lysa lika klart som solen i sin Faders rike.” (Matt. 13:39—43, NW) Lägg märke till hur mycket dessa ord liknar dem i Daniels tolfte kapitel. Nu befinner vi oss i tiden för detta församlande, skördandet av Guds kungliga barn, innan Harmageddonstridens vinterstormar bryter ut för att tillintetgöra denna tingens ordning. I många år har Gud låtit sina änglabudbärare vårda sig om hans församlade folks intressen. För deras skull som utgör hans folk och för att de måtte bli bevarade, har många onda individer blivit hopsamlade och bortförda, och detta renande verk pågår alltjämt. Ingen som skadar Guds folk eller vandrar laglöst kommer att vara kvar i de rättfärdigas församling. Men de ödmjuka, trogna människor, som är Jehova hängivna och som rättar sig efter hans ord och befallningar, blir underbart välsignade. Men hur kan de ”lysa lika klart som solen i riket”?

15, 16. Hur kan de ”lysa lika klart som solen i riket”?

15. Det är intressant att lägga märke till vad som säges i Psalm 19:4, 5: ”För solen har han satt upp ett tält däri; och den är såsom en brudgum, som kommer ut ur sin kammare, den fröjdar sig såsom en hjälte att löpa ett lopp.” (Ro) ”Se, där är solens prakttält uppslaget! Den glöder såsom en brudgum som lämnar sin kammare, jublar såsom en hjälte över att löpa sin bana.” (Mo) Här är det inte fråga om någon långsam gryning, om ett sakta uppstigande över den avlägsna horisonten, utan om ett plötsligt frambrytande, som inte blivit förebådat eller tillkännagivet, alldeles så som solen springer fram i all sin glans i trakterna kring Medelhavet. ”Så må alla dina fiender förgås, o Jahve, men må de som älska honom vara såsom när solen träder fram i sin kraft!” — Dom. 5:31, Ro.

16. Så skola Guds visa helgon vara i Rikets tjänst i dessa yttersta dagar — fulla av kraft, vitalitet och energi på grund av Rikets glädje. I det att de hoppar och springer av idel fröjd, löper de loppet med nit och iver. Framför dem ligger deras arbete, och det kommer att bli fullgjort enligt Konungens tidtabell. De har ingen tid att förhala på vägen, de hyser ingen tvekan. Klarare lyser Rikets ljus. Alldeles såsom den mäktiga solen skingrar nattens mörker och kommer det att försvinna och oemotståndligt går vidare från klarhet till större klarhet, så ökar och utvidgar Jehovas heliga tjänare sina ansträngningar. Om också alla världens inbyggare skulle ogilla att solen går upp och lyser och skulle försöka strida mot det, skulle de inte kunna hejda eller fördröja det en enda sekund. Så skall Jehovas folk lysa i Riket lika klart som solen. Alla de förfärande krafter som Satans värld förfogar över kan inte ens för en sekund hindra sanningens ljus från att lysa igenom. Låt oss därför hysa tillit till Guds makt, ty ”Gud är med oss”. Ja, må de som försöker hindra oss förgås.

17. Vilken särskild tröst kan vi hämta av illustrationen med ”solen”, och varför gör vi därför väl i att vara ”visa”?

17. Låt oss inte glömma, att solens strålglans inte syns genast för stormmolnens skull. Tillfälligt kan skenets klarhet vara fördunklad, men solen finns där fortfarande och träder inom kort fram i all sin härlighet. Så är det också med de visas framstrålande i Riket. Ibland kan förföljelse och förbud för en kort tid lägga hinder i vägen för detta framstrålande, och ljuset är delvis fördunklat. Men kom ihåg, att Riket är här och att Kristus Jesus är Konung, och han bestämmer att de rättfärdiga skall lysa på detta sätt. Om du är en av dessa trogna som av världsliga makter är kringskuren och begränsad i din tillbedjan av Jehova, så fatta mod och gläd dig över att Guds dag är här och att natten är över för Jehovas folk, och du kommer i sinom tid att föras ut ur de svårigheter och förbud, som du nu måste uthärda, och skall komma att lysa fram på ett mera strålande sätt. Ja, vid horisonten syns de svarta moln, som varslar om en svår storm, men var vid gott mod, ty den stora dagen har grytt och rättfärdighetens sol har gått upp för att aldrig mer gå ned. Var därför vis genom att lyda Jehovas ord.

18. Vilka är det som röner välsignelse av att de visa lyser? På vilket sätt?

18. Framstrålandet kommer stora skaror av människor att se den väg de bör gå, ty det är ett ljus som förjagar deras mörker. ”Det folk som satt i mörker såg ett stort ljus, och vad dem beträffar, som sutto i en nejd där dödsskuggan var lägrad, för dem uppgick ljus.” (Matt. 4:14—16, NW; Jes. 9:1—4) Ja, vägen ut ur Babylons mörker göres klar och tydlig, ty Rikets sol lyser på den. De trogna kungör därför Rikets sanningar med frimodighet, utan fraktan för människor eller olika förhållanden, ty de vet vem de tjänar och varför de tjänar och vart de är på väg. Lys därför, ni som är Jehovas folk, så att de återvändande stora skarorna inte går vilse eller snavar, när de ivrigt strävar fram mot den heliga staden. De som lyser är de visa, och de skall bli belönade av Jehova för evigt. Välsignade privilegier nu och evig lovprisning i den nya världen kommer att bli er lott.

Myndighet över vattnen och krossandet av makten

19—21. Vem är framställd genom ”mannen som var klädd i linnekläder” och som stod ovanför vattnen, och vad betecknas genom den uttalade frågan?

19. Daniel 12:5—7 fortfar: ”Då såg jag, Daniel, och se, där stodo två andra, den ene på denna stranden av floden och den andre på flodens andra strand. Och en av dem sade till mannen som var klädd i linnekläder, vilken stod på flodens vatten: Hur länge dröjer det till slutet på dessa förunderliga ting? Och jag hörde mannen som var klädd i linnekläder, vilken stod på flodens vatten, när han höll upp sin högra hand och sin vänstra hand mot himmelen och svor vid den som lever för evigt, att det skall dröja en tid, tider och en halv tid; och när han har fullbordat skingrandet av det heliga folkets makt, då skall allt detta fullbordas.” (KJ) Den som var klädd i linnekläder är här en profetisk skuggbild av Jesus Kristus, och detta kan man lätt få klart för sig med hjälp av andra skriftställen. ”Jag upplyfte mina ögon och såg, och se, där stod en man, klädd i linnekläder, och hans länder voro omgjordade med guld ifrån Ufas. Och hans kropp var såsom en krysolit och hans ansikte såsom en ljungeld, och hans ögon voro såsom brinnande bloss och hans armar och hans fötter såsom glödande malm, och ljudet av hans tal var såsom ljudet av en folksamling.” (Dan. 10:5, 6, 1878) ”Sedan fick jag i min syn om natten se, huru en som liknade en människoson kom med himmelens skyar, och han nalkades den gamle [den gamle av dagar, AS] och fördes fram inför honom.” (Dan. 7:13) Kristus Jesus är den som av Jehova har blivit satt över vattnen, som är folk, nationer och tungomål.

20. En fråga framställes: ”Hur länge dröjer det till slutet på dessa förunderliga ting?” Detta är en bild av hur Jehovas folk i dessa yttersta dagar frågar: ”Hur länge kommer dessa ting att fortfara?” Ängeln som stod ovanför vattnen med handen upplyft i en ställning som om han höll på att avlägga en ed inför Gud leder våra tankar till den syn som är nedtecknad i Uppenbarelseboken 10:5—7, som också är avsedd för dessa yttersta dagar: ”Och ängeln, som jag såg stå på havet och på jorden, lyfte sin högra hand mot himmelen, och vid den som lever alltid och evinnerligen, som har skapat himmelen och det som är i den och jorden och det som är på den och havet och det som är i det, svor han: ’Det skall icke mer vara något dröjsmål, utan i tiden för den sjunde ängelns basunstöt, då det är bestämt att han skall stöta i sin basun, då är Guds heliga hemlighet enligt de goda nyheter som han kungjorde för sina slavar, profeterna, i sanning bragt till fullbordan. ’” — NW.

21. Herren Jesus Kristus innehar suveräniteten över alla folk och nationer från den ena änden till den andra; vattenmassornas hela vidd omspännes av hans mäktiga välde. ”Och den sjunde ängeln stötte i sin basun. Och höga röster hördes i himmelen, och de sade: ’Världens rike har blivit vår Herres och hans Smordes rike, och han skall härska som konung alltid och evinnerligen.’ ... ’Vi tacka dig, Jehova Gud, den Allsmäktige, den som är och som var, emedan du har tagit din stora makt och börjat härska som konung.’” (Upp. 11:15, 17, NW) Dessförinnan hade det sinnebildliga Babylon med dess gud, Satan, härskat. (Upp. 17:15, 18; 19:6) ”Jehova regerar, han är klädd med majestät, Jehova är klädd med styrka, han har omgjordat sig därmed. Världen är också fast grundad, så att den icke kan rubbas. Strömmarna hava upphävt, o Jehova, strömmarna hava upphävt sin röst, strömmarna upphäva sina vågor.” (Ps. 93:1, 3, AS) Hur noggrant och bestämt är inte Guds ord, hur tydligt visar det inte, att när Jehova härskar som Konung upphäver alla strömmarna (folkskarorna) sina röster!

22. Hur hjälper oss andra översättningar att finna den rätta innebörden i det svar som gavs av ”mannen som var klädd i linnekläder”?

22. Därför är det nu i denna tid som Kristus Jesus svarar på sitt folks fråga: ”Hur länge dröjer det?”, genom att säga: ”Det skall dröja en tid, tider och en halv tid; och när han har fullbordat skingrandet av det heliga folkets makt, då skall allt detta fullbordas.” (Dan. 12:7, KJ) Man får inte så lätt fatt i den korrekta tanken, om man endast läser Konung Jakobs bibelöversättning. (Den svenska 1917 ger heller ingen riktig klarhet. — Övers. anm.) Andra översättningar är till hjälp: ”När kringspridandet av en del av det heliga folket är bragt till slut, då skall allt detta komma till ett slut.” (Ro) Fotnoten i marginalen lyder: ”’När det heliga folkets förskingrares makt skall komma till ett slut.’ (Oxford Gesenius)” ”Och när de hava upphört att slå det heliga folkets makt i stycken, skall allt detta bliva fullbordat.” (AS) ”När dens makt som söndersplittrade det heliga folket skulle vara förbi, då skulle änden på allt komma.” (Mo; AT) Av dessa översättningar framgår det tydligt, att ”förskingrandet”, ”kringspridandet”, av Guds folk är till ända, att de nu skall bliva församlade, ty dens makt som förskingrade dem är bruten. Hör nu Kristi Jesu ord: ”Och han skall sända ut sina änglar med starkt basunljud, och de skola församla hans utvalda från de fyra väderstrecken, från himlarnas ena ände till den andra.” (Matt. 24:31, NW) Ty den onda makt som kringspridde eller förskingrade dem är bruten. De kommer att gå igenom mycken bedrövelse, men kommer aldrig mer att bli förskingrade.

23. När och hur bry tes förskingrarens makt?

23. Satan är Guds folks förskingrare. Han är det rytande lejonet, som försöker uppsluka. (1 Petr. 5:8) För att hans makt skall bli söndersplittrad kommer själva himlarna att skakas, och detta kan komma endast från den allsmäktige Guden och hans Konung, Kristus Jesus. ”Och himlarnas makter skola skakas. Och då skall Människosonens tecken framträda i himmelen.” (Matt. 24:29, 30, NW) Detta är ett av Jehovas länge utlovade syften. ”Ty så säger härskarornas Jehova: Ännu en gång, inom en liten tid, skall jag skaka himlarna och jorden, ... och jag skall störta rikenas troner, och jag skall tillintetgöra nationernas rikens styrka, och jag skall störta vagnarna och dem som fara i dem, och hästarna och deras ryttare skola stupa, var och en genom sin broders svärd.” (Hag. 2:6, 22, AS) ”’Ännu en gång skall jag försätta icke endast jorden utan också himmelen i skakning.’ Nu betecknar uttrycket ’ännu en gång’, att de ting som bliva skakade skola avlägsnas, såsom ting som hava blivit gjorda, på det att de ting som icke bliva skakade må förbliva.” (Hebr. 12:26, 27, NW) ”Medan människor bliva vanmäktiga av fruktan och väntan på det som skall komma över den bebodda jorden; ty himmelens makter skola skakas. Och då skola de se Människosonen komma i en sky med makt och stor härlighet. Men när dessa ting börja inträffa, så räta upp eder och lyft upp edra huvuden, ty eder befrielse nalkas.” (Luk. 21:26—28, NW) Det är därför mycket tydligt, att skakandet av makterna i himlarna inte av sig självt kommer att medföra omedelbar och fullständig befrielse. Någonting har emellertid blivit satt i rörelse. Herren Jesus Kristus har nämligen såsom jordens rättmätige Härskare inlett sitt fälttåg mot fienden.

24. Beskriv de händelser som inträffar inom de tre och en halv tiderna.

24. Guds smorde Konung, Kristus Jesus, övertar styrelsen i himmelen år 1914. Den förre styresmannen, Satan, djävulen, vägrar att rymma fältet och motstår den nye konungen, och en strid blir följden i himmelen. Det tolfte kapitlet i Uppenbarelseboken beskriver vad som händer. Riket födes, och Satan, ”draken”, står bredvid och väntar på att uppsluka och förgöra det. Krig utbryter, Mikael utkämpar striden mot djävulen och hans änglar, och resultatet blir en härlig seger för Mikael, medan Satan och hans demonhär kastas ut ur himmelen. Djävulen har mist sin ställning av myndighet, hans makt är bruten, men för att detta skulle kunna åstadkommas måste själva himlarna skakas. Han blir inte tillintetgjord denna gång, utan får tillåtelse att föra krig mot Guds heliga på jorden, att försöka matta ut dem. Emellertid är den tid till ända, då han ostört eller utan avbrott härskade över världen. Allt detta sker i den period som betecknas med orden ”tid och tider och en halv tid” enligt Daniel 12:1, 7.