Dopet — ett vittnesbörd om tro

”Med hjärtat utövar man tro till rättfärdighet, men med munnen avger man offentlig bekännelse till frälsning.” — Rom. 10:10.

1. Hur visar en människa, enligt Matteus 28:19, att hon har blivit en Jesu Kristi lärjunge?

DET var Herren Jesus Kristus som gav oss mönstret genom att låta döpa sig. Alla som önskar vara hans lärjungar måste likaså bli nedsänkta i vatten. Detta framgår klart och tydligt av den befallning som Guds Son gav sina efterföljare sedan han blivit uppväckt från de döda. Vi läser: ”Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationerna, döp dem i Faderns och Sonens och den heliga andens namn.” — Matt. 28:19.

2. a) Vad innebär dop i vatten? b) Vad krävs av den som låter döpa sig, om det skall vara någon verklig mening med dopet?

² Vad antyds då i själva verket genom vattendopet? Dop i vatten innebär att en människa offentligt tillkännager att hon har förnekat sig själv för att bli helt överlämnad åt Jehova Gud som en Jesu Kristi lärjunge. För att detta steg skall ha verkligt värde i vår himmelske Faders ögon måste man ta det frivilligt och utan förbehåll. Inte bara själva handlingen, att man låter döpa sig, utan allt i förbindelse med dopanordningen är väsentligt för frälsning. Den som låter döpa sig måste ångra sina synder, omvända sig, dvs. helt och hållet vända sig ifrån en orätt kurs, frånsäga sig all äganderätt till sig själv genom att helt och fullt överlämna sig åt Jehova Gud och på så sätt bli en tjänare åt den Högste och åt hans Son. (Matt. 16:24; Apg. 2:38; 3:19; 1 Tess. 1:9, 10) I överensstämmelse med orden i Romarna 10:9 förväntas det av den som skall bli döpt att han, innan han går för att bli nedsänkt i vatten, offentligt skall ge till känna att han har rätt insikt i dessa viktiga ting. Bibelstället i fråga lyder: ”Ty om du offentligt bekänner det ’ordet i din egen mun’, att Jesus är Herre, och i ditt hjärta utövar tro på att Gud uppväckte honom från de döda, skall du bli frälst.”

3. Vad bekräftar orden i 1 Petrus 3:21 med avseende på dopet?

³ Orden i 1 Petrus 3:21 bekräftar att hela dopanordningen, detta offentliga ord eller vittnesbörd om tro inbegripet, är väsentlig för frälsning. Aposteln skrev: ”Det som svarar mot detta frälser nu också er, nämligen dop, (inte bortläggandet av köttets orenhet, utan den till Gud framställda begäran om ett gott samvete,) genom Jesu Kristi uppståndelse.”

4. Vad ligger det för innebörd i uttrycket ”genom Jesu Kristi uppståndelse”?

⁴ Det är uppenbart att det inte är enbart handlingen, att man låter döpa sig, som frälser. Vatten kan visserligen skölja bort det som är smutsigt eller orent, men frälsning är inte en följd av ”bortläggandet av köttets orenhet” genom någon högtidlig yttre tvagning. Petrus framhöll att frälsning kommer ”genom Jesu Kristi uppståndelse”. Detta innebär att den som blir döpt måste tro att frälsning enbart kan vinnas på grund av att Guds Son dog en offerdöd och därpå blev uppväckt på tredje dagen. Det är också väsentligt att han tar emot Jesus som sin Herre eller Mästare med full myndighet att döma de levande och de döda, för Petrus fortsatte: ”Han är på Guds högra sida, eftersom han begav sig till himmelen; och änglar och myndigheter och makter blev honom underlagda.” — 1 Petr. 3:22.

5. Hur kan en människa förvärva ett ”gott samvete”?

⁵ Därtill är det just med dopet som Petrus förbinder ”den till Gud framställda begäran om ett gott samvete”. För att komma i åtnjutande av ett gott samvete måste alla som blir nedsänkta i vatten ångra sina synder, vända sig ifrån en orätt kurs och fullständigt överlämna sig åt Gud genom Kristus. Dopet är den offentliga symbolen av det uppriktiga överlämnande av sig, som personen i fråga nu har gjort, och det vittnesbörd om tro, som han har avlagt med sin mun. Efter att ha fullgjort det som Jehova Gud kräver kommer den döpte lärjungen i åtnjutande av ett gott samvete. Så länge han bevarar detta goda samvete befinner han sig i ett frälst tillstånd. Någon fällande dom från Gud skall inte uttalas över honom.

6. a) Vad svarar dopanordningen mot? b) Hur kommer tro in i bilden?

⁶ Men vad menade aposteln när han sade: ”det som svarar mot detta”? Enligt föregående vers blev de åtta människosjälarna, Noa inbegripen, ”tryggt ... burna igenom vattnet”, syndaflodens vattenmassor. (1 Petr. 3:20) Just de vattenmassor, som förgjorde dem som befann sig utanför arken, frälste eller räddade Noa och sju medlemmar av hans familj från en ond och ogudaktig generation. Men om Noa hade saknat tro, skulle han inte ha fått uppleva denna storslagna räddning. I Hebréerna 11:7 läser vi: ”Genom tro visade Noa, sedan han hade fått gudomlig varning och underrättelse om ting som man ännu inte såg [dvs.: det fanns inga synliga tecken på att en världsomfattande syndaflod var i antågande med förintelse för människo- och djurliv], gudaktig fruktan och byggde en ark till räddning för sitt husfolk; och genom denna tro domfällde han världen, och han blev arvinge till den rättfärdighet som är en följd av tro.” Liksom Noa behövde tro för att bygga arken, måste alla som blir Jesu Kristi döpta lärjungar ha tro för att motstå de påtryckningar som en trolös värld och dess gud kommer att utsätta dem för. — Joh. 12:31; 2 Kor. 4:4.

Varför man måste ha tro

7. Vad gav Jesus Kristus för råd enligt Lukas 14:26—33, och varför?

⁷ Alla som blir Jesu Kristi överlämnade, döpta lärjungar kan räkna med svårigheter. Det är skälet till att Guds Son gav följande råd:

”Om någon kommer till mig och inte hatar sin far och mor och hustru och barn och bröder och systrar, ja, och till och med sin egen själ, kan han inte vara min lärjunge. Vemhelst som inte bär sin tortyrpåle och följer mig, han kan inte vara min lärjunge. Till exempel: vem av er som vill bygga ett torn sätter sig inte först ner och räknar ut kostnaden, för att se om han har nog till att fullborda det? Annars kanske han lägger grunden men inte duger till att göra det färdigt, och alla åskådarna kan börja göra narr av honom och säga: ’Den människan började bygga men dög inte till att göra det färdigt.’ Eller vilken kung, på marsch för att i krig drabba samman med en annan kung, sätter sig inte först ner och lägger råd om han är i stånd att med tio tusen man mäta sig med den som kommer emot honom med tjugo tusen? Om han faktiskt inte kan göra det, då sänder han ut en beskickning, medan denne ännu är långt borta, och anhåller om fred. Därför är det så att ingen av er som inte säger farväl till alla sina tillhörigheter kan vara min lärjunge.” — Luk. 14:26—33.

Enligt dessa ord måste alla som blir döpta på förhand allvarligt tänka på vad detta steg inbegriper.

8. Vilken hållning bör vi inta till icke troende släktingar, och varför?

⁸ Givetvis menade Jesus inte att hans lärjungar skulle avsky sina släktingar. I sin bergspredikan uppmanade han oss ju ”att”, som han sade, ”älska era fiender och att bedja för dem som förföljer er”. (Matt. 5:44) I verkligheten bör vi således visa våra icke troende släktingar större kärlek genom att ivrigt och villigt göra vad vi än kan för att hjälpa dem att vinna evigt liv. (Jämför Romarna 9:1—3.) Men den som blir en döpt lärjunge måste ”hata” dem i den bemärkelsen att han skall älska dem mindre än han älskar Jesus Kristus. Varför är detta så väsentligt? Hans släktingar kanske inte är belåtna med den kurs han valt. De kanske låter honom förstå att om han verkligen blir döpt, då skall de förneka honom. Således måste en människa verkligen ha tro för att vara övertygad om att hennes överlämnande av sig själv åt Jehova och hennes dop i vatten inte skall medföra förlust utan vinst.

9. Vad vinner människor på att vara överlämnade, döpta lärjungar till Jesus Kristus?

⁹ Hur vinner då en människa på att vara en överlämnad, döpt lärjunge till Jesus Kristus? Det ligger tillfredsställelse i att veta att vi gör vad Jehova Gud och hans Son ger sitt bifall åt. Att äga deras ynnest är mer värt än något annat. Varken våra vänner eller våra släktingar kan ge oss aldrig svikande hjälp, felfri vägledning och evigt liv. Men Jehova Gud gör allt detta tillgängligt för oss genom sin Son. Vi vinner också bröder, systrar, mödrar och barn i andligt avseende. Jesus Kristus gav denna försäkran: ”Jag säger er i sanning: Ingen har lämnat hus eller bröder eller systrar eller mor eller far eller barn eller åkrar för min skull och för de goda nyheternas skull, som inte skall få hundrafalt nu i den här tidsperioden: hus och bröder och systrar och mödrar och barn och åkrar, tillsammans med förföljelser, och i den kommande tingens ordning evigt liv.” (Mark. 10:29, 30) I jämförelse med vad vi vinner är vad vi i världsmänniskors ögon kan förlora bara avskräde. — Fil. 3:8.

10. Varför är det väsentligt att vi älskar Jesus Kristus mer än vår egen själ, om vi skall vara hans trogna lärjungar, och varför kräver detta tro?

¹⁰ Varför framhöll Guds Son också att vi skall älska honom mer än vår egen själ? Jo, på grund av vad vi har att förvänta från icke troende. I 2 Timoteus 3:12 heter det: ”Alla de som önskar leva i gudaktig hängivenhet i förbund med Kristus Jesus skall också bli förföljda.” Om vi skulle älska oss själva mer än vi älskar Guds Son, skulle vi inte vara villiga att tåla skymford och fysisk misshandel eller att kanske rentav dö därför att vi är hans lärjungar. Det krävs sannerligen tro för att frimodigt ta detta steg, att låta döpa sig, med insikt om att det någon gång i framtiden kan kosta oss själva livet. Denna tro inbegriper orubblig tillförsikt till uppståndelsehoppet. (Apg. 24:15) Ja, människor kan komma att döda oss, men de kan inte ta ifrån oss vår rätt att vara levande själar. Endast Jehova Gud kan göra detta, genom att för evigt tillintetgöra våra anspråk på liv. Därför gav Jesus följande uppmuntran: ”Låt er inte skrämmas av dem som dödar kroppen men inte kan döda själen; känn hellre fruktan för honom som kan tillintetgöra både själ och kropp i gehenna.” — Matt. 10:28.

11. Varför behöver vi tro, när vi drabbas av ekonomiska svårigheter på grund av att vi är Jesu Kristi lärjungar?

¹¹ Om vi inte har livet alltför kärt, kan vi också stå fasta när vi drabbas av ekonomiska svårigheter. Nu i våra dagar har somliga av Guds tjänare förlorat sina anställningar på grund av att de lojalt rättat sig efter Guds krav. I synnerhet när vi ställs inför problem med att försörja oss, behöver vi tro för att fast förtrösta på att vår himmelske Fader skall besvara bönen: ”Ge oss i dag vårt bröd för denna dag.” (Matt. 6:11) Alla som blir döpta måste helt och fullt lita på att Jehova Gud kan och vill uppehålla sitt folk i nödens stund.

En livskurs som kräver tro

12. Vad bör en människa söka förkovra sig i sedan hon blivit döpt?

¹² Under det att man måste ha tro för att bli en överlämnad, döpt lärjunge till Jesus Kristus, är detta likväl bara början till ens liv som kristen. Sedan vi blivit döpta, kommer vi att vilja fortsätta att växa till i tro och att förkovra oss i att uppvisa andra frukter av Guds ande — kärlek, glädje, frid, långmodighet, omtänksamhet, godhet, mildhet och självbehärskning. Vi kommer att vilja vara nitiska i att vittna om vår tro för andra. (Gal. 5:22, 23; 2 Petr. 1:5—8) Nya lärjungar måste komma ihåg att de fortfarande är andliga småbarn, och de bör ta till hjärtat aposteln Petrus’ förmaning: ”Uppodla, som nyfödda barn, längtan efter den oförfalskade mjölk som hör ordet till, för att ni genom den må växa upp till frälsning, om ni verkligen har smakat att Herren är omtänksam.” — 1 Petr. 2:2, 3.

13. Hur kan en människas åtrå efter andlig näring utvecklas?

¹³ För att kunna uppodla en verklig åtrå efter andlig näring måste en människa ta sig tid till att med uppskattning tänka på vad Jehova Gud och Jesus Kristus har gjort för henne och sedan låta sitt hjärta driva henne till att regelbundet livnära sig av de heliga skrifterna. Långt mera är inbegripet än att bara läsa bibeln. Man måste med ett bedjande sinne reflektera över vad som står i bibeln och på sig själv tillämpa de inspirerade råden. Ett studium av den Heliga skrift med hjälp av en eller två grundläggande bibelstudiehjälpmedel är inte tillräckligt för att man skall lära känna Guds ord helt och fullt. De heliga skrifterna innehåller mycket, mycket mera till att upplyfta och stärka oss andligen.

14. Bland vilka bör nya troende söka umgänge, och varför?

¹⁴ Att vi har goda umgängesvänner i den kristna församlingen är också viktigt om vi skall förkovra oss i andligt avseende. De mest åtråvärda vännerna är andligt sinnade medtroende, människor som tycker om att dryfta Guds ord och varmt intresserar sig för att hjälpa sina medmänniskor. Till Timoteus, en äldste i den kristna församlingen, skrev aposteln Paulus följande: ”Nu finns det i ett stort hus inte bara kärl av guld och silver utan också av trä och lera, och några för ett hedersamt ändamål men andra för ett ändamål utan heder. Om alltså någon håller sig undan från de senare, kommer han att vara ett kärl för ett hedersamt ändamål, helgat, till nytta för sin ägare, berett till allt gott verk. Så fly då från de begär som hör ungdomen till, men trakta efter rättfärdighet, tro, kärlek, frid, tillsammans med dem som anropar Herren av ett rent hjärta.” (2 Tim. 2:20—22) Aposteln jämförde således församlingen, sådan den hade utvecklats på hans tid, med ett hus där det finns kärl av alla slag. Om det var nödvändigt för en äldste att hålla sig undan från vad man kunde kalla ”vanhederliga kärl” och inte göra dem till sina nära umgängesvänner, då är detta sannerligen ännu mycket viktigare för andliga småbarn, som ännu inte ”genom användning har fått sina uppfattningsförmågor övade till att skilja mellan rätt och orätt”. (Hebr. 5:14) Risken för att de skall råka under fördärvbringande inflytanden är långt större. — Jämför 2 Petrus 2:18.

15. Hur kan man urskilja vilka som är goda kamrater?

¹⁵ Detta innebär inte att vi misstänksamt skall ge akt på församlingens medlemmar. Det är inte svårt att urskilja vilka som är goda kamrater. Jesus Kristus sade att vad en människas ”hjärta är fullt av, det talar hennes mun”. (Luk. 6:45, 1917) Det är uppenbart att de som med sina ord verkligen sporrar oss ”till kärlek och förträffliga gärningar” är lojala vänner. (Hebr. 10:24) Umgänge med dem kan bidra till att en människa småningom uppnår kristen mogenhet.

16. Hur låter vi vår kristna tro komma till uttryck?

¹⁶ Eftersom början av vår livskurs som kristna är ett vittnesbörd om tro, bör faktiskt hela vår levnadsväg, allt vi företar oss, spegla vår orubbliga tro på Jehova Gud och på hans Son. Denna tro kommer till uttryck genom gärningar i överensstämmelse med den. Lärjungen Jakob skrev: ”Bli ordets görare och inte bara dess hörare, i det ni narrar er själva med ett falskt resonemang.” (Jak. 1:22) Det krävs mera av oss än att respektfullt lyssna vid församlingsmötena och att göra erkännsamma kommentarer om det vi får höra. Vi måste tillämpa all den vägledning vi får från Gud, och detta kräver gärningar, verksamhet, villighet att söka fylla andra människors andliga, känslomässiga och fysiska behov. Det kräver också av oss att vi tar del i det omfattande predikoarbete som måste fullgöras innan ”slutet” kommer. — Jak. 1:27; 1 Joh. 3:16, 17; Matt. 24:14, 21, 22.

17. Vilka frågor kan vi ställa oss med tanke på Jesu liknelse om såningsmannen?

¹⁷ I överensstämmelse med Jesu liknelse om såningsmannen bör vi, döpta lärjungar till Jesus Kristus, önska visa oss vara ”utmärkt jord”. ”Ordet om riket” som såddes i våra hjärtan bör frambringa frukt. Griper vi varje tillfälle att avge ett vittnesbörd, varigenom vi bär frukt i form av uttalanden om Guds rike? (Matt. 13:3—9, 18—23) Är det så att vi, i överensstämmelse med vad som sägs i Uppenbarelseboken 22:1, 2, där Jehovas livgivande föranstaltning framställs under bilden av träd som ger frukt var månad, gör beslutsamma ansträngningar att inte låta en enda månad gå utan att vi har del i att tala med andra om vår tro? En annan viktig sak är att vi strävar efter att nå icke troende släktingars och bekantas hjärta genom vittnande, understött av ett utmärkt exempel på kristet leverne. Vi vill visserligen inte köpslå om vad vi vet vara rätt, men vore det inte bra att undvika att i onödan göra födelsedagar, helgdagar och annat sådant till tvistefrågor att strida med dem om? Är det inte långt bättre att vi inriktar oss på att dela med oss åt dem av positiva, uppbyggande tankar från bibeln, allteftersom omständigheterna gör det möjligt för oss att göra detta? Vår vänlighet, uppriktiga omtanke och hjälpsamhet kan ofta bli till ett kraftfullare vittnesbörd än många ord. — Jämför Romarna 12:17—21.

18. Varför ger det kristna lärjungaskapet så rik belöning?

¹⁸ Kristet lärjungaskap medför sannerligen betydande ansvar. Men hur rikt belönas inte vårt liv! Redan nu erfar vi frid i sinne och hjärta, då vi vet att vi åtnjuter vår himmelske Faders och hans Sons godkännande. Vårt liv är avsiktligt inriktat så att vi gör ansträngningar för att främja våra medmänniskors eviga välgång. Med tillförsikt riktar vi blicken framåt mot ”livet ... som skall komma”, evigtvarande lyckligt liv i Guds rättfärdiga nya ordning. (1 Tim. 4:8) Vår tro, som är så väsentlig för att man skall bli en överlämnad, döpt lärjunge till Jesus Kristus, kan medföra att vi vinner denna storslagna framtid.