Teokratiska skolan

INSTRUKTIONER

Under tiden fr. o. m. den 27 maj t. o. m. den 1 december 1979 bör teokratiska skolan hållas enligt följande:

LITTERATUR: Bibeln (när det gäller de kristna grekiska skrifterna används Nya Världens översättning), Vakttornet [w], Vakna! [g] och böckerna ”Hela Skriften är inspirerad av Gud och gagnelig [si], Handbok för skolan i teokratisk ämbetsutövning [sg], Livet har verkligen mening [lp], Lyssna till den store läraren [te], Är detta livet allt vi kan vänta oss? [ts] och Din ungdom — hur du får ut det bästa av den [yy].

Skolan börjar med sång och bön och välkomstord, och därpå fortsätter den enligt följande:

INSTRUKTIONSTALET: Tal 1: 15 minuter. Detta tal bör inte bara vara ett sammandrag av det angivna stoffet. Det bör vara ett väl utarbetat tal kring ett bestämt tema och bör endast anförtros åt församlingens äldste eller — efter de äldstes bestämmande — några av de mera kvalificerade biträdande tjänarna. Genomgången bör inte vara ytlig, utan bör ge en framställning som är verkligt upplysande och till nytta för församlingen. Talaren bör kontrollera (om möjligt i Aid) att de uppgifter han hämtar ur si är up to date. Det kommer inte att hållas någon muntlig repetition.

VIKTIGA DETALJER FRÅN BIBELLÄSNINGEN: 5 minuter. Omedelbart efter instruktionstalet kommer tillsyningsmannen för skolan eller någon annan kvalificerad äldste, som utses av tillsyningsmannen för skolan, att redogöra för viktiga detaljer och ställa frågor grundade på veckans bibelläsningsavsnitt. Detta bör vara väl förberett. Efter detta avsnitt får eleverna bege sig till de olika lokalerna.

TAL 2: 6 minuter. Detta tal består av högläsning ur bibeln av det angivna avsnittet, som en broder svarar för. Avsnittet är vanligen av sådan längd att eleven har möjlighet att ge korta, förklarande upplysningar i inledningen och avslutningen och kanske också till vissa punkter i avsnittet. Detta kan inbegripa den historiska bakgrunden, den profetiska eller läromässiga betydelsen, tillämpningen av principer såväl som uttryck för uppskattning av den vishet som kommer till synes i texten. Talet bör planeras så att man verkligen läser alla verserna i det tilldelade avsnittet. Den anslagna tiden bör utnyttjas helt och fullt. Stoffet kan framföras som ett tal inför församlingen, eller också kan en pojke läsa det för sin far eller för en annan kvalificerad äldre broder, medan de sitter på podiet. Fadern eller den broder som får detta uppdrag kan sedan använda frågor för att få pojken att ge kommentarer som gäller stoffets värde.

TAL 3: 6 minuter. Detta tal kommer att tilldelas systrar närhelst så är möjligt, och eleven framför talet sittande eller stående. En medverkande utses av tillsyningsmannen för skolan, men andra medverkande kan också vara med. Iscensättningar som används kan innefatta situationer som uppstår i hemmet, i tjänsten på fältet, i församlingen osv. Den som håller talet kan själv inleda samtalet för att göra klart vad iscensättningen avser eller också låta medhjälparen eller medhjälparna göra det. Det är inte iscensättningen, utan stoffet, som man i första hand bör fästa avseende vid. Tal grundade på Lyssna till den store läraren kan om så lämpar sig tilldelas mycket unga systrar.

TAL 4: 6 minuter. Detta kommer inte att vara ett tal, utan i stället ett bibelstudium, som leds av en syster. Den som leder studiet bör sträva efter att göra det så ändamålsenligt, realistiskt och intressant som möjligt. Denna uppgift i skolan bör uppmuntra dem som ännu inte leder bibelstudier i hem att arbeta för att nå detta mål och även hjälpa förkunnare som leder studier att göra detta bättre. Det är inte nödvändigt att läsa paragraferna, även om vissa paragrafer kan läsas. Det är inte heller nödvändigt att gå igenom hela det anvisade stoffet; ibland kan bara vissa paragrafer utväljas, frågorna ställas och skriftställena slås upp och begrundas. Om ett svar är ofullständigt, bör den som leder studiet ställa hjälpfrågor. Tillsyningsmannen för skolan utser bara en medverkande, men andra medverkande kan också vara med.

TAL 5: 6 minuter. Tilldelas i första hand någon broder med ett visst mått av erfarenhet, och det bör vara ett tal inför hela åhörarskaran. Talaren bör hålla denna framställning med hjälp av anteckningar, men när han menar att det är lämpligt, kan han läsa citat eller framträdande utdrag från det anvisade stoffet. Det är vanligen bäst att talaren förbereder sitt tal med tanke på en åhörarskara i Rikets sal, så att det blir verkligt upplysande och gagneligt för dem som i verkligheten får lyssna till det. Men om stoffet lämpar sig för en annan praktisk och passande iscensättning, kan talaren välja att utveckla talet i enlighet med detta.

KOMMENTARER: Efter vart och ett av övningstalen (tal 2—5) har tillsyningsmannen för skolan två minuter till att framhäva sanningar och principer som eleverna inte har fått med i sina framställningar. Dessa kommentarer bör vara meningsfulla och ge eftertryck åt punkter som blir till hjälp för bröderna i deras hemliv, i skolan, på arbetet, inom församlingen eller när de är ute i tjänsten på fältet. Då och då kan frågor ställas till åhörarna angående punkter i det tilldelade stoffet som kan vara praktiska.

RÅDGIVNING: Denna ges alltid privat efter mötet. Mer än två minuter kan användas, om det visar sig tillrådligt. Den privata rådgivningen för tal 4 kan inbegripa helhetsintryck om hur studiet leddes. Man bör använda bara sådana punkter på rådgivningsblanketten som är tillämpliga på den som leder ett bibelstudium.

UTARBETANDE AV TALEN: I de fall då stoffet gör detta möjligt bör talen följa ett väl utvecklat tema. För tal utan angivet tema bör man välja ett tema som medger bästa genomgång av stoffet på tilldelad tid. Alla talarna bör först iaktta de punkter som härnäst kommer i betraktande på rådblanketten. Gör upp talet med dessa egenskaper i tankarna.

TIDSBERÄKNINGEN: Inget av talen får överskrida den angivna tiden. Inte heller kommentarerna av tillsyningsmannen för skolan bör göra det. Tal 2—5 bör taktfullt stoppas när tiden är ute. Om tillsyningsmannen för skolan anmodar någon att ge ”stoppsignal”, bör denne underrättas om vikten av att göra detta närhelst ett tal går över tiden. En instruktionstalare som går över tiden bör få privat rådgivning. Alla bör noga ge akt på sin tidsberäkning, så att teokratiska skolan som helhet inte går över tiden.

SKRIFTLIG REPETITION: Med vissa mellanrum hålls en skriftlig repetition. Som förberedelse till denna är det lämpligt att man går igenom stoffet i si, sg, lp, te, ts och yy och ser till att man har hunnit läsa de anvisade delarna av bibeln. Endast bibeln får användas under denna trettio minuter långa skriftliga repetition. Återstoden av timmen kommer att ägnas åt ett dryftande av frågorna och svaren. Varje elev betygsätter sin egen ”skrivning”. När tillsyningsmannen för skolan läser upp svaren, koncentrerar han sig på de svårare frågorna, framhåller vikten av exakt kunskap och låter de närvarande slå upp läroböckerna där svaren kan kontrolleras. Om lokala omständigheter så kräver, kan den skriftliga repetitionen hållas en vecka senare än det datum som anges på schemat.

STORA OCH SMÅ FÖRSAMLINGAR: I församlingar där minst femtio elever är inskrivna kan man önska ordna det så att ytterligare grupper av elever håller sina övningstal inför andra rådgivare. Eleverna bör få ”gå på omgång” mellan lokalerna. Där så är nödvändigt, kan systrar också få sig tilldelade vilka som helst övningstal, som de då framför till en annan person, såsom det anvisats beträffande tal 3.

FRÅNVARO: Hela församlingen kan visa uppskattning av denna skola genom att närhelst det är möjligt vara närvarande varje vecka, genom att förbereda sina uppgifter väl och genom att ta del när det ställs frågor. Om en elev som skall hålla ett tal inte är närvarande, kan en frivillig ersättare ta uppgiften. Han förbereder sig då så gott han kan under den korta tid han har till förfogande. Tillsyningsmannen för skolan kan också gå igenom stoffet med lämpligt deltagande från åhörarna.

Möten för tjänst på fältet

2—8 APRIL

Hur man presenterar sig

 1. Varför är det fördelaktigt att inte presentera sig på samma sätt hela tiden?

 2. Bör din presentation vara a) formell? b) glad? c) varm och vänlig? Varför?

 3. Vilka sätt att presentera dig på har du funnit lämpliga på distriktet? Vad tycker du det är bäst att undvika?

9—15 APRIL

Att använda frågor

 1. Varför är det bra att använda frågor för att inbegripa den besökte i samtalet? (Jämför Lukas 10:36.)

 2. Vilket slags frågor tycker du det är bäst att undvika, och varför det?

 3. Varför är det bäst att undvika att ställa alltför många frågor?

 4. Vad kan du göra om dina frågor inte blir besvarade?

16—22 APRIL

Att sätta i gång bibelstudier

 1. Vad har du personligen funnit vara effektivt när det gäller att sätta i gång studier?

 2. Hur håller du intresset vid liv för den händelse du inte kan sätta i gång studiet genast?

 3. Hur kan vi sätta i gång studier utan att göra att den besökte känner sig pressad?

23—29 APRIL

Noggrann genomgång av distriktet

 1. Varför är det viktigt att fortsätta att gå till sådana som inte har varit hemma? I vilken utsträckning?

 2. Varför bör vi följa upp allt intresse vi finner?

 3. Vad planerar du att göra i dag när det gäller detta?

Uppskattar du det som Jesus Kristus har gjort för dig?

¹ Det har inte funnits någon annan människa på jorden som hade kunnat göra det som Jesus Kristus gjorde för mänskligheten. Han har hjälpt oss att få den största gåva som någon kan erhålla, evigt liv. Likväl visar de flesta människor föga uppskattning av vad han har gjort. Hur är det med dig?

² Brist på uppskattning är en allvarlig sak, och det är alldeles särskilt så när det gäller vår inställning till Guds Son. (Hebr. 10:28, 29) Hur kan vi å andra sidan visa att vi hyser verklig uppskattning? Att vi är närvarande vid åminnelsehögtiden på kvällen onsdagen den 11 april är ett sätt på vilket vi kan visa vår uppskattning. Men det är mera som är inbegripet. Vi kan bli hjälpta att inse detta genom att göra en kort återblick på några få gripande händelser under de sex sista dagarna av Jesu liv på jorden.

DEN 9 NISAN

³ När Jesus gjorde sitt triumferande intåg i Jerusalem söndagen den 9 Nisan blev hans lärjungar uppfyllda av glädje, då de såg den ”som kommer såsom konungen i Jehovas namn!” Deras uppskattning av den messianske konungen drev dem till att ”glädja sig och med hög röst prisa Gud för alla de kraftgärningar de hade sett”. (Luk. 19:37, 38) Om du hade varit närvarande den dagen, skulle du utan tvivel ha tagit del i att prisa Gud. Skulle du ha haft samma uppskattning en vecka, några månader eller till och med flera år senare?

⁴ Dessa uttryck av lovprisning var så viktiga att Jesus sade: ”Om dessa [lärjungar] skulle förbli tysta, skulle stenarna ropa.” (Luk. 19:40) Om stenarna hade ropat, skulle inte detta ha avslöjat brist på uppskattning från lärjungarnas sida? I dag regerar Kristus som kung tillsammans med sin Fader. Uppskattar vi verkligen vad detta innebär? Om vi gör det, kommer vi att glädja oss och prisa Gud med hög röst i tjänsten på fältet.

DEN 10, 11 NISAN

⁵ På måndagen, den 10 Nisan, planlade de främsta prästerna och de skriftlärda att förgöra Jesus, ”de kände nämligen fruktan för honom, ty allt folket häpnade oupphörligt över hans lära”. (Mark. 11:18) Trots detta religiösa motstånd gick Jesus modigt ”in i templet och . . . stötte omkull växlarnas bord och bänkarna för dem som sålde duvor”. (Mark. 11:15) Vilken hög aktning visade han inte för Jehovas tillbedjan! Det är sant att vi inte är bemyndigade att bokstavligt ingripa mot dem som utövar det som är orätt, men vi kan vara både modiga och nitiska för Jehovas tillbedjan, precis som Jesus var. (Jämför den liknande handlingen i Johannes 2:14—17.) Visar vi personligen sådana egenskaper när det gäller Jehovas tillbedjan?

⁶ Följande dag, tisdagen den 11 Nisan, fördömde Guds Son oförskräckt fariséernas skrymteri. Det var just i Jerusalem som han sade till dem: ”Ni stänger himmelriket för människorna; själva kommer ni nämligen inte in, och inte heller tillåter ni dem som är på väg in att komma in.” (Matt. 23:13) Samtidigt uppbjöd Jesus alla sina krafter för att hjälpa människor att komma in i detta rike. Det var på samma dag som Jesus, utanför Jerusalem, inför sina lärjungar uttalade den viktiga profetian om tecknet på hans närvaro och avslutningen på tingens ordning. Han uppmanade sina lärjungar då, och oss i våra dagar, att inte låta andra angelägenheter i livet förringa det betydelsefulla i dessa händelser. Han framhöll detta tydligt, då han sade: ”Ge akt på er själva, att aldrig era hjärtan blir nertyngda av frosseri och dryckenskap och livets bekymmer.” (Luk. 21:34) Hur mycket uppskattar vi det som han sade? Är det budskap, som han förmedlade på den tiden, lika viktigt för oss som det är för honom?

⁷ Samma dag riktade Jesus uppmärksamheten på en kvinna som satte värde på de ting som tillhör Gud. Han pekade på en änka i templet, som lade ner två små mynt av mycket ringa värde i bidragsbössan. Men Jesus förklarade att detta var ”alla de försörjningsmedel hon hade”. (Luk. 21:1—4) Visar våra gärningar att vi uppskattar den sanna tillbedjan lika mycket som hon gjorde?

DEN 12—14 NISAN

⁸ På onsdagen, den 12 Nisan, återvände inte Jesus till Jerusalem. Men bibeln omtalar för oss att han blev smord av en kvinna, som hette Maria, med en mycket dyrbar och välluktande olja. Jesus sade att hon gjorde det som förberedelse för hans begravning. (Joh. 12:7) Han uppskattade hennes omtänksamhet så mycket att han sade: ”Varhelst dessa goda nyheter blir predikade i hela världen skall också vad den här kvinnan har gjort bli omtalat till minne av henne.” (Matt. 26:13) Denna händelse väckte upp girigheten hos Judas. Han gick till de främsta prästerna för att köpslå med dem om hur mycket de ville ge honom för att förråda Jesus. — Matt. 26:14, 15.

⁹ Före solnedgången torsdagen den 13 Nisan gjorde Guds Son anordningar för den sista påsken tillsammans med sina lärjungar. Den 14 Nisan började omkring klockan 18, och Jesus var beredd att oförskräckt möta ett mycket svårt dygn. Vid påskmåltiden tvättade han sina apostlars fötter, också Judas’ fötter! Detta var en särskild kväll för Guds Son och hans apostlar. Han sade till dem: ”Jag har ivrigt längtat efter att äta denna påskmåltid med er.” (Luk. 22:15) Hur svårt måste det inte ha varit för Jesus att veta att Judas, som satt just där och åt tillsammans med de andra apostlarna, skulle förråda honom! När de hade ätit påskmåltiden, gick Judas ut, och Jesus instiftade åminnelsen av sin död med de elva trogna apostlarna. När förrädaren lämnade bordet, visste Jesus att de svåraste timmarna i hans liv snabbt närmade sig. Uppfyllelsen av hans Faders ord och utsikterna till liv för hela mänskligheten berodde på vad han skulle göra. Innan de sjöng lovsånger till Gud och gick ut till trädgården Getsemane bad han, inte bara för sig själv, utan också för dem som ännu inte hade satt tro till honom. (Joh. 17:20) Vilken osjälvisk kärlek till människor!

¹⁰ Ute i Getsemane bad han gång på gång med djup känsla till sin Fader. Han hade sagt till tre av sina lärjungar: ”Min själ är djupt bedrövad, ända till döds. Stanna här och håll er vakna tillsammans med mig.” (Matt. 26:38) Men de var ur stånd att fatta innebörden av de betydelsefulla händelser som just skulle äga rum och somnade. Det dröjde inte länge förrän förrädaren uppenbarade sig tillsammans med en stor folkskara, som hade svärd och påkar. Medan lärjungarna flydde, arresterades Jesus.

¹¹ Sedan Jesus blivit förrådd, tillbringade han resten av natten och följande morgon inför de främsta prästerna, Sanhedrin, Herodes och Pilatus. Slutligen, omkring klockan 15 fredagen den 14 Nisan, förklarade Jesus, där han hängde på tortyrpålen: ”Det har fullbordats!” ”Fader, i dina händer anförtror jag min ande.” (Joh. 19:30; Luk. 23:46) Då han sagt detta, utandades han.

¹² Vilken fin skildring av mod och lojalitet! Men Jesus gjorde inte detta för att förhärliga sig själv, utan för att ge ära åt sin Fader. Aposteln Petrus sade också: ”Kristus led för er.” Hur bör vi visa uppskattning av hans betydelsefulla och osjälviska levnadsväg för vår skull? Inte bara genom att vara närvarande vid Åminnelsen, utan som Petrus förklarade: ”Kristus led för er och efterlämnade åt er en förebild, för att ni skulle följa efter i hans fotspår.” (1 Petr. 2:21) Låt oss därför på alla sätt visa att vi har stor uppskattning av det som Jesus gjorde och sträva efter att varje dag göra något som kan bidra till att upphöja och förhärliga Jehovas namn.

Är du målmedveten när du vittnar?

¹ Vad innebär Jesu ord i Matteus 24:14 och 28:19, 20 för dig? Inser vi, som Guds Sons lärjungar, hur viktigt det är att inte bara förkunna de ”goda nyheterna”, utan att också göra lärjungar av dem som är mottagliga, lära dem att hålla det som Jesus befallt? Att fullgöra det här uppdraget ger verklig mening åt det arbete vi utför i tjänsten på fältet. Vi vill kontakta människor inte bara för att lämna litteratur, utan också för att samtala med dem om bibeln. Vårt viktigaste mål kommer att vara att sätta i gång bibelstudier med människor för att därigenom hjälpa dem att bli sanna lärjungar. Därför kommer vi att anteckna också dem som visar endast obetydligt intresse för Rikets budskap.

² Vår inställning är viktig. Önskar vi verkligen göra en lärjunge till Kristus? Är vi villiga att göra ansträngningen? Är vi — i stället för att bara använda litet tid i tjänsten då och då — villiga att regelbundet ta oss tid till att leda ett bibelstudium? När vi gör det, kommer vi att finna att vårt vittnande blir mer målmedvetet.

³ Gör vi det till ett böneämne att finna de fårlika och att få ha ett bibelstudium? (1 Joh. 5:14) Sedan vi har bett, blir vi då lätt modfällda, om dessa böner till en tid inte synes bli besvarade? Eller är vi uthålliga i våra böner och arbetar vi i enlighet med dem?

⁴ Vi inser naturligtvis att inte alla kommer att vilja ha ett bibelstudium i sitt hem. Många gånger uppskattas inte budskapet om Riket av de människor vi vittnar för. Kommer detta att få oss att ge upp? Tänk bara på hur Jeremia kände det, när han predikade i 40 år och trots det fick mycket litet gensvar. Han blev modfälld, men han övervann det också och fortsatte att utföra det arbete som Jehova hade anvisat åt honom. (Jer. 20:9) Han hade inte privilegiet att få hjälpa stora människoskaror att ändra sitt handlingssätt och börja göra Jehovas vilja, men han såg frukt av sitt arbete. Ebed-Melek och Jonadabs söner skonades, när Jerusalem förstördes.

⁵ Det är likadant i våra dagar. Det finns förkunnare som har tagit del i tjänsten på fältet under många år, till synes med mycket litet resultat. Men därför att de har hållit ut, har de haft privilegiet att på olika sätt hjälpa några att få sanningen, och därför har dessa också utsikten att bli bevarade i