”I de yttersta dagarna” — sedan när?
”Det må du veta, att i de yttersta dagarna svåra tider skola komma.” — 2 Tim. 3:1, 1917.
1, 2. a) Varför är det utmärkt för vår del att vi är så långt framme i ”ändens tid”? b) Vad har bibeln att säga om detta i 2 Petrus 3:13, 14?
”DE YTTERSTA DAGARNA” av vad? Eftersom det betyder de yttersta dagarna för en gammal, otillfredsställande, misslyckad, hopplös tingens ordning, är det utmärkt att vi har nått ”ändens tid” för den. (Dan. 12:4) Till all lycka för oss kommer det fullständiga slutet på den gamla organisationen av tingen inte att göra vår jord till ett skrämmande, öde, livlöst tomrum. Det kommer att bereda rum för början av en rättfärdig, fridfull ny tingens ordning som lovar den allra största framgång. Följaktligen är det utmärkt för oss att vi nu är så långt framme i ”ändens tid”. I glödande ordalag har bibeln, den inspirerade bok som förutsagt den nuvarande ”ändens tid”, följande att säga:
2 ”Men det finns nya himlar och en ny jord som vi väntar på enligt hans löfte, och i dessa skall rättfärdighet bo. Därför, ni älskade, då ni nu väntar på dessa ting, så gör ert yttersta för att slutligen av honom bli funna fläckfria och oklanderliga och i frid.” — 2 Petr. 3:13, 14.
3, 4. a) Var, när och varför talade aposteln Petrus om ”de yttersta dagarna”? Till vilka gjorde han det? b) Vilken profetia citerade Petrus till förklaring?
3 Omkring 30 år innan den kristne aposteln Petrus skrev dessa ord talade han om de ”yttersta dagarna”. Det var på pingstdagen (6 Sivan) år 33 v.t. Han talade i staden Jerusalem, men inte i Herodes’ tempel i denna stad. Han talade i ett bostadsområde, där omkring 120 lärjungar till den kort dessförinnan på pålen hängde Jesus Kristus hade församlats i ett rum i övervåningen i ett hus tidigt på förmiddagen, före klockan nio. Plötsligt uppfylldes deras förväntningar. Den heliga ande, som Jesus Kristus hade lovat utgjuta över dem efter sin återkomst till himmelen, kom över dem med ett synligt bevis. De blev inspirerade att tala på främmande språk om ”Guds storslagna gärningar”. (Apg. 2:1—11) Judiska högtidsfirare församlades i tusental för att bevittna skådespelet och få reda på vad det hela rörde sig om. Aposteln Petrus blev inspirerad att tala till dem, och han förklarade:
4 ”Detta är vad som var sagt genom profeten Joel: ’”Och i de yttersta dagarna”, säger Gud, ”skall jag utgjuta något av min ande över varje slag av kött, och era söner och era döttrar skall profetera och era unga män skall se syner och era gamla män skall drömma drömmar; och även över mina slavar och över mina slavinnor skall jag i de dagarna utgjuta något av min ande, och de skall profetera. Och jag skall ge förebud uppe i himmelen och tecken nere på jorden, blod och eld och rökdis; solen skall förvandlas till mörker och månen till blod, innan Jehovas stora och glansfulla dag kommer. Och var och en som anropar Jehovas namn skall bli frälst.”’” — Apg. 2:16—21.
5. a) När hade, enligt Petrus, dessa ”yttersta dagar” börjat? b) Vad kan sägas beträffande om Petrus då menade ”de yttersta dagarna” för den gamla världens tingens ordning?
5 När hade Gud sagt någonting sådant? Hundratals år tidigare, nämligen i Joel 2:28—32. I den hebreiska texten inleds profetian med orden: ”Och därefter skall det ske att jag skall utgjuta min ande över varje slag av kött” osv. (NW) Under inspiration av Guds ande angav aposteln Petrus var på tidens ström ordet ”därefter” var tillämpligt genom att säga ”i de yttersta dagarna”. Omkring 850 år efter det att Joels profetia blivit nedskriven hade således dessa ”yttersta dagar” börjat, och Petrus levde under dem. Men vi frågar nu: Levde Petrus i de ”yttersta dagarna” som omfattade hela världens tingens ordning? Knappast, för vi finns ju till nu, mer än 19 århundraden efter det att Petrus blev dödad som kristen martyr. (Joh. 21:18, 19; 2 Petr. 1:14) Hur kan man ens enligt bibeln resonera som så att de ”yttersta dagarna” är tillämpliga på hela detta tidsförlopp från Petrus’ dagar fram till och inkluderande våra oroliga tider, som ännu inte nått sitt slut? Det kan inte vara så, även om Gud under alla dessa gångna 19 århundraden fram till nu uppenbarligen har utgjutit sin ande över troende av varje slag av kött och gjort dem till andliga söner och döttrar till Jehova Gud genom Jesus Kristus.
6. När började de ”yttersta dagar” i vilka Petrus levde?
6 Säger bibeln att Petrus levde i de ”yttersta dagarna” av någonting då på den tiden? Ja! Dessa särskilda ”yttersta dagar” började med att Jesus blev döpt av Johannes döparen och sedan smord med helig ande efter det att han kommit upp ur vattnet. På så sätt blev han Kristus, den Smorde. — Apg. 10:37, 38.
7. Hur visar Paulus, i Hebréerna 1:1, 2, att dessa ”yttersta dagar” började när Jesus var 30 år gammal?
7 De ”yttersta dagarna” på den tiden började alltså på hösten år 29 v.t., då Jesus från Nasaret var en vuxen man, 30 år gammal. (Luk. 3:21—23) Aposteln Paulus pekade ut tidsperioden för detta, då han skrev till hebreiska kristna (uppenbarligen i Jerusalem) och sade: ”Gud, som för länge sedan vid många tillfällen och på många sätt talade till våra förfäder genom profeterna, har [när?] vid slutet av dessa dagar talat till oss genom en Son, som han har insatt till arvinge av allt, genom vilken han också har gjort tingens ordningar.” — Hebr. 1:1, 2.
8. a) Vad sade Johannes döparen för att visa att de ”yttersta dagarna” var nära? b) Varför var den varning som Petrus gav vid pingsten läglig för judarna?
8 Ja, tiden i fråga visade sig vara ”slutet av dessa dagar” för den judiska tingens ordning där i Mellersta Östern. Det är då inte att undra på att Johannes döparen sade till de sadducéer och fariséer som kom till honom för att bli döpta: ”Huggormsyngel, vem har gett er idén att fly undan den kommande vreden? Så frambringa då frukt som svarar mot sinnesändringen.” (Matt. 3:7, 8) Det var bara på detta sätt som de kunde hoppas undkomma den eld i form av fördärvbringande svårigheter som skulle bränna upp de agnlika medlemmarna av deras nation, bildligt talat, år 70 v.t. På pingstdagen år 33 v.t. sade därför aposteln Petrus till de ångerfulla judar som framställde sig för dop i vatten: ”Rädda er undan denna förvridna generation.” — Apg. 2:37—40.
”DE YTTERSTA DAGARNA” FÖR DET JUDISKA LAGFÖRBUNDET OCH DEN JUDISKA ORDNINGEN
9. Jesu dop och smörjelse med helig ande betydde ”de yttersta dagarna” för vilket förbund? Varför var det så?
9 Jesus föddes under det judiska lagförbundet, som profeten Mose hade tjänat som medlare för. När Jesus blev döpt och blev smord med helig ande, blev han medlare för ett nytt förbund, som skulle ingås med andliga judar eller israeliter. Detta betydde ”de yttersta dagarna” för det judiska lagförbundet och den judiska ordningen, som hade sin medelpunkt i det herodianska templet där i Jerusalem. När Jesus for upp till himmelen som en medlare mellan Gud och lärjungarna, blev det nya förbundet bekräftat med värdet av blodet i hans fullkomliga mänskliga offer. Beviset för detta gavs den där underbara pingstdagen i och med utgjutandet av den heliga anden, som frambringade andliga israeliter med vilka det nya förbundet kunde ingås. Vid detta tillfälle utplånades, avskaffades, det gamla lagförbundet med det köttsliga Israel. (Ef. 2:15, 16; Kol. 2:13, 14) Men Guds särskilda ynnest gentemot judarna förlängdes ytterligare tre och ett halvt år, till hösten år 36 v.t. Varför det?
10. a) Varför fortsatte Jehovas ynnest att tills vidare visas mot judarna efter pingsten år 33 v.t.? b) Men när nådde den judiska ordningen i Mellersta Östern sitt slut?
10 Därför att profetian uttryckligen omnämnde att Guds särskilda ynnest över hans förbundsfolk skulle fortsätta under ”sjuttio årsveckor” (Melin, fotnot), och denna period om 490 år nådde sitt slut år 36 v.t., under det att Jesus Kristus själv dog som martyr i mitten av denna sjuttionde vecka. (Dan. 9:24—27) Men Jerusalem och dess tempel förstördes inte det året, och inte heller blev judarna bortförda från provinsen Judeen det året. När detta inträffade år 70 v.t., då nådde den judiska tingens ordning i Mellersta Östern sitt slut. Detta var det ”slut” som Jesus hade i tankarna, när han framställde sin profetia för sina lärjungar.
11. a) Vad visar att Jesus hade ”slutet” för det jordiska Jerusalem i tankarna, när han framställde sin profetia för sina lärjungar på Olivberget? b) Sade Jesus där att ”nationernas fastställda tider” skulle börja först efter Jerusalems förstöring, som skulle äga rum 37 år efter Petrus’ tal vid pingsten?
11 Petrus och Andreas, Jakob och Johannes frågade Jesus: ”När skall dessa ting inträffa ...?” Vilka ting? Medan Jesus gick runt i templet, sade han: ”Ser ni inte allt detta? Jag säger er i sanning: Här skall sten alls inte lämnas på sten och inte bli nerriven.” (Matt. 24:1—3; Mark. 13:1, 2; Luk. 21:5, 6) I den profetia som Jesus därefter framställde på Olivberget sade han: ”Det skall komma stor nöd över landet och vrede över detta folk; och de skall falla för svärdsegg och föras som krigsfångar till alla nationerna; och Jerusalem skall av nationerna trampas under fötterna, tills nationernas fastställda tider blir fullbordade.” (Luk. 21:23, 24) Jesus sade inte där att ”nationernas fastställda tider” skulle börja först år 70 v.t. vid Jerusalems förstöring och avfolkningen av hela Judeen. Detta olycksbringande slut för den judiska tingens ordning i och omkring Jerusalem och dess tempel inträffade 37 år efter Petrus’ tal på pingstdagen, och därför hade han rätt, när han sade att utgjutandet av Guds ande ägde rum ”i de yttersta dagarna” — för den judiska tingens ordning.
12. Vad annat, förutom lögnkrister och falska profeter, skulle komma in i ”tecknet” som visade att Jesu judiska lärjungar levde i ”de yttersta dagarna”?
12 I sin profetia i Matteus 24:4—22 visade Jesus att enbart detta att det skulle komma lögnkrister (falska smorda) och falska profeter inte skulle vara allt som var inbegripet i det ”tecken” som skulle visa att hans judiska lärjungar levde under de ”yttersta dagarna” för den judiska tingens ordning. Jesus tillfogade: ”Ni skall komma att höra krig och rykten om krig; se till att ni inte blir förfärade. Dessa ting måste nämligen inträffa, men det är ännu inte slutet. Ty nation skall resa sig mot nation och rike mot rike, och det skall vara hungersnöd och jordbävningar på den ena orten efter den andra. Alla dessa ting är början till nödens våndor.
13. Vilka mänskliga verksamheter skulle vara en del av ”tecknet”?
13 Då skall man utlämna er åt vedermöda och döda er, och ni skall vara föremål för hat från alla nationerna för mitt namns skull. Då skall också många förmås att snava och falla, och de skall förråda varandra och hata varandra. Och många falska profeter skall uppstå och skall vilseleda många; och på grund av den tilltagande laglösheten skall kärleken hos flertalet svalna. Men den som har hållit ut till slutet, han skall bli frälst. Och dessa goda nyheter om riket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna; och sedan skall slutet [télos] komma. Därför, när ni får se vämjeligheten som vållar förödelse, den som är omtalad genom profeten Daniel, stå på helig plats (läsaren bör bruka urskillning), då må de som är i Judeen börja fly till bergen.” — Matt. 24:3—16.
14. Hur skulle det fram till dess förhålla sig med judarna, enligt Paulus?
14 Och hur skulle det vara till dess? När aposteln Paulus skriver omkring år 50 v.t., syftar han på judarna och säger: ”De ... fyller [alltid] sina synders mått. Men hans [Guds] vrede har slutligen kommit över dem.” (1 Tess. 2:16) Någonting sådant var att förvänta i ”de yttersta dagarna” för den judiska tingens ordning där i Mellersta Östern.
15. Var judarnas ansträngningar att avvärja ”slutet” på sina ”yttersta dagar” framgångsrika eller inte? Anför skäl.
15 De judar som inte blivit kristna försökte avvärja slutet på ”de yttersta dagarna” för deras palestinska tingens ordning. År 65 v.t. reste de sig mot sina romerska överherrar. Detta fick till resultat en oberoende judisk stat under omkring fem år. Man präglade rentav judiska mynt för att utmärka dessa förtvivlade år. Men slutet (télos) kom obarmhärtigt år 70 v.t. genom romarna, vilka därigenom räddade ansiktet.
16. a) Syftade Paulus i 2 Timoteus 3:1—5, 12 på ”de yttersta dagarna” för judarna från år 29 till år 70 v.t. eller inte? Anför skäl. b) Var andra ”yttersta dagar” tänkbara för uppfyllelsen av Paulus’ profetia?
16 Omkring år 65 v.t., under sin andra och slutliga fängelseperiod före sitt martyrskap, skrev aposteln Paulus till sin trogne missionärskamrat Timoteus. I 2 Timoteus 3:1—5, 12 skrev Paulus till honom om de moraliska och religiösa förhållanden som skulle vara rådande under vad han kallar ”de yttersta dagarna”. Timoteus överlevde troligen Jerusalems förstöring år 70 v.t. Det är alltså tydligt att Paulus inte skrev till Timoteus om ”de yttersta dagarna” för den judiska tingens ordning, tidsperioden från år 29 till år 70 v.t. Paulus skrev till honom om en period av yttersta dagar som låg i framtiden sett från Jerusalems förstöring och som var tillämplig i större skala på mera än det judiska folket, dvs. på alla delar av världen. Det judiska upproret från år 65 till år 70 v.t. uppfyllde helt visst inte Paulus’ förutsägelse i 2 Timoteus 3:1—5. När de kristna såg ”vämjeligheten”, den romerska hären som vållade förödelse, ”stå på helig plats” eller i närheten av templet, flydde de från Jerusalem och hela Judeen till Pereen.
LÄNGDEN PÅ VILKA ”YTTERSTA DAGAR”?
17. Om det hävdas att ”de yttersta dagarna” motsvarar hela den ”kristna eran” fram till nu, vad skulle det då betyda beträffande tidslängd?
17 Somliga som studerar bibeln kan emellertid påstå att ”de yttersta dagarna” omfattar hela den ”kristna eran”, från pingstdagen, då Petrus citerade Joel 2:28—32, fram till vår egen tid (1981) och in i den obestämda framtiden. Vad skulle då detta betyda? Följande: Den så kallade judiska tidsåldern varade från år 1513 f.v.t., då lagförbundet upprättades vid Sinai berg, fram till år 70 v.t. Detta var en period på 1.582 år. Hur lång är i jämförelse härmed den så kallade kristna eran, om den mäts från pingsten år 33 v.t., då helig ande utgöts och den första kristna församlingen grundades i det forntida Jerusalem? Den är redan mer än 1.947 år lång. Detta skulle betyda att ”de yttersta dagarna”, om de är samtidiga med den kristna eran, nu är hundratals år längre än den föregående judiska eran. Besynnerligt, eller hur?
18. Vad anförs beträffande uttrycket ”de yttersta dagarna”, eftersom den heliga anden har hållit på att utgjutas under hela den ”kristna eran” trots det stora avfallet?
18 Följande argument kan emellertid framföras i en invändande fråga: Var det inte under ”de yttersta dagarna” som helig ande skulle utgjutas, och har den inte blivit utgjuten utan avbrott, trots det stora avfallet, sedan pingsten år 33 v.t. och fram till nu? Finns det inte på senare tid de som gör anspråk på att ha blivit smorda med helig ande, så att de känner sig förpliktade att ta del av emblemen vid Herrens nattvard eller kvällsmåltid? Är det då inte logiskt att detta gör att ”de yttersta dagarna” i Apostlagärningarna 2:16—21 sammanfaller med hela den kristna eran med dess långa, obrutna period av utgjutande av smörjelsens ande?
19. Till vilka riktades i första hand Joel 2:28—32, och var det innan ”de yttersta dagarna” för deras tingens ordning i Palestina började eller under dessa dagar som profetian uppfylldes?
19 Vi måste likväl ta hänsyn till det förhållandet att perioden av Guds andliga ynnest gentemot de omskurna judarna upphörde år 36 v.t., då oomskurna icke-judar, hedningar, började tas emot i den av anden smorda församlingen av Kristi lärjungar. Dagarna för den judiska tingens ordning med dess tempel i Jerusalem varade också ytterligare någon tid, till år 70 v.t. Profetian i Joel 2:28—32, som citerades av aposteln Petrus på pingstdagen, var i första hand riktad till omskurna judar, och bibelns historia bevisar att det förekom ett utgjutande av smörjelsens ande under ”de yttersta dagarna” för den judiska tingens ordning i deras utlovade land och inte före dessa ”dagar”. Dessa dagar var helt visst inte de yttersta dagarna för det romerska väldet, det sjätte världsväldet i bibelns historia. Detta sjätte världsvälde efterträddes inte av det sjunde världsväldet (det brittiska imperiet med dess amerikanska kolonier) förrän år 1763 v.t., som visats i bild genom det sjunde huvudet på det symboliska vilddjuret i Uppenbarelseboken 13:1—3, det som hade sju huvuden och tio horn.
20. Vilka internationella politiska organisationer befinner sig för närvarande obestridligen i sina ”yttersta dagar”?
20 I dag är det obestridligt att det brittiska imperiet och det därmed sammanhörande brittiska samväldet och dess allierade, Amerikas förenta stater, befinner sig i sina ”yttersta dagar”. Den internationella anordning som dessa politiska organisationer är ståndaktiga förkämpar för, nämligen Förenta nationerna med 152 nationer som medlemmar, befinner sig likaså i sina ”yttersta dagar”. Hur oförnuftigt är det då inte att hävda att den långa kristna eran är de ”yttersta dagar” som avses i Joels profetia!
21. Medgavs det ingen liknande period av ”yttersta dagar”, inget duplikat, med avseende på Joels profetia om helig ande?
21 Petrus stödde sig på den faktiska utvecklingen och tillämpade Joels profetia på det yttersta slutet på den judiska tingens ordning i Mellersta Östern. Men Petrus sade inte, liksom inte heller Joel 2:28, 29 gör det, att det inte skulle finnas någon liknande period av ”yttersta dagar”, något duplikat, under vilken den heliga anden på ett motsvarande sätt skulle bli markerat och tydligt utgjuten.
22. a) Blev alla dragen i profetian i Joel 2:28—32 uppfyllda under ”de yttersta dagarna” för den forntida judiska ordningen? b) Uppfylldes alla delar av den sammansatta fråga som lärjungarna ställde till Jesus då på den tiden, eller vad återstod att bevisas?
22 Dessutom var det inte så att allt det som Joel förutsade i förbindelse med utgjutandet av den heliga anden, nämligen förebud i himmelen, tecken på jorden, blod, eld, rökdis, förmörkandet av solen, månens förvandling till blod, uppfylldes under de ”yttersta dagar” i vilka aposteln Petrus levde. För att Jehova, han som inspirerat profetian, skulle bevisas vara sannfärdig i allt vad han förutsagt, måste det följaktligen bli en annan tidsperiod kallad ”de yttersta dagarna” för att alla delar av hans profetia skulle förverkligas. Ytterligare historiska fakta måste anföras till svar på den fråga som de fyra apostlarna förelade Jesus Kristus: ”Vad skall vara tecknet på din närvaro [parousiʹa] och på avslutningen på tingens ordning?” (Matt. 24:3) De vittnesbörd som står att få i vår tid bevisar att vi själva lever i den nutida uppfyllelsen av ”de yttersta dagarna”. Men sedan när, och varför? Det är åt dessa frågor vi härnäst med uppriktigt hjärta måste ägna vår uppmärksamhet.
[Infälld text på sidan 22]
”Yttersta dagar” med en längd av 41 år markerade avslutningen av den judiska tidsålderns 1.582 år
[Infälld text på sidan 23]
”Yttersta dagar” sedan år 1914 utgör höjdpunkten på en period av mer än 4.000 år för hela världsordningen
[Infälld text på sidan 24]
En avslutande period av ”yttersta dagar” är nödvändig för att fullständigt uppfylla Joel 2:28, 29