En ”vämjelighet” kan inte åstadkomma fred

”När ni ... får se Jerusalem vara omringat av lägrade krigshärar, ... då må de som är i Judeen börja fly till bergen.” — LUKAS 21:20, 21.

1, 2. a) Varför kommer människan aldrig att åstadkomma fred genom sådana organisationer som Förenta nationerna? b) Hur skall Gud åstadkomma fred på jorden?

HUR människor än försöker åstadkomma fred och säkerhet genom sådana institutioner som Förenta nationerna, så kommer de ändå aldrig att lyckas. Varför inte det? Därför att mänskligheten i våra dagar inte lever i fred med Gud, och den enda grunden till bestående säkerhet är att människan lever i fred med sin Skapare. (Psalm 46:2—10; 127:1; Jesaja 11:9; 57:21) Hur kan detta problem lösas? Lyckligtvis har Jehova redan saken i sin hand. Guds rike genom hans Son, Jesus, är det som till sist skall skänka denna jord fred och säkerhet. Så här sjöng änglarna vid Jesu födelse: ”Ära i höjderna där ovan åt Gud, och på jorden frid bland människor av godvilja.” — Lukas 2:14; Psalm 72:7.

² Under det första århundradet förkunnade Jesus om Guds rike och gav de fredstiftande tillfälle att bli Guds söner och medregenter till honom i detta rike. (Matteus 4:23; 5:9; Lukas 12:32) De händelser som följde liknade mycket händelser i vårt eget århundrade. Vi kommer att lära oss mycket om den framtida kursen för människans organisation för ”fred och säkerhet”, Förenta nationerna, genom att studera dessa händelser.

Judarna gör ett val

3. Vem försökte bevara internationell fred och säkerhet på Jesu tid, och varför kunde detta aldrig lyckas fullständigt?

³ På Jesu tid härskade det romerska världsväldet över stora delar av jorden, och det hade sina egna uppfattningar om fred och säkerhet. Genom sina legioner hade det drivit igenom pax romana (den romerska freden) över mycket av den då kända världen. Men pax romana kunde aldrig bli en bestående fred, eftersom det hedniska Rom och dess legioner aldrig kunde åstadkomma en försoning mellan människan och Gud. Därför var det rike som Jesus förkunnade långt överlägset.

4. Hur reagerade de flesta judar för Jesu predikande? Men vad utvecklades ändå gradvis under det första århundradet?

⁴ Men de flesta av Jesu landsmän förkastade Guds rike. (Johannes 1:11; 7:47, 48; 9:22) Deras styresmän, som betraktade Jesus som ett hot mot den nationella säkerheten, överlämnade honom till att avrättas och vidhöll: ”Vi har ingen kung utom kejsaren.” (Johannes 11:48; 19:14, 15) Men några judar — och senare också många hedningar — erkände med glädje Jesus som Guds utvalde kung. (Kolosserna 1:13—20) De predikade om honom i många länder, och Jerusalem blev centrum för en internationell skara av kristna. — Apostlagärningarna 15:2; 1 Petrus 5:9.

5, 6. a) Hur utvecklades förhållandet mellan judarna och Rom? b) Vilken varning gav Jesus, och hur räddade den de kristnas liv år 70 v.t.?

⁵ Trots det förhållandet att judarna hade valt kejsaren framför Kristus, försämrades snart relationerna mellan Jerusalem och Rom. Judiska zeloter förde gerillakampanjer mot det romerska imperiet tills det till slut, år 66 v.t., bröt ut öppet krig. Romerska trupper försökte återställa pax romana, och snart var Jerusalem belägrat. Detta var betydelsefullt för de kristna, för Jesus hade många år tidigare varnat: ”När ni ... får se Jerusalem vara omringat av lägrade krigshärar, vet då att dess ödeläggande har närmat sig. Då må de som är i Judeen börja fly till bergen, och de som är mitt i Jerusalem bör dra ut.” (Lukas 21:20, 21) Jerusalem var nu omringat, och de kristna väntade på ett tillfälle att kunna fly.

⁶ Detta kom snabbt. Romarna underminerade tempelmuren, och många judar var redo att kapitulera, när den romerske härföraren, Cestius Gallus, oväntat drog tillbaka sina trupper och gav sig i väg därifrån. Zeloterna grep tillfället att reorganisera sitt försvar, men de kristna lämnade den dömda staden. År 70 v.t. var de romerska legionerna tillbaka och lägrade sig runt Jerusalems murar, och den här gången förstördes staden. Hur påverkar denna historiska tragedi oss? På detta sätt: Jesu varning, som räddade hans efterföljares liv, har också betydelse för oss i våra dagar.

Mer än en uppfyllelse

7—9. a) Hur vet vi att Jesu profetia om att Jerusalem skulle omringas av krigshärar skulle få mer än en uppfyllelse? b) Hur stöder läsandet av Daniels bok med förstånd detta?

⁷ Denna varning utgjorde en del av en lång profetia, som Jesus uttalade som svar på en viktig fråga. Hans efterföljare hade frågat: ”När skall dessa ting [förstörandet av det judiska templet] inträffa, och vad skall vara tecknet på din närvaro och på avslutningen på tingens ordning?” Som svar gav Jesus ett tecken som bestod av många drag, inbegripet Jerusalems belägring. (Matteus 24; Markus 13; Lukas 21) Under åren efter Jesu död uppfylldes många drag i denna profetia, och kulmen nåddes när Jerusalem och den judiska ordningen förstördes år 70 v.t. — Matteus 24:7, 14; Apostlagärningarna 11:28; Kolosserna 1:23.

⁸ Men lärjungarna hade också frågat om Jesu ”närvaro”, som bibeln förbinder med slutet på en hel världsomfattande tingens ordning. (Daniel 2:44; Matteus 24:3, 21) Eftersom Jesu andliga närvaro och slutet på den världsomfattande tingens ordning inte inträffade under det första århundradet, kunde man förvänta en större, framtida uppfyllelse av Jesu profetia, där de där händelserna under det första århundradet utgjorde ett mönster för den större uppfyllelsen. Detta skulle inbegripa en större uppfyllelse av Jesu varning om Jerusalems förstöring.

⁹ Detta blir tydligare, om vi undersöker det sätt varpå denna varning blev upptecknad i de andra två böcker i bibeln där den förekommer. I Matteus beskrivs de belägrande trupperna så här: ”Vämjeligheten som vållar förödelse, den som är omtalad genom profeten Daniel, ... [står] på helig plats.” (Matteus 24:15) I Markus’ redogörelse står ”vämjeligheten ... där den inte borde” stå. (Markus 13:14) Matteus’ redogörelse säger att ”vämjeligheten” också omnämndes i Daniels bok. Uttrycket ”vämjeligheten” förekommer faktiskt tre gånger i den boken: en gång (i pluralis) i Daniel 9:27 (NW), där det utgör en del av en profetia som uppfylldes när Jerusalem förstördes år 70 v.t., och därefter i Daniel 11:31 (NW) och Daniel 12:11 (NW). Enligt dessa båda senare skriftställen skulle en ”vämjelighet” ställas upp under ”den fastställda tiden” (NW) eller ”ändens tid”. (Daniel 11:29; 12:9) Vi har levt i ”ändens tid” sedan år 1914; därför är Jesu varning tillämplig nu också. — Matteus 24:15.

Kristenhetens val

10, 11. Hur har händelser under vårt århundrade liknat det som skedde under det första århundradet?

¹⁰ Under vårt århundrade har händelserna följt ett mönster som liknar det som förekom under det första århundradet. Precis som på den tiden finns det nu ett världsvälde som behärskar världsscenen. Det nutida världsväldet är det anglo-amerikanska, som verkligen försöker tvinga på mänskligheten sina egna uppfattningar om fred och säkerhet. Under det första århundradet förkastade det köttsliga Israel Jesus som Guds smorde kung. År 1914 började Jesu ”närvaro” som Jehovas på tronen insatte kung. (Psalm 2:6; Uppenbarelseboken 11:15—18) Men nationerna, kristenhetens nationer inbegripna, vägrade att erkänna honom. (Psalm 2:2, 3, 10, 11) De blev faktiskt invecklade i ett fruktansvärt världskrig om internationell suveränitet. Kristenhetens religiösa ledare har — likt de judiska ledarna — tagit ledningen i att förkasta Jesus. Alltsedan år 1914 har de hela tiden uppträtt på den politiska arenan och har motstått predikandet av de goda nyheterna om Riket. — Markus 13:9.

¹¹ Men många människor i våra dagar har precis som på Jesu tid med glädje erkänt Jehovas kung och har spritt de goda nyheterna om hans rike runt världen. (Matteus 24:14) Som en följd av detta ger nu mer än två och en halv million Jehovas vittnen uttryck åt sin lojalitet mot Guds rike. (Uppenbarelseboken 7:9, 10) De har fullständig tro på den anordning Jehova har för att skänka fred och säkerhet och är därför neutrala till denna världens politik. — Johannes 17:15, 16; Efesierna 1:10.

”Vämjeligheten” i våra dagar

12. Vad är den nutida ”vämjeligheten”?

¹² Vad är då den nutida ”vämjeligheten som vållar förödelse”? Under det första århundradet var den de romerska trupperna utskickade för att återinföra pax romana i Jerusalem. Men i modern tid blev de nationer som kämpade i första världskriget desillusionerade när det gällde nyttan av totalt krig för att införa fred och experimenterade med någonting nytt: en internationell organisation för att bevara världsfreden. Denna började sitt liv år 1919 som Nationernas förbund och existerar fortfarande som Förenta nationerna. Här har vi den nutida ”vämjeligheten som vållar förödelse”.

13, 14. a) Vilka smickrande uttalanden har gjorts av kristenheten om ”vämjeligheten”? b) Varför var detta avgudadyrkan, och var placerade detta ”vämjeligheten”?

¹³ Det är av intresse att det hebreiska ord som i Daniels bok översatts med ”vämjelighet” är shiq·qutsʹ. I bibeln används detta ord huvudsakligen om avgudar och avgudadyrkan. (1 Kungaboken 11:5, 7, NW) Läs med detta i tankarna några religiösa ledares kommentarer om förbundet:

”Vad är denna vision av en världsfederation av mänskligheten, ... om det inte är Guds rike?” ”Nationernas förbund är fast förankrat i evangeliet.” (Förbundsrådet för Kristi kyrkor i Amerika) ”Man kan påstå att alla [Nationernas förbunds] mål och all dess verksamhet fullgör Guds vilja, som den gjorts känd i Jesu Kristi lära.” (Anglikanska kyrkans biskopar) ”Mötet rekommenderar därför alla kristna människor att stödja och be för Nationernas förbund som det enda redskap som finns för att uppnå [fred och säkerhet].” (Baptisternas, kongregationalisternas och presbyterianernas allmänna organ i Storbritannien) ”[Nationernas förbund] är det enda organiserade försök som har gjorts för att förverkliga de önskemål som gång på gång framförts av påvestolen.” — Kardinal Bourne, Westminsters ärkebiskop.

¹⁴ När nationerna inte bara förkastade Guds rike, utan också upprättade sin egen organisation för att åstadkomma fred, så var detta uppror. När kristenhetens religiösa ledare identifierade den organisationen med Guds rike och evangeliet och förklarade att den var ”det enda redskap” som fanns för att åstadkomma fred, så var detta avgudadyrkan. De satte den i Guds rikes ställning, ”på helig plats”. Den stod sannerligen där den ”inte borde” stå. (Matteus 24:15; Markus 13:14) Och religiösa ledare fortsätter att stödja förbundets efterträdare, Förenta nationerna, i stället för att rikta människors blickar på Guds upprättade rike.

Faran för kristenheten

15, 16. Hur utvecklas förhållandena mellan kristenheten och de nationer som stöder ”vämjeligheten”?

¹⁵ Trots att kristenhetens religioner valde Nationernas förbund och dess efterträdare framför Guds rike, så har deras relationer till dessa organisationers medlemsnationer försämrats. Detta liknar det som hände mellan judarna och Rom. Sedan år 1945 har Förenta nationerna omfattat fler och fler länder som antingen är icke-kristna eller kristendomsfientliga, och detta lovar inte gott för kristenheten.

¹⁶ I många länder finns det dessutom motsättningar mellan kristenhetens religioner och staten. I Polen betraktas således den katolska kyrkan som en motståndare till regimen. I Nordirland och Libanon har kristenhetens religioner förvärrat problemen med fred och säkerhet. Dessutom har kristenhetens religioner frambringat somliga som, likt de judiska zeloterna, uppmuntrar till våld. Det protestantiska Kyrkornas världsråd har gett bidrag till terroristorganisationer, samtidigt som katolska präster kämpar i djunglerna som gerillasoldater och tjänar i revolutionära regeringar.

17. a) Vad är det nutida Jerusalem? b) Vad kommer till slut att hända med det?

¹⁷ Tiden får utvisa hur mycket relationerna mellan kristenhetens religioner och nationerna kommer att försämras, men händelser under det första århundradet har redan förebildat hur allt detta kommer att sluta. Precis som Jesus förutsåg förstörde till slut Roms härar Jerusalem under det första århundradet, med mycket lidande som följd. Enligt det profetiska mönstret kommer nationerna tillsammans med Förenta nationerna att angripa och förinta ”Jerusalem”, det vill säga kristenhetens religiösa uppbyggnad. — Lukas 21:20, 23.

Fly till bergen

18. Vad bör människor med ödmjuka hjärtan göra, när de inser att ”vämjeligheten” är på plats?

¹⁸ Efter det att ”vämjeligheten” visat sig under det första århundradet fick de kristna tillfälle att fly. Jesus rådde dem att göra detta omedelbart, eftersom de inte visste hur länge detta tillfälle skulle stå öppet. (Markus 13:15, 16) När människor med ödmjuka hjärtan i våra dagar inser att ”vämjeligheten” finns, bör de likaså omedelbart fly ut ur kristenhetens religiösa domän. Varje sekund de stannar där inne riskerar de sitt andliga liv, och vem vet hur länge tillfället att fly står öppet för dem?

19, 20. a) Vad gjorde de kristna under det första århundradet, när de såg Jerusalem vara omringat av romerska härar? b) Vad representeras av ”bergen” i våra dagar, och vad bör driva människor med ödmjuka hjärtan i våra dagar att fly dit?

¹⁹ I Lukas’ evangelium uppmanades de kristna på den tiden att fly, när de såg ”Jerusalem vara omringat av lägrade krigshärar”. Som vi redan har sett, så kom dessa krigshärar år 66 v.t., och tillfället att fly kom samma år, när Cestius Gallus drog tillbaka sina trupper. Efter det att de kristna hade flytt fortsatte kriget mellan judarna och romarna — även om det inte pågick runt Jerusalem. Vespasianus skickades av kejsar Nero till Palestina, och framgångsrika fälttåg fördes där åren 67 och 68. Därefter dog Nero, och Vespasianus blev indragen i striden om den kejserliga tronen. Men efter det att han gjorts till kejsare år 69 v.t. sände han sin son, Titus, för att avsluta det judeiska kriget. År 70 v.t. förstördes Jerusalem.

²⁰ Men de kristna dröjde inte kvar i Jerusalem för att uppleva allt detta. Så snart de såg de belägrande krigshärarna, visste de att staden var i dödsfara. Det är likadant i våra dagar: redskapet till kristenhetens förstöring har redan framträtt. Därför bör vi, så snart som vi inser vilken fara kristenheten befinner sig i, ”fly till bergen”, den tillflyktsort Jehova har berett hos sin teokratiska organisation. Andra profetior ger oss orsak att tro att det inte kommer att bli något andrum mellan nationernas inledande angrepp på kristenheten och ödeläggandet av den. Det kommer i sanning inte att finnas något behov av något sådant uppehåll i fientligheterna. Människor med ödmjuka hjärtan är förståndiga om de nu flyr ut ur kristenheten.

Jerusalem och kristenheten

21. Varför visade sig ”vämjeligheten” vid slutet av ändens tid för Jerusalem, då den däremot under vårt århundrade visade sig vid början av ändens tid för denna ordning?

²¹ Bör vi bli förvånade över det förhållandet att ”vämjeligheten” under det första århundradet visade sig strax innan Jerusalem förstördes, medan den däremot i våra dagar visade sig alldeles i början av denna världens ändes tid? Nej. I båda fallen visade sig ”vämjeligheten” vid den tidpunkt då Jehova ville att hans folk skulle fly. Under det första århundradet måste de kristna bli kvar i Jerusalem under en tid för att predika där. (Apostlagärningarna 1:8) Inte förrän år 66 v.t., när förstöringen var nära förestående, visade sig en ”vämjelighet” och manade dem att fly. Men att man befinner sig ”i” det nutida Jerusalem innebär att man är en del av kristenhetens religiösa domän.a Det är omöjligt att tjäna Jehova på ett godtagbart sätt i en sådan fördärvad och avfällig miljö. Därför visade sig ”vämjeligheten” tidigt under denna världens ändes tid och varskodde de kristna om att det var dags att fly. Flykten ut ur kristenheten pågår — varje människa blir manad att fly så snart som hon inser att ”vämjeligheten” står på plats.

22. Vilka frågor återstår att besvara?

²² Men vi kan fråga: Vad är det då som leder fram till denna mycket oväntade åtgärd, förintandet av kristenheten genom militariserade element inom Förenta nationerna? När kommer detta att hända? Och hur kan detta bidra till fred och säkerhet på vår jord? Dessa frågor skall vi behandla i följande artikel.

[Fotnoter]

Kommer du ihåg?

◻ Varför måste Jesu profetia om ”vämjeligheten” ha en nutida uppfyllelse?

◻ Vad är ”vämjeligheten” i våra dagar, och sedan när har den varit på plats?

◻ Vad är det nutida Jerusalem i Jesu profetia?

◻ Hur hjälper Lukas 21:20, 21 oss att inse att det är bråttom att fly?

◻ Vad är ”bergen”, som människor med ödmjuka hjärtan flyr till?

[Infälld text på sidan 11]

När kristenhetens religiösa ledare identifierade Förenta nationerna med Guds rike och evangeliet, var detta avgudadyrkan