”Ditt ord är sanning”

Vad är att säga om det så kallade ”Markusfragmentet”?

DEN spanske, jesuitiske vetenskapsmannen José O’Callaghan hävdar att nio fragment från Dödahavsrullarna är delar av de kristna grekiska skrifterna. Ett av fragmenten, som endast är något större än ett tumavtryck, dateras av honom till omkring 50 v.t. Han menar att det är en del av Markus 6:52, 53, och det har blivit föremål för stor uppmärksamhet.

Populära tidningar och tidskrifter har talat om O’Callaghans arbeten som ”århundradets största bibliska upptäckt”, ”det mest sensationella bibliska fynd som gjorts på senare tid” och som ”kan revolutionera den nytestamentliga forskningen” med sina ”världsomskakande antydningar”. Försiktiga vetenskapsmän och bokförlag har emellertid väntat på ytterligare upplysningar innan de gett uttryck åt sådana skarpt markerade åsikter. Lägg märke till vad fakta visar om detta förmenta brottstycke av Markus’ evangelium.

Fragmentet (som kallas 7Q5) — en avbildning visas här — innehåller mindre än ett dussin något så när tydliga grekiska bokstäver. Men den del av Markus 6:52, 53 som O’Callaghan hävdar att fragmentet delvis representerar kräver mer än hundra bokstäver. Vi har delat upp raderna i dessa verser enligt vad hans teori kräver och har visat hur de återges från de flesta grekiska texter.

Som man lätt kan se måste man uppenbarligen lägga till den allra största delen av dessa verser. Men vad avslöjar egentligen en undersökning av fragmentet?

Som framgår av illustrationen är rad 1 praktiskt taget obefintlig.

I rad 2 är endast omkring hälften av bokstäverna i det ord, som enligt utsago skall översättas ”deras”, intakta; återstoden av raden måste till största delen rekonstrueras.

Därefter, i rad 3, framträder vad som tolkas såsom fragmentets enda fullständiga ord, KAI (det vanliga grekiska ord som betyder ”och”). Om man antar att detta är ett fragment av den nämnda delen av Markus, skulle de båda bokstäver som följer därefter stå för början av det grekiska uttryck som återges med ”hade farit över”. Trots att dessa båda bokstäver borde vara DI, såsom i alla grekiska bibelhandskrifter, tycks de i detta fragment vara TI. Återstoden av raden fattas.

I rad 4 återfinns endast två fullständiga bokstäver, som sägs vara NE i ”Gennesarets”. O’Callaghan påstår att det som tycks vara delar av två andra bokstävers konturer på vardera sidan om de fullständiga bokstäverna representerar N och S. De övriga bokstäverna på raden är bortrivna.

I rad 5 framträder ett fullständigt E och tillräckligt mycket av en annan bokstav för att man skall kunna tyda den som ett S; resten av raden fattas.

Enligt O’Callaghans förmodade uppställning av sidan skulle det ord i rad 3 som återges med ”till andra stranden” (vilket återfinns i praktiskt taget alla grekiska texter) saknas i den handskrift som detta fragment är en del av.

Dateringen 50 v.t., som grundats på skrivstilen, kan också ifrågasättas. Andra forskare daterar fragmentet till år 100 eller till och med så sent som år 150 v.t. Av dessa och andra skäl är det inte underligt att många forskare inte omfattar O’Callaghans teori.

Pierre Benoit, som är chef för École Biblique et Archéologique Française i Jerusalem, har till exempel undersökt de verkliga fragmenten (O’Callaghan arbetade med fotokopior). New York Times rapporterade följande om Benoits utlåtande: ”Skriften på papyrusstyckena är otydlig, sade fader Benoit i en intervju, men inte ens genom att uppbjuda all sin fantasi kunde han få de tecken som verkligen finns där att stämma överens med de grekiska bokstäver som är nödvändiga för att bevisa fader O’Callaghans antagande. En fläck, som på fotokopiorna kunde tydas som en del av en grekisk bokstav, enligt fader O’Callaghans tolkning, visade sig i det ursprungliga fragmentet inte vara något annat än ett hål i papyrusen.” — 30 juli 1972, sid. 14.

Det är berömvärt att somliga förespråkare för en tidig datering av fragmentet önskar tysta munnen på dem som hävdar att Markus sammanställdes långt efter Jesu död. Men krävs det ett litet tvivelaktigt papyrusfragment för att åstadkomma detta? Varför inte undersöka vad Markus’ evangelium i sig självt framhåller?

Tänk till exempel på Markus’ profetiska citat av Jesu ord angående Jerusalems fall. Romarna ödelade inte Jerusalem förrän år 70 v.t. Men Markus’ skildring citerar Jesu ord såsom om de ännu hörde framtiden till. Om Markus’ skildring skrevs efter år 70 v.t., varför upptecknade då inte Markus uppfyllelsen? Visar inte detta att Jesus var en sann profet? Det är alltså uppenbart att på just denna punkt visar Markus’ skildring i sig själv att den skrevs innan dessa händelser ägde rum år 70 v.t. — Mark. 13:14—20; jämför Lukas 21:20—23.

Men även om 7Q5 (eller något annat liknande fragment som längre fram kan komma i dagen) bevisas vara vad det föreges vara, är det då troligt att detta skulle påverka dem som ändå inte har någon verklig tro på bibeln? Kom ihåg att det var i en grotta i närheten av den plats där dessa fragment blivit funna som den hebreiska skriftrullen av hela boken Jesaja hittades år 1947. Den bevisade att den traditionella (massoretiska) texten har vidarebefordrats till oss i huvudsak korrekt.

Men tror verkligen de flesta människor, ens i kristenheten, att Jesajas bok är inspirerad av Gud, nu när det har gått cirka tjugofem år sedan man fann Jesajarullen? Har de religiösa lärde verkat för att inprägla detta mycket viktiga faktum i kyrkobesökarnas sinnen?

Nej! De flesta av dem har i stället ägnat sig åt rullens skrivstil! Eller krånglat med erkänt obetydliga avvikelser från den traditionella texten! Om en hel rulle inte övertygar människor om pålitligheten hos bibelns text, hur skall då några pusselbitsliknande fragment kunna göra detta?

Även om de sanna kristna verkligen följer sådana upptäckter med intresse, kommer de med förtröstan ihåg att deras tro inte vilar på några tvivelaktiga papyrusfragment, utan på bibelns klara budskap och på dess levande upphovsman. — 2 Tim. 3:16, 17.

[Bild på sidan 21]

1) ”skett med bröden,

2) utan deras hjärtan voro

3) förstockade. När de hade farit över till andra stranden,

4) kommo de till Gennesarets land och

5) lade till där.”