Understödda av hoppet om tusenårsriket
”Lär er nu av liknelsen om fikonträdet: Så snart som dess unga gren blir mjuk och får löven att spricka fram vet ni att sommaren är nära. Likaså vet ni också, när ni ser dessa ting inträffa, att han är nära, vid dörrarna.” — Mark. 13:28, 29.
1, 2. a) Vad har en av världens ledande män sagt om krig och fred? b) Men vilket hopp erbjöd Jesus? (Jämför Lukas 21:29—31.)
”I VÄTEBOMBENS tidevarv finns ingen skillnad längre som är av någon betydelse mellan världsomfattande krig och världsomfattande självmord.” Så uttalade sig Förenta staternas president, då han kom tillbaka efter att ha undertecknat SALT 2-avtalet med Sovjetunionen. Han antydde också att världen har befunnit sig i en ”skumraskfred”, ständigt stått inför den dystra utsikten till ”ett förintande kärnvapenkrig, ett krig som i fråga om skräck och förödelse och död skulle ställa alla krigen sammantagna under människans långa och blodiga historia helt i skuggan”. Men skall förhållandena leda till världsomfattande självmord? Låt oss undersöka vad ”Människosonen”, Jesus Kristus, svarar enligt den bibelbok vi kallar Markus.
2 När Jesus Kristus förutsade vissa händelser, de ”ting [som skulle] inträffa” nu på 1900-talet, gjorde han jämförelser mellan dem och fikonträdet vid den tid då ”dess unga gren blir mjuk och får löven att spricka fram” — ett bevis för att sommaren är nära. (Mark. 13:28, 29) Detta svarar mot den tid då Jesus kommer för att verkställa dom. Därpå skall ”de tusen åren” följa, de år under vilka djävulen inte mer skall vilseleda nationerna. — Upp. 20:2, 3.
3. a) Hur har människor påverkats av de ”ting [som vi sett] inträffa” och som Jesus talade om? b) Hur bör Jesu lärjungar betrakta dessa händelser?
3 Men de ”ting [som vi sett] inträffa” har inte varit angenäma. När Jesus profeterade om dem, uppmuntrade han oss med dessa ord: ”När ni får höra krig och rykten om krig, bli då inte förfärade; dessa ting måste inträffa, men ännu är det inte slutet. Ty nation skall resa sig mot nation och rike mot rike, det skall vara jordbävningar på den ena orten efter den andra, det skall vara hungersnöd. Dessa ting är början till nödens våndor.” (Mark. 13:4, 7, 8) Jesu lärjungar har därför inte varit överdrivet oroade av de förskräckliga händelserna på jorden sedan ”nationernas fastställda tider” löpte ut år 1914. (Luk. 21:24—28) De är alla en antydan om att Kristus Jesus, Människosonen, ”är nära, vid dörrarna”, och att hans uppväckta efterföljare, som gått i hans fotspår, inom kort skall regera som kungar tillsammans med honom ”de tusen åren”. — Matt. 24:33; Upp. 20:4.
”TA ER SJÄLVA I AKT”
4. Varför har Jehovas vittnen ofta fått lida mer än andra, och hur heter det i Markus 13:9 om detta?
4 Jämte många andra människor har Jehovas vittnen fått lida på grund av dessa ”nödens våndor”. Ibland har de nödgats utstå ännu mer än andra, för den tidsperiod är nu här då djävulen är särskilt vred på dem ”som håller Guds bud”. (Upp. 12:12, 17) Jesus talar om detta och säger: ”Men ni, ta er själva i akt; man skall överlämna er åt lokala domstolar, och ni skall bli pryglade i synagogor och ställas inför landshövdingar och kungar för min skull, till ett vittnesbörd för dem.” — Mark. 13:9.
5. Vad har Jehovas vittnen upplevt sedan 1914, under det att de vandrat vidare mot målet, tusenårsriket?
5 Hur sant har inte detta visat sig vara under den tid som följt på 1914! Samvetsgranna bibelforskare utsattes för klappjakt och förföljelse i flertalet nationer som deltog i första världskriget. Förföljelsevågorna omslöt Jehovas tyska vittnen under 1930-talet och in på 1940-talet, men de lyckades inte tillintetgöra dem. Under andra världskriget tog flertalet nationer på jorden del i en hatkampanj mot Jehovas vittnen. Men trots de lidanden som dessa kristna fick utstå, hade de alltid det strålande hoppet om det välsignade tusenåriga styret för sina ögon; och det är hänemot den tidens lycka som de har fortsatt att vandra. — Upp. 20:6.
6. a) Vilket ”vittnesbörd” har Jehovas folk måst avge? b) I vilken omfattning har orden i Markus 13:10 blivit uppfyllda i våra dagar?
6 Intill denna dag tvingas Jehovas folk att träda fram inför domare och styresmän i många länder, såsom ”ett vittnesbörd för dem”. Detta beror på att Guds tjänare först och främst ger sin undersåtliga tro och lydnad åt Kristi rike, och om det sade Jesus själv: Det ”är ingen del av denna världen”. (Joh. 18:36) Det beror också på att de tar del i att nitiskt uppfylla följande ord i Jesu profetia: ”Och de goda nyheterna måste först predikas i alla nationerna.” (Mark. 13:10) Har detta blivit utfört sedan 1914? Ja, det har det sannerligen! Inte i enbart mänsklig kraft, utan genom Guds andes kraft, har Jehovas vittnen täckt jorden i en kampanj med att predika och göra lärjungar. I dag är det mer än två millioner vittnen som förkunnar hoppet om tusenårsriket ”till den bebodda jordens yttersta ändar”. — Sak. 4:6; Rom. 10:18.
7. I vilka avseenden har Jehovas vittnen upplevt att de fått hjälp av Guds kraft, hans dynamiska energi? (Jes. 40:28—31)
7 Genom sin kraft, sin dynamiska energi, understöder Gud sitt folk på ett förunderligt sätt, när dess medlemmar fortfarande råkar ut för sådana situationer som Jesus beskrev, då han fortsatte: ”Men när man för bort er för att överlämna er, var då inte på förhand bekymrade för vad ni skall säga; utan vad som än ges er i den stunden, säg detta; det är nämligen inte ni som talar utan den heliga anden. Vidare skall en bror utlämna sin egen bror till döden och en far sitt barn, och barn skall sätta sig upp mot föräldrar och sända dem i döden; och ni skall vara föremål för hat från alla för mitt namns skull.” — Mark. 13:11—13.
8. Hur har helig ande ofta bistått medlemmar av Guds folk, när de utsatts för påfrestningar?
8 I denna tid, tiden för uppfyllelsen av ”tecknet” som Jesus förutsade, har Jehova vid många tillfällen gett helig ande och vägledning, när behovet varit som störst. (Mark. 13:4) Ett av Jehovas vittnen, en trogen resande tillsyningsman, greps för någon tid sedan, därför att han predikade de ”goda nyheterna”, och de som gripit honom beredde sig att avrätta honom. Men han gjorde invändningar och sade att de först måste låta honom få en opartisk rättegång. När rättegång beviljades honom, begärde han att man skulle föra protokoll. Med Jehovas andes hjälp avgav tillsyningsmannen ett utmärkt vittnesbörd om Guds rike och citerade många bibelställen. Allt detta togs med i domstolsprotokollet. Han blev emellertid dömd till döden. Men han meddelade då domstolen att lagen tillerkände honom rätten att överklaga domstolsbeslutet. Man lät honom då vädja till en högre rätt på grundval av domstolsprotokollet. Den högre rätten upphävde beslutet och satte den resande tillsyningsmannen på fri fot, så att han kunde fortsätta att predika om Guds rike. Helig ande hade hjälpt honom att vinna segern! — Jämför Apostlagärningarna 4:13, 31; 5:32.
9. Vilka problem har vittnena måst ta itu med och övervinna, när det gäller familjemedlemmar?
9 Som Jesus förutsade har icke troende familjemedlemmar rest sig upp som förföljare. Det har hänt då och då att vittnen blivit förrådda av sina egna upproriska barn; detta har t. ex. hänt i ett flyktingläger i Afrika. Också i jämförelsevis fredliga länder har Jehovas vittnen ibland måst kämpa med bittert motstånd från en äkta man eller en hustru eller från andra familjemedlemmar. När dessa vittnen taktfullt vittnar och kärleksfullt försöker hjälpa sådana motståndare, blir de allesammans understödda, ja, uppehållna av Jesu försäkran att ”den som har hållit ut till slutet, han skall bli frälst”. — Mark. 13:13; jämför Markus 10:28—30; 1 Petrus 3:1—4.
HUR MAN URSKILJER ”VÄMJELIGHETEN SOM VÅLLAR FÖRÖDELSE”
10. Vilken fråga uppstår med anledning av orden i Markus 13:14?
10 Alla som ivrigt längtar efter det annalkande tusenårsriket berörs i hög grad av uppfyllelsen av Jesu därpå följande ord: ”Men när ni får se vämjeligheten som vållar förödelse stå där den inte borde (läsaren bör bruka urskillning), då må de som är i Judeen börja fly till bergen.” (Mark. 13:14) Vad är ”vämjeligheten som vållar förödelse”?
11. a) Hur har Guds rike och ”vämjeligheten!” visat sig stå i motsatsställning till varandra? b) Varför är Förenta nationerna något vämjeligt från Jehovas ståndpunkt?
11 ”Vämjeligheten som vållar förödelse” utgör en motsats till ”vår Herres [Jehova Guds] och hans Smordes [Kristi] rike”, som föddes i himmelen år 1914. (Upp. 11:15—12:12) Om detta rike heter det profetiskt: ”Skönt höjer det sig”, och det sägs vidare att det är ”skönhetens fullhet”. (Ps. 48:3; 50:2) Men nationerna började omedelbart larma mot detta rike. (Ps. 2:1—6) Ganska snart förde de fram Nationernas förbund, som senare framträdde i ny gestalt såsom Förenta nationerna. I Uppenbarelseboken i bibeln utmålas denna internationella organisation som något verkligt vämjeligt — ”ett scharlakansrött vilddjur ... fullt av hädiska namn och ... [med] sju huvuden och tio horn”. (Upp. 17:3, 8) Hur vämjelig är inte denna företeelse från Jehovas ståndpunkt! Den har nämligen blivit hälsad såsom det redskap som skall åstadkomma ”fred och säkerhet” — något som bara Kristi härliga rikes styre kan förverkliga för mänskligheten. — Jes. 9:6, 7; jämför 1 Tessalonikerna 5:3.
12. Hur har det stora Babylon blivit föremål för Jehovas ogunst, och vad kommer följden att bli för denna ”kvinna”?
12 Vilka har framställt sådana skrytsamma anspråk för detta mänskliga redskaps räkning? Framför allt kristenhetens prästerskap! I december 1918 prisade Förbundsrådet för Kristi kyrkor i Amerika det då föreslagna Nationernas förbund såsom ”det politiska uttrycket för Guds rike på jorden”. Mera nyligen, år 1965, förklarade påven Paul VI Förenta nationerna vara ”det sista hoppet om endräkt och fred”. Ända till innevarande år har påvar och prelater fortsatt med att trakta efter ynnestbevis från FN. Men var hör dessa präster hemma? De är fast knutna till en religiös ”sköka”, som i Uppenbarelseboken kallas ”det stora Babylon, modern till skökorna och till vämjeligheterna på jorden”. (Upp. 17:1, 3—6) Såsom den falska religionens världsvälde driver denna lösaktiga ”kvinna” sin handel med nationernas politiska ledare, medan hon öppet förklarar att hon tror på FN-”vilddjuret”, och hon låtsar rentav att hon ”sitter som drottning” överst på detta ”vilddjur” genom att försöka styra det. (Upp. 18:7) Men bäst som hon i sin förmenta ”skönhet” tycks ”sitta bra till” hos sina politiska ”älskare” skall FN:s radikala ”tio horn” börja ”hata skökan och ... göra henne öde och naken” och helt föröda henne. — Upp. 17:16.
13, 14. a) Varför bör vi nu vara angelägna om att vårt bemödande att ”fly till bergen” är fullständigt? b) Vad är det som tyder på att många fortfarande lyder befallningen i Uppenbarelseboken 18:4?
13 Med trons urskiljande blick kan de kristna redan nu se den där ”vämjeligheten” — FN — ”stå där den inte borde”, med sina ”horn” hotfullt vända mot kristenhetens så kallade ”heliga rike”. (Mark. 13:14; Matt. 24:15) Den falska religionens ödeläggelse närmar sig! Den har misstagit sig, då den satt sin förtröstan till det här ”vämjeliga” vilddjuret! När läsaren urskiljer dessa ting, vad bör han då göra? Jesus svarar: ”Börja fly till bergen.”
14 Till all lycka har ”de som är i Judeen” inte dröjt med att fly till Jehovas skyddande ”berg” utanför det ”riket” eller området. Följaktligen är Jehovas vittnen i dag, inom 205 länder och ögrupper jorden runt, flitigt upptagna med att varna för denna tingens ordnings snara slut. De har hörsammat den röst från himmelen som säger: ”Gå ut från henne [det stora Babylon], mitt folk, för att ni inte skall vara delaktiga med henne i hennes synder och för att ni inte skall få del av hennes hemsökelser. Ty hennes synder har hopat sig ända upp till himmelen, och Gud har påmint sig hennes orättvisor.” (Upp. 18:4, 5) Jehovas folk har sett till att de ”inte [längre] är någon del av världen”. (Joh. 15:19) Tusentals människor fortsätter att fly, vilket framgår av att sammanlagt 416.167 blev döpta under de tre år som följde på 1975.
EN BRÅDSKANDE SITUATION
15. Hur kan vi tillämpa rådet i Markus 13:15, 16 i vårt eget liv?
15 Jesus betonar den överhängande faran vid ”avslutningen” på tingens ordning, då han fortsätter: ”Den som är uppe på taket bör inte gå ner, inte heller gå in för att ta ut något ur sitt hus; och den som är ute på fältet bör inte vända tillbaka till tingen bakom sig för att hämta sin ytterklädnad.” (Mark. 13:15, 16) När svår olycka hotade på bibelns tid, skulle det ha varit dåraktigt av en människa att gå ner för yttertrappan från sitt rum på taket och gå in i huset för att rädda sina ägodelar. Den snabbaste vägen att komma undan var vanligen över angränsande tak. Och en jordbrukare, som var mycket lätt klädd för att kunna arbeta ute på fältet, skulle sätta sina utsikter att komma undan på spel, om han vände tillbaka för att hämta ett fint ytterplagg. Också i våra dagar kan man vinna frälsning genom att fly, ja, fly till Guds rike och ständigt sätta Rikets intressen först — inte genom att söka rädda undan materiella ting från en dödsdömd värld. — Jämför Lukas 9:62; 12:22—31; 17:31, 32.
16. a) För vilka blir det mycket svårt när den slutliga ”vedermödan” kommer? b) Vilken trösterik förväntan kan däremot gudfruktiga föräldrar ha?
16 Därpå säger Jesus: ”Ve de kvinnor som väntar barn och de som ammar i de dagarna!” (Mark. 13:17) Det var svåra tider — mycket svåra — för sådana människor då Roms kejserliga här ödelade Jerusalem år 70. Och det kommer att bli en svår tid för familjer som har lämnat Jehovas anordning för räddning utan avseende, när den slutliga ”vedermödan” drabbar jorden. Lyckligt nog kan gudfruktiga föräldrar, som vinnlägger sig om att fostra sina små ”i Jehovas tuktan och allvarliga förmaning”, förvänta att deras lydiga minderåriga barn skall tillerkännas familjeförtjänst, vilket kan betyda frälsning för dem. (Ef. 6:4; jämför 1 Korintierna 7:14.) Men överlevandets väg blir inte lätt, vilket framgår av vad Jesus ytterligare sade:
17. a) Vad kan vi räkna med under ”vedermödans” ”vinter”? b) Hur kan vi handla klokt och förståndigt nu, och vilket hopp kan vi i så fall ha beträffande framtiden? (Jes. 26:20, 21)
17 ”Bed oavbrutet att det [ert bemödande att fly] inte sker om vintern; ty de dagarna skall vara dagar av en vedermöda sådan som inte har förekommit från början av skapelsen, som Gud skapade, intill den tiden och som inte på nytt skall förekomma. Ja, om inte Jehova förkortade de dagarna, skulle inget kött bli frälst. Men för de utvaldas skull, deras som han har utvalt, har han förkortat de dagarna.” (Mark. 13:18—20) Individuellt kan vi misslyckas med vår flykt, om vi fördröjer den under en gynnsam tid, sådan som sommaren, och väntar till ”vedermödans” vinter. Under dessa onormala tider kan ingen räkna med att fortsätta att leva ett normalt liv. Ett klokt och förståndigt handlingssätt i dag är att fly till Guds rikes sida och att förbli där och att ge ut sig genom att leva ett självuppoffrande liv i en önskan att tjäna Rikets intressen. (Mark. 8:34—36; Matt. 6:33) Då vi med tillförsikt går den största av alla vedermödor till mötes, kan vi vara tacksamma för Jesu försäkran om att Jehova skall ”[förkorta] de dagarna” för att frälsa deras ”kött” som är honom hängivna — det vill säga de ”utvaldas”, deras som senare skall härska med Kristus, och deras som är medlemmar av den ”stora skaran”, som utgör en kärna av dem som skall leva på jorden under tusenårsriket. — Upp. 5:9, 10; 7:4, 9—17.
18. Hur kan vi förvänta att ”ängslan bland nationer” skall nå höjdpunkten? (Jes. 45:18)
18 Sedan Jesus varnat för ”lögnkrister och lögnprofeter”, av vilka många har framträtt i denna avgörande, slutgiltiga tid, talar han om fruktansvärda företeelser i himmelen och om sin ankomst såsom ”Människosonen” med ”stor kraft och härlighet”, vid den tid då han verkställer domen och samlar ihop de sina för frälsning. (Matt. 24:24; Mark. 13:26) Utan tvivel kommer det, på grund av att förråden av mat, bränsle och andra förnödenheter tryter och på grund av den fortsatta upplagringen av vapen för massförintelse, att bli stegrad ”ängslan bland nationer som inte känner utvägen ... medan människor blir vanmäktiga av fruktan och väntan på de ting som skall komma över den bebodda jorden”. (Luk. 21:25, 26) Om dessa nationer skall försöka gå självmordsvägen i ett alltomfattande kärnvapenkrig återstår att se. Men de kan inte, och skall inte, utplåna människorna från jordens yta! De ”utvalda” och deras följeslagare har ett fast och säkert löfte om räddning. — Luk. 21:28; Matt. 24:21, 22.
19. Vad kan vi förvänta att få se i en nära framtiden?
19 ”Nödens våndor” har i sanning medfört mycken sorg för människorna sedan ”nation” började ”resa sig mot nation” i ett världskrig. (Mark. 13:8) Men Jesus försäkrar oss om att alldeles som det förhållandet att sommaren närmar sig kan urskiljas tack vare de späda blad som fikonträdet låter spricka fram, så måste snart ”dessa ting [som nu] inträffar” nå höjdpunkten i och med att Kristus kommer för att verkställa domen. Så här lyder hans ord: ”Jag säger er i sanning att denna generation visst inte skall försvinna förrän alla dessa ting inträffar. Himmel och jord skall försvinna, men mina ord skall inte försvinna.” (Mark. 13:21—27, 30, 31) Dessutom får vi i den ”uppenbarelse”, som Jesus senare gav aposteln Johannes, den försäkran att de 1.000 åren av Guds rike med Kristus som kung skall följa på djävulens och alla hans gärningars försvinnande. — Upp. 20:2, 3; 1 Joh. 3:8.
”VAR STÄNDIGT VAKSAMMA”
20. a) Varför är det farligt att bli slö och sömnaktig i denna tid? b) Hur kan vi, i överensstämmelse med orden i Markus 13:34, 35, visa lojalitet mot vår Herre?
20 De avslutande orden i Jesu storslagna profetia innehåller en kraftfull varning för oss alla. Några kanske har blivit slöa och dåsiga, eller rentav har vaggats till sömns, därför att ”Människosonen” inte kom för att göra upp räkningen med nationerna vid den tid de hade förväntat. Hur farligt är inte detta! Jesus förmanar: ”Om denna dag eller den stunden har ingen vetskap, varken änglarna i himmelen eller Sonen, ingen utom Fadern. Ta er ständigt i akt, håll er vakna, för ni vet inte när det är den fastställda tiden.” Att vi inte känner den tiden utgör vägande skäl till att vi håller oss klarvakna. Dessutom kräver lojaliteten mot vår Herre Kristus, som vi bevisar genom att nitiskt predika de ”goda nyheterna” om hans ankomst, ständig vaksamhet från vår sida. ”Det är som en man som reste utomlands, som lämnade sitt hus och överlät myndigheten åt sina slavar, gav var och en hans arbete och befallde dörrvaktaren att ständigt vara vaksam. Var alltså ständigt vaksamma; ni vet ju inte när husets herre kommer.” — Mark. 13:32—35.
21. Med tanke på vilka löften bör vi ”ständigt [vara] vaksamma”?
21 När ”Människosonen” ”plötsligt kommer” för att verkställa dom, måtte han då inte finna oss sovande utan mycket verksamma med att göra vår Faders vilja. För vi skall bli välsignade, om vi har lytt Jesu ord: ”Vad jag säger er, det säger jag till alla: Var ständigt vaksamma.” (Mark. 13:37) Måtte vi bli understödda av Jehovas dyrbara löften, än vidare genom ”vedermödan” och in i den härliga fred som skall vara i 1.000 år under Guds rike med Kristus som kung! — Upp. 20:1—6; 21:1—5.
[Bild på sidan 15]
”Nödens våndor” för människorna började år 1914 och har ökat intill denna stund