Frågor från läsekretsen

● Blev tungomålstalandets gåva i den tidiga församlingen alltid ådagalagd genom att de talade på språk som människor använder, eller blev den ibland ådagalagd genom språk som var främmande för alla människor? — L. S., New York.

Paulus skrev: ”Om jag talar på människors och änglars tungomål men icke har kärlek, då har jag blivit ett ljudande stycke malm eller en skrällande cymbal.” (1 Kor. 13:1, NW) Här gjorde Paulus åtskillnad mellan människors och änglars tungomål, och det senare kunde förvisso inte förstås av människor. Men gåvan att genom anden tala tungomål har tydligen ibland satt människor i stånd att tala på änglars tungomål. Det är möjligt att vid pingstfestens tid, då anden blev utgjuten, somliga talade på änglars tungomål, vilket, då det var så främmande för människoöron, föranledde beskyllningen, att de kristna var berusade. Att de skulle vara druckna kunde bestämt inte användas som förklaring på den plötsliga förmågan att tala olika mänskliga språk, fastän bespottare kunde anföra det som inspirationskällan för ett tal som inte kunde förstås av några människoöron. (Apg. 2:1—13) Utan uttydningens gåva uppbyggde detta ingen människa, utan skulle bara vara som ”ett ljudande stycke malm eller en skrällande cymbal”. — 1 Kor. 12:10.

● Skulle inte gåvorna att tala tungomål, göra helbrägda osv. fortsätta efter apostlarnas tid, enligt Jesu ord i Markus 16:17, 18? — A. J., Pennsylvanien.

Det är tvivel underkastat, huruvida dessa verser är äkta, eftersom Markus 16 slutar med vers 8 i de gamla och tillförlitliga handskrifterna, Vatikanbibliotekets nr 1209 och den sinaitiska, fastän verserna 9—20 förekommer i den alexandrinska och andra gamla handskrifter och bibelutgåvor. Men inte ens dessa tvivelaktiga verser, som anföres i frågan, säger att sådana ting skulle förekomma efter apostlarna, utan endast efter Jesus. Dessa gåvor till den tidiga församlingen kunde inte ha fortsatt länge efter apostlarnas död, ty det var endast genom apostlarna som dessa gåvor förmedlades till andra. (Apg. 8:7—21; 19:6) Paulus sade direkt att dessa gåvor inte skulle fortsätta: ”Vare sig det finnes gåvor att profetera, skola de avlägsnas, eller tungomål, skola de upphöra, eller kunskap, skall den avlägsnas.” (1 Kor. 13:8, NW) Kärnpunkten i Paulus’ framställning i återstoden av detta kapitel är den, att dessa mirakulösa gåvor av anden gavs för alt befästa den tidiga församlingen, medan den befann sig på barnstadiet, men sedan församlingen väl blivit befästad och mogen skulle det inte längre behövas sådana gåvor som att tala i tungor, helbrägdagöra osv. för att hålla den vid makt och styrka den.

● Hur många dagar var Jesus i graven? Somliga säger tre hela dagar? Är det riktigt? — Prenumerant i Vermont.

Nej. Men somliga påstå detta med anledning av Jesu ord: ”Likasom Jonas tre dagar och tre nätter var i den stora fiskens buk, så skall ock Människosonen tre dagar och tre nätter vara i jordens sköte.” (Matt. 12:40) Detta förefaller att betyda 72 timmar, men vi får inte förbise andra, liknande utsagor som visar vad som verkligen avses med orden. I bibelns språkbruk betyder ”tre dagar” inte nödvändigtvis tre hela dagar, utan kan betyda delar av tre olika dagar. Följaktligen läser vi, att när Rehabeam bjöd folket att ”vänta tre dagar och komma tillbaka”, så kom de igen ”på tredje dagen”, såsom konungen hade befallt. (1 Kon. 12:5, 12) Jesus sade om sig själv, att han hade uppstått ”på tredje dagen”. (Luk. 24:46) Skriften talar på många ställen om att Jesus blev upprest på tredje dagen, men om han hade förblivit i graven i tre hela dagar eller 72 timmar, skulle detta ha skett på den fjärde dagen. Jesus dödades en fredag på eftermiddagen, förblev i graven hela lördagen och blev upprest på söndagens morgon. En detaljerad framställning om detta återfinnes i Vakttornet för 1 juni 1944.

● Vad menas med orden i 1 Johannes brev 3:18: ”Låtom oss älska, icke med ord eller med tungan, utan i gärning och i sanning”? — Läsare i Florida.

Det betyder att man inte kan behaga Herren genom att bara vara skenhelig och tala milt och dämpat och iakttaga former och ceremonier, men inte utföra någon verklig tjänst åt Gud. Då Jesus talade till judiska religionsutövare citerade han Jesaja 29:13 och yttrade: ”Ni skrymtare, Jesaja profeterade träffande om eder, då han sade: ’Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan äro långt borta från mig. Det är förgäves de fortsätta med att betyga sin vördnad för mig, ty de framställa människobud såsom lärosatser’.” Och återigen: ”Icke var och en som säger till mig: ’Mästare, Mästare’, skall komma in i himmelriket, utan den som gör min Faders vilja som är i himlarna.” (Matt. 15:7—9; 7:21, NW) Jehovas vilja med avseende på de kristna är att de nu skall predika ordet, predika evangeliet om Riket för alla nationer på jorden. (Matt. 24:14; 2 Tim. 4:2) De som älskar Gud kommer att bevisa detta genom lydnad för hans vilja. ”Om ni älska mig, komma ni att hålla mina bud.” ”Detta är vad kärleken till Gud innebär, att vi hålla hans bud.” — Joh. 14:15; 1 Joh. 5:3, NW.

● Beträffande, huruvida människan efter Harmageddon skall äta kött av djur, frågas, om inte detta skall avgöras i överensstämmelse med det eviga förbund som Jehova ingick med Noa snarare än efter den föreskrift som utfärdades till Adam i Eden? — C. N., Texas.

Om männskan överhuvud äter kött efter striden vid Harmageddon, så måste villkoren i förbundet med Noa gälla. Dess föreskrifter om, hur det skulle förfaras med blodet av djur som dödats för att ge föda, kommer att gälla så länge människan fortsätter att äta sådant kött. När Vakttornet behandlade en närbesläktad fråga i sitt nummer för den 15 mars i år, sades det angående djuren i den nya världen: ”Det framgår att människor inte kommer att döda dem för att få föda.” Detta uttalande är inte någon dogm, men det visades i fortsättningen att det är rimligt att förvänta att Jehovas ursprungliga uppsåt med hänsyn till människans föda, vilket han tillkännagav i Eden före människans fall, till sist kommer att bli förverkligat i den nya världen. — 1 Mos. 1:29, 30.

När förbundet med Noa tillät människan att äta animalisk föda, gavs därigenom endast föranstaltning om tillskottsföda av högt koncentrerad beskaffenhet åt det borttynande människosläktet. Denna föranstaltning beredde också vägen för offer, som skulle frambäras efter floden och som de offrande skulle äta en del av, som t. ex. påskalammet och andra offer i Israel. Det lades också grundvalen för att Jesus skulle kunna tala om att hans efterföljare äter hans kött och dricker hans blod för att vinna liv i sig själva. Men sådana anordningar gjordes inte i begynnelsen för den fullkomlige mannen och den fullkomliga kvinnan, och det förefaller inte som om det skulle föreligga något behov att inbegripa kött av djur i människornas diet, sedan släktet blivit upplyftat till fullkomlighet. Precis hur snart efter Harmageddon köttdieten kan komma att upphöra, kan vi inte säga.