Att så med tanke på Guds rike

1. Till vilket rike hänförde en skolflicka den kejsare som ställde frågor till henne, och var hennes svar obestridligt?

Det har berättats att kejsaren i ett land i Mellaneuropa en dag var på inspektion i en folkskola för undersåtar i hans land. Han ställde en hel del frågor till eleverna i en skolklass. Bland annat frågade han en liten flicka om ”växtriket” och ”djurriket” och var mycket nöjd med hennes svar. I ett försök att utveckla ämnet vidare frågade han: ”Vilket rike tillhör jag?” Han räknade med att få svaret: ”Djurriket”, men han rördes till tårar när han hörde den lilla tösen svara: ”Guds rike.” Även om den kyrka, som kejsaren tillhörde, ansåg flickans svar vara rätt och dessutom vördnadsfullt, kan man fråga: Tillhörde han verkligen Guds rike? Hade den här politiske härskaren i en världslig regering verkligen fått tillträde till ”Guds rike”? Det är frågor som kräver eftertanke!

2. a) Vilken rang har den regering som de människor blir en del av, vilka får tillhöra Guds rike? b) Hur visade judarna på Jesu tid att de inte utförde någon såning med tanke på det riket?

² Att få tillhöra Guds rike är den största ära som kan ges en människa på jorden. Guds rike är den främsta av alla regeringar. Det var om den regeringsmakten som kristendomens grundare predikade i Mellersta Östern. I den historiska skildringen heter det om Jesus Kristus: ”Sedan Johannes [döparen] nu hade satts i häkte [år 30 v.t.], gick Jesus till Galileen och predikade Guds goda nyheter och sade: ’Den fastställda tiden är fullbordad, och Guds rike har kommit nära. Ändra ert sinne, och ha tro på de goda nyheterna.’” (Skildringen enligt Markus, kap. 1, verserna 14 och 15) Men det överväldigande flertalet av judarna ändrade inte sinne och hade inte tro. Skrämmande nog lät de döda Jesus såsom fiende till den romerske kejsaren. Bildligt talat utförde de ingen såning med tanke på Guds rike. Men vilka av oss i dag är i färd med att göra detta? Hur kan vi veta svaret? Vi skall ta reda på det.

3. Vilken liknelse, som Jesus framställde för en åhörarskara vid sjöstranden, frågade Jesu lärjungar honom om, och vad sade han om örat?

³ De flesta av oss i denna tid tycker om illustrationer, att få höra saker och ting förklaras med hjälp av belysande exempel. Jesus Kristus blev ryktbar för de illustrationer eller verkningsfulla liknelser han framställde. Som kringvandrande predikare drog han stora åhörarskaror. Vid ett tillfälle satt han i en båt på Galileiska sjön, och från den undervisade han en åhörarskara på stranden. Han framställde en liknelse, där han talade om fyra olika slags jordmån. Enskilt frågade hans förtrogna lärjungar honom om liknelsens innebörd. Sedan Jesus hade förklarat saken och hade gjort ytterligare kommentarer, sade han, ja rentav till dessa som var så nära förbundna med honom: ”Vemhelst som har öron att höra med, han må höra.” (Mark. 4:1—23) Hur många det var av åhörarna på stranden som hade öron av det slaget, det vet vi inte. Men Jesus förväntade att hans lärjungar, som han förklarade liknelsen för, skulle ha hörande öron. Med hjälp av dessa öron skulle det som de fick höra av honom finna varaktigt fäste hos dem och ge dem upplysning. Vilka av oss i dag har hörande öron av det slaget? Om vi har det, skall det hjälpa oss att utföra såning på rätt sätt med tanke på Guds rike.

4. Vilken betydelse har det för en människa att hon har ”öron att höra med”, och varför vill vi inte likna jorden utmed vägen?

4 Om vi inte har ”öron att höra med”, då kommer vi inte att ägna uppmärksamhet åt vad Jesus lärde. Uppmärksamheten är av stor betydelse, för bibelskribenten Markus fortsätter sin skildring med dessa ord: ”Ytterligare sade han till dem: ’Ge akt på vad ni hör.’” (Mark. 4:24) Vi bör aldrig likna det första slaget jordmån i Jesu liknelse. Det var jorden utmed vägen. Den var så hårt packad att den inte lät säden sjunka ner i den, utan lät den ligga fullt synlig, så att fåglarna kunde slå ner på den och äta upp den. (Mark. 4:4, 15) Vi vill inte att Satan, djävulen, med hjälp av sina redskap skall rycka den kristna sanningen ifrån oss, därför att vi inte är uppmärksamma, inte ger akt. Det skulle förråda brist på respekt för vad läraren, Jesus Kristus, var och nu är i Guds anordning.

5. Vad var det som Jesus, sedan han uppmanat sina åhörare att ge akt på, sade om att mäta och om att få något i gengäld?

⁵ En regel som ofta framhålls är att vad vi får ut av en sak står i proportion till vad vi satsar på den. Jesus antydde vilken nytta vi skulle ha av att ägna välförtjänt uppmärksamhet åt vad han sade. Detta gjorde han genom att till sin förmaning till uppmärksamhet foga orden: ”Med det mått som ni mäter med skall ni få mätt åt er, ja, ännu mera skall bli er tilldelat. Den som har skall nämligen få mera givet åt sig; men den som inte har, från honom skall tas också vad han har.” — Mark. 4:24, 25.

6. När Jesus talade om att ägna honom ett visst mått av intresse och uppmärksamhet, lovade han då bara att kontona skulle utjämnas såsom vederlag åt den uppmärksamme?

⁶ Följaktligen är det så att om vi mäter ut ett ringa mått av intresse och uppmärksamhet åt Jesus, då kan vi inte förvänta att få mycket av honom, i varje fall inte av det som han säger till vår vägledning, till nytta för oss. Men om vi visar att vi sätter värde på honom såsom vår lärare och vi mäter ut åt honom, ägnar honom, vårt fullaste mått av uppmärksamhet, då skall han till gensvar ge oss underrättelser och upplysningar i proportion härtill. Men i fråga om detta är han inte angelägen att bara ge lika gott igen och utjämna kontona så att säga. Nej, i sin givmildhet och efter sin förmåga kommer han att gynna oss med mer än vi förväntar. På så sätt blir vi berikade och får större möjligheter att dela med oss till andra av vårt överflöd och meddela dem insikt i olika ting.

7, 8. Hur besannades Jesu föregående ord, när det gällde hans trogna lärjungar, och varför?

⁷ En gynnad lärjunge måste vara ödmjuk och villig att lära, ja, han måste hysa uppriktig aktning för sin lärare och sätta värde på hans undervisning. Eftersom han har ett sådant sinnelag, skall han få sig mera givet. När Jesus till exempel hållit sitt tal från båten, slog hans förtrogna lärjungar inte genast bort det här ämnet ur tankarna, som om det bara var av flyktigt intresse. De lade hans liknelse på minnet. Senare, när de var för sig själva, bad de honom förklara den. För den extra möda de lade ner på att få veta vad det som han lärde ut betydde fick de sig givet mera än åhörarna på stranden. De avskräcktes inte av det som Jesus tidigare hade sagt: ”Ni begriper inte den här liknelsen, så hur skall ni förstå alla de andra liknelserna?” (Mark. 4:13) I det tillståndet förblev flertalet av åhörarna på stranden. Men hos Jesu apostlar fanns en drivkraft till att lära och söka förstå. Därför var de angelägna att be om att få veta mera än bara de tings huvuddrag som han talade om. Och därför fick de sig mera givet än man kunde förvänta. I deras fall besannades Jesu ord:

⁸ ”Er har Guds rikes heliga hemlighet blivit given, men för dem som är utanför sker alltsammans i liknelser.” — Mark. 4:11.

9, 10. Hur gick det för utomstående människor, och varför?

⁹ Utomstående människor lät sig nöja med bara de tings huvuddrag som framställdes i liknelserna. De saknade den drivkraft som hade kunnat förmå dem att söka lära känna fakta bakom liknelserna. Därför vann de ingen insikt med hjälp av liknelserna. De ville inte handla på grundval av vad man kunde lära genom liknelserna. Därför undvek de det större ansvar som insikt och förståelse för med sig. Då de inte brydde sig om att först söka Guds rike, satte de större värde på materiella ting än på andliga ting, ”Guds rikes heliga hemlighet”.

¹⁰ På grund av att dessa utomstående inte hade lust att gripa det tillfälle som erbjöds dem genom Jesu liknelser förlorade de i själva verket allt. Vad de än ägde i fråga om förtrogenhet med Jesu illustrationer eller liknelser togs ifrån dem. Med hjälp av mänskliga redskap eller med hjälp av ockulta konstgrepp ryckte Satan, djävulen, ifrån dem det. Det ljus, som de kan ha haft, tack vare att de fått höra Jesu liknelser, överraskades av mörker. Sanningens ljus, som trängde bortom den uppfattning om tingen som de hade tillägnat sig genom Jesu liknelser, lämnade dem i relativt mörker, med enbart elementär kunskap i bibliska ting. Därför trevade de sig fram likt blinda.

LIKNELSEN OM EN MAN SOM KASTAR UT SÄDEN

11. Vilken liknelse framställde Jesus därpå, enligt orden i Markus 4:26—29?

¹¹ I en verkningsfull liknelse med avseende på det som här har beskrivits läser vi, enligt Markus 4:26—29: ”Och han [Jesus] sade vidare: ’Så är då Guds rike alldeles som när en man kastar ut säden på marken, och han sover om natten och stiger upp på dagen, och säden skjuter upp och växer sig hög, precis hur vet han inte. Av sig själv bär marken frukt steg för steg: först grässtrået, sedan sädesaxet, slutligen fullbildat korn i axet. Men så snart som frukten medger det, sätter han i gång med skäran, eftersom skördetiden har kommit.’”a

12. Vad menar några flitiga bibelläsare att den här liknelsen lär oss beträffande Guds rike?

¹² I den liknelse, som Jesus tidigare hade framställt från en båt som han satt i, talade han om en såningsman vars säd föll på olika slags jord. (Mark. 4:1—9) Förebildade den där såningsmannen samma sak som den man, som enligt den här senare liknelsen kastar ut säd? Många flitiga bibelläsare tror att det förhåller sig så. De tror att mannen som kastar ut säden vitt och brett också är en bild av den främste förkunnaren av Guds rike, nämligen Jesus Kristus. Utifrån detta drar de den slutsatsen att ”säden” är en bild av medlemmarna av himmelrikesklassen. Följaktligen skulle liknelsen i sin helhet vara en bild av himmelrikesklassens tillväxt från de 3.000 på pingstdagen år 33 v.t. fram till det slutliga fulla antalet om 144.000. (Upp. 14:1) Därför måste vi nu befinna oss i ”skördetiden” för de slutliga medlemmarna av den klass som utgör Guds rikes arvingar. Men om man skulle godta en sådan förklaring till Jesu liknelse, skulle man stöta på ett antal oövervinnliga svårigheter. Vilka då?

13. När började Jesus bygga sin av anden pånyttfödda församling, och i vilket tillstånd befann han sig då?

¹³ Låt oss se. I liknelsen heter det att den man som kastar ut säden ”sover om natten och stiger upp på dagen”. Hur passar en sådan beskrivning in på den förhärligade Jesus Kristus sedan den tid då han började bygga sin av anden pånyttfödda församling på pingstdagen? Den passar inte in alls! Första Petrus 3:18 talar om att Jesus ”blev dödad i köttet men blev gjord levande i anden”, och därför är han inte längre den fullkomlige man som han en gång var på jorden. Alltsedan Gud, den Allsmäktige, uppväckte Jesus från de döda på söndagen den 16 Nisan år 33 v.t., är Guds upphöjde Son ”återskenet av hans härlighet och den exakta bilden av själva hans väsen”. — Hebr. 1:3.

14. Varför kunde den man, som kastade ut säden på marken, inte vara en bild av den förhärligade Jesus Kristus, när det gäller bara den enda saken att sova om natten?

¹⁴ När det förhåller sig så, vilken slutsats kommer vi då till? I Psalm 121:1—4 läser vi: ”Min hjälp kommer från HERREN [Jehova], som har gjort himmel och jord. Icke skall han låta din fot vackla, icke slumrar han som bevarar dig! Nej, han som bevarar Israel, han slumrar icke, han sover icke.” (Läs också Jeremia 1:12.) Hur skulle det då kunna vara möjligt att den förhärligade Jesus Kristus på Guds högra sida regelbundet skulle somna, när solen går ner i Mellersta Östern, i likhet med en människa här på jorden? Han behöver inte längre en jordisk natts sömn för att vara i form för arbetet under dygnets ljusa timmar. Vad som för en människa är 1.000 år är bara som en dag för den gudalike Jesus Kristus! (Ps. 90:4; 2 Petr. 3:8) Enbart av det här skälet skulle mannen som kastar ut säden på marken omöjligt kunna vara en bild av den förhärligade, odödlige Jesus Kristus.b

15. Vad är det som utvisar om Guds föremänsklige Son kände till något om hur säd växer och om hur marken bär frukt av sig själv?

¹⁵ En annan sak, som man bör tänka på, är att Jesu liknelse fortsätter så här: ”Och säden skjuter upp och växer sig hög, precis hur vet han inte. Av sig själv bär marken frukt steg för steg.” (Mark. 4:27, 28) Om nu säden som skjuter upp och växer sig hög skulle vara en bild av den kristna församlingen i dess tillväxt från ett litet antal medlemmar till ett stort, innebär det att såningsmannen inte vet hur församlingen fortsätter att växa till att omfatta så många som 144.000. Men den föremänsklige Jesus Kristus samarbetade med Jehova Gud på tredje skapelsedagen, när ”jorden frambragte grönska, fröbärande örter, efter deras arter, och träd, som efter sina arter buro frukt, vari de hade sitt frö”. (1 Mos. 1:12) Guds föremänsklige Son visade sig således ha fullständig kunskap om hur växterna frodades och hur marken av sig själv bar frukt steg för steg.

16. Av vilken syn i den sista boken i bibeln framgår det om den förhärligade Jesus Kristus slumrar eller sover med avseende på den kristna församlingens tillväxt?

¹⁶ Vad församlingens tillväxt beträffar kan vi emellertid tänka på att bibelns sista bok, Uppenbarelseboken, som skrevs ungefär 63 år efter det att Jesus hade farit upp till himmelen på torsdagen den 25 Ijjar år 33 v.t. (12 maj 33), beskriver hur Jesus Kristus går omkring bland de sju lampställen som betyder sju församlingar i Mindre Asien. Eftersom han har ögon såsom ”en eldslåga”, bör han vara klarvaken då han undersöker vilket andligt tillstånd som dessa sju framträdande församlingar befinner sig i. Han framställs således inte såsom någon som slumrar eller sover med avseende på församlingarnas tillväxt. Han måste ha vetat hur dessa församlingar växte och kom att uppnå det andliga tillstånd, i vilket han beskriver dem vara. — Upp. 1:14; 2:18.

17. Av vilken syn, som beskrivs i Uppenbarelseboken 5:6, framgår det om den förhärligade Jesus Kristus kunde framställas i bild genom mannen som kastade ut säden på marken och sover om natten?

¹⁷ När det gäller Jesu himmelsfärd och hans framträdande i Guds himmelska närvaro, framställs han under bilden av ett lamm, som just slaktats men nu åter är i livet, ett lamm med ”sju ögon”, och ”dessa ögon betyder Guds sju andar som har sänts ut till hela jorden”. (Upp. 5:6) Denna Guds lamms sjufaldiga synförmåga antyder inte alls någon dåsighet eller sömnaktighet, utan den betecknar tvärtom det tillstånd som är utmärkande för den som är klarvaken och urskiljer allting, ständigt, hela tiden. Det är då uppenbart att den förhärligade Jesus Kristus inte kunde framställas i bild genom mannen som kastar ut säden på marken och som sover om natten och som inte vet hur tillväxten sker hos det som han har sått ut.

18. Vem föreställer då följdriktigt mannen i den här liknelsen?

¹⁸ Vem är det då som mannen i liknelsen föreställer? Den som skrivit evangeliet, Markus, riktar vår uppmärksamhet på den här enskilde lantbrukaren omedelbart efter sin skildring av hur Jesus uppmanade sina förtrogna lärjungar att ge akt på vad de fick höra. En viss grad av uppmärksamhet skulle få proportionerlig lön, ja, mera skulle rentav läggas därtill. Det är därför rimligt att tänka sig att mannen i liknelsen var en bild av varje enskild människa, som bekänner sig vara lärjunge till Jesus Kristus, Guds rikes främste förkunnare.

LIKNELSENS ANTYDANDE DRAG

19, 20. Vilka två huvudsaker inramar hela liknelsen, och vad är därför den springande punkten i den, och vad är det som är viktigt i det här sammanhanget, kvantitet eller kvalitet?

¹⁹ Jesus inledde sin liknelse med orden: ”Så är då Guds rike alldeles som när en man kastar ut säden på marken.” — Mark. 4:26.

²⁰ Vi lägger märke till två huvudsaker som så att säga inramar hela liknelsen. För det första gäller det såningen av säden i förbindelse med Guds rike, och för det andra gäller det en skörd, ett inhöstande av den gröda som växer upp från den säd som såtts ut. Den springande punkten är således att lika visst som man sår ut säden, lika visst kan man förvänta en skörd, ett inhöstande. Det ena följer oundvikligt på det andra. Den allvarsfyllda sanningen är den att vad en människa sår i förhållande till Guds rike leder fram till vad hon får skörda. Kvantiteten är inte det viktiga i det här sammanhanget, utan det är kvaliteten hos vad man skördar som betyder något!

21. Angav Jesus i detalj vilket slags säd som kastades ut eller vilken jordmån den kastades i, och vilken fråga beträffande säden uppstår likväl?

²¹ Jesus angav inte i detalj vilket slags säd som kastades ut eller vilken jordmån den kastades i. Han sade: ”Men så snart som frukten medger det, sätter han i gång med skäran [ett litet handredskap], eftersom skördetiden har kommit.” (Mark. 4:29) Judarna, som Jesus framställde liknelsen för, hade tre skördeperioder under sitt jordbruksår. Den första inföll omedelbart efter påskhögtiden på våren, då en kärve av kornskörden den 16 Nisan frambars av översteprästen i Jerusalems tempel. Femtio dagar senare frambar översteprästen förstlingen av veteskörden i templet, och därefter fortskred den skörden. Den tredje skördeperioden kom i slutet av sommaren, och minnet av den bevarades genom bärgningshögtiden, som också kallades lövhyddohögtiden och började på 15:e dagen i 7:e månmånaden; Tischri. (2 Mos. 23:14—17) Vilken av dessa tre skördeperioder som avsågs i liknelsen uppges inte. Men vad det än var för säd som såddes ut, så vill vi nu veta: Vad är den en bild av?

22. Om säden inte är en bild av den kristna församlingens medlemmar, vad är den då en bild av, och är tillväxten hos den ”säden” något som man inte kan vara herre över?

²² I Jesu liknelse heter det att den säd som såddes ut sköt upp och växte sig hög och mognade, så att den fick fullbildat korn i axet. Vi har fått klart för oss att den säd som såddes ut inte föreställde den kristna församlingens medlemmar. Som efterföljande artikel påvisar är den säd som kastades ut på marken en bild av en mångfald sädeskorn bestående av såningsmannens personliga egenskaper, inställningar och förmågor att utföra tjänst i förbindelse med Guds rike. Han måste söka få näring för dessa såsom ur marken. Dessa personlighetsdrags tillväxt till mogenhet, det tillstånd då de är färdiga att skördas, sker steg för steg. Detta är något vi måste vaka över, för det är inte något som man inte kan vara herre över.

[Fotnoter]

[Bild på sidan 13]

”Så är då Guds rike alldeles som när en man kastar ut säden på marken, och han sover om natten och stiger upp på dagen, och säden skjuter upp och växer sig hög.” — Mark. 4:26, 27.

[Bild på sidan 15]

Varje enskild människa som bekänner sig vara lärjunge till Jesus Kristus sår ut säd bestående av personliga egenskaper, inställningar och förmågor att utföra tjänst i förbindelse med Guds rike